När Bosse Andersson fyllde 55 skulle han luta sig tillbaka och njuta av livet, men på sistone har planerna ändrats. För även om Bosse blir 55 i höst går det ju inte att hoppa av Djurgården i det här läget. [show_ad id=3] Året som väntar Bosse Anderssons Djurgården liknar inget annat. Under 2023 ska de slåss på fyra fronter. Förutom Allsvenskan blir det Europa Conference League-slutspel, svenska cupen och nytt europeiskt äventyr under sommaren och förhoppningsvis hösten. Om saker och ting går som på räls kan det bli 50 tävlingsmatcher under kalenderåret. – Utmanande men väldigt kul. Man har ju fått mersmak, konstaterar sportchefen. – En nyckel är att behålla truppen relativt intakt. Det är enklare att planera om man gör affärer nu än under sommaren. Vilka beslut blir avgörande? – Om man ska vara jävligt konkret så har vi tre frågetecken, fyra på sikt: Hjalmar Ekdal, Hampus Finndell, Joel Asoro och Jacob Widell Zetterström. Bosse Andersson har slagit sig ner i en fåtölj på Djurgårdens kansli i kontorslokalerna vid Gärdet. Under timmen som intervjun pågår ringer det flera gånger, men sportchefen klickar bort samtalen. Det är en hektisk tid, men det märks att Bosse gärna berättar om vad som händer i klubben. Det första ämnet är aktuellt: tränarfrågan. Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöf går in på sitt femte år, men deras avtal löper ut efter säsongen. Nu pågår förhandlingar om en förlängning. – Vi har pratat i november och december också, men dialogen kommer att intensifieras nu. Vi har lyssnat på vad som är viktigt för dem, och vi har framfört att vi vill att de ska fortsätta. Så nu ska vi vara mer konkreta. Det ser lovande ut? – Ja, det är goda förutsättningar. Vi trivs med dem, de trivs med oss. Vad är viktigt för dem? – Tränare som gör det bra blir attraktiva, så är det även för dem, och det är ovanligt i Sverige att man stannar fyra-fem år i en klubb. Men de har visat tidigare att de gillar att jobba långsiktigt, de var sju år i Sirius. Att vara i en klubb som har framtidstro tror jag att de tycker är stimulerande. Av spelarna som kan lämna är Hjalmar Ekdal det hetaste namnet. Flera klubbar har visat konkret intresse och Burnley är mest aktuellt. När vi ses på kansliet har förhandlingarna med den engelska klubben brakat ihop, men när den här texten publiceras har samtalen återupptagits. Att Djurgården säljer mittbacken för 35 miljoner eller så innan januari är slut får man se som troligt. – Hjalmar har varit väldigt lojal mot oss. Det fanns intresse i somras men då vi sålde Isak Hien ville vi behålla Hjalmar över Europakvalet och hösten. Om vi hittar en lösning som är bra för två klubbar och för Hjalmar så kommer vi sälja honom. Då får Hammarby en bra slant i vidareförsäljningsklausul? – Ja, det är inga konstigheter. När man köper spelare från andra svenska klubbar så har man ofta det. Generellt sett tror jag att det är viktigt för svensk fotboll att man gör affärer inom landet. De största summorna går inte mellan svenska lag, men det kan bli ett gemensamt projekt för två klubbar, och vi har visat att vi är duktiga på att utveckla spelare. Som ni gjort med BP-spelare under många år. – Där har vi ett starkt förtroende. Jag är stolt över att vi kan värva tre supertalanger därifrån. Eller Oliver Berg från Kalmar. Vi visar att det är fler än Malmö FF som kan göra den typen av köp. Till nästa spelare som kan säljas: hur ser det ut runt Joel Asoro? – Gör man så mycket mål i Europa så får man ett skyltfönster, särskilt om man har hans snabbhet och skicklighet. Det finns intresse, men vi har inte haft konkreta diskussioner som vi har haft om Hjalmar. Vi vill gärna behålla Joel. Men vi vet att om han stannar nu kan det hända saker i sommar. Det rapporterades om att Bordeaux ville låna honom med en köpoption? – Det stämmer. Det var inte konkret men vi känner till intresset. Och det lockar inte er? – Jag ser inte varför det skulle vara intressant. Låna ut en av våra bästa spelare till en fransk division 2-klubb samtidigt som vi är i Europa? Nej, då får det vara ett annat upplägg. Joel har unika egenskaper i Djurgården. Hur ser du på avvägningen att han lämnar nu kontra i sommar? – Vi måste parera om han försvinner. Jag tror inte lösningen är att Joel säljs på en fredag i juli och så kommer ersättaren på måndagen. Då måste vi komplettera med sådana egenskaper tidigare. Eller lösa det internt i truppen om vi bedömer att vi kan det. Hampus Finndell? – Han har spelat hos oss i fem år och är en otroligt skicklig spelare. Han har spelat nästintill samtliga matcher under 2021 och 2022 och visat att han klarar av europeiskt spel. Är det troligt att han säljs i januari? – Troligt vet jag inte. Men under 2023 kommer det kommer komma konkreta förfrågningar, det är jag övertygad om. Jacob Widell Zetterström? – Har man sådana egenskaper som han har, släpper in minst mål i Allsvenskan och luktar på landslaget, är man förstås intressant. Många lag söker en sådan profil. Men målvakt byter man sällan mitt i säsongen, så det kanske är mer aktuellt att han går i sommar till en större liga. Vilka spelare som blir kvar när de stora internationella fönstren stänger om ett par veckor är för tidigt att säga, men en kategori spelare som definitivt inte ska säljas är nyförvärven. Under hösten var Djurgården tidigt ute. Medan andra klubbar har hål i trupperna och jobbar febrilt på olika spår har Bosse och hans kollegor mycket på plats. Carlos Moros Gracia och Oliver Berg är två rutinerade spelare som förväntas ta bärande roller i årets lag. – Jag tror att Carlos och Oliver var väldigt taggade på att spela i Europa och inför publiken på Tele2 arena, säger Bosse. Varför lyckades ni värva Oliver? – Vi inledde en dialog tidigt och han gillade uppenbarligen våra tankar. Jag tror att det hade varit en svårare nöt att knäcka om Henrik Rydström varit kvar i Kalmar, för de har en speciell relation. Samtidigt gick Rydström till MFF och det fanns konkurrens därifrån. – Jo, men det fanns en tidsaspekt som talade för oss. MFF tappade tid och momentum när de inte hade löst sin tränarfråga. För oss var det lättare och vi visste att vi hade ekonomin för att inleda förhandlingarna. Man ska veta att Kalmar inte är några lätta gubbar att köpa av historiskt sett. Inte? – Nej nej, det har varit omöjligt. Det är svårt att förhandla med smålänningar? – Gud ja. Vi har aldrig lyckats köpa spelare från Kalmar tidigare. Vi har fått bida vår tid, och ta spelare som bosman istället, såsom Jonathan Ring och Piotr Johansson. Om Oliver Berg-värvningen var en välplanerad historia, får Jacob Bergström-affären ses som motsatsen. Den förre Mjällbyanfallaren var i stort sett klar för Halmstad BK när Djurgården i sista stund la in sin erbjudande. – Vi hade ett Teams-möte med Jacob sent på kvällen innan han skulle åka till Halmstad. Då förstod vi direkt att det skulle gå. ”Får jag chansen att gå till Djurgården så tar jag den” sa Jacob. Så dagen efter fick han tacka nej till Halmstad. Inte så schysst mot Halmstad? – Nej, jag har respekt för att de blev besvikna, och för Jacob var det ett jobbigt samtal att ta. Men sådant har man upplevt själv också. Man har köpt biljetter till en spelare och så har han gått till en annan klubb. I det här fallet fanns det faktorer, intresse för andra spelare, som gjorde att vårt intresse intensifierades. Har du något exempel på när du köpt biljett till en spelare som gått till ett annat lag? – Det är dålig tajming att snacka om det. Vi sparar det till memoarerna. Vad ser du i Jacob? – Vi har ju stött på honom en del, han har gjort mål mot oss. 2022 var inte hans bästa säsong efter hjärnskakningen, men han är en riktig murbräcka. Han är djurgårdare sedan gammalt, och en riktig profil med hans resa från lägre divisioner, Subway-snack och allt vad det är. En citatmaskin. – Haha, det är han. En skön pjäs, vi behöver sådana profiler i svensk fotboll. Han är en oerhört populär spelare. Carlos Moros Gracia har berättar om vilken jobbig jävel han är att möta på träningarna, helt hemsk i straffområdet, men en härlig kille vid sidan om. Bosse Andersson bläddrar i mobilen och tar upp en bild. – Kolla här! När Jacob var klar kopplade jag in Mange och Jacobs gamla Mjällbykompisar i ett samtal. Det var ju inte tråkigt direkt. Det säger allt om hur Jacob är som person.

Att Djurgården även har värvat tre talanger från Brommapojkarna har nog få missat. Men att det skulle bli verklighet tvivlade Bosse Andersson länge på. Att 18-åringarna Wilder Odefalk och Theo Bergvall skulle gå att lösa såg rimligt ut, men den internationellt uppmärksammade 16-åringen Lucas Bergvall framstod som orealistisk. – Han har besökt flera storklubbar i Europa och jag tror inte att det i juni-juli-augusti-september, ja till och med oktober-november, var hans eller familjens inställning att vara kvar i Sverige. Det är klart att det kittlar med stora klubbar i stora ligor, säger Bosse. – Men samtidigt är familjen djurgårdare. Hans mamma har spelat i Djurgården och vi har ett bra track record i att utveckla unga spelare med hjälp av duktiga tränare. Vi var tydliga med Lucas att han ska tillhöra a-laget. Visst kan han spela även i U19, men basen är a-laget. Dessutom har vi Peter Kisfaludy i vår organisation. Peters förtroende hos familjen var viktigt för att det skulle gå. Och att brorsan valde Djurgården spelade viss roll? – Ja. Samtidigt var det separata övergångar. Vi hade velat värva Theo oavsett Lucas. Theo är en mycket spännande spelare. Var ni tidigt ute även i det här fallet? – Vi ville att BP skulle säkra sitt avancemang till Allsvenskan först, därefter tog vi ett möte där vi berättade om vårt intresse. Men jag tror inte BP tänkte att de skulle sälja alla tre till oss. Hur fick du beskedet om att Theo och Lucas ville till Djurgården? – Det var en fredag. Vi fick beskedet från familjen. Att de ville till Djurgården och hade informerat BP. Vad tänkte du då? – Att vi behövde jobba! Det var en svår ekvation med BP. Även om det fanns en ambition om att gå till oss var vi inte överens med BP och det blev ett antal turer fram och tillbaka. Men om tre supertalanger, tillika Stockholmskillar, med höga ambitioner säger att de vill till Djurgården är det mitt ansvar att lösa det. Kom AIK in i bilden för att värva Lucas? – Det är klart att mängder av klubbar var inblandade. Jag tror inte att AIK var ett alternativ för familjen Bergvall. Men det var inget vi fokuserade på, vi ville bara sälja in vårt koncept. Jag får lite Kim Källström-vibbar över det här, att en sådan typ av talang väljer att stanna kvar i svensk fotboll. Vad ser du i honom? – Det är ju en otrolig spännande spelare med fantastiska egenskaper trots sin unga ålder. Det kommer bli en stor spelare i Djurgårdens historia, och inte bara i Djurgården. Han har ett europeiskt snitt i sitt spel. Även Wilmer Odefalk är en spelare som Bosse är spänd på. Wilmer må än så länge vara okänd för den stora massan, men Bosse har haft länge haft järnkoll på den spelskicklige mittfältaren. – Vi har en lång historia, för Wilmer är i samma ålder som mina grabbar. De har spelat ihop. Och Wilmers pappa Peter har spelat i Djurgården. Trots den goda kännedomen blev Bosse smått chockad för ett knappt år sedan då Djurgården mötte BP på Grimsta i cupen. – Han har haft en grym utveckling. Jag såg att det var något stort på gång och sedan spelade han 27 matcher i laget som vann Superettan överlägset. Han var också attraktiv för andra klubbar, så jag är väldigt glad att vi löste det. Vi är på väg att byta ämne när Bosse avbryter min fråga. – Du glömde en spelare! Jaså? – Ja, vi måste ta upp Isak Alemayehu som vi skrev långt kontrakt med. Bosse är övertygad om att Alemayehu, som liksom Lucas Bergvall är född 2006, går en stor framtid till mötes. – Vi hade bud på honom och han fick tillåtelse att träffa utländska klubbar. Vissa klubbar var samma som Lucas besökt, det var lite komiskt. Men jag tror att han kände att a-lagsmiljön i Djurgården som han fick känna på i höstas var väldigt utvecklande, att det är där han vill vara. Vissa spelare kan bli rädda för konkurrens, men Isak tar det som en utmaning. Jag tror det kommer visa sig väldigt viktigt att han blir kvar.

När Bosse Andersson återvände till ett krisande Djurgården 2013 var planen att bygga upp klubben på sikt. Men att han skulle vara kvar ett decennium senare, och planera för flera år framåt, hade han knappast sett framför sig. – Jag tänkte tidigare att när jag fyller 55, då ska jag ta det lugnt och njuta av livet. Men jag fyller 55 i år, så jag får skjuta på det litegrann. Detta är väl att njuta av livet? Att jobba med fotboll, världens roligaste lek. – Ibland undrar man om man jobbar med fotboll… Bosse skrockar. – Det är ett krävande jobb, men det är klart att det är väldigt kul. Ibland, i vissa stunder, kan man njuta av vilken otrolig resa vi har gjort. Vi har ett jävla flow just nu med Europaspel, fantastiska supportrar och en bra struktur i klubben. Jag har drömt länge om att få det flowet och nu är Djurgården är tsunami som inte går att stoppa. Medlemsantalet har exploderat, vi har 24 500 medlemmar. Det hade man aldrig kunnat drömma om för några år sedan. Sportchefen talar lyriskt om hur spelarna och supportrarna hanterade pandemin under 2020 och 2021, samt den avgörande playoff-matchen mot Apoel i Nicosia i somras. Men då handlade det inte precis om att njuta. – Nej, fy fan, jag mådde piss i andra halvlek. Redan när vi kom ner till Cypern fick man en dålig känsla. Apoel hittade på all möjlig skit för att störa oss. AC:n fungerade inte i omklädningsrummet, bollkallarna kastade i väg våra vattenflaskor och när Apoel gjorde 1-0 efter sex minuter kastades det in flaskor i VIP-logen där vi satt. Jag är otroligt stolt över att spelarna pallade för trycket. Det hade varit otroligt surt om vi fallit på mållinjen. När vi gick in i säsongen pratade vi mycket om att knäcka Europakoden och från första matchen, mot Rijeka i Kroatien, märktes det att vi var redo. Om en månad börjar svenska cupen då Djurgården möter Landskrona Bois på hemmaplan, men det är i mars som det hettar till på riktigt med åttondelsfinal i Europa Conference League. – Det har inte varit så lätt att planera för det. Vårt transferfönster i somras stängde den 11 augusti. Då hade vi inte ens säkrat playoff, och nu ska vi spela åttondelsfinal där vi inte kan lägga till alla våra nyförvärv (det går att registrera tre nya spelare inför slutspelet). Men samtidigt är det angenäma problem. En bättre start på säsongen hade man inte kunnat tänka sig. För våra supportrar kan det bli nya oförglömliga minnen. Fler DIF-minnen kommer det också bli för Bosse Andersson och radarpartnern Henrik Berggren. Vid åtminstone ett tillfälle, 2018, har duon ifrågasatt sin framtid i klubben, men nu finns det inte mycket till tvekan. – Det är klart att styrelsen har frågat oss vi vill fortsätta, och jag tror att Henke kan se sig i Djurgården ganska länge. Jag vill också köra på, jag är långt ifrån mätt. Säg tre till fem år till som sportchef innan jag axlar över det på någon, samtidigt som jag är behjälplig på något sätt. Att lämna Djurgården nu, nej, varför skulle jag göra det?

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription