Mikkjal Thomassen fick inte se så mycket intensitet som han brukar vilja ha från sitt AIK i ångestmatchen mot Västerås. Men han fick ta med sig tre oerhört sköna poäng hem till Solna. Här är Fotboll Sthlms fem spaningar efter 1-2-segern. [show_ad id=3] Ångestmatch för AIK Två raka förluster mot GAIS är nog för att skapa några mörka sprickor även i det soligaste av lag, och det är sannerligen inte AIK 2024. Inför den här matchen var nog de flesta, inklusive jag själv, överens om att AIK borde ha för mycket kvalitet i grunden för att på allvar kunna bli inblandade i ännu en nedflyttningsstrid. Men när klockan slog 15 var faktiskt kvalplatsen inte mer än tre poäng bort, och då är det svårt att inte titta nedåt. Och storklubbar som tittar nedåt tenderar att få svindel. För att på allvar jaga bort nedflyttningsspöket behöver man klara av att vinna mot jumbon. Det lyckades AIK med idag – mycket tack vare sin redan nämnda individuella kvalitet – och även om faran naturligtvis inte är över gav man sig välbehövligt andrum. Tro och förtröstan I mina spaningar från förra matchen var jag inne på att AIK, likt andra kräftgående klubbar som får in en ny tränare, kunde behöva lite magiskt tänkande för att få fart på ben och huvuden. Det lyckades inte riktigt tränarbytet åstadkomma, och framöver behöver Gnaget – för att inte tappa riktningen helt – kanske snarare en slags seg tro på det man gör. Jag var lite orolig över den aspekten inför mötet med Västerås. Det fanns ganska mycket bra saker i den andra matchen mot GAIS, men förlusten var i slutändan så pass tung att framstegen riskerade att gå om intet. Innan Mikkjal Thomassen blev klar uttryckte ledande spelare i AIK-truppen att de ville att Goitom skulle bli permanent huvudtränare. När det inte blev så, och ersättaren Thomassen inledde med två raka förluster, fanns det viss anledning att börja undra om tron på färingens höga press kanske redan var satt i gungning. Någonting hände också med den höga pressen, som lyste med sin frånvaro idag. Men det här resultatet väger desto tyngre och fungerar som välbehövlig stabiliserande ballast på det skakiga AIK-skeppet. Antagligen var det ett medvetet val av Thomassen att lägga sig lägre när han stod inför en måstematch mot ett bollskickligt VSK. Och det är såklart få saker som ger så mycket tro som en seger. Och skärpa i straffområdet Men resultatet, som sen blev så trevligt, kunde mycket väl ha börjat bli obehagligt ut för AIK redan från början. Mot GAIS släppte laget in mål efter två minuter. Här borde Västerås ha tagit ledningen efter tre, men bollen korsade målområdet utan att stötas in i nät. Gnaget slapp alltså mardrömsstarten från förra matchen, men rent spelmässigt hade man egentligen större problem med Västerås. Pressen var inte lika intensiv och bet inte alls på samma sätt som mot GAIS. Men i gengäld blev det omvända roller i målprotokollet. I den tjugofemte minuten kombinerade AIK:s två nyckelspelare – Pittas slog ett inlägg till Modesto på bortre stolpen och portugisen nickade tvärsöver målet och in till 0-1. Tio minuter senare var det Modesto som slog in bollen, som nickades bort och föll ned på Dino Besirovics för dagen gyllenglänsande högerfot. Ett oerhört vackert volleymål och en oerhört skön utandning för AIK. De missade chanserna från GAIS-matchen var borta med vinden. Den individuella kvaliteten som finns i AIK gav faktiskt utslag på planen. 0-2 var ett faktum, axlarna släpptes ned och även kollektivet blev bättre. Men sen sköt plötsligt axlarna upp igen, när Mads Thychosen (och till viss del Kristoffer Nordfeldt) bjöd Viktor Granath på 1-2. AIK-supportrarna var på väg att för en gångs skull få andas ut, men fick sedan istället tillbringa resten av matchen med hjärtat obehagligt nära halsgropen. AIK föll lågt, men höll stånd. Västerås har fortsatt problem med konkretion, och trots att de slängde fram allt de hade i slutminuterna kunde Gnaget hålla jumbon på avstånd och i slutändan bärga tre väldigt sköna poäng. Modesto tillbaka Även om han kom in i halvtid i förra matchen och inte sa någonting anmärkningsvärt om petningen i den mixade zonen så syntes det på Rui Modesto efter GAIS hemma att han, naturligt nog, inte var helt opåverkad av bänkningen. Idag fick han chansen att använda det som bränsle från första minut, och det gjorde han med den äran. Som vanligt var det mest AIK:s högerkant det handlade om offensivt, och Modesto behövs för att det ska bli någonting där. Han upprepade målet han gjorde mot Halmstad och styrde in matchen på rätt väg. Det verkar behövas ett nickmål av Rui Modesto på bortre stolpen för att AIK ska vinna en bortamatch. Men inte Pittas Ioannis Pittas gjorde mål mot Halmstad, men brände, på ett för honom okaraktäristiskt sätt, en hel del målchanser. Sedan försvann han på vänsterkanten mot GAIS i Göteborg, och spelade i returen i Stockholm den ovana rollen av målsumpare. Idag upprepade han faktiskt de scenerna, trots att han gjorde en assist. När han själv kom till lägen var han märkligt oskärpt och – nästan – osäker. I slutet av första halvlek tog han med sig Nordfeldts utspark bra, men slarvade bort skottet helt, och i den 64:e minuten borde han nog ha avgjort matchen när han fick ett nickläge i straffområdet. Inte ens när Pittas blev sopren på tilläggstid lyckades han göra mål, utan blev stoppad av både målvakten och ett underligt kullerbytteben från en försvarare. Strax före slutsignal blev han utbytt och gned sig bekymrat i ansiktet. I det här kritiska skedet av säsongen behöver AIK sin skyttekung mer än någonsin och man får hoppas på att cyprioten så snart som möjligt lyckas ta sig ur den halvdåliga form han verkar ha drabbats av på slutet.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription