En definition av ett fiasko:
Kollektivet drabbas medan de skyldiga går fria.
Så kan det gå när man har en polisledning som år efter år vägrar ta till sig beprövade kunskaper.
Annons
Det tog sin tid, men det var det värt. Under en dryg månads tid undersökte Viktor Asp hur det gick till när relationen mellan supportrar, klubbar och polisledning nådde fryspunkten, vilket mynnade ut i en läsvärd text.
Själv har jag svårt att släppa efterspelet till det avbrutna derbyt mellan Hammarby och Djurgården eftersom det blivit till och med mer enfaldigt än jag trodde.
Ett par veckor efter derbyt kallade socialminister (med ansvar för idrott) Jakob Forssmed till ett krismöte med fotbollens beslutsfattare. Tonläget var bekymrat när medierna fick sina kommentarer. Det generella budskapet var att det skulle bli tuffare krav och hårdare tag.
En av dem som uttalade sig var Per Engström, polisens idrottsansvarige, och retoriken var bekant med sedvanliga överdrifter. Till DN tog Engström upp den stökiga guldmatchen mellan Malmö FF och Elfsborg från säsongsslutet 2023 där brandlarmet gick och åskådarna satt kvar som ett varnande exempel. Engström målade upp en bild om att 20 000 personer kunde brinna inne för att personer slutade lyssna på varningssignaler och hur polisen skulle skicka in DVI-team för att identifiera alla utbrända kroppar.
Well, that escalated quickly, tänkte jag, men särskilt överraskad var jag inte. Det är så det brukar låta när Engström uttalar sig. Allting kan spåra ur när som helst med oöverblickbara konsekvenser. Runt honom sliter samvetsgranna kollegor sitt hår medan Engström dundrar på i år efter år.
I Viktor Asps reportage ville Engström inte medverka. Men hans ande svävade över texten då situationen är lika frustrerande som alltid.
Det finns ju en väg framåt! Poängen med diskussionen är att finna metoder för att förbättra situationen på läktaren och en sak vet vi säkert: det är komplext. Men inte komplext som i att det inte går att lösa, utan som i att olika faktorer måste samspela. Parterna runt fotbollen må ha olika synsätt och göra olika gränsdragningar, men med konstruktiva samtal kan man göra stora framsteg. Så jävla svårt är det trots allt inte om man lägger gammalt groll åt sidan.
I reportaget uttalade sig Hammarbys Göran Rickmer, Djurgårdens Mats Jonsson, ett par supporterpoliser, en polisinspektör och en utredare. Infallsvinklarna var olika, åsikterna skilde sig åt, men överlag var det initierat, genomtänkt och med ett ärligt uppsåt.
Visst fanns där något att bygga vidare på?
Men så klev texten upp på polischefsnivå igen då Carina Bäck, regional samordnare för idrott i Stockholm, gjorde entré. Genast var kontakten med marken bruten och Bäck började spekulera om knivar, skjutvapen och handgranater på läktaren. Hon visste inte hur det gick till när pyrotekniken hamnade på arenan men kom med ett förslag om att åskådarna skulle underkasta sig en visitering som skulle säkerställa att inga oönskade föremål kom in genom entréerna.
I praktiken betyder det att samtliga fotbollsåskådare ska vara beredda på att personalen ska kunna klämma och känna på eller i underkläderna, vilket naturligtvis är lika ogenomförbart som olämpligt, men det tycktes inte bekymra idrottssamordnaren.
En annan anmärkningsvärd sak som framkom i reportaget var att knallskottskastarna ser ut att gå fria. Efter att de utfört sin utdragna ”markering” lämnade de arenan, eskorterades till tunnelbanan av Polis och åkte in mot stan. Varför det gick till på det viset kan jag inte svara på, det framstår som obegripligt, och att lagföra i efterhand lär bli svårt. När reportaget skrevs hade Polisen inte ens börjat se på videomaterialet från arenan – som vanligtvis håller för låg kvalitet för att säkert kunna identifiera.
Ett större misslyckande är svårt att tänka sig. En arena med 28 000 åskådare skulle tömmas när tillståndet var lugnt. De som saboterade fick sin vilja igenom medan de som skötte sig och investerat tid och pengar för att se derbyt beordrades att åka hem. När många inte lydde saknade Polisen en plan för att få hem folk och istället bestämde att matchen skulle spelas klart utan publik dagen därpå.
Om ovanstående beslut diskuterades på Jakob Forssmeds krismöte? Enligt två källor till Fotboll Sthlm: nej.
Jag repeterar. Nej.
Istället var det bland annat fokus på att införa nya metoder som i praktiken hade inneburit att exkluderingsstrategin upphört. Trots att vi ser tecken på att den fungerar, i kombination med att landets ultrasgrupper vill ta mer ansvar (fjolårets gemensamma kommuniké var ett litet steg framåt och jag tror att nästa steg kommer 2025), vill Per Engström och company testa nya ”kontroversiella” förslag till nästa säsong.
Hur det att gå med dem, om de prövas i skarpt läge, vet vi nästan säkert redan nu: nya problem kommer uppstå utan att de existerande försvinner. Det är kunskap som säkerhetsansvariga, supporterpoliser och andra insatta känner till sedan tio eller tjugo år tillbaka, men av någon anledning verkar lärdomarna aldrig få förankring på strategisk nivå i Polishuset på Kungsholmen.
