Han är inte den som syns utåt, men Daniel Granqvist har en av Djurgårdens IF:s viktigaste roller. Som team manager är han den som fixar saker – oavsett om det handlar om uppehållstillstånd, knepiga kärlekssituationer eller övergivna undulater. Daniel Granqvist har haft att göra på slutet, precis som vanligt. Han har hjälpt nyförvärvet Emmanuel Banda att göra sig hemmastadd i sin nya lägenhet på Gärdet, men framförallt har han ägnat sig åt att boka av allt det där som han hade planerat för laget. – Vartenda flyg, buss, tåg och hotell under våromgångarna är borta nu, säger han. Har det gått bra att boka av? – Ja, det har varit full förståelse, inga konstigheter. Men det är ju trist att det är det som jobbet handlar om nu. “Granen”, som han också kallas, har i nio år varit lagledare i Djurgården. Eller team manager som det står på visitkortet. Han är 44 år, uppväxt i Sölvesborg och har en gedigen idrottsbakgrund. Faktum är att han lär ha flest titlar i Djurgårdens trupp – med marginal dessutom. Som ung hockeyspelare var han på väg att att slå sig in i Malmö IF:s a-lag. 1993/94 var han med och tog SM-guld efter att MIF slagit Modo – med en ung Peter Forsberg i spetsen – i en klassisk finalserie. – Jag var ingen bärande spelare precis, jag tror det blev tolv matcher totalt i Elitserien. Men det var väldigt kul att få uppleva det, säger Granqvist vars hockeykarriär fortsatte i Danmark, Holland, Tyskland och England. I Danmark blev det DM-guld och två cuptitlar och även i Holland vann Granqvists lag cupen. Dessutom har “Granen” en karriär som bangolfare bakom sig. – Jag växte upp bredvid en anläggning så jag spelade alltid bangolf på somrarna. Jag tävlade fram till 15-16 år så jag hann vinna sju SM-guld och ett nordisk mästerskap. [the_ad id="69588"][the_ad id="69590"] Som lagledare i Djurgården har Granqvist vunnit U21-serien två gånger och tagit cupguld, men Titeln med stort T kom i höstas då klubben säkrade SM-guldet i Norrköping. – Det var ofattbart häftigt. När jag vann med Malmö IF kände jag mig inte särskilt delaktig, men det gjorde jag verkligen nu. Precis när slutsignalen gick kom min dotter springande och kramade mig. Den sekvensen finns fångad på en filmsnutt… wow, det är häftigt alltså. Det kommer jag aldrig att glömma. Vad är det bästa med ditt jobb? – Matcherna. Det gäller lika mycket för mig som spelarna eller tränarna. Det är examen för veckan på något sätt och då kommer all adrenalin och spänning. Vad är det tuffaste? – Att få ihop livspusslet måste jag svara. Jag jobbar nästan aldrig 8-17 och då gäller det att få ihop det med familj, barn och alla aktiviter där hemma. Brukar du skryta om dina titlar för spelarna? – Haha, nej, det är inget jag pratar högt om. Men om vi har en sommarutflykt och det finns bangolf i närheten är det kanske läge att utmana dem. Men vart ni ska åka kan du ju bestämma själv. – Mmm, det har du ju faktiskt rätt i… Som team manager har Daniel Granqvist ett brett ansvar. En viktig del är att se till att lösa praktiska saker för nyförvärv och befintliga spelare i truppen, oavsett om det handlar om kontakter med myndigheter, bostadsfrågor, dagisplatser eller andra bestyr. – När Bosse Andersson och Henrik Berggren förhandlar med potentiella nyförvärv kommer jag in någon gång i processen. När ska spelaren komma? Vilka biljetter krävs? Vad behöver spelaren? Det landar på mig. Ni har värvat många afrikanska spelare. Blir det kulturkrockar? – Ja, det blir det ofta. Nu tog vi in Emmanuel Banda och där har det gått väldigt bra. Jag träffade honom redan på lägret i Sydafrika och då fick jag en känsla för hur han skulle klara sig i Sverige. Det gjorde att det var lättare när han väl kom till Stockholm, men annars har det varit en del utmaningar. Som? – För Daniel Amartey har det ju gått bra för i karriären. Men när han kom till oss och var 18 var det en jätteomställning. Jag minns att vi åkte till Ica i Värtahamnen för att handla. Jag sa till honom att han skulle fylla upp en korg med det som han ville ha till frukost och middag. Han stoppade ner ris, ketchup och några bananer och sedan tog det stopp. Han var helt handfallen: ”Daniel, vad gör jag nu?” Grankvist skrattar till. – Det gick bättre för honom sedan, även med maten. Men det är jätteviktigt att man stöttar unga spelare som flyttar från en del av världen till en annan där allting är nytt. Det säger sig självt egentligen, men krocken är större än vad folk tror. [caption id="attachment_27440" align="alignnone" width="1000"]

Daniel Amartey i Djurgårdens tröja. Foto: Bildbyrån[/caption] När jag frågar om Daniel Granqvist har gjort några egna tabbar som han minns funderar han länge. Han tar upp en bortamatch i Kalmar där hotellet serverade en annan mat än den som var beställd – men där tar också historien slut. Förutom ett antal försenande flyg eller tåg kan han inte komma på några tillfällen där laget hamnat i knipa. Att det kan hända märkliga saker runt ett fotbollslag har Granqvist dock fått erfara. En gång fick han rycka ut för att rädda en undulat som en spelare ställt utanför sin lägenhet. Spelaren ifråga skulle flytta vidare i karriären och hade helt enkelt lämnat buren i trapphuset. Lösningen blev att lagledare Granqvist fick rycka ut. – Jag tog den till närmaste djuraffär. Spelarens agent visade sig vara stor djurvän, så spelaren fick sina fiskar varma, säger Granqvist med ett skratt. En annan gång räddade, potentiellt i alla fall, ett förhållande. Granqvist vill inte avslöja vilken spelare det handlar om men berättar att han fått rycka ut för att köpa rosor till spelarens partner. Rosorna hängdes på en lägenhetsdörr med en romantisk hälsning och än idag är det hemligt att Granen var iblandad. [caption id="attachment_28162" align="alignnone" width="1000"]

Michael Olunga fick sitt arbetstillstånd till sist. Foto: Privat[/caption] Insatsen som fått störst sportslig påverkan borde dock vara när Granqvist tog en blixtvisit till Kenya för att säkra Michael Olungas tillstånd att spela i Allsvenskan. Djurgården värvade den 22-årige anfallaren på försäsongen 2016 och Olunga ansökte om arbets- och uppehållstillstånd direkt när han kom till Sverige. Men sedan åkte kenyanen iväg på en landslagssamling innan det fysiska uppehållskortet hade kommit. Istället dök det upp på Djurgårdens kansli ett par dagar senare. – Då undrade vi hur fan vi skulle lösa det. Man behöver det där kortet för att komma in i landet. Han skulle inte ens få gå planet från Nairobi, säger Granqvist och fortsätter: – Och isåfall hade han inte kunnat spela den allsvenska premiären. Vi kollade upp om det gick att buda ner kortet, men det verkar inte som ett bra alternativ. Efter att ha utvärderat sina alternativ beslöt Djurgården sig för att sätta sin lagledare på första bästa flyg med uppehållstillståndskortet i väskan. Tolv timmar senare var han i Kenya. – Jag åkte på torsdag kväll och träffade Michael på fredag morgon på flygplatsen. Vi hann till och med gå en runda på en djurpark i Nairobi innan jag åkte tillbaka igen. Det var rätt svettigt först, men där nere hade vi det trevligt ihop. [caption id="attachment_28163" align="alignnone" width="688"]

Tino Kadewere med familj. Foto: Privat[/caption] Senare samma år var det dags att packa väskorna på nytt för Granqvist. När Tino Kadewere skulle skriva nytt kontrakt sommaren 2016 behövde han lämna Sverige. Enligt Migrationsverkets regler fick Tino nämligen inte befinna sig i landet då beslut om nytt uppehållstillstånd skulle tas. Den här gången krävdes det dock inget flyg till Afrika. Lösningen blev att Tino, frun Sharon, sonen Keith och Daniel Granqvist hoppade på en Finlandsfärja. Ett foto som togs på båtens däck fick räcka som dokumentation på att sällskapet var utanför landets gränser. – Det blev en liten minisemester för oss, vi hade det hur bra som helst. Då var mitt jobb inte särskilt svårt, säger Granqvist. När är det svårt då? – Det är väldigt snabba puckar i transferperioder. Det är mycket som man ska få ihop på kort tid. Men svårt? Nej, så jävla svårt är det egentligen inte. Det är bara mycket att tänka på.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription