PORTIMAO. Det finns en kategori spelare som har stuckit ut på ett positivt sätt på AIK:s läger: de som är unga men halvt etablerade. Men igår var det Effortless Ellingsen som övertygade mest på mig. [show_ad id=3] Om du sätter dig på en uteservering i Portimao kan det hända att en lokal dealer smyger upp vid din sida. I Portugal är droger avkriminaliserade och menyn från de spontana gatuförsäljarna verkar vara diger. Svarar du nej till alternativ ett kommer alternativ två och tre fort. Den drogliberala miljön lär AIK-spelarna emellertid inte märka av för deras resort ligger avskilt från det mesta. Visst kan man spela golf och träna, men inte så mycket mer än så. Och förmodligen räcker energin inte till några utsvävningar för belastningen är hög på träningarna. Vi är fortsatt bara i mitten av januari och som träningslägerveteran är jag trygg i spaningen i att AIK har skruvat upp intensiteten mer än brukligt. Treningskultur, som bekant. Två AIK-dagar har jag bevittnat sedan den senaste rapporten. Båda gångerna innehöll passet spel på två mål på en halvstor yta med närvaro och viss nerv. På fredagen var Abdihakin Ali bäst på plan, han var duktig i flera delar av spelet och stänkte dit två fina skott i en tajt match. På lördagen fastnade jag särskilt för Martin Ellingsen. Effortless var ordet som dök upp i huvudet när jag försökte formulera varför han stack ut. Det var inte så att Martin inte ansträngde sig men han hade en uppenbar kontroll. Han vann dueller och motlägg genom att läsa situationerna och han dikterade spelet med korta och längre passningar om vartannat. Han satte fart på bollen utan att stressa upp sig, och han rörde sig lätt. Ja, jag gillade verkligen vad jag såg. Martin verkar vara en sympatisk person också – läs gärna vår intervju med honom där han berättar om karriärens toppar och dalar samt varför han bytte Molde mot AIK. En tredje spelare som jag gärna lyfter är Taha Ayari som är rapp, påhittig och har fin bollbehandling. Taha är som bekant bara 18 år och utvecklas fort. En sak som man kan ha med sig när man spanar på spelarna i januari är att de unga spelarna ofta glänser så här års. Inte de allra yngsta, de brukar tvärtom tycka att träningen är krävande, men de som redan har fått en del speltid på seniornivå. Deras startsträcka brukar vara kort medan de etablerade spelarna överlag är mer trögstartade. Att det inte blixtrar om den typen av spelare under matchspelet behöver man inte dra så stora växlar av. Laget som matchade mot varandra igår var jämnstarka. Något a- och b-lag var det inte, men positionsmässigt var det logiskt med ett litet undantag i att Abdussalam Magashy spelade högerback. Så här så lagen ut: Nordfeldt – Thychosen, Milosevic, Sotte, Bonde – Modesto, Ali, Durmaz, Besirovic – Kusi Asare, Gono. Janosevic – Magashy, Faqa, Tiedemann Hansen, Björnström – Ring, Dabo, Ellingsen, Ayari – Faraj, Pittas. Durmaz var tillbaka i spel alltså medan Celina, Elbouzedi och rehabande Collins och Guidetti var utanför planen. Lag 1 vann med 1-0 efter att Abdihakin Ali slagit en straff i mål. Idag väntar ett nytt pass för ett gäng som rimligen börjar känna på belastningen. Jag ska fortsätta spana på Ellingsen och provspelaren Gono som gjorde vissa framsteg idag. Det är uppenbart att det är svårt för honom att klara sig i sin nya miljö, han har ju kastats rakt in, men han vann ett par offensiva dueller på ett fint sätt. Fysiskt är det få som sätter honom på plats trots att han bara är 18, men resten av analysen får nog göras först om ett antal veckor.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier