Politik är att vilja.

Sara Kukka-Salam vill bygga fotbollsanläggningar.

För övriga kommuner i Stockholm bör socialdemokratens handlingskraft vara en inspirationskälla – och för Stockholmsklubbarna en ögonöppnare.

[show_ad id=3]

Efter nästan ett kvarts sekel bytte Solna stad politisk majoritet i kommunvalet 2022. Socialdemokraterna tog makten, tillsammans med Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Jag vet inte om partiet tagit fram en valstrategisk analys, men löftet om att rusta upp Skytteholm och ge AIK "en hemvist i Solna" lär ha spelat viss roll.

Hur det kommer bli vet vi sedan tidigare i veckan, då Socialdemokraterna presenterade skisserna och markanvisningen till den nya anläggningen på Skytteholms IP. Av allt att döma blir det ett stort lyft. Tempot som projektet tagits fram i är imponerande. Planen är invigning 2026, fyra år från vallöftet 2022.

(För perspektiv: Under föregående majoritet tog det 18 år från principöverenskommelse till första spadtag när man skulle bygga tre planer på Järvastadens IP.)

Men det som sticker ut mest är finansieringslösningen.

Den är nämligen lika enkel som kreativ. Solna stad har fått loss pengar för upprustningen genom att sälja mark bredvid anläggningen, där det idag finns en Maxrestaurang och inte mycket mer, till byggföretaget JM. På så sätt har man råd att bygga vad som ser ut att bli en fantastisk träningsanläggning utan att belasta skattebetalarna.

Därför är det bara att applådera det politiska hantverket och handlingskraften. Sara Kukka-Salams uträkningar höll och dessutom var den blocköverskridande majoriteten lyhörd nog att flytta AIK:s a-lags anläggning till Råstasjön, i enlighet med klubbens önskemål. På en valrörelse gick hon också från tämligen okänt oppositionsborgarråd till en av Stockholms mest profilerade KSO:er. Här finns lärdomar att dra för politiker som vill vinna val.

Några sådana lär finnas i Stockholm. När jag ringer runt bland olika partier reagerar de flesta med förvåning över hur fort det gått för Solna att gå från ax till limpa i det här projektet. Varför man inte själv jobbat på samma sätt, med avyttringar och tätare bebyggelse, är det ingen som riktigt kan svara på.

Men det finns skäl för självrannsakan i huvudstaden. Byggnadstakten 2023 var låg. Totalt uppfördes bara tre fotbollsplaner, ingen av dem i storlek elvamanna. Då ska man komma ihåg att två av dem var hybridgräsplanerna på Gärdet, som egentligen skulle ha invigts 2022 men sköts upp. Den tredje var en sjuspelsplan i Vårberg. Dessutom är idrottspolitiken en ideologiskt infekterad fråga, där framförallt Centerpartiet och Socialdemokraterna tycks ha svårt att komma överens.

Hur påverkar det stockholmsklubbarna? För Djurgården är inte problemet akut. A-laget har möjlighet till att träna både på konst- och naturgräs på Kaknäs, dessutom tillkom nyligen planerna på Gärdet nära föreningens huvudsakliga upptagningsområde Östermalm. Till vintern står det nya klubbhuset på Kaknäs klart och klubben ska också lägga pengar på att bygga eget kansli på Hjorthagens IP. Och för att tala klarspråk: den egna akademin är heller ingen viktig pusselbit i Djurgårdens sportsliga strategi.

För Hammarby är det värre.

Inte bara är Hammarbys akademi en viktig parameter för klubbens Strategi™, varför träningsmöjligheter för ungdomslagen blir allt viktigare, dessutom är a-lagets träningsmöjligheter snart de sämsta bland de tre stora klubbarna. Behöver man ytterligare argument för att kavla upp ärmarna finns haveriet med Kanalplans undermåliga matta, vilket Fotboll Sthlm granskat i flera artiklar, från förra året i åminnelse.

Låt oss summera turerna kring Hammarbys träningsförutsättningar.

2021 inledde klubben en dialog med Stockholms stad om att få egna ytor på Skarpnäcksfältet. Inledningsvis var klubbens önskemål fem fullstora planer. Det bantades till tre planer i ett idrottsförvaltningens PM Skarpnäcksfältet – Fotbollsytor för Hammarby IF Fotboll från 2021. I maj 2022 uppgav också Richard von Yxkull till idrottsförvaltningen att tre planer räckte väl, enligt en presskommunikatör.

Och sen hände... ja, vadå egentligen? PM:et slog fast att så stora ytor åt Hammarby på Skarpnäcksfältet inte skulle kunna realiseras utan att göra avkall på andra klubbars träningsmöjligheter. Dessutom var markförutsättningarna dåliga.

Därefter tycks dialogen med Hammarby ha varit lite sisådär. I ett mejl från november 2022 skriver en medarbetare på Exploateringskontoret såhär:

"Sedan finns det lite problematik med att vi hela tiden fått antagit Hammarbys önskemål om ytor och funktioner i deras förslag då vi aldrig träffat dem och diskuterat om våra förslag till disposition funkar för dem."

Skarpnäcksfältet blev det alltså inget av. Istället har klubben riktat in sig på Gubbängsfältet. Enligt mina källor pratade Richard von Yxkull om tre fullstora planer och ett servicehus på 1000 kvadratmeter på en sponsorträff inför matchen mot Elfsborg, men det backade han ifrån i intervju med Fotboll Sthlm.

– Jag tror inte att jag sa att vi ska få tre hela planer på mötet. Jag sa nog att det rör sig om tre planer som kommer uppföras, där en ska vara dedikerad till Hammarby, sa von Yxkull.

Problemet är bara att det inte står någonting om vad Hammarby ska få i utredningsbeslutet om Gubbängsfältet från oktober 2023 eller i stadens behovsanalys från mars i år. Möteshandlingar från Hammarbys träffar med idrottsförvaltningen går heller inte att begära ut. Och på idrottsnämndens Maria-Elsa Salvo (S) låter det inte alls lika självklart som på von Yxkull och Fri.

Det hela väcker onekligen frågor. Varför hade inte klubben kontakt med Exploateringskontoret kring Skarpnäcksfältet? Varför ville man ha fem egna planer 2021, men nöjer sig med en nu? Varför kan inte politikerna bekräfta det som Hammarby säger? Hur blir det med servicebyggnaden?

Det kan förstås vara så att Hammarby hittat en informell överenskommelse med staden genom lobbyisten Roger Mogert, som man engagerat i frågan. Det är heller inte självklart att Hammarby ska lastas för att det inte blev som tänkt med Skarpnäck.

Men resultatet blir förstås detsamma. Varningsklockorna ringer kring Gubbängsprojektet. Avsaknaden av naturgräs kommer innebära att handikapp för Hammarby i konkurrensen med de två publikdragande stockholmslagen.

Bättre ser det ut för AIK. På Råstasjön kommer man inom kort tid ha en naturgräsplan, på Skytteholm en mjukare konstgräsplan än förut. För föreningen som bygger så mycket av sin strategi kring trenbarhet och har en USP i den egna akademin är det en jackpot.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier