Landslagsstjärnor festar med gangsterbossar, kriminella nätverk binder till sig talanger och svarta pengar flödar in i föreningar.

AIK:s kommunikation efter Dagens ETC/Fotboll Sthlms avslöjanden är ovanligt rakryggad, men faran är inte över för AIK eller svensk fotboll.

Från lägsta serienivå till de mest firade proffsen kommer ljusskygga krafter allt närmare nationalsporten.

Förlorarna är som alltid ungdomarna. 

✓ Krönikan är en av våra favorittexter som vi tillfälligt låser upp under jul/nyår

Annons

I helgen publicerade Dagens ETC/Fotboll Sthlm två granskningar av den gängkopplade Universalagenten Masireh Jadama och AIK. Den bygger bland annat på månader av bakgrundssamtal med modiga uppgiftslämnare som bestämt sig för att öppna upp om allvarliga missförhållanden.

Bilden som tecknades var mörk. Visselblåsare från AIK larmade om ett djupt osunt beroendeförhållande till agenturen. De berättade om unga killar som känt sig tvingade att jobba med en viss agentur, om ungdomstränare som dansade efter Jadamas pipa, om en “toxisk” arbetskultur där man inte vågade dryfta problemen mellan skål och vägg. Det beskrevs hur AIK-anställda brutit sin lojalitet mot föreningen, satt egen vinning över klubbmärket och drivit tonåringar i famnen på en agentur med hänsynslösa gängledare i kretsarna.

Ett större svek är svårt att tänka sig.

Klubbdirektör Fredrik Söderberg har därefter meddelat att samarbetet bryts med Universal. Ingen Universalspelare i ungdomsleden kommer få ett seniorkontrakt med AIK och försäljningsuppdrag åt klubben kan Jadama et consortes se sig om i stjärnorna efter. Det är ett rakryggat beslut, som säkerligen ger Söderberg en hel del fiender internt såväl som externt. AIK-medlemmar bör stötta sin klubbdirektör i den här frågan. För nu återstår det verkligt svåra: att gå från ord till handling. Med tanke på hur djupt problematiken går och hur många personer som är inblandade kommer det krävas handlingskraft och uthållighet i en klubb som brukar byta de styrande i en rasande takt. Oavsett ambition är det inte självklart att det kommer gå vägen.

Men som sagt: hittills har Söderberg agerat rakryggat. Dessutom har flera klubbar på olika sätt meddelat att man bryter med Universal. Det senare är ett sundhetstecken i en osund tid.

För man ska inte göra sig några illusioner. Svensk fotboll har aldrig stått inför större utmaningar vad gäller otillbörlig påverkan från kriminella individer och nätverk.

En kall dag i januari stannas en bil utanför Skärholmen. Bakom ratten sitter en livs levande paradox: en a-kassekund med 200 000 i kontanter och två Rolexklockor på sig. I hans hem hittas fler Rolexklockor, finansierade genom stora insättningar från människor som klockhandlaren säger sig inte känna. Tingsrätten dömer honom för penningtvätt.

Jag laddar ner förundersökningen och slås av samma saker som alltid när jag läser kriminalfall: brottslighetens tragiska, ynkliga och mänskliga sidor. Barnen som schasas ut ur lägenheten i hast när polisen gör tillslag. Restaurangkocken som varit långtidsarbetslös och vänder på slantarna, och sedan spelar dum i förhör. Den gripne klockhandlaren, som trilskas med kalsongerna när polisen begär att han klär av sig naken för kroppsvisiteringen. Där har han gömt den sista sedelbunten. Hade han några förhoppningar om att få behålla den?

I vår granskning kallade vi klockhandlaren för Robert, och för den var han egentligen bara intressant eftersom att det var till honom som Masireh Jadama hade skickat pengarna han fått från Jobenätverket. Men Robert stannade också kvar på min näthinna i egen rätt. I förundersökningen fanns bland annat en finansiell utredning där man kunde se hur pengar flödat in och ut på Roberts konton. Det gjorde det tydligt att han rörde sig i mycket tveksamma kretsar.

Pengaflödena ledde bland annat till de blodiga gängkonflikterna på Järvafältet. Robert hade nämligen fått en betydande summa från en man som enligt åklagare och polisen anses ingå i det kriminella nätverket Headshotligan, som samarbetar med Dödspatrullen. Dit fanns också en koppling genom Ekrem Güngör, ex-advokaten som dömdes för att ha förberett mord tillsammans med det fruktade gänget från Rinkeby.

Det fanns också kopplingar till de kriminella miljöerna i Södertälje. Av en man som dömdes för medhjälp till människorov i jätteåtalet mot Södertäljenätverket 2014 hade Robert fått drygt 70 000 kronor. En mindre summa hade gått till en man från samma stad, som av polisen ansetts ingå i ett internationellt matchfixningsnätverk.

Att det också fanns en större betalning till presidenten i Bandidos Stockholm var knappast förvånande.

De gängkriminella var däremot inte de enda som hade skickat pengar till Robert. Av anställda på klockbutiken där han var stammis beskrivs hur han “hjälper till i något lag” som fotbollstränare. Han hade också tagit emot 184 000 kronor från fotbollsspelare, vars namn han inte ville nämna, samt skickat pengar till den före detta AIK-spelaren och Universalagenten Dickson Etuhu.

Ena foten i gängbrottsligheten, andra foten i fotbollen.

Men jag blev inte förvånad. I en rapport från tolv myndigheter i somras beskrivs på vilka sätt den organiserade brottsligheten hotar samhället. Nej, kriminella nöjer sig inte med att sälja knark och skjuta varandra i halsbrytande takt – de kapar företag för att tvätta pengar, utnyttjar papperslösa inom byggbranschen och infiltrerar vårdsektorn för att kunna skriva ut falska läkemedelsintyg. Att en anställd på Attunda tingsrätt nu är häktad, kopplad till Turebergsnätverket, och att poliser öppet spekulerar i att kollegor lierat sig med kriminella kan ses i det ljuset. När myndigheter, kommuner och företag infiltreras av kriminella är det befängt att tro att fotbollen skulle vara fredad.

Ett exempel är Ettanklubben Nordic United, som är på väg upp i Superettan och styrs av en sportchef som kopplas till Södertäljenätverket. Klubbens finansiella redovisning är minst sagt undermålig, men ytterst få frågor verkar ha ställts av förbund och ligaorganisationer. Det ger följden att nästa år, när Nordic United gör debut i svenska cupens gruppspel, kan svenska elitklubbar få det tveksamma nöjet att spela mot en klubb som på goda grunder kan misstänkas finansieras av gängpengar.

Men Nordic United är inte unika. I en kranskommun till Stockholm finns en klubb som vandrar uppåt i seriesystemet. Tidigare i år har de spelat en match som misstänks vara uppgjord. För några år sedan sponsrades de av en företagare som samarbetade med Vårbynätverket och dömdes för förberedelse till mord.

I en förort inte långt därifrån har vi en fotbollsklubb vars sportchef är dömd för bedrägeri, grovt narkotikabrott och vapenbrott.

Genom att kapa en förenings årsmöte kan man plötsligt disponera en klubbkassa. En fixad match kan inbringa stora summor. Agentverksamhet kan på olika sätt tjäna till penningtvätt. Men viss kriminell infiltration verkar också göras där det inte finns pengar att tjäna, på rent jävelskap. Det var slutsatsen när Fotboll Sthlm granskade en uppgjord Division 7-match, och hittade en historik av vapen- och narkotikabrottslighet i det vinnande laget.

Ett stort skäl till varför kriminella nätverk fått sina tentakler så djupt in i idrottsrörelsen beror på flathet från brottsbekämpande myndigheter. När Aktionsgrupp Idrott (AGI) försvann 2021 kom effekterna fort. Divison 2-matchen mellan Motala AIF och Trosa-Vagnhärad är ett exempel. Där anmäldes matchfixning några veckor innan AGI lades ned, vilket fick följden att AGI åkte till Östergötland och hörde sig för med Maifs spelare och ledare, för att sedan åka hem till Stockholm och mötas av beskedet att de inte skulle utreda matchen alls. När jag hörde av mig till Polisregion Öst och frågade hur det hade gått med utredningen av matchen fick jag till svar att ingen förundersökning kunde hittas i systemen.

Men idrotten är ett av samhällets stötteben. Varje år får idrottsföreningar 1,2 miljarder från det offentliga via RF, samt stora summor via kommuner och allmänheten. Idrotten är inte bara underhållning, det är också en demokratiskola för föreningsaktiva och många invandrares första riktiga möte med det nya landet. Gängens påverkan på idrottsrörelsen måste betraktas som kriminell infiltration av samhällskroppen.

Att det nu gått så långt att landslagsspelare och AIK-kaptener hamnar på samma fester som fruktade gängledare beror också på klubbars ovilja att tänka längre än nästa transferfönster och göra sig ovän med inflytelserika agenter. Förbundet ska också ha en skopa kritik. När Fotboll Sthlm avslöjade Universal med att ha legat på för en 14-årings klubbyte från BP till AIK reagerade förbundet kraftfullt. Man kavlade upp ärmarna, nu skulle man ta tag i saken och markera kraftigt mot… den 14-åriga pojken.

Ja, det stämmer. Vår granskning fick den märkliga följden att den 14-åriga pojken och hans förälder kallades upp för en uppsträckning på Evenemangsgatan. Där fick han höra att det var fel av honom att arbeta med en icke-licensierad agent. AIK fick också en släng av sleven.

Jadama då? Den enda konsekvensen han fick var att det skulle bli svårare för honom att en vacker dag söka agentlicens. Varför han nu skulle vilja följa spelets regler – att verka utanför dem har ju gjort honom till en förmögen man med hög status, legitimerad av fotbollsbranschen.

Men precis så bakvänt fungerar systemet. Klubb och spelare får konsekvenser när de samarbetar med en olicensierad agent, men själva agenturen kan köra på. Det kryphålet utnyttjas av oseriösa aktörer som bidrar till att fotbollen istället för att vara en väg ut ur kriminalitet, perverst nog blir en väg in i det. Talangerna från Kista, Hjulsta och Tensta kommer närmare mörkerfigurerna ju längre de tar sig i sin satsning. Som överallt där kriminaliteten breder ut sig är det ungdomarna som förlorar.

Det är lite som med SvFF:s hantering av den 14-årige BP-talangens övergång. Det var spelaren som fick en reprimand, inte agenten.

När samhället misslyckas är det ungdomarna som blir svikna.