Det var svårt att begränsa sig. Eftersom det finns så många löften i de stora 08-klubbarna fick listan svälla. Oskar Månsson rankar de 30 främsta talangerna i AIK, Djurgården och Hammarby som är födda mellan 2005 och 2008. [show_ad id=3] 30 spelare blev det ja, och ändå fick jag välja bort några favoriter. Den målfarlige DIF-snidaren Noah Josefsberg (07), strikern Emil “Gandhi” Sadarangani (08) och teknikern Oscar Steinke Brånby (06) från Bajen för att nämna tre. Som ni kanske anar är det en godtycklig lista. Plats 21-30 gör jag ingen skillnad på, medan jag försöker spetsa till det från position 20 och neråt. Vem som i slutändan lyckas står skrivet i stjärnorna, men det som jag försöker bedöma är potential. Ju högre upp på listan, desto större möjlighet att nå toppen i fotbollsvärlden enligt mitt sätt att se på saken. Jag baserar omdömet främst på egna observationer då jag sett gott om träningar, ungdoms- och reservlagsmatcher på senare år. Men jag väger ibland också in andra insattas åsikter när jag inte har tillräckligt på fötterna.

Plats 21-30 utan inbördes ranking

Melvic Vucenovic Persson, 2007, Djurgården

En vänsterfotad kantspecialist med tryck i steget och uthållighet som främsta tillgångar. Vucenovic Persson är förmodligen bäst som wingback där han kan försvara och fylla på i offensiven om vartannat. Behöver bli något mer vårdad i sitt spel, men spetsegenskaperna lovar gott.

Milian Öberg, 2008, Hammarby

Milian Öberg är en spelare som legat långt fram i sin årskull länge. Jag har själv inte sett honom på plats, därav en relativt blygsam placering, men han är en mycket fysisk och tuff offensiv spelare som gillar att spela på vänsterkanten där han kan söka sig inåt. Är även en duktig avslutare. Att han nyligen bytte Malmö FF mot Hammarby får ses som en skräll.

Ahmed Saed, 2008, Djurgården

En strålande tekniker som anslöt till Djurgården från Örebro-klubben Karlslund IF redan som 15-åring. Trivs som bäst i en roll till höger på mittfältet varifrån han kan kliva in och utmana. Har utmärkt sig i landslagssammanhang och är en spelare som klubben tror mycket på.

Emmanuel Gono, 2005, AIK

”Fågel, fisk eller mittemellan?” var frågan som jag ställde mig på fjolårets lista och nu blir det en repris. Gono har en snudd på oslagbar fysik för en targetspelare och vet var målet är beläget. Av djupledsspelet har vi däremot inte sett till så mycket hittills och touchen och samspelet med lagkompisarna behöver vässas till. Ska vara utlånad till IK Start i den norska andraligan vilket blir något av ett lackmustest.

Jardell Kanga, 2005, Hammarby

Kanga var en sensation när han slog igenom i Brommapojkarna och storklubbarna stod på rad. Valet föll på Bayer Leverkusen vilket går att ifrågasätta i efterhand då Kanga varken slog sig in i laget eller fick speltid när han blev utlånad. I somras vände han tillbaka till svensk fotboll och under hösten blev det spel i HTFF. Nuförtiden försöker han slå sig in i den hårda konkurrensen på Bajens innermittfält vilket kan bli knivigt. Men försäsongen ser ut att ha gjort gott för den vänsterfotade teknikern med den låga tyngdpunkten.

Kalipha Jawla, 2006, Djurgården

I fjol var Jawla bänkad för FC Stockholm i division 1, men i Utsikten och Superettan kom plötsligt målen. Jawla är en på gott och ont oberäknelig anfallare med sinne för mål, han hugger som en kobra, och som brukar kriga på bra även i defensiven. Om han mognar som spelare kan han snabbt etablera sig på seniornivå.

Isak Alemayehu, 2006, Djurgården

Trots att Djurgården har samlat innermittfältare på hög fick Isak Alemayehu chansen när Jani Honkavaara försökte – och till hälften lyckades – reparera den hemska 0-2-halvleken mot Oddevold. Var Isak har varit sedan han fick a-lagskontrakt hösten 2022? Det korta svaret: sällan på rätt plats. Alemayehu är fortsatt en svårbedömd spelare, inte minst positionmässigt, men han har också otroliga tekniska förmågor. En större baller är svår att tänka sig, i sekvenser är hans spel en njutning att se på.

Gideon Granström, 2005, Djurgården

Den råstarke bollvinnaren testades som mittback i början av året men har nu lånats ut till Östersunds FK. Kommer det lyfta där? Granström har fysiken för att sätta vem som helst på plats. Han är inte den kvickaste spelaren men är inte oäven med fötterna.

Gent Elezaj, 2005, Hammarby

En skada har hindrat Elezaj under årets första månader. Utan den hade han varit med i a-lagets träningar och förmodligen fått en del speltid. 19-åringen som trivs bäst som tvåvägsmittfältare har ett brett register, han är tuff och spelskicklig på samma gång. Elezaj har växt till sig på sistone och spelar med pondus.

Alieu Manneh, 2006, Djurgården

Den vänsterfotade mittbacken var utlånad till Torino fram till sommaren – men så bröts avtalet och Manneh var tillbaka i Djurgården. Den affären kan få mig att bli tveksam till 18-åringens rådgivare, men vad gäller kvaliteterna finns det inte så många frågetecken då Manneh är en snabb och mångsidig försvarsspelare som är lätt att fastna för på planen.

20. Bernhard Acheampong, 2007, Hammarby

På Bajens träningar har det synts att Acheampong är supersnabb och att han gillar att sticka iväg längs kanten. I övrigt har jag svårt att värdera den 18-årige ghananen utifrån vad jag har sett med egna ögon. Om man däremot går på (sällsynta) videoklipp och vitsorden från Hammarby är det svårt att undvika Bernhard. Får man ett a-lagskontrakt på direkten måste man per definition vara speciell med tanke på vilka förmågor som får nöja sig med HTFF till en början.

19. Kenyano Marrah, 2006, Hammarby

Hammarbys senaste nyförvärv har redan visat att han håller en bra nivå i division 1 där han spelade i fjol för IFK Stocksund. Marrah, som helst håller till på vänsterkanten varifrån han kan bryta in, har skön känsla med fötterna och är duktig på att ta sig förbi sin motståndare. Specialaren är sedan ett avslut i bortre hörnet.

18. Nicolas Ablido, 2005, Hammarby

En skada har hållit honom borta sedan i höstas, vilket var ett hårt slag för en spelare som var på väg rakt upp med en fin start i HTFF. Nicolas Ablido är en ettrig innermittfältare som är fenomenal på att komma ur dueller med bollen i behåll. Han är också en duktig och aktiv passningsspelare och hade inte skadan kommit är jag säker på att han varit en del av Hammarbys a-lag idag.

17. Matheo Sica, 2008, Hammarby

En extremsnabb yttertyp som fått känna på a-laget på försäsongen. Där har det synts att den nyblivne 17-åringen har en bit kvar, men med tiden lär han bli redo. Sica är förmodligen allra bäst som höger wingback där han får använda sin löpkapacitet till fullo. Förutom att vara en lojal och hårt arbetande lagspelare har Sica känsla för mål – han dyker gärna upp på bortre stolpen och nyper till.

16. Elton Fischerström, 2007, Hammarby

Jag ska tillstå att jag har svårt att värdera potentialen hos unga målvakter – jag brukar ha ögonen på andra delar av planen under träningspassen – men Elton är under alla omständigheter en lovande keeper vars absoluta spets är spelet med fötterna. Bytte Djurgården till Hammarby för något år sedan.

15. Stanley Wilson, 2006, AIK

Stanley hoppade in med instoppad tröja i 1-0-segern mot Värnamo i höstas och har gjort vissa framträdanden i a-laget sedan dess. Den lille kenyanen är passningsskicklig, påhittig och kvick och har förmågan att sätta avtryck på matchbilden. Hittills har det också blivit en del missar från 18-åringens fötter, men vi följer utvecklingen med spänning.

14. Kazper Karlsson, 2005, AIK

Snart 20-årige Kazper har haft en något underlig karriär så här långt då han bytte Häcken mot Halmstad som 16-åring och senare tog steget till Bologna innan han landade i Solna. AIK betalade en rejäl slant för signaturen och förväntningarna är höga på sina håll. Under försäsongen har det synts att Karlsson är lite ringrostig och än har han inte fått något förtroende från Mikkjal Thomassen, men med tiden lär innermittfältaren växa. Det som sticker ut mest är arbetskapaciteten och förmågan att lösa olika defensiva situationer.

13. Wilson Lindberg Uhrström, 2006, Hammarby

Bästa mittfältare i P19-Allsvenskan och främste målskytt i Bajen med 20 mål på 25 matcher. Ja, det gick undan för Wilson under fjolåret och under inledningen av 2025 har han fått speltid i a-laget. Trivs bäst som en central offensiv mittfältare, men tankarna går lite Emil Forsberg eller Sebastian Nanasi då han med sitt blonda hårsvall och studsiga spelstil hovrar runt straffområdet i jakt på målchanser.

12. Elvis van der Laan, 2008, AIK

Det är omöjligt att missa Elvis van der Laan på planen då han med sitt röda, långa hår kastar sig in i dueller och eldar på lagkompisarna. Elvis är något så ovanligt som en talang som ÄLSKAR att försvara och är den där jobbiga typen som du aldrig blir av med. Som 17-åring (grattis på födelsedagen!) har han mycket kvar att utveckla fysiskt och det ska bli intressant att se hur han står sig om ett par år. Om han lyckas i AIK kommer han snabbt bli en publikfavorit.

11. Emil Reyes Rigö, 2008, Hammarby

Emil Reyes Rigö har fått känna en del på a-lagsträning och a-lagsspel redan och det är lätt att förstå då han är en ovanligt färdig mittback för sin ålder. Storleken har han redan och följsamheten i försvarsspelet sticker ut. Det är helt enkelt jävligt svårt att runda Reyes Rigö som alltid tycks stå rätt. Bollbehandlingen är ett annat plus. Behöver förmodligen tuffa till sig en del innan han är klar för Allsvenskan, men det har han gott om tid till.

10. Björn Hedlöf, 2008, Hammarby

Skapade rubriker när han som 15-åring blev den yngste målskytten någonsin i Ettan. Det var 2023 och i fjol var han ordinarie i Täby FK. Som mittfältare är han att betrakta som oväntat komplett för sin ålder, han behandlar bollen mjukt samtidigt som han bryter boll och vinner dueller. Täby var ett bottenlag under säsongen, med Hedlöf var något bättre än snittet i ligan statistiskt sett vilket imponerar för en så ung spelare. Ska matchas i HTFF till en början av det blir intressant att se var han befinner sig på denna lista om ett år.

9. Andreas Redkin, 2007, AIK

En spelare som det tisslats och tasslats om länge i AIK-led och under försäsongen har han emellanåt hittat hela vägen in i startelvan. I gårdagens match mot Värnamo spelade han på den ovana positionen som anfallare och gjorde en överraskande stark insats. Redkin är annars en rivig mittfältare som sällan tvekar och som kan bidra i båda delarna av planen. Om han successivt blir ”lite bättre på allt” kan det räcka långt.

8. Taha Ayari, 2005, AIK

Om man ska vara krass kan man konstatera att varken Henning Berg eller Mikkjal Thomassens filosofier passar Taha särskilt bra. Fjolåret blev inte roligare av korsbandsskadan och nu kämpar 19-åringen i uppförsbacke. Taha tillhör den där spelartypen som det finns gott om på kontinenten, det lär inte finnas något svårare än att slå sig in i en storliga som offensiv kreatör, men färdigheterna är skarpa och många. Ayari Jr är teknisk, kvick och har instinktiv speluppfattning. Respektlösheten är ett annat plus. I en annan miljö, och utan skadan förstås, hade Taha redan ha slagit igenom på allsvensk nivå, och vi håller tummarna för att han kommer på rätt spår igen.

7. Raymond Dwomoh, 2006, Hammarby

Värvandes som en spelskicklig mittback, men var plötsligt högerback när Bajen rullade igång säsongen på lägret i Marbella. Jag slogs genast av två saker: I) Raymond har växt till sig. Snart lär han ha alla fysiska egenskaper som krävs såväl som mittback och ytterback. II) Han löste sin nya position med bravur. Han var svårpasserad defensivt och smart i offensiven – även om han inte är en Cafu-kopia. 18-åringen från Ghana har bara inlett sin fotbollsresa, men ser ut att ha allsvensk nivå i sig redan nu.

6. Charlie Pavey, 2008, AIK

Pavey Jr var länge innermittfältare, men då det var tjockt i den lagdelen och tunt på högerbacken i en ungdomsmatch fick han ta steget ner. Sedan dess har han blivit kvar och det är lätt att förstå. Tuffheten kommer till sin rätt i defensiven och speluppfattningen och den funktionella tekniken köper honom tid. Lägg därtill en vass högerfot och en dos av pappas krigarinstinkt. Kort och gott en mycket lovande ytterback som jag hoppas matchas klokt de kommande säsongerna.

5. Adrian Lahdo, 2007, Hammarby

Adrian är en annan spelartyp än brorsan, ytterraketen Mayckel. 17-åringen är istället en playmaker med ett brett register. Han är teknisk, kvick och har en härlig överblick på spelet, han är den där ovanliga typen ska kan diktera villkoren på ett mittfält. Dessutom kan han försvara och har en känsla för mål. Ett litet aber är att han har haft en del skador, jag tror det främst är fötter/anklar som strular, och det får vi hoppas att han bli kvitt. Om han slipper fler besvär är jag säker på att han får en riktigt fin karriär.

4. Montader Madjed, 2005, Hammarby

När kommer det stora genombrottet för en av mina favoritspelare? Ja, varför inte till våren eller sommaren? Montader Madjed har missat de första cupmatcherna och med det har ett vapen försvunnit från Bajens högerkant. I fjol höll ”Monte” på att skjuta ut sig själv från Hammarby, han missade delar av försäsongen, men till sist förlängde han kontraktet och började fokusera på rätt saker. Under hösten fick han gott om speltid och gjorde tre assist, men än har vi bara sett en bråkdel av vad 19-åringen kan. Förutom de uppenbara specialitéerna på små ytor samt att slå sin motståndare en mot en har han blivit allt mer explosiv. Lägg därtill förmågan att både avsluta och spela fram och vi har en superspännande yttertyp.

3. Elohim Kabore, 2006, Hammarby

I fjol satte jag Bazoumana Toure som trea på listan trots att han just anlänt till Hammarby och bedömningsunderlaget var litet. Men ibland måste man väga vitorden tungt, är man en av Asecs högst rankade spelare är man per definition en supertalang. Samma sak gäller Kabore som olyckligt skadade sig det första han gjorde när han anlände till Årsta. 18-åringen från Abidjan är en klassisk striker som har snabbhet, kraft och ett ständig sug efter att sätta bollen i nät. Att det kommer smälla till i Hammarby, och senare på högre nivå, kan man utgå ifrån.

2. Keita Kosugi, 2006, Djurgården

Om Keita Kosugi inte har ”model citizen” som personlighetsbeskrivning på senaste versionen av Football Manager är det en bugg i spelet. Men den väluppfostrade vänsterbacken är inte bara en ordningsman, han har en stor karriär framför sig. Att som 18-åring vara given i ett topplag i Allsvenskan är ovanligt men med den japanske talangen klarar med det med sitt mångsidiga och intelligenta spel i korridoren. Jag hoppas att Kosugi blir kvar minst ett år till innan han tar nästa steg, trots att intresset kring honom är stort.

1. Matias Siltanen, 2007, Djurgården

På ett brett men överraskande svagt DIF-innermittfält har Matias Siltanen alla chanser att sno åt sig en plats med gång. Själv skulle jag vilja se honom bredvid Patric Åslund och bakom Tobias Gulliksen i en trio som kanske redan är den bästa och som blir bättre dag för dag. 17-åringen från Kups är inte en talang i Lucas Bergvall-klass, men det är inte svårt att tänka sig att han når Premier League i framtiden. Siltanen förenar snabba fötter med spelförståelse och en taktisk mognad som sticker ut. Lägg därtill ett ständigt hårt arbete och en exemplarisk inställning till sin karriär och vi har en etta på listan.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier