Just som man trodde att man hade sett allt dök en ny bisarr polis och politik-konflikt upp i svensk fotboll.
Denna gång i Jönköping där en flagga med ett cannabisblad har orsakat moralpanik och kalabalik.
Annons
Per Engström förlorade sin sista strid. Är det något som Polismyndigheten tycker särskilt illa om är det dålig PR och kritik som får fäste och Engström – som nu går i pension – blev överkörd internt efter fiaskot med maskeringsdirektiven.
Det nationella idrottsansvaret ligger kvar hos Noa, men nu tar en ny grupp vid. Vad det kommer att innebära återstår att se, men enligt mina källor på myndigheten kan det bli ett attitydskifte från Engströms skjut-först-och-fråga-sen-taktik till en något mer följsam inriktning. Jag hyser därmed ett litet hopp om att konfliktnivån kan dämpas och att vi slipper galna utspel i pressen och spontana direktiv som ställer till oreda.
Det vore isåfall ett stort steg framåt. Det mest avgörande för att förbättra klimatet runt matcherna är förutsägbarhet och att de inblandade parterna pratar med varandra i en normal samtalston.
Samtidigt pågår en annan typ av offensiv som är illavarslande. Den senaste tiden har det regnat in DM:s och mejl till mig från olika håll i landet, från Göteborg, Malmö, Sundsvall, Uppsala, Karlstad och Jönköping. Hade vi haft större resurser hade vi kunnat undersöka flera av fallen, för trenden är tydlig. Polisen går allt hårdare fram. Supportrar söks upp på arbetsplatser, även om det inte finns någon brottsmisstanke. Marscher till arenan slutar med kaos och våld. Supporterbussar och tåg stoppas och genomsöks. Pappmasker beslagtas, det känns och kläms på intima kroppsdelar och stämningen är allmänt infekterad.
Polisen svarar som vanligt i medierna, att de inte känner till något om anklagelserna, men tillåter sig samtidigt att spekulera om vad som kan ha hänt i ett större sammanhang (vilket utan undantag talar till myndighetens fördel).
Den senaste historien som uppmärksammats är inte den mest allvarliga, men kanske den märkligaste. För en månad sedan möttes Jönköpings Södra och Husqvarna i ett derby som drog 6671 åskådare. Stämningen på läktarna var elektrisk för att vara division 1, men den lokale polischefen Erik Lindblad var minst sagt upprörd över alla bengaler.
Lindblad har sedan dundrat loss i Jönköpings-Posten vid ett flertal tillfällen där han bland annat menat att J-Södras ståplats på olika sätt är en skadlig miljö. Politikerna i stan har hakat på och fokus på slutet har handlat om en flagga/banderoll (jag väljer att definiera den som det förstnämnda). På den är klubbens förkortning JSIF tecknad mot en bakgrund av ett cannabisblad. Flaggan har suttit uppe på hemmamatcher i åtminstone fem år och enligt flera supportrar som jag pratat med var den från början ett skämtsamt svar på en debatt om konstgräs på Stadsparksvallen: fotboll ska spelas på riktigt gräs! Sedan dess har den hängt kvar och blivit kult i vissa kretsar, och nu har den oväntat nog blivit till hett politiskt stoff.
För att göra en lång historia kort: kommunen äger arenan, J-Södra är hyresgäster och kommunens politiker verkar vara överens om att flaggan måste bort eftersom den är olämplig. Detta påtalades vid ett möte nyligen där även Polisen medverkade.
Flaggan kom dock upp i söndags när J-Södra mötte Ljungskile, vilket följdes av en mycket uppmärksammad insats där minst 15 poliser gick upp på läktaren för att rycka flaggan i samband med inmarschslåten. Enligt polischefen Erik Lindblad hade arrangörer bett om hjälp från Polisen då de inte själv klarade att gå upp, något som Jönköping Södra förnekar. Erik Lindblad påstod också att ingripandet gick lugnt till, vilket inte stämmer – det blev i själva verket rejält hetsigt.
Lindblad menade vidare Polisen inte gjorde insatsen, som alltså sammanföll med att spelarna gick in på planen, för att markera mot supportrarna, utan för att flaggan är ett ”uttryck för en kultur där droger glorifieras och som är en osund miljö för barn och ungdomar”.
Men om det var brottsligt? Nej, det kunde inte ens Lindblad hävda. Vad Polisen därmed skulle göra på läktaren är svårt att begripa. De borde rimligen inte ens ha med saken att göra. Även om vi köper premissen att cannabismotivet måste bort borde det vara en sak mellan hyresvärd och hyresgäst.
Hu ja, det är så enfaldigt.
Betraktat utifrån framstår det hela mest som en Grotesco-sketch från Bibelbältet där ungdomarnas cannabismotiv gör att den förfärade vuxenvärlden fullständigt tappar huvudet och inte kan sluta att eskalera situationen, men dessvärre är verkligheten och sammanhanget inte lika underhållande.
