DUBAI.
Fjolåret blev misslyckat för Joel Ekstrand, men han fick snabbt känslor för AIK – klubben med den speciella auran.
Nu känner den 29-årige mittbacken sig pigg och fräsch.
– Allt är egentligen bra, säger han.
Annons
När AIK för första gången tränade på full plan på lägret i Dubai tog Joel Ekstrand en plats i en trebackslinje med Daniel Granli och Robin Jansson. Eftersom Per Karlsson, årets försvarare i fjol, tränade vi sidan av på grund av en vadskada spelade Ekstrand i mitten.
– Den positionen kanske är mest optimal för mig. I Watford och Udinese har jag spelar på alla positioner i backlinjen. Där är taktiken en annan men systemet har ofta varit den samma. Men jag är ju mittback och då vill man vara i mitten, säger Ekstrand.
Hur känns det då?
– Känns bra! Jag är pigg i kroppen och det gäller att få kontinuitet. Jag har egentligen varit redo sedan matchen mot Örebro (i början av oktober). Sista tredjedelen av säsongen har jag tränat fullt och jag hoppade in i sista matchen mot Kalmar. Jag har tränat på under uppehållet, gjorde 45 minuter mot Vasalund… så det rullar på.
Ekstrand uppskattar även miljöombytet som träningslägret innebär.
– Det är inte optimalt att träna i tio minusgrader på olika sorters konstgräs. Det gäller vilken kropp som helst och det gynnar särskilt inte mig som har haft skadeproblem. Men här är det perfekt. Jag kör på dag för dag, jag tänker inte månader framåt. Jag vet vad det handlar om, vet vad som krävs. Det räcker egentligen.
Så du ser inget speciellt scenario i år framför dig?
– Jag ser ingenting, jag ser bara de här två träningsveckorna. Självklart vill jag ha en säsong där jag är tillgänglig hela tiden. Men jag tänker bara på att jag ska träna och köra på.
Det var inför fjolåret som Ekstrand återvände till Sverige. Bakom sig hade han ett antal skadefyllda säsonger och historien upprepade sig i AIK. Och när han väl var i matchdugligt skick stannade han alltså utanför elvan: Rikard Norling ville inte gärna rubba på Milosevic/Karlsson/Jansson i trebackslinjen.
– Jag tog inte en plats helt enkelt. När jag var tillbaka gick laget som tåget och då är det svårt att komma in. Jag vet vad jag är kapabel till och det är mitt tycke en jäkligt bra nivå, men då behöver man spela och få kontinuitet. Få spelare klarar av att köra två pass inför en match och sedan vara briljant.
Att Ekstrand kom till AIK med stora förväntningar lägger han inte så stor vikt vid.
– Jag kan inte tänka på det. Men jag har stora förväntningar på mig själv, jag har ju spelat mycket i Italien och England och vet vad jag kan. Jag hoppas kunna bidra till den här klubben som har gett mig chansen.
Annons
När Ekstrand slog igenom i Helsingborg gick det fort. Som 20-åring tog han en ordinarie plats och nominerandes som årets nykomling på Fotbollsgalan. Året därpå var han nära att vinna Allsvenskan med HIF och efter säsongen köpte Udinese loss honom. Mattias Lindström, som spelade med Ekstrand i Helsingborg, har i efterhand pekat ut mittbacken som den största talangen som han har sett. Enligt Lindström hade Ekstrand redan som ung alla egenskaper som en mittback behöver.
– Ja, men det tyckte jag själv också, säger Ekstrand när jag tar upp Lindströms åsikt.
– Samtidigt är det många som har det mesta och det är tusen grejer som ska klaffa på vägen till framgång. Jag kände själv att jag höll en extremt hög nivå när jag var ung och jag har alltid vetat vad jag kan. Men när man åker på det ena efter det andra…. då blir det tufft.
Ekstrand skrattar till.
– Eller tufft förresten? Det är ett väldigt svagt ord för vad jag har gått igenom. Men jag klagar inte. Jag kan ju inte gå runt och gnälla om hur det har varit. Jag är här och nu.
Kan du se på karriären i ett längre perspektiv? Tre år, fem år?
– Nej, jag tänker ju inte så! Men jag älskar att vara här i AIK, det är lätt den finaste klubben som jag har varit i.
Även om du jämför med Watford och Udinese?
– Till hundra procent. AIK betyder så mycket för så många, supporterbasen är så stor. Det är en speciell klubb, så är det bara. Ibland när du går in i en lägenhet kan du känna en bra aura utan att du riktigt kan förklara det. Så är det med AIK – det är en speciell aura.
