På Guldfågeln arena i Kalmar nickade Robin Jansson in det avgörande målet.
I tv-soffan hemma i Bengtsfors satt farmor Solveig, 69, och bara gapade.
– Det här har alltid varit Robins dröm, säger hon.

Slutsignalen i Kalmar har gått. AIK har vunnit SM-guld och den osannolika historien om Robin Janssons säsong har fått sitt osannolika slut. För det räckte inte med att 26-åringen tog steget från division 1 till Allsvenskan och blev ordinarie i AIK. Nej, han skulle bli svensk mästare också. Han skulle bli den som avgjorde alltsammans.
På läktaren jublar pappa Niclas som har sett nästan alla matcher i år. Det har även farmor Solveig, men den här gången stannade hon hemma. Dels hade det blivit omständigt att ta sig till Kalmar och därefter förmodligen till guldfest i Stockholm, dels var det svårt att få tag på biljetter. Men tv-dramatiken visar sig ha varit minst lika stor. När jag ringer till Solveig kort efter slutsignalen klarar hon knappt av att prata. Känslorna har tagit över helt.
– Jag orkar bara inte. Mitt barnbarn har avgjort… mitt barnbarn härifrån Bengtsfors. Vet du ens var Bengtsfors ligger?
Tre timmar senare testar jag på nytt. Solveig skrattar till i andra änden av luren när jag frågar om hon hunnit landa.
– Ja, det har jag nog lite. Men det är så otroligt att man inte ens kan drömma om det. Resan från division 5 och division 1. Det är så stort för Bengtsfors och Dalsland. Alla pratar om AIK här, även de som inte brukar se efter en fotboll. Man kan inte gå in på Ica utan att folk stannar en. Det är jätteroligt. Det här har alltid varit Robins dröm.

Annons

Solveig vet mer än väl. Hon berättar att Robin redan som barn sparkade på allt som rörde sig. Pappa Niclas var också fotbollsspelare, som bäst i division 3 med Mellerud, och när det var träning blev det ofta Solveigs uppgift att passa Robin. Själv har hon aldrig spelat fotboll, men intresset är genuint.
– Jag har varit fotbollstokig länge, konstaterar Solveig.
När vi intervjuade Robin beskrev han dig som en hetlevrad supporter.
– Ja, väldigt. De kunde få sig en släng av sleven både på och bredvid plan.
Solveig skrattar.
– Men jag har lugnat mig nu, jag börjar bli gammal.
Men du lever dig in?
– Verkligen. Mycket.
Hur är det att sitta på Friends arena och se Robin nere på planen?
– Ja, du. Jag har följt honom sedan han var liten, sett massor av matcher från pojk- och juniorlag, divison 1 till divison 5. Friends arena är trevlig tycker jag. Det är bättre att sitta med 50 000 åskådare på Friends än att se matchen hemma.
När Robin var 16 flyttade han till Göteborg för att gå på fotbollsgymnasium. Han tränade i BK Häcken:s ungdomsakademi men tappade lusten till sporten efter några år. Han flyttade hem till Bengtsfors som 20-åring och började spela med kompisarna i division 4 och 5. Först fyra år senare tog han upp satsningen igen när division 1-laget Oddevold lockade över honom.
– Han tappade sugen och kom hem för att spela för skojs skull. Men jag har alltid trott att han ska nå långt, säger Solveig.
Så här långt?
– Jajemen. Men det krävs ju att man orkar och står på.
Vilka egenskaper gjorde att du trodde på honom?
– När han var mindre var han ganska liten, men att han var snabb och teknisk såg man direkt. Och med åren har han byggt upp kroppen. Nu är det inte så kul att springa in i honom. Han är rätt hård.
Solveig skrattar till igen.
– Jag såg på tv att Milosevic sa att han var läskig.

Annons

Matchen mot Kalmar följde Solveig tillsammans med sin sambo. Solveig tycker att nervositeten var som värst i första halvlek, även om ”den andra var rätt hemsk den också.”
– Vi skrek för det mesta. Det var så spännande. Även om de kunde släppa in ett mål i andra halvlek var det så lång tid kvar.
Vad hände i tv-soffan när Robin nickade in 1-0?
– Man tror inte att det är sant, man vill bara gråta när man ser hur lycklig han är. Och när det var klart och han vunnit… jag orkade inte ens tänka, det var så stort. Det är inte så många från Dalsland överhuvudtaget som spelar i Allsvenskan.
Robin lyfter ofta fram Bengtsfors i intervjuer. Det verkar vara viktigt för honom?

– Ja, han är nog hemmakär. Han tycker att det är skönt att komma hem, träffa vänner och familj.
Har du pratat med honom efter matchen?
– Vi pratade precis en halvtimme. Han var på bussen på väg till flygplatsen. Han var så lycklig så.

Till sist då, hur ska du fira?

– Hur jag ska fira? Jag har precis bakat en gräddtårta med hallon. Så får vi ta resten när Robin kommer hem om ett par veckor.

LÄS MER: Robin Jansson vill ta hem pokalen till Bengtsfors: ”Vore mäktigt”