Så nära var David Beckham att skriva på för AIK – Fotboll Sthlm möter Björn Wesström

Björn Wesström har fångat in en och annan storspelare genom åren, men det största namnet gled ur näven.
För ett tag såg det faktiskt ut som att David Beckham var på väg att skriva på.
Fotboll Sthlm hälsade på AIK:s rutinerade sportchef för att prata om truppbyggen då och nu.

Om man går in i klubbhuset på AIK:s träningsanläggning Karlberg har man tre val.
Rakt fram ligger matsalen, till höger finns omklädningsrummen och till vänster, i ett litet inglasat utrymme, har Björn Wesström sitt kontor. AIK:s sportchef har valt att ha det så. Han vill komma närmare den sportsliga vardagen – annars hade han suttit i klubbens lokaler vid Friends arena istället.
Den här eftermiddagen har Wesström gott om tid.
Det hade han sällan i våras.
Redan innan den allsvenskan sparkats igång hade tre av AIK:s mittbackar strukits från listan över tillgängliga spelare. Först tvingades lagkaptenen Nils-Eric Johansson lägga av på grund av hjärtproblem, därefter drabbades Jesper Nyholm och Joel Ekstrand av besvärliga skador.
– Väldigt speciella förutsättningar som är svårt att gardera sig emot. Det påverkade förstås arbetet väldigt mycket, säger Wesström.
Och ditt humör, antar jag?

– Ja, först och främst blir man ledsen för killarnas skull. Dessutom blir det svårt att ersätta. Spelarna blir sjukskrivna och då är det pengarna som de har i lön som vi har att jobba med. Inte mer än så. Sedan blev Robert Lundström också skadad. Men jag tycker att vi hanterat våren på ett bra sätt, resultaten har inte blivit särskilt lidande. De är inte alla topplag som byter ut sin målvakt (Oscar Linnér, förstavalet mellan stolparna, har också haft skadebekymmer) utan att det märks.

SKRÄCKSCENER. Jesper Nyholm har precis fått benet avsparkat i cupmatchen mot Örebro. FOTO: BILDBYRÅN


Redan i vintras, innan skadorna kom, var AIK och Wesström aktiva på övergångsmarknaden. Etablerade och meriterade spelare som Tarik Elyounoussi, Stefan Silva, Enoch Kofi Adu, Robert Lundström, Budomir Janosevic och Nabil Bahoui (lån) anslöt till den svartgula storsatsningen.
– Vi satsade offensivt redan under sommarfönstret i fjol och det här var det naturliga fortsättningen.
Hur avgörande var Alexander Isak-pengarna för satsningen?

– Helt avgörande skulle jag säga.
När jag analyserade truppen inför säsongen såg jag skickliga spelare på samtliga positioner. Men jag var tveksam till hur yttrarna Nabil Bahoui och Ahmed Yasin skulle passa in ert 3-5-2-system. Och om ni skulle spela 3-4-3, där de kanske passar bättre, såg jag istället ett överskott på centrala anfallare. Kan du hålla med om det?
– Ja, alltså, i början var frågetecknet om vi kunde utveckla Yasin till en av tre innermittfältare, det vill säga i den här “pocketrollen” bakom anfallarna. Vi bestämde oss för att vi att han skulle klara det, Rikard Norling tyckte att han definitivt hade även den typen av egenskaper. Sedan har han inte spelat där så mycket, men det kommer han definitivt att klara. Nabil-frågan dök upp relativt sent inför säsongen och handlar mycket om ekonomiska förutsättningar. Med de ekonomiska villkoren och kvaliteten på spelaren gick det inte att säga nej, oavsett om vi har underskott eller överskott. Han är så pass bra: gör plats för honom, liksom. Lånet var mer en engångsföreteelse än ett strategiskt val.
Och ni ser kanske en långsiktig poäng med att låna hem honom?
– Ja, att hålla kontakten med våra gamla spelare är viktigt för oss. Och det här är ju ett väldigt bra sätt att hålla kontakten.

När de tre mittbackarna försvann från listan beslöt Wesström och hans medarbetare sig för att plocka in två ersättare. En var etablerad, den andre var totalt okänd, men båda får räknas in som budgetvärvningar.
– Vi var tydliga mot Alexander Milosevic med att vi inte hade några stora resurser kvar, men vår förhoppning var att han skulle ställa upp eftersom vi har gjort bra saker för honom tidigare, och han har gjort bra saker för oss. Det blev en väldigt bra lösning.
Och Robin Jansson-sagan händer inte varje dag?
– Den gör ju inte det. Återigen, ekonomin var begränsad, och då får man titta i lådorna som har en viss prislapp. Då landade vi på Robin Jansson från Oddevold. Han har alltid varit bra på att spela fotboll men det tog tid innan han kom till insikt om vad som krävdes och vad man behövde försaka för att spela på elitnivå. Vi hade turen att han var redo mentalt och han hade turen att vi sökte en spelare där och då. Hans vår har ju varit fantastisk, över alla förväntningar.
Vilka lådor letade ni i då? Division 1-lådorna?

– Ja, vi kollade på fler division 1-spelare. Sedan hade vi ett par utländska alternativ men det kändes mer som chansningar som kräver längre anpassningstid, arbetstillstånd och så vidare. Vi analyserade också vad vi hade i U19-laget och vilka spelare som fanns i Vasalund men landade i att Robin var bästa alternativet.
Många vill se att Robert Åhman Persson skulle vända hem i det läget.
– Han var med i diskussionen, men vi bedömde att Robin var ett bättre alternativ. Vi gick främst efter vilka egenskaper vi sökte.
Vilka egenskaper var tungan på vågen?
– Om man ska jämföra de två var det nog snabbhet som avgjorde.
Nu gick “RÅP” till Sirius istället. Han var inte aktuell nu i sommar? Han är ju en mångsidig spelare som passar både i en trebackslinje och på innermittfältet.
– Så är det. Men vi valde inte den vägen. Robban är en superhärlig och superprofessionell person och en bra fotbollsspelare på alla sätt. Men i det här läget och truppbygget har vi inte sett någon framtid tillsammans.

VATTENBÄRARE. Wesström har gått den långa vägen i AIK. Han har varit allt från pojklagstränare, scoutingansvarig till sportchef. FOTO: BILDBYRÅN

Björn Wesström börjar bli en veteran på sin post. Han klev in som sportchef i AIK 2009 och har varit klubben trogen sedan dess. När jag frågar vad han utvecklat mest i sin yrkesroll funderar han länge.
– Den ekonomiska biten, säger han till sist.
– Men jag har nog blivit tryggare överlag. Vi har en historisk rekordartad (AIK har blivit sämst fyra under de sju senaste säsongerna) tabellrad och det får man vara stolt över att ha bidragit till.
Har du gjort några misstag som du kan gräma dig över idag?
– Misstag gör man nog varje dag. Men jag förstår vad du menar. De större valen: den tränaren, den spelaren?
Wesström tar en ny rejäl betänketid.
– Jag försöker verkligen hitta något för att visa på min självrannsakan, haha.
– Jo, men jag önskar att jag satt ner foten ibland vad gäller förlängningar av kontrakt. Där har jag ett jobb att göra. När man sätter in stöten och hur bedömningen går till. Ta Anton Saletros till exempel, en förlängning med honom för ett och ett halvt år sedan på x antal år hade varit bra. Det kan jag tycka med facit i hand. Samtidigt: där och då var det en spelare som inte spelade och då gäller det att motivera varför man ska satsa lång- istället för kortsiktigt. Det finns ju ingen tränare som säger “fan vad kul om en spelare blir bra om tre år!” Det skiter ju tränaren i, för då är inte han kvar. Så det är en komplex situation.
Rikard Norling har väl chansen att vara kvar länge?
– Ja, men det hoppas jag.
Då kan han väl även ha det långsiktiga perspektivet?

– Både och. Jag känner nog att Rikard är mer resultatcynisk än han varit tidigare. Sedan är det upp till klubben att göra det tydligt för tränaren vad han mäts utifrån, att det kanske inte bara är den enskilda matchen eller tabellplaceringen. Det kan också vara att bidra till försäljningar.
Hade du ekonomiskt utrymme till att förlänga med Saletros?
– Det var mest ett exempel, för det är svårt att säga exakt när det skulle ha varit. Men generellt sett är det billigare att förlänga med spelare än att köpa utifrån.
Du har sålt spelare dyrt ett antal gånger. Vilket är ditt bästa försäljningsknep?

– Knep? Jag skulle säga att vi varit bra på att rekrytera rätt spelare som vi senare sålt. Men sedan kan man hamna i udda situationer ibland. När vi sålde Eero Markkanen till Real Madrid handlade det om att Zinedine Zidane sett en video med Eeros drömmål mot Djurgården samtidigt som han sökte en central forward som han ville utveckla till en a-lagsspelare via andralaget. Det är svårt att ha några knep för att det ska vara så. Sedan handlar det om att gissa hur mycket motparten är villig att investera. Men för det mesta tycker jag att marknaden är ganska logisk.
Intet ont om Eero Markkanen, men där får man väl ifrågasätta Zidanes omdöme? Nummer nio i Real Madrid, liksom…
– Vi har ett system där vi ska sett minst tio fulla matcher av en spelare som vi vill rekrytera. Jag tror inte Real hade sett tio med Markkanen, nej. Som du sa: intet ont om honom, för på vår nivå har han visat att han är bra. Men jag har inte sett Real Madrid-egenskaperna hittills.

MILJONMÅL. Eero Markkanen jublar efter drömträffen mot Djurgården våren 2014. FOTO: BILDBYRÅN

Apropå försäljningsknep finns det ofta historier kring de största övergångarna. Om hur Hasse Borg ignorerade stora bud från Ajax på Zlatan, hur Halmstads Stig Nilsson avfärdade Barcelonas intresse för Fredrik Ljungberg med “We are not selling fish, you see” (vilket senare ledde till en rekordförsäljning till Arsenal). Historier om personer som är bra på att kräma ur det sista. Vad har du att komma med där?
– Försäljningarna ser inte ut på det sättet längre. Det finns så många aktörer inblandade i en affär nuförtiden. I mitt fall kan jag lyfta att jag har en social kompetens och ett unikt kontaktnät som kommit med erfarenheten. Det får vara mitt knep isåfall.
När jag pratat med folk i Hammarby har de sagt att de får kämpa mer för att få upp priserna eftersom klubben varit svaga på att sälja historiskt sett. Stämmer det tror du?

– Det kan det nog göra. Men Hammarby har heller inte haft några topplaceringar på länge. Klubbarna som köper tittar på hur bra ligan är, hur bra laget är i ligan och hur bra spelaren är i laget. Ligger man på nedre tredjedelen blir buden inte lika höga. Men en Alexander Isak-talang hade gått för stora summor oavsett.
Djurgården går lite emot trenden. Det var först i fjol som de blev ett topplag, men gjorde rejäla försäljningar även åren före.
– Verkligen, de har sålt bra. Men jag är intresserad av vad de får netto. Alla pratar brutto, 30-40 miljoner hit eller dit, men vad fick de i slutändan? Det vill jag veta. Vi redovisar netto, det är mer spännande att veta, men vi är ensamma om det i världen känns det som.
Varför har ni valt den linjen?
– Det handlar om öppenhet, transparens i förhållande till att vi är börsnoterade. Vi redovisar vad vi betalar andra och vad andra betalar oss.
Ja, att det snackas brutto är inget specifikt för Djurgården?

– Nej, men det hade bara varit intressant att veta. Hur många procent hade BP på Felix Beijmo? Det är lätt att folk jämför transfers men om man inte jämför samma saker blir det ointressant. Jag tror inte ens publiksiffrorna i Allsvenskan är jämförbara. Om vi som vissa hade redovisat sålda årskort plus sålda lösbiljetter hade siffrorna blivit högre. Det där kanske är en fråga som Sef eller förbundet borde ta tag i.

FARVÄL. David Beckham under sitt tårfyllda avslut från PSG i sommaren 2013. Ett drygt halvår senare kunde han ha hamnat i AIK. FOTO: BILDBYRÅN

Under årens lopp har Wesström varit med att värva en och annan allsvensk storspelare. Men om historien velat annorlunda hade han rott i land tidernas mest spektakulära allsvenska nyförvärv. När jag frågar om de största namnen som varit möjliga att värva nämner han Diego Forlan (vars agent i fjol erbjöd den då 38-årige anfallaren till flera klubbar i Norge och Sverige) och den argentinske före detta landslagsmittfältaren Mathias Almeyda som 34-åring, 2007, tränade med AIK:s dåvarande samarbetsklubb Väsby.
Men trots att de både sydamerikanerna spelat många säsonger på yppersta världsnivå står de sig namnmässigt slätt mot David Beckham. För det var nämligen inte så långt ifrån att den brittiske ikonen som 38-åring hamnade i AIK inför säsongen 2014.
– Det var faktiskt aktuellt. Först var det tänkt att han skulle gå till River Plate för att bygga varumärket i Sydamerika men det blev aldrig av. Då blev plötsligt den skandinaviska marknaden aktuell och då var det AIK som han skulle rikta in sig på, säger Wesström och berättar att möjligheten förmedlades via “en gammal kontakt”.
Hur var det att plötsligt diskutera en möjlig David Beckham-övergång?

– Man går ju igång. Sedan får det inte bara bli en cirkus av det hela, det måste också ha en rejäl effekt på det sportsliga. Blir vi bättre, eller säljer vi bara mer tröjor och roliga mössor? Om det blir effekten tappar jag intresset, men vi kände faktiskt att vi kunde bli bättre och ville i alla fall utreda möjligheten. Men till sist gick det inte att slå mynt av möjligheten, de valde ett annat spår.
Beckham, som ett halvår tidigare avslutat karriären i PSG, bestämde sig till sist för att låta skorna ligga kvar på hyllan och satsa på sitt ägarskap i MLS-klubben Miami.
– Synd för honom, säger Wesström med ett skratt.
När jag frågar Wesström om de haft möjligheten att värva någon framstående spelare före genombrottet nämner han Francois Kamano, en 22-åring anfallare från Guinea som numera spelar i Bordeaux. Sommaren 2013 var den då 17-årige Kamano nämligen på provspel med AIK, bara för att försvinna under mystiska omständigheter.
– Vi hade honom inneboende i en värdfamilj under provspelet. Han bodde i deras lägenhet men hade en egen ingång. Inför en träning med oss skulle pappan i familjen köra honom till träningen men när han öppnade dörren var killen bara borta. Det var något slags agentkrig som pågick. Det var synd, för han hade troligtvis blivit väldigt bra hos oss.

STJÄRNVÄRVNING. Wesström fick tidigt känslan av att Sebastian Larsson skulle välja AIK. FOTO: BILDBYRÅN

Ingen Francois Kamano alltså, och ingen David Beckham.
Men om man ska hitta en svensk motsvarighet till den senare landar man nog närmast på Sebastian Larsson. Efter VM ansluter den meriterade mittfältaren med den vassa frisparksfoten till Karlberg. Larsson blir därmed den förste ordinarie landslagsspelaren sedan Anders Svensson 2005 att skriva på för en allsvensk klubb.
– I Anders-fallet var det logiskt att gå tillbaka till Elfsborg. När Sebastian bestämde sig för Eskilstuna var det annorlunda, för jag tror inte direkt att AFC var det naturliga valet. Då förstod vi att Stockholm var mer aktuellt och började undersöka möjligheten.
Vad tryckte ni på?
– Att vi tror att han fyller en naturlig position som ledare. Vi vet också att hårt arbete ligger i hans fotbolls-DNA och det passar bra med hur vi presenterade klubben. Vi var tydliga med att vi ser honom som central mittfältare vilket jag tror att han uppskattar. Det är lätt att fladdra iväg, tänka att han spelat högerback i landslaget, men det här är inte landslaget. Det här är Allsvenskan och vi vill ha honom där han tillför mest, det vill säga centralt. Sedan hoppas jag att han uppfattat oss som seriösa och professionella och att vi ser honom som ett långsiktigt alternativ.
Han var även i diskussioner med Göteborg och Djurgården. Hur mycket spelade det roll för er, att han kunde hamnat hos en konkurrent?
– I det här fallet var viljan att få honom större än att någon annan inte skulle få honom. Men det har förekommit sådana situationer tidigare. När vi tog Carlos Strandberg på lån till exempel.
Men nu borde det väl också spelat roll? Djurgården är ju största konkurrenten?

– Det är klart att vi inte velat möta honom i Allsvenskan. Men i det här fallet var jag inte orolig. Det kändes som att vi matchade varandra så pass bra med tanke på vad vi sökte och vad han kunde erbjuda. Om han inte sett det – ja, då hade det nog inte varit rätt.
När det väl var klart – blev det en liten segergest…

– …i vardagsrummet? Ja, absolut.
Vad tänkte du?

– Fan vad bra det här är för AIK! Och när något är bra för AIK blir jag glad och stolt över att ha hjälpt till.
Är det den bästa känslan som sportchef?
– Det är det. Det här typen av värvning, eller när vi gick i mål med Alexander Isak-försäljningen, när sådana extraordinära saker händer.
Vad är annars prioriterat för dig i sommar?
– Vi vill bygga truppen inte bara för hösten, utan för år två och år tre också. Kort- och långsiktigt. Men vi kommer inte göra jättemycket under det här fönstret, det har vi bestämt sedan tidigare. Vi kommer komplettera med någon spelare så att vi kan växeldra på vissa positioner. Det är inte svårt att se att vi har det snålt på wingbackspositionerna. Sedan har Yasin spelat där och klarart det fantastiskt bra utifrån sina förutsättningar men om vi ska stå högst upp i november behöver vi fylla på.
På kontorsväggen bakom Wesström hänger två tavlor. Den ena är en inramad löpsedel som förkunnar att AIK vunnit SM-guld 2009 under Wesströms första år som sportchef. På den andra skjuter Daniel Tjernström in 2-1-målet mot IFK Göteborg i den sista, avgörande matchen. Jag pekar mot väggen när jag ställer nästa fråga.
Dit ska ni väl igen?

– Definitivt. Det är bekräftelsen som man får om man gjort rätt saker. Det hade inte varit ologiskt om vi lyckas med det.
Den här säsongen?
– Det finns en bra känsla för det.
Är ditt jobb lika kul som det var tidigare?

– Jo, men det är det absolut. Det är samma utmaningar som förr men nya förutsättningar som jag har mer erfarenhet att hantera. Jag har väl aldrig drömt om att ha det här jobbet men nu när jag väl har det är det fantastiskt.
Hur mycket har du saknat känslan av att vinna?
– Det var en euforisk känsla, framförallt att bli påmind om att man varit delaktig i något som gladde många. Men det som är mest intressant är resan mot målet. Jag tror det är farligt att gå runt och känna att man har pokalen i handen, för det viktigaste är hur man hanterar de tuffa perioderna. Så länge jag är medveten om det tror jag att jag är ganska nyttig för AIK.