40 raka matcher för Goitom: ”Känner att slutet inte är nära”

DUBAI.
Henok Goitom trivs som AIK:s lagkapten.
Men till en början gick han nästan in för hårt i sin nya roll.
– Jag tänkte för lite på mig själv, säger han.

Annons

Är Chinedu Obasi, Tarik Elyounoussi och Henok Goitom allsvenskans bästa anfallstrio?
Den sistnämnde, det vill säga Henok, ler när jag ställer frågan.
– Det är i alla fall tre bra spelare, säger han.
– Framförallt, och det som är viktigast, är att det är olika spelartyper. Man använder olika taktiker mot olika typer av lag och då kan det vara smart att använda olika spelare också.
Men vem ska man plocka bort i utgångsläget?
– Ja… det får man se. Men vi vill pusha oss till nästa nivå och då måste konkurrensen vara större än förra året. Det är ju uttalat, Rikard har sagt det, att vi ska göra bättre resultat i Europa i år. Då krävs högre konkurrens som ger bättre tempo på träningen och sedan bättre tempo på matcherna. Under en sådan här säsong är det väldigt viktigt att ha friska spelare och då måste man kunna rotera.

Vi är i Dubai där Henok trivs. Han tycker att träningsförutsättningarna är perfekta. Kroppen känns som den ska och han kan se tillbaka på en fjolår där han spelade samtliga 40 tävlingsmatcher trots att han fyllde 34 under hösten.
– Det skapar självförtroende att spela så mycket, man känner att slutet inte är nära. Man inbillar sig själv att det finns många år kvar… även om man får se hur det slutar. Men i slutändan handlar allt om förberedelser: hur man tränar, äter och sover.
Hur ser dina anfallskollegor ut tycker du?
– Tarik är det inget nytt med, han ser lika fräsch ut som förra året. Det märks att han kört sina skidor i Norge under uppehållet. Obasi har inte riktigt kommit igång än, men alla kan se hans kvalitet och bollbehandling. Det finns något extra i hans fötter.
Under spelövningen som nyss avslutats pausade Rikard Norling spelet med jämna mellanrum för att dela ut instruktioner. Vid ett par tillfälle noterade jag från sidlinjen att även Goitom gav sin in i diskussionerna genom att gestikulera och instruera sina lagkompisar.
– Det kan vara svårt få tränaren att få med den enskilda spelaren. Ofta är det kollektivet, eller fyra-fem spelare, som är i fokus. Då kan jag gå in och fånga upp någon som har missats, säger Goitom om observationen.
– Framförallt handlar det om de yngre spelarna. På några sekunder kan man gå in och hjälpa två-tre spelare. Seb (Larsson) gör ofta samma sak som jag gör. För det mesta är det enkla saker. Var vill du ha bollen? Hur ska vi röra oss då? Det är en sak som vi har försökt få in i AIK, att spelarna ska ta initiativ och inte bara vänta på tränarens order.
Nu har du varit kapten i ett år. Vad vill du utveckla i ditt ledarskap?
– Jag har inte tänkt så mycket på det, saker har mest skett automatiskt och jag har löst situationer efterhand. Behöver någon uppmuntran, eller ska de fortsätta att göra sin grej? Eller behövs det en utskällning? Just utskällningen är kanske inte min stil, men ibland kan det vara rätt med hårdare ord.
Goitom funderar en stund.
– Men det gäller också att ta ett steg tillbaka. Om något fungerar måste jag inte vara där som kapten och snacka i alla lägen. Det gäller att hitta en balans. Det var svårt i början, för då tänkte jag för mycket på kaptensrollen och för lite på mig själv. Ibland behöver man gå in i sitt eget hörn. Och om jag presterar bra på planen visar jag vad jag vill där istället.