PORTIMAO. Som spelare var Henning Berg med om Manchester Uniteds legendariska säsonger i slutet av 90-talet. Men nostalgisk blir han inte när han tänker tillbaka, den 54-årige norrmannen fungerar helt enkelt inte så. Han vill istället vara i nuet för att göra AIK så starkt som möjligt. [show_ad id=3] Har ni tänkt på hur bra Henning Berg var som spelare? Kanske är det bara en personlig uppfattning, men det känns som förbisett. Som typ var han inte särskilt spektakulär, han var snarare försvararen som man alltid kunde lita på, men meriterna är tunga. Hundra landskamper på den tiden som Norge levererade. Premier League-titlar. Tre säsonger i Manchester United när de stod på sin topp. Transferrekord i England för en försvarare (fem miljoner pund när han gick från Blackburn till United). För Berg tog karriären fart när han som 23-åring spelade en VM-kvalmatch mot England på Wembley 1992. På läktaren satt Celtic/Liverpool-legendaren Kenny Dalglish som då tränade Blackburn och blev imponerad av Berg som fick hoppa in efter en skada i backlinjen. – Det blev 1-1, Kjetil Rekdal gjorde vårt mål. Det var väl lättare att värdera en norsk spelare när han mötte de bästa spelarna i England och så fick jag ett kontrakt, säger Berg när han träffar Fotboll Sthlm under AIK:s träningsläger i Portugal. – Men jag hade stora problem när jag kom till Blackburn. Tempot, intensiteten, trycket, kvaliteten, allt var så mycket högre. Jag var inte bra nog helt enkelt, säger han. Till råga på allt fick han en skada, men säsong två blev han ordinarie i ett lag som befann sig i en våldsam utveckling. Berg gillade miljön i Blackburn, tränarna och inte minst träningskulturen. En ligatitel blev det, klubbens enda i historien, och ändå nådde Berg sina högsta höjder i karriären någon annanstans. Att spela för Manchester United var fotbollsdrömmen sedan han var en liten gutt. – När jag var liten höll jag på Manchester United, medan min bror höll på Liverpool, säger Henning. – Varje lördag bråkade vi. Fick du din bror att hålla på United till sist? – Nej, nej, nej. Han var tvungen att hålla på United när vi spelade cupfinaler och Champions League, men när vi mötte Liverpool var det annorlunda. Det var 1997 som Berg köptes loss av Sir Alex för att spela på Old Trafford i ett av fotbollshistoriens mest mytomspunna lag med Roy Keane, Ryan Giggs, David Beckham och andra världsstjärnor. – Jag trivdes verkligen i den miljön. Men jag tyckte också att det var svårt, för jag var inte så bra, säger Berg med ett tonfall som upplevs som uppriktigt snarare än spelat ödmjukt. – Jag visste att jag var tvungen att vara på min absoluta toppnivå om jag skulle spela. Mentalt var det krävande. Om jag inte var på min topp i en match så föll jag igenom. Det är inte bara kul att spela för ett sådant lag med sådana förväntningar. Varför klarade du dig i den miljön? – För att jag inte gav upp. Jag hade tålamod. Eller, jag var väl otålmodig och ville spela, men jag gav mitt bästa på träningen. Du kan vara ute ur laget ett tag, men så får du plötsligt dina chanser. Du kan göra fel men få möjligheten igen. Trots att Berg plågades av vissa skador under tiden i United blev han en viktig spelare för dem. Under säsongen 1999/2000 då klubben tog sin historia trippel (ligan, FA-cupen, Champions League) spelade han sin bästa fotboll i karriären. – Där hade jag sex månader som var mina bästa fram till att jag skadade knät i CL-semin mot Juventus. Det var min bästa period, och det sammanföll med klubbens bästa period. Jag tänker hellre på det än när jag gjorde självmål och var dålig, säger Berg. När du ser dokumentärer om United från den tiden, Class of 92 eller Beckhams senaste, blir du nostalgisk? – Nej. Nej, Henning Berg är inte den som förlorar sig i minnen. Han verkar resonera som en militär, fokus på uppgiften som väntar och inte så mycket annat. – Jag är ganska bra på att lägga saker bakom mig och tänker inte så långt in i framtiden. För mig har det viktigaste alltid varit det som jag håller på med just nu. Jag har det bra här och har lust att fokusera på det viktigaste. Det som Henning Berg fokuserar på nu är AIK. Att vara med om att bygga upp klubben på sättet som han vill. När vi ses är träningslägret i Portugal snart slut, och norrmannen är belåten med vad han har fått ut. Att det regnade ibland är inget som stör. – Regn tål vi fint, säger Berg som har styrt upp träningar med mycket tvåmålsspel och ovanligt hög belastning för att vara på den här tiden av året. – Vi har haft bra förhållanden och vi har velat ha tempo, kvalitet och intensitet. Ju bättre ligor som du har i Europa, desto fortare går det, både vad gäller bollbehandling och spelförståelse. Så självklart vill vi spela ett snabbt spel. I början när vi inte är hundra procent fysiskt klara är det ett bra sätt att komma igång med spelträningar. Men samtidigt är det inte bara spelövningar, för vi övar samtidigt positionsspel, tajming, spelstil, ja, allt möjligt. De flesta spelarna vet vad de ska göra och hur vi ska spela. Hur AIK ska spela fick vi ledtrådar till i fjol. Fjolårsformationen, som kan beskrivas som 4-4-2 eller 4-4-1-1, kommer det inte göras våld på. Principerna lär bli de samma, men AIK ska utvecklas inom ramarna. – Jag tycker att vi la en bra grund i fjol. Vi hade tio poäng på tretton matcher när jag kom in. 0,8 poäng i snitt. Efter det tog vi 26 poäng på 17 matcher, 1,5 poäng i snitt. Så poängmässigt var det framgångsrikt. Spelmässigt satte vi ett försvarsspel som var annorlunda än det som fanns förut. Nu vill vi utveckla oss. Vinna bollen oftare, ha fler anfall på egen hand. Kanske ha några fler varianter i vårt spel för att bli mer flexibla. Hur ser du på nyförvärvet Martin Ellingsens roll? – Martin är en bra central spelare, han kan spela både på mittfältet och längre bak. Han har ett klokt fotbollshuvud, läser situationer väl, är fysisk och robust vilket gör att han ofta vinner dueller. Han har en bra vänsterfot också och har gjort ett väldigt gott intryck sedan han kom. Att fotbollen bli mer fysiskt och tempostark, är det något som du har insett på senare år eller något som du alltid har haft med dig i tränargärningen? – Dels har jag spelat själv på ganska hög nivå och då ser man förstås skillnaderna. Men alla tränare skulle hålla med om att det går snabbare och snabbare. Det stället högre krav på dina färdigheter och det gäller att anpassa träningen efter det. Att träna dubbla pass om dagen är en del av konceptet. Det framstår som att Henning Berg och assistenten Kaz Sokołowski vet vad de vill för att skapa ett AIK som tål högre tempo och belastning. Men var AIK står som lag tycker Berg är svårt att svara på. – Jag tror vi kommer fortsätta utvecklingen som vi påbörjade i sommar. Spelarna som kom in har varit bra för laget. Jag känner att vi är på rätt väg, men hur vi står oss mot Malmö FF, Häcken, Elfsborg och Djurgården vet vi inte förrän vi börjar tävla. Att pressen är konstant i AIK tycker norrmannen bara är bra. – Ambitionerna och förväntningarna är stora och det är fint, det är toppen. Det hade varit värre om vi varit en klubb som ingen förväntar sig något av. Det är härligt att känna på pressen och att AIK betyder så mycket för så många. Poängsnittet som ni hade sedan du kom in hade gett en femteplats. – Ja, någonstans där låg vi väl. Men vi mötte Häcken två gånger och Malmö FF bara en så hur vi sett ut över en hel säsong vet jag inte. Men vi ska försöka förbättra poängsnittet, helt klart. Jag känner att vi har tagit steg sedan förra sommaren och vi går ut till en säsong med öppna sinnen och blanka ark. Samtidigt vill jag ge en stor eloge till spelarna som var i klubben när jag kom hit. Det är inte lätt att vända en säsong på det sättet, att stå stadigt och hantera det, och det måste jag säga var imponerande. Henning Berg berättar att han gillar att följa trenderna i världsfotbollen. Han ser massor av fotboll på tv, Premier League inte minst, och har ständigt på sina taktiska glasögon. Ledarskapsmässigt plockar han mycket från den egna karriären. Kenny Dalglish och Egil ”Drillo” Olsen är två förebilder, men nummer ett är ändå Sir Alex Ferguson. Energin som fanns i Uniteds omklädningsrum, och den där känslan av att alltid kunna avgöra på ”Fergie time” var oslagbar. – Vi hade en attityd och en vinnarinstinkt där vi gjorde allt för att vinna, och så hade vi en tränare som pushade… vi var tvungna att vinna. Vi gav aldrig upp och hade alltid en tro på att vi kunde avgöra. När man sedan vinner några matcher på slutet blir tron förstärkt. Vi tror på det, publiken tror på det, och inte minst: motståndarna tror på det och blir rädda. Om man tänker på de starka karaktärerna som fanns i laget, kom det naturligt för dem eller utvecklades det i United? – När jag kom fanns det en del äldre som hade det. För Roy Keane kom det naturligt, han var precis vad vi behövde. För Peter Schmeichel kom det naturligt. Gary Neville var också en stark karaktär, men det utvecklade sig nog efterhand. Han hade sett hur spelare som Bryan Robson och Steve Bruce uppträdde. Alex Fergusons stora styrka som ledare var att skapa ett lag, menar Berg. Starka karaktärer var inget problem, men laget och lojaliteten till gruppen kom alltid först. – Han var tydlig. Han var bra på att berätta varför jag inte fick spela när jag var bänkad. Då kom han alltid till mig och berättade varför. Man kunde vara oenig med argumenten, men han ville alltid ha relationen och ärligheten. Hur kunde en sådan motivering låta? – Han kunde säga det dagen innan eller under uppvärmningen och säga ”idag ska vi spela så här, jag tänker så här, och du spelar inte”. Då kunde jag säga att jag förstod eller att jag var oenig. Det är så som det är, det är chefen som bestämmer. Många har nog en bild av dig som auktoritär tränare. Vad säger du om det? – Kanske det, om man inte känner mig tillräckligt väl. Jag tror att det var viktigt att vara tydlig i början, i somras, och att ha en klar riktning. I det dagliga säger jag självklart hur jag vill ha det och hur vi jobbar. Men jag känner också att man kan diskutera en till en eller i grupper, vi försöker ha ett lag där folk får säga sin mening. En god dialog är det bästa. Spelarna kan knacka på din dörr? – Eller att jag snackar med dem, och säger att vi tänker si och så. Vi ska ha ett förhållande där vi kan prata, men man måste också acceptera att vi har olika roller. Jag är tränare, har huvudansvaret och därmed sista ordet.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier