MARBELLA. Hans pappa har spelat i, tränat och varit sportchef för Hammarby Hockey. När fotbollslaget spelar står han på norra nedre och sjunger sig hes. Kanske är det inte så konstigt att Liam Rönnelöw är stolt som en tupp över att få representera Hammarby. [the_ad id="77780"][the_ad id="77778"] Att säga att Liam Rönnelöw har ett fast handslag är en kraftig underdrift. När 18-åringen sträcker fram kardan är det som att köra in handen i ett skruvstäd, och både undertecknad samt redaktör Månsson lämnas lätt undrande över var greppstyrkan kommer ifrån. – Mamma tycker att det är viktigt att vi barn kan hälsa ordentligt, säger Liam Rönnelöw med en axelryckning. Hon gav mig en handklämma som jag tränade upp greppet med. Liam Rönnelöw, som spelar målvakt i Hammarbys P19, har en del att brås på. Pappa Benny var som ung lovande hockeyspelare i Hammarby och såg till att Liam stod på ett par skridskor redan som tvååring. – Pappa började i Hammarby, vann SM-guld med juniorerna, sen flyttade han till Boden. Sen blev det en sväng i Frankrike och Norge. Sen avslutade han i Hammarby. Hammarby betyder i det här fallet Bajen Fans Hockey, arvtagarföreningen till den hockeysektion som gick i konkurs 2008. Benny Rönnelöw vände hem och var med om att ta upp laget från Division 4 till Hockeytvåan, innan han sadlade till tränare och ledde Bajen till Hockeyettan. – De har åkt ur sedan han lämnade, säger Liam Rönnelöw på terrassen utanför spelarhotellet. Tyvärr. Det är tråkigt. För mig som hammarbyare med hockeyintresse, att se Hammarby i en så låg division. Det är... inte kul. Hur är din relation till Hammarby? – Jag har varit Hammarby hela livet. Pappa har fått in Hammarby i mig sedan jag föddes, det har alltid varit Hammarby. Som liten gick jag och kollade Hammarby spela både hockey och fotboll, det var när vi fortfarande hade klack på hockeyn, så man stod där. Försökte sjunga med, lära sig ramsorna. På fotbollsmatcherna stod man också i klacken, för... jag är hammarbyare, liksom. Jag gillar att sjunga med, jag gillar ramsorna. Var står du på Tele2 Arena? – På norra läktaren. Norra nedre, oftast, för där tycker jag att det är bäst drag. Att stå i klacken är det bästa sättet att kolla fotboll. Men man hinner inte gå på alla matcher, tyvärr. Man tränar ju hela tiden. När Liam Rönnelöw pratar om att stå i klacken och Bajens våndor i Hockeytvåan låter han som vilken supporter som helst, knappt alls som ett 18-årigt fotbollslöfte. Det är heller inte särskilt långt ifrån sanningen: som liten spelade Liam i klubbar som Vendelsö och Tyresö-Hanviken, till Bajen kom han först för ett år sedan. På frågan om han varit lovande som ung följer en lång tystnad innan svaret kommer. – Alltså, nej, säger Liam. Jag var ju bra i de klubbarna jag spelade i, men jag var inget namn som folk pratade om. Så har det aldrig varit. Möjligtvis var jag ett löfte i hockey, men inte i fotbollen, absolut inte. Det var liksom inte så att folk sa "här är en bra spelare", om man jämför med andra namn idag. Då måste det ha känts stort att få komma till Hammarby? – När man fick vet att de ville ha dit en på provspel, då blev man ju väldigt glad. Det är stort, ju. Jag har alltid velat spela för Hammarby. Det är laget jag hejar på. Har du fått propåer från andra Stockholmslag? – Nej. Jag är glad att det var just Hammarby. Sedan dess har det gått bättre och bättre, både för Liam och Hammarby. Under hans första år i grönvitt kom laget femma i P17-Allsvenskan, och i år har han blivit ordinarie i det guldvinnande P19-laget. 18-åringen med det fasta handslaget hyllar den disciplin som tränarna Fredrik Samuelsson och Martin Sundgren infört. – Om man är på den nivån vi är på, då kan man inte gå runt och lalla bort en träning. Det måste vara fullt fokus hela tiden, från uppvärmning till nerjogg. Har du själv utvecklats i Hammarby? – Enormt mycket. Det är mer målvaktsträning, mer kommunikation med målvaktstränarna om vad man kan utveckla. Om det har hänt en situation i en match som inte ska hända finns det möjlighet att sätta sig ner och titta på det. "Nu hände det här, gör så här istället". Jag har utvecklats enormt mycket. Hur beskriver du dig som målvakt? – Stabil. Bra på mycket. Luftrummet är jag okej i, jag pratar en del, styr laget, kan rädda en del bollar. Jag är en okej målvakt. "Man ska ta det man ska ta", är det en devis du lever efter? – Absolut. Man ska rädda det man ska rädda, sen om man räddar något man inte ska rädda är det ett plus. I Hammarbys två första matcher har Liam Rönnelöw stått för fina insatser, även om det inte alltid har varit jättemycket att göra. Mot Midtjylland höll han nollan, mot Stabæk höll han tätt när norrmännen låg på för en kvittering mot slutet och tränarbänken vrålade åt honom att hålla fokus. Vilka steg han tar nästa år vet han inte i dagsläget. – Jag har inte tänkt så långt. Nu ligger mina tankar på den här turneringen, men självklart, om man fick komma upp i HTFF vore det kul. Eller om man spelade i U19 ett år till, det hade också varit kul. Troligen blir det ett år till. Vad säger klubben? – De säger att de vill ha kvar mig, helt enkelt. Det är det vi pratat om, allt fokus har varit på den här turneringen. Sen får vi se vad de säger. Du måste ju ha drömt om att spela i a-laget många gånger. – Absolut. Det hade varit jättestort. Det är min barndomsdröm. Sedan jag började spela fotboll har det alltid varit så, "få spela i Hammarbys a-lag, det vore coolt". Det hade varit jättekul. Drivs du av att få prova på spel i utlandet? – Först vill jag till a-laget. Sen om det går bra, utomlands och komma hem. Jag vill verkligen spela i Hammarbys a-lag.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription