Säsongen började med ett experiment ett försök att finna en ny svartgul väg fram. Den borde avslutas på samma sätt. [the_ad_placement id="under-ingress-aik"] Stoppa blödningen, rädda kontraktet och sedan då? Det här är ett fotbollsår då Bartosz Grzelak anlände mitt i en kris grundad i en vilja att hitta en ny svartgul väg framåt efter den avvaktande, försiktighet som gav sådan framgång 2018 att 62 poäng och en fjärdeplats (vad hade 62 poäng räckt till i år?) året efter ansågs vara en fiaskosäsong (känn på den Stefan Billborn). Framgång föder krav. Guld är färskvara och snart bortglömt. Således skulle Rikard Norling stöpa om sig själv och hela laget efter det sömniga 2019. Vi vet hur det gick. Vi vet inte hur det hade gått med den trupp som Bartozs Grzelak nu förfogar över och vi inte hur det hade gått en normal säsong med publik och ett mer förlåtande spelschema, men vi kan konstatera att Norlings efterträdare behövde både och för att få ordning på saker och ting. Nu har han lyckats sedan ett bra tag tillbaka. AIK är formstarkast i serien, det allsvenska kontraktet är i praktiken ordnat och då är det naturligt att vi åter ställer oss frågan. Nu då? Chefredaktör Månsson har flera gånger, så sent som i går konstaterat att Gnagets framtid trots allt ser ganska ljus ut om man agerar klokt nu på transfermarknaden samtidigt som man lyckas sälja rätt spelare för rätt pengar. Det är bara att hålla med. Det finns en ungdomlig entusiasm trots att de bärande spelarna fortsatt heter Per Karlsson, Sebastian Larsson, Henok Goitom och nu även Mikael Lustig. Det är gott om talang på såväl startelvanivå som strax där bakom. Så vad ska den rätt oprövade tränaren göra för att se till att det blir så? Det gav han svar på själv i intervjun inför matchen mot Sirius. AIK skulle spela på sitt sätt. Göra det man tränat på i veckan. Personligen kan jag tycka att kollega Persson hade en poäng när han konstaterade att man inte bör slarva bort en spelare som Bilal Hussein. En och annan kan nog fundera över om Adu är mannen som ska spela centralt nästa år. Varför inte satsa på Hussein i det här läget och ge honom chansen att visa att han är mannen som bör spela bredvid givne Larsson? Särskilt nu är Ebenezer Ofori saknas. Kanske bör Henok Goitom inte spela 90 minuter när det sitter en Bojan Radulovic på bänken? Ett par saker att fundera över inför en match i Uppsala. AIK befinner sig nämligen för första gången på evigheter i den unika sitsen att man vare sig riskerar särskilt mycket eller har något stort att vinna. Det ger oanade möjligheter att i tävlingssammanhang söka en vinnande väg inför 2021. Det ska bli intressant att se vad man gör av detta under avslutningen av säsongen. Insatsen mot Sirius antydde inte något revolutionerande tänk. Matchbilden blev i stället den på förhand väntade med ett hemmalag som givetvis ville rulla boll så mycket som möjligt och söka efter öppningar på det sättet. Djupledsbollar förbjudna. Kanske blev det lite för bekvämt för gästerna. Hålla rätt positioner, vänta och inte syntes det mycket av någon vilja att vinna boll högt upp eller söka intressanta spelvägar fram när man väl erövrade den. Det såg energilöst ut. Det påminde på sätt om ... 2019. Endast den Ericsgata som herrar Kahl och Otieno bidrog till stundtals längsmed vänsterkanten antydde att det fanns en annan väg fram för de vitklädda besökarna från huvudstaden. Det var som om Goitom och kompani lämnat allt på plan under den sista kvarten borta mot IFK Norrköping senast, kanske bäst illustrerat av hur just Adu tog den varning som gör att han är avstängd i nästa match. Då kanske Hussein får sin chans från start. Sirius hade svårt att göra något särskilt av sitt övertag under den första halvleken vilket avsaknaden av målchanser för hemmalaget var ett tydligt bevis för. Det krävdes en vacker prestation av Paulos Abraham för att det skull hetta till lite, men hans avslut var någon centimeter för högt och ribban satte stopp. Mållöst i paus var därför helt logiskt och en möjlighet för båda tränarna att försöka hitta en lösning på respektive lags problematik. Grzelak agerade genom att byta ut en anonym Erik Ring mot Hussein. Den like anonyme och varnade Adu fick vara kvar. AIK kom givetvis ut mer aggressivt. Något annat var omöjligt och ett par fasta situationer skänkte den där känslan av att laget var tillbaka i tillställningen. De blåsvarta svarade och det var en helt jämn match. Tränarna sökta vägar genom att nyttja det man hade på bänken. Inte heller det gav någon synbar effekt, även om Kolbeinn Sigthórsson just nu spelar som någon som söker en ny arbetsgivare, samtidigt som klockan tickade vidare. Sirius hade idéer, men ingen som löste problemet. AIK? Tja, de säkrade upp poängen och inte mycket mer. Därför slutade det 0–0. Ytterligare en pinne in på kontot, kontraktet än säkrare, men inget att hänga upp framtiden på. Fem omgångar återstår för Bartozs Grzelak att finna det. Han borde verkligen försöka. Allt annat vore slöseri med en unik möjlighet. Foto: Bildbyrån LÄS MER: ”Han var bäst i AIK” – Fotboll Sthlms spelarbetyg efter krysset LÄS MER. Månsson: 2022 kan AIK ha guldläge – om man snålar 2021 [the_ad_group id="566"]

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription