Under två decennier var Zlatan Ibrahimovic en fotbollsspelare bortom fantasins gränser. Idag är han även en tragisk figur på sociala medier som poserar med diktaturkramare, Putin-apologeter och tvivelaktiga maktpersoner. Snart lär det bli till problem för Hammarby. [show_ad id=1] När jag var 14 slog mitt lag Zlatans med 7-0. (Inledning som jag alltid velat skriva.) Det var läger i Landskrona med spelare födda hösten 1981 och våren 1982, en uttagning till Skånelaget som skulle väljas nästa år, och vi var uppdelade i tre eller fyra geografiska zoner. Jag hamnade i Landskronalaget där ett antal Bois-killar dominerade. Zlatan var i Malmölaget och på lägrets sista dag möttes vi i ett sorts final. Hur vi kunde vinna med 7-0 förstod jag inte riktigt, och jag kan nog inte ta åt mig så mycket av äran, men det gjorde vi i alla fall. Framförallt minns jag hur överlägsen vår högerytter, Ajdin Gunaj från Landskrona Bois, var. Ajdin kom inte lägre än till division 2, men om någon skulle skriva en bok med titeln En gång var jag bättre än Zlatan är det han, och syfta på den där sommaren. Ändå var det Zlatan som fick chansen när Skånelaget, det vill säga ålderskullen över oss, behövde förstärkning till en internmatch. Det hade inför den tisslats och tasslats bland oss grabbar när Zlatan kom in i skolmatsalen där mitt gäng satt och åt lunch. – Ey, Zlatan, ska du vara med i Skånelaget? ropade någon. – Klart jag ska. Jag är ju bäst, svarade Zlatan med ett flin och en typ av oneliner som man vant sig vid. Zlatans självförtroende och kaxighet liknade inget som jag hade sett förut. Ambivalent var ett ord som jag kanske inte kände till då, men det var jag. Var Zlatan gränslöshet rolig eller störig? Eller: det var uppenbart att den var både och, men vilken sida vägde tyngst? Malmö FF-supportrarna vet allt den saken. De försvarade Zlatan i alla år även när det tog emot. När kritiken utifrån, befogad eller ej, riktades mot Zlatan slöts leden. De tog smällarna gånger efter annan, och fick i gengäld glansen från en fotbollsspelare som Sverige aldrig sett maken till. Jag tror inte Zlatan insåg vad han hade. I sin senaste bok berättade Zlatan att han inte har några barndomsvänner kvar, och att hans bästa kompisar nuförtiden förmodligen var advokaterna som jobbade för honom. Att tillvaron som världsstjärna gör relationer bräckliga behöver man nog inte tvivla på, men det var samtidigt en talande och ganska sorglig bild. För Zlatan slutar det mesta i konflikt, och relationen med Malmö och MFF kommer han aldrig kunna reparera. För även om inträdet i Hammarby var slumpartat borde han ha vetat vad det skulle leda till. När den famösa statyn avtäcktes och Zlatan tog emot folkets kärlek på Stadiontorget i Malmö var han i långt gångna förhandlingar om att bli delägare i Hammarby. Han visste redan då, och det är en ögonblicksbild som är svår att skaka av sig. På ett sätt är Zlatans intåg i Hammarby en Football Manager-save som har spårat ur. Det går inte att föreställa sig en värre kombination än den ultramaskulina larger than life-personligheten och den sorglösa gamla kvartersklubben från Söder. Om man före 2019 i tanken skulle para ihop en fotbollspersonlighet med en klubb hade det inte gått att hitta en mer bisarr duo än Zlatan+Bajen, oavsett ingångsvärde. Gör tankeexperimentet själva och ni ser vad jag menar. Å andra sidan finns det en logik i två steg. Det första är att Hammarbys redan delägs av AEG (vilket man kan säga mycket om) och att klubben inte kan kontrollera vilka minoritetsägarna är (vilket man också kan tycka en del om.) Det andra är att Zlatan gör som han vill. Han skiter i vad andra tycker. Han är en ”svensk Putin” för att citera honom själv från 2018. Han triggas av motstånd på samma sätt som han gjorde på planen. Om det inte finns några reella fiender skapar han dem själv. Den där frågan som jag ställde mig på Landskronalägret 1997 – om Zlatan var mest rolig eller störig – har med tiden blivit ganska lätt att besvara, förutom att man behöver använda starkare ord än störig. Att han nyligen gav ”tio poäng” till Qatar och förklarade varför Kafala- och Shariastaten fungerade bättre än det svenska samhället uppstod inte ur intet. Ingen betydde mer för att tvätta Qatars smutsiga byk i fotbollsvärlden under tiotalet än Zlatan vars närhet till emiren Hamad Al Thani kunde beskådas under VM i vintras inför öppen ridå. I hans andra hemland, Italien, stod Zlatan alltid på Silvio Berlusconis sida, som i sin tur aldrig övergav Vladimir Putins. Häromdagen poserade Zlatan stolt med MMA-stjärnan Khamzat Chimaev som är nära vän med Ramzan Kadyrov, obrottsligt lojal till Putin, och det var knappt så att man höjde på ögonbrynen åt det. Hade någon av Hammarbys företrädare, spelare eller ledare, gjort något av ovanstående hade det naturligtvis varit över för dem. Något slags trovärdighet och ansvar har man trots allt som representant för klubben. Men som delägare hamnar man i ett annat fack, och för Zlatan gäller som alltid egna regler, vilket det även hade gjort om han börjat spela i Bajen 2019 – det var faktiskt rätt nära att det blev av. En annan sak som gör relationen problematisk är tiden. Nu har Zlatan lagt av och med det frigörs utrymme och möjligheter. Och för Hammarby: möjliga problem. Klubben har tagit stora kliv på senare år, men är fortsatt bräcklig – det är mycket som saknas i organisationen – och jag har svårt att se framför mig en Zlatan som går försiktigt fram om han väljer att engagera sig på riktigt. Formellt sett har han bara en ägarandel och en representant i föreningsstyrelsen men Zlatan begränsas sällan av formaliteter. Hur det kommer sluta vet ingen, men låg mig uttrycka mig som GW: Det ligger i farans riktning att det blir konflikt. Det brukar som sagt bli det. Så hur löser man situationen? Tja, det räcker inte att tycka som jag gör. För varken AEG eller Zlatan behöver sälja sina andelar även om medlemmarna skulle sätta press på klubben om att köpa ut sina delägare. Hur klubben än värderas är det delägarna som bestämmer om de vill sälja, och delägarna är inga fattiglappar. Det är också en knivig diskussion hur mycket av klubbens resurser som är värt att använda för att bli fullt ut medlemsägda. För mig är det en viktig fråga som jag tycker att medlemmarna borde driva, men det mest troliga scenariot är att ägarsituationen förblir som den är, och att Zlatan kommer ta en allt större roll i Hammarby. Med det får klubben en representant som knyter vänskapsband med diktaturer, dess ledare och andra tvivelaktiga figurer, samtidigt som han tar rampljuset i Hammarby och med det lär klubben, samt kanske en del supportrar, få ta över den otacksamma delen från MFF, att försvara honom när han är i blåsväder. För när det inte finns någon fotboll att sola sig i glansen av längre finns det främst den svårgillade kändisen Zlatan och den sorgliga figuren som syns i sociala medier. Vissa kanske fortfarande tycker att det är uppfriskande med att Zlatan rör om i grytan, jag tyckte det ganska länge själv, han ställde allting på sin spets, men numera verkar han mest drivas av en tvångsmässig strävan efter att vara på fel sida av historien i en tid när vår omvärld är oroligare än på decennier. Snart lär Zlatan bli Hammarbys huvudvärk.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier