AIK vann med 2-0 och tog en viktig trepoängare. Marcus Bring analyserar derbyt mot Hammarby på djupet. [show_ad id=1] AIK-Hammarby var uppmålat som det stora ångestderbyt. Förlust för Hammarby skulle innebära tre poäng på tre matcher medan ett AIK-nederlag hade gjort den totala krisen till ett faktum. I slutändan drog hemmalaget det längsta strået och det var i ärlighetens namn bara ett lag på banan.

Så såg det ut

Några nyckeltal från matchen, baserat på Wyscouts matchrapport och med hemmalagets siffror först, såg ut så här: Mål: 2-0 Skott: 13-7 xG: 1.98-0.31 Skott i målzonen: 4-1 Bollinnehav, %: 44-56 Passningar till offensiv tredjedel: 24-21 Passningar till straffområdet: 6-5 Bollvinster på offensiv planhalva: 8-11 AIK var bättre än Hammarby. De hade fler skott från farliga lägen och klart högre xG. De bollinnehavsorienterade siffrorna är jämna men där spelar den relativt tidiga 2-0-ledningen roll. Att leda med 2-0 efter halva matchen innebär ofta att man ger ifrån sig spelövertaget, vilket AIK gjorde. Under första halvlek ledde de exempelvis inträdena till offensiv tredjedel respektive straffområde med 19-8 och 5-1. Utöver det ledde de skotten med 12-1. Samma tendens syns när man tittar på siffror kopplat till den territoriella dominansen och pressintensitet. Grafiken nedan visar lagens PPDA- (lägre notering = intensivare press) och Expected Threat (xT) -noteringar (högre värde = mer boll närmare motståndarnas mål) under olika perioder i matchen.

Att AIK hade boll i farligare ytor än Hammarby är otvivelaktigt efter en titt på xT-grafen då deras ”vågor” slår i taket hela den första halvleken medan Hammarby bara hade en period under samma halvlek där de tryckte tillbaka AIK. Dessutom syns Bajens passiva försvarsspel under första halvlek på PPDA-grafen, där minut 16-30 var särskilt svaga. I andra halvlek justerade Hammarby sina positioner och klev högre och aggressivare utan boll, vilket återspeglas i siffrorna. Men med 0-2 på resultattavlan var det redan för sent.

Hur AIK utnyttjade Hammarbys passivitet

Under fjolåret var Hammarby det tredje mest intensivt pressande laget i serien enligt flertalet nyckeltal. Marti Cifuentes och hans Bajen har gjort sig kända för att kliva högt utan boll och vinna tillbaka den snabbt. Under gårdagens derby frångick Hammarby-tränaren den strategin totalt. Det var känslan på plats och den känslan underströks efter att ha sett matchen i efterhand. Hammarbys uppställning utan boll beskrivs enklast som ett 4-4-2 med Jusef Erabi och Nahir Besara som frontduo, och Montader Madjed och August Mikkelsen på kanterna. Erabi och Besara var undertaliga mot AIK:s 3-1 formation i uppbyggnadsspelet (mittbackarna + Tihi) vilket gjorde att de gång på gång blev förbispelade, något som syns i klippet nedan. Ofta gick progressionen via Sotirios Papagiannopoulos som för dagen slog 13 bollar in till offensiv tredjedel på lika många försök. Sju fler än näst bästa AIK-spelare i kategorin, Jetmir Haliti.

Den mest frekventa mottagaren vid "Sottes" passningar var Rui Modesto. Eftersom Hammarbys svaga första presslinje innebar att de fick försvara lågt på egen planhalva så kunde AIK överbelasta mellan linjerna bäst de ville. Om inte den opressade Papagiannopoulos hittade Modesto så hittade han Thill, och väl på offensiv tredjedel var det luxemburgaren det kretsade kring. Thill och Modesto var den klart mest frekventa passningskombinationen och mot ett Hammarby som inte alls hittade rätt i sitt låga försvarsspel så kunde de trilla boll. Även Bilal Hussein, Robin Tihi, Abdussalam Magashy och Alexander Fesshaie var nyckelfigurer i AIK:s centrala dominans. Med spelare som dem, där majoriteten är bekväma som mottagare i trånga ytor, kan man ställa till det för motståndarlag som inte har sina styrkor i det låga försvarsspelet. Mikkelsen, Pinas, Sadiku och Adjei försvarade Hammarbys vänstersida, där Thill och Modesto härjade, men samarbete var av det sämre slaget. Arbetsfördelningen spelarna emellan, vem som skulle täcka vem och vilken yta, var sällan tydlig. Något som straffade hela laget. När AIK väl vände spel från höger till vänster var passiviteten hos bortalaget lika uppenbar även där. Den bortre Hammarby-yttern, Madjed, var inte redo att gå i press på Haliti utan stod kvar i mittfältslinjen för att följa Erick Otieno. Detta gjorde att AIK kunde ha långa anfall, trycka ner Hammarby och komma in på offensiv planhalva med enkelhet. Varför Cifuentes valde denna passiva strategi utan boll är svårt att förstå. Med tanke på att han justerade det i halvtid och faktiskt bad bortre yttern sätta press på yttre AIK-mittback, och inte följa sin wing-back, så får man anta att det var ett medvetet val. Men vad han ville uppnå är svårförståeligt. Individuellt var det som sagt på högersidan det hände för AIK. "Sotte", Modesto och Thill hittade ett fint samspel vilket syns på passningsnätet nedan. Storleken på cirkeln indikerar högre antal passningar för spelaren, tjockare linje indikerar fler passningar spelarna emellan och mörkare linje/cirkelfärg indikerar högre xT-värde (hur hotande dina passningar och bolltransporter varit).

Sotte och Thill kvitterar dessutom ut högst xT-värde hos AIK och kan ses som de som mest frekvent flyttade bollen till farliga ytor.

Hur AIK neutraliserade Hammarbys anfallsspel

Men det var inte bara offensivt AIK var bra. Defensivt neutraliserade de Hammarby (vilket vi sett på bland annat xT-grafen för respektive lag), som vanligtvis skapar många chanser och på ett effektivt sätt flyttar bollen framåt i banan. Andreas Brännström lyfte efter matchen AIK:s kompakthet centralt som nyckeln till detta, och det är svårt att inte hålla med. Hammarbys vanligaste väg framåt under cupspelet och inledningen av Allsvenskan har varit genom Tesfaldet Tekie och Shaquille Pinas. Tillsammans snittar duon 16 passningar in på offensiv tredjedel per 90:e minut, eller åtta per halvlek. Igår skrapade de ihop tre under den första halvleken, samtliga från Pinas. Precis som Brännström var inne på så var AIK:s matchplan att få in kroppar centralt, och med Tihi som extra mittfältare var de övertaliga. AIK:s strategi att kliva högt i press under första halvlek betalade av sig och det på grund av att spelarna gjorde det de skulle till punkt och pricka.

Sekvensen ovan är från en Hammarby-inspark och visar hur AIK agerade i liknande situationer. Fesshaie placerade sig emellan mittbackarna för att försvåra spelvändningar, Thill klev ut på Pinas och Rui Modesto följde aggressivt Mikkelsen. Anledningen till att bollen hamnar hos en felvänd Hammarby-ytter, som den så många gånger gjorde, var att AIK matchade antalet Bajare centralt i banan. Bilal har Sadiku, Tihi Besara och Magashy Tekie. En lösning för Hammarby i detta scenario hade kunnat vara att involvera den centrala anfallaren mer, men Erabis förmåga att agera länkspelare eller bollmottagare mellan linjerna är beskedlig.

Ytterligare exempel på AIK:s fina insats utan boll, men något djupare i planen, kan ses ovan. Kurtulus driver upp bollen men inser snabbt att alternativen centralt är få. Sadiku, Tekie och Besara är alla markerade medan Erabi och Madjed inte gör några försök att göra sig spelbara mellan linjerna. Alternativen blir således att spela ut den till Strand på kanten eller vända hem, som i detta fall. Hammarby var ifjol ett av Sveriges bästa lag på att hitta in mellan linjerna men i och med AIK:s fina defensiva uppställning var det svårt för Cifuentes manskap att lösa upp knutarna. De tvingades ofta brett vilket också syns när man tittar på vilka spelare som vann boll i hemmalaget.

Rui Modesto är klar etta med högerkantskompanjonen Thill strax bakom. Även Magashy, som utgick som den bredaste av mittfältarna till vänster, vann boll frekvent. Att AIK vann rättvist går inte att understryka nog. I eget bollinnehav tog de tillvara på Hammarbys märkligt passiva strategi där de enkelt kunde avancera in på offensiv tredjedel och skapa chanser genom numerära överlägen i nyckelzoner. Utan boll neutraliserade de Hammarby totalt genom att förhindra bollprogression till sista tredjedel och farliga områden kring straffområdet på bästa sätt. Dessutom var det två höga bollvinster som bäddade för Fesshaies båda mål. Kort och gott: Andreas Brännström vann den taktiska matchen mot Marti Cifuentes på knockout.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription