Det är ett välkommet och lovvärt initiativ, men det finns risk för att motionerna om transparens blir till ett antiklimax.
I alla fall om syftet är att bryta de oseriösa eller kriminella agenternas stora inflytande.
Annons
Om fem år tror jag att vi kommer att se tillbaka på dagens fotbollsklimat och skaka på huvudet. Hur i hela världen kunde det se ut på det viset?
Agenter skjuter och spränger mot varandra och hemma hos andra. Gängmän sitter på sidlinjen vid träningar eller på läktaren tillsammans med klubbföreträdare. Samma typ av personer företräder klubbarnas egenfostrade talanger. Agenter, bosatta i något skatteparadis, kräver svindlande belopp av framtida försäljningar i egen ficka för att spelare ens ska förlänga sitt kontrakt. Samma kategorier av agenter övertalar barn eller deras familjer och på så vis skapa en beroendeställning som kan vara i en hel spelarkarriär.
Spelare, styrelser och sportchefer dansar med. Antingen som aktiva möjliggörare, eller som passiva eller aningslösa partners utan mycket till val. Miljoner och åter miljoner av klubbarnas, och i förlängningen medlemmarnas, pengar försvinner spårlöst till utlandet eller till postlådeföretag vars företrädare ingen har hört talas om.
Utvecklingen har skett mitt framför våra ögon. Agentbranschen har historiskt sett knappast varit känd för sin renhårighet men det senaste decenniet har det spårat ur. Det ska som alltid i sammanhanget nämnas att det finns agenter som sköter sitt arbete på ett ansvarsfullt sätt – det ligger även i deras intresse att det städas upp – men den andra typen blir fler och mer dominanta för varje år.
Eftersom nästan alla (myndigheter, politiker, förbund, klubbar, spelare) bara sett på medan det pågått är supportrarnas initiativ under de senaste månaderna välkomna. En klar majoritet av elitklubbarna på herrsidan kommer snart att ta ställning till om klubben bör verka för transparens på övergångsmarknaden, framför allt vad gäller agentersättningar. Bakgrunden är att många har fått nog av ovanstående, och i vanlig ordning när det mobiliseras över laggränserna är det välorganiserat och välformulerat. Supportrarna har fått stort medieutrymme och har goda chanser att få igenom sina förslag på många håll, även om vissa styrelser yrkar avslag. Ett exempel på det är Malmö FF-supportrarna Frederik Lindgren och Markus Ringnér som skickligt argumenterar mot den ängsliga MFF-styrelsens halmgubbar.
Men motionerna har också en svaghet som spelar nej-sidan i handen. De är ganska bleka. De nämner ingenting av det som jag inledde texten med utan argumenterar om varför ökad transparens i ett generellt perspektiv är att föredra. Med andra ord undviker de det allvarligaste problemet. Nu riskerar istället diskussionen som medlemmarna ska ta ställning till att handla om huruvida den enskilda klubben tjänar eller förlorar sportsligt på att redovisa på ett annorlunda sätt. Eller så kommer rentav felaktiga premisser att styra, såsom att det skulle handla om att avslöja personliga detaljer i ett spelarkontrakt, och att det skulle strida mot affärssekretess, GDPR eller vad man nu kan föreställa sig.
För mig är svaret på frågan detsamma oavsett utgångspunkt. Självklart kommer inte utländska klubbar sluta att göra affärer med Sverige bara för att agentarvoden redovisas, och självklart kommer svenska klubbar i längden bli bättre sportsligt om de slipper en del av kaoset och oron som präglar vardagen.
Men som sagt, det väsentliga är att elefanten i rummet hittills inte har nämnts.
En annan brist finns på detaljnivå. Motionerna uppmanar klubbarna att ta fram ett förslag på hur spelaraffärer kan redovisas. Det har tillfogats ett exempel på hur det kan se ut, men det innehåller inte det viktigaste: till vilka bolag och huvudmän som klubbens betalning går. När vi på Fotboll Sthlm granskat suspekta affärer har sällan eller aldrig den egentliga agenturens bolag stått på pappret. Att dribbla bort supportrar, journalister eller för den delen klubbföreträdare som ställer frågor lär fortfarande vara en smal sak för de ljusskygga agenterna.
De är ju experter på just det.
Det finns också en uppenbar risk att frågan till sist i princip endast landar på Svensk Elitfotbolls bord, och därigenom klubbarna som har varit delaktiga i att skapa dagens situation. Då är jag tämligen övertygad om att inställningen från flera klubbföreträdare kommer att vara att försöka stilla opinionen genom att göra så små förändringar som möjligt. Det är ingen hemlighet att många är starkt emot transparens, framför allt sportcheferna som länge krokat arm med de ljusskygga agenterna, och de lär med sitt stora inflytande skydda egna intressen.
Som sagt, om fem år kommer vi nog att se tillbaka på dagens klimat och undra vad som egentligen pågick. Hur föregångslandet Sverige, som lyckats bevara medlemsdemokratin, stått emot VAR och vunnit andra strider, samtidigt hade en av Europas värsta agentbranscher. När väl förändringen kommer lär den bli radikal, men jag tror dessvärre att det kommer att dra ut onödigt mycket på tiden då krisinsikten verkar saknas hos de allra flesta.
Supporterinitiativet är välkommet och lovvärt. När de allra flesta förhållit sig passiva har medlemmarna runt om i landet tagit ansvar och tag i frågan. Men om diskussionen förs på metanivå eller om det kompromissas för mycket med motståndarsidan som har gjort dagens klimat möjligt riskerar framstegen under det kommande året mest att bli symboliska.
