Jag har vänt och vridit på kandidaterna utan att bli helt nöjd.
Till sist insåg jag att lösningen på förbundskaptensfrågan fanns rakt framför mig.
Man behöver ju bara byta ut ett par bokstäver i efternamnet.
Annons
Jon Dahl Tomasson hade god tid på sig att bli varm i förbundskaptenskläderna. I sammanhanget hade han ett ovanligt stort tålamod utifrån eftersom Sverige under de senaste åren med Janne Andersson hade gått från ständig överprestation till ständig underprestation.
Dessutom verkade det ju knappt som någon ville ha jobbet. Att förbundet till sist landade JDT – med en strålande spelarkarriär och skapliga tränarmeriter – landade därmed relativt väl i allmänhetens ögon. Smekmånaden blev behaglig och utdragen.
Jon Dahl Tomasson ville spela offensivt, och offensivt blev det. Man såg tendenser och sekvenser av riktigt lovande spel, men det gick inte slita sig från tanken att detta fortsatt var ett våldsamt naivt lag som skulle få stryk med 1-4 om Frankrike eller Spanien stod på andra sidan. Det var uppenbart att JDT ville utveckla något som skulle ta skruv på andra sidan, men som luttrad landslagstyckare hade jag svårt att se hur det skulle fungera, det unika offensiva spelarmaterialet till trots.
I landslagssammanhang tror jag nämligen att grundläggande struktur och pragmatism vinner mot fåfänga drömmar i nio och ett halvt fall av tio. I klubblag där man kan utforma en trupp som man vill och nöta vecka ut och vecka in på övningsfältet är möjligheterna många, medan man i landslaget knappt hinner träna tillsammans.
Insatsen mot Kosovo var en point of no return-insats för mig. Det får helt enkelt inte se ut på det viset efter att man filat på ett spelsystem i 18 månader. I potten ligger ett VM-slutspel som är lättare än någonsin att kvala in till och allt ska avgöras inom ett par månader eller lite längre om det blir playoff. Om man inte byter förbundskapten efter en sådant bottennapp vid en sådan tidpunkt, när ska man då byta?
JDT är som bekant kvar inför den kommande landslagssamlingen, men jag hade gärna sett att man hade gjort en korrigering med ett par bokstäver: Tomasson ut – Thomassen in. I AIK har Mikkjal överlag gjort ett strongt jobb sedan han tog över sommaren 2024, framförallt under den första säsongen där ledde ett skevt och vilset lag till en lång formtopp och en högst oväntad Europaplats. I år har det gått upp och ned och även om AIK knappast glänser spelmässigt och underpresterade i Europa ligger de trea i serien.
Samtidigt tror jag inte att Thomassen är rätt man för AIK i längden. Färöingen är en sällsynt kompromisslös här och nu-ledare som ständigt kräver allt och lite till av sina närmaste, samtidigt som AIK är ekonomiskt pressade. Om AIK under lång tid varit en välskött, stabil klubb med starka finanser och en tydlig riktning hade Mikkjal möjligen kunnat vara tränaren som tagit Gnaget till nästa nivå men jag menar att AIK behöver ta den långa vägen och bygga upp klubben från grunden – eventuellt har en sådan kurs inletts – och då tycker jag att en mer följsam tränarprofil passar bättre. Inte minst för att omgivningen ska orka.
I landslaget, i det här läget, med ett kort kontrakt, hade jag däremot gillat Mikkjals stil och filosofi. Att han kan vara pragmatisk och hitta en formation som passar ett svårhanterat spelarmaterial vet vi. Att han kan sätta en defensiv grundstruktur på kort tid likaså, vilket jag menar är det mest avgörande för blågult just nu.
I landslaget behöver svåra val tas. Stjärnor ska bänkas, sura spelare och ett hetsigt medieklimat med stora och små frågor ska hanteras. Allt det där hade Mikkjal Thomassen klarat utan att darra på manschetten. Mikkjals AIK har också haft en tendens till att vinna jämna matcher och avgöra sent, det har rentav varit lagets främsta styrka. I kval- och slutspelsmatcher där allt står på spel är få saker mer utslagsgivande.
Om en vecka möter Sverige Schweiz på hemmaplan, tätt följt av Kosovo. Eftersom Schweiz ser ut att vinna gruppen i stor stil och tvåan går till playoff finns fortfarande chansen att ta sig till VM i Nordamerika, men med Jon Dahl Tomasson som förbundskapten tror jag att det blir svårt. Om Mikkjal Thomassen hade tagit över är jag däremot övertygad om att oddsen hade förbättrats med en gång.
