En kämpastark insats räckte inte till mer än förlust. Men att siffrorna i kvällens möte stannade vid 0–1 ger Hammarby skäl att hoppas inför returen. Här är Fotboll Sthlms spaningar från en kväll på De Grolsch Veste. [show_ad id=1] Oj, vad de kämpade! Inte en Bajentröja var torr efter kvällens holmgång på De Grolsch Veste, där bortalaget slet hund för att komma undan med 0–1. För särskilt nära en skalpseger var aldrig Hammarby. Twenteseger var det rättvisa resultatet, men att siffrorna stannade vid 0–1 får ändå ses som ett steg i rätt riktning i det här dubbelmötet.

Hätskt på läktarna redan från start

När två lag som aldrig drabbat samman möts är det sällan som stämningen på läktaren är av derbykaraktär, men så var det i det här fallet. När matchen blåstes igång visslades Hammarby med besked ut av hemmapubliken. Efter att den avslutades stod Shaquille Pinas och tjafsade med hemmasupportrar och öl slängdes mot Bajenspelarna. Skälet till visselorkanen vid start var att den röststarka bortaklacken hade förstört den planerade tysta minuten genom att sjunga Bajenramsor på högsta volym. Osmakligt tyckte hemmapubliken, vilket går att förstå. Likaså att relationerna de två supporterskarorna emellan är på Kubakrisnivå efter Enschedes poliskårs... ska vi säga ogästvänliga behandling? Resten av matchen bjöds det på en stämning att minnas. Hammarbys bortaklack stod för en ytterst högljudd insats, överröstade stundtals hemmaläktarna, som också de var imponerade när de nådde ljudtopparna. För en svensk upplevs däremot holländsk läktarkultur som främmande, eller ett mischmasch mellan olika länders fotbollstraditioner. Ikväll var det You'll Never Walk Alone och Sweet Caroline, men också trumkakafoni och call-and-response-ramsor med speakern på italienskt eller tyskt manér. Ja, vad ska man säga? Fotboll Sthlms Hollandsredaktion är för obevandrad i lokalbefolkningens fotbollssedvänjor för att kunna fälla ett yttrande. Vi nöjer oss med att konstatera att Toto, we're not in Kansas anymore.

Marti Cifuentes kan med rätta vara nöjd med första 20

4-3-3 spelade aldrig Hammarby annat än på pappret. Kvällens formation var i praktiken en fembackslinje bestående av Karlsson, Adjei, Fenger, Pinas och Strand, med Loret Sadiku som ankare och Fredrirk Hammare som rivjärn framför. Twente försökte pressa högt, men Hammarby lyckades ofta spela sig förbi tack vare det numerära övertaget. Det fanns ofta en fri medspelare att sätta bollen på, vilket gjorde att Hammarby kunde överleva de första, avgörande tjugo minuterna. Att ställa upp med Fenger som inte startat sedan i maj, Nathaniel Adjei som blandat och givit, och Markus Karlsson som ensamt ansvarig för högerkanten var förmodligen inget lätt beslut. Men idag gick det hem.

En mästerlig Pinas beredde väg för Hammarby

Med Edvin Kurtulus, Hammarbys bästa försvarsspelare under 2023, struken på grund av skada var det upp till Shaquille Pinas att ingjuta mod och kvalitet i sin backlinje. Kanske var det holländarens insideinformation om Twente som fällde avgörandet, kanske hade han bara vaknat på en bra dag, men uppdraget blev till punkt och pricka utfört. Shaquille Pinas stod nästan alltid rätt, bröt farliga passningar och var trygg i luftduellerna. Dessutom lyckades han med något som Hammarbys försvarsspelare ofta hade svårt för – att bidra med konstruktiva passningar. I mitten av första halvlek hittade han exempelvis Viktor Djukanovic med en snyggt slagen lyftning, som montenegrinen hade kunnat göra mer med.

En tapper insats, men Twente var övermäktiga

Viktor Djukanovic löpte lojalt i djupet, Loret Sadiku stängde ytor, Fredrik Hammar slängde sig in i alla tänkbara och otänkbara dueller. Det saknades inte vilja och kämpaglöd på individuellt plan i kvällens Hammarbylag, men det var heller inte det som imponerade mest. Snarare slogs man från läktaren av hur väldisciplinerat Hammarby agerade mot en motståndare av hög klass. Bajen stod lågt när det behövdes, men vågade också gå över mittlinjen när tillfället uppenbarade sig. De gånger Twente blev farliga berodde det sällan på att Hammarby gick bort sig. Snarare på att Twente helt enkelt var bra. I perioder för bra. Holländarna klarade av att byta kant med bollen, slå diagonala passningar och kombinera sig in i straffområdet på ett sätt som Hammarby aldrig lyckades med. När 1–0 kom efter en hörna var det inte orättvist, för Twente hade dessförinnan skjutit varningsskott i ribban och tätt utanför.

Det viktiga var att inte släppa in tvåan

Mot slutet av matchen tappade Hammarby mycket av sin lovvärda disciplin försvarsspel. Plötsligt rensade Loret Sadiku ut bollen till hörna när Mads Fenger hade läge att slå upp den i plan. Liknande episoder innebar att Twente kunde bita sig fast bättre på Bajens planhalva. Där och då kändes det som att det var nära att Hammarby skulle släppa in 2–0, vilket hade varit ödesdigert. Att vända ett tvåmålsunderläge är nämligen långt mycket svårare än man tror. I fjol lyckades bara tre lag i kvalspelet till Conference, Europa och Champions League med den bedriften, vilket säger en del om hur ovanligt det faktiskt är att ett lag som förlorar med 0–2 i förstamötet går vidare till nästa omgång. Men nu föll inte Bajen med två mål, utan med ett, och det ger helt andra möjligheter. Om framgångsreceptet blir att spela samma shapefotboll på Tele2:s snabba plastmatta och framför en otålig hemmapublik är värt att fundera på. Men nu har i alla fall Hammarby en vecka på sig att fila på lösningen.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription