Stockholmsfotbollen spottar ur sig talanger som aldrig förr. Oskar Månsson har rankat de största löftena upp till 20 års ålder i AIK, Djurgården och Hammarby. Det blev en imponerande samling. [show_ad id=3] Det fanns en tid då sådana här listor hade dominerats totalt av AIK. För på Karlberg har det länge vimlat av talanger medan Hammarby och Djurgården under många år knappt fick fram några spelare som höll måttet på seniornivå. Å ena sidan stämmer bilden fortsatt. Å andra sidan är det nya förutsättningar. AIK spottar alltjämt ur sig begåvningar från de egna leden. Hade jag utvidgat listan med yngre förmågor som inte visat upp sig på seniornivå hade AIK förmodligen fått med fler spelare. Djurgården är också sig lika. Den krassa sanningen är att deras egna produkter nästan aldrig slår igenom i Allsvenskan. Hammarby har däremot gått från kategori hopplös till kategori toppklass på kort tid, vilket avspeglas bland annat med denna lista. Den egna ungdomsverksamheten är enorm och det finns ett talanglag som innebär en stor och en snudd på orättvis konkurrensfördel. Hammarby är också ledande på att rekrytera från Västafrika som är en överlägsen marknad för svenska klubbar ur en talangsynvinkel. Kriterierna för listan är att spelaren ska vara född 2001 eller senare. Max 20 år gammal får man med andra ord vara. Spelaren ska ha spelat seniorfotboll så att jag kan göra en ordentlig bedömning. En bedömning är alltså vad det handlar om. Listan ska naturligtvis inte ses som ett facit, utan blott mitt bästa försök att ranka talangerna i AIK, DIF och Hammarby. Ju högre upp på listan, desto större möjlighet att nå toppen av fotbollsvärlden, enligt mitt sätt att se på saken.

Bubblare I: Jesper Ceesay, AIK, född 2001

Sannolikt borde Jesper Ceesay, som påminner en del om Bilal Hussein i spelstilen, platsa på listan. Hans statistik från den senaste säsongen i Brommapojkarna imponerar och omdömena från de som följt honom tätt på Grimsta är goda. Problemet? Jag har inte sett tillräckligt av honom för att avlägga en egen prognos. Jag hoppas att ni har överseende med det.

Bubblare II: Amar Ahmed Fatah, AIK, född 2004

Bolltrollaren Amar gjorde ett härligt inhopp mot Östersund i höstas och är en uppenbart spännande spelare. Jag har dock svårt att ge ett rättvist helhetsomdöme då jag helt enkelt sett för lite av honom… men vi håller ögonen öppna.

13. Kofi Asare, Djurgården, född 2002

Kofi har öst in mål under året i Djurgårdens P19- och U21-lag och stod för två fullträffar på tre matcher när han lånades ut till Haninge i division 1. Ja, mål är vad det handlar om för den snabbe talangen, och det är som bekant ingen dum sak för en anfallare. Många hade nog gärna sett att Kofi fått en chans i a-laget under hösten, medan Kim och Tolle har bedömt att 19-åringen inte varit redo. Om Kofi mognar i sitt spel kan det bära långt med tanke på spetsegenskaperna.

12. Robin Tihi, AIK, född 2002

Mittbackstalangen fick chansen i Allsvenskan redan under den röriga våren 2020. I premiären avgjorde han till och med, men därefter har Tihi inte haft samma utveckling. I år blev det ett lärorik år i Superettan för AFC, och i år tror jag att han hade mått bra av ytterligare en lånesäsong. Behöver blir jämnare i sitt spel, men har också fina förmågor för en försvarsspelare.

11. Rasmus Bonde, AIK, född 2003

En utpräglad vänsterbackstyp med fin inställning som fick prova på seniorfotboll på division 1-nivå under fjolåret då han lånades ut till Sandviken. Har nu belönats med ett nytt fyraårskontrakt, vilket lär vara en klok investering av AIK. Kommer konkurrera med stjärnan Erick Otieno såvida det inte droppar in stora bud på kenyanen, så en utlåning med ”dubbla papper” under våren behöver inte vara fel för Bonde.

10. Tom Strannegård, AIK, född 2002

2020 förstördes av skador och 2021 blev ett märkligt år för mittfältaren med den fina vänsterfoten och speluppfattningen. Säsongen inleddes med spridda inhopp för AIK och slutade med spel i Vasalund som slogs för kontraktet i Superettan, och Strannegård satte i ärlighetens namn inget större avtryck på varken det ena eller det andra stället. Ändå vill jag ha med honom på listan, för jag tycker att man skymtar egenskaper som skulle kunna ta Strannegård riktigt långt vad det lider. Kanske är det en utlåning till under 2022 som behövs för att Tom ska börja blomma ut.

9. Leo Cornic, Djurgården, född 2001

Född den 2 januari 2001 och klarar därmed åldersgränsen med minsta möjliga marginal. Den löpstarke, frejdige ytterbacken har blixtrat till emellanåt och visat spännande egenskaper, men har heller inte fått förtroendet från Kim och Tolle efter att landsmannen Aslak Fonn Witry såldes. Anledningen: Vissa brister i defensiven – och kanske också passningsspelet? DIF-tränarna vill se ytterligare utveckling, även om de har poängterat att Cornic har tagit steg på träningen.

8. Erik Ring, AIK, född 2002

Erik Ring avslutade säsongen i stor stil med en kanoninsats när AIK vände 0-2 till 4-2 mot Sirius. 19-åringen har än så länge vandrat runt i laget, samt växlat mellan bänk och startplats, men har samlat på sig rätt många allsvenska matcher vid det här laget. Ring ligger också långt fram i utvecklingen med sin kraftfulla fysisk och sitt vägvinnande steg. Kan förbättra mycket, bland annat beslutsfattandet med och utan boll, men jobbar alltid hårt för sitt lag.

7. Joe Mendes, AIK, född 2002

På nyårsafton fyller denne talang 19 år och han gör det ”hemma” i AIK som köpte tillbaka honom efter året i Hammarby. Eller i HTFF, ska vi väl poängtera, för i a-laget fick Mendes inga chanser trots svag konkurrens på wingbackspositionen till höger. I HTFF gick det klart bättre och den sevärde Mendes var över hela säsongen talangslagets främste spelare, med marginal till och med, menar jag. Jag tror att AIK har gjort ett smart drag här, och att Hammarby lär ångra sig. Eller är det något som jag har missat…?

6. Mayckel Lahdo, Hammarby, född 2002

Lahdo föddes en dag tidigare – grattis på 19-årsdagen! – än Joe Mendes och placeras en plats högre. Som jag ser det är det två saker som kan stoppa Lahdo från att nå långt: efterhängsna skador eller att han inte lägger ner jobbet, på och utanför planen, som krävs för att bli en toppspelare. Spetsegenskaperna är sällsynta och utsökta. Lahdo är explosiv, mycket teknisk och har en förmåga att komma rättvänd mot backlinjerna som ständigt gör honom till ett hot. Få spelare har samma paket av förmågor.

5. Oliver Dovin, Hammarby, född 2002

En riktigt fin målvaktstalang. Att Dovin bara är femma på listan säger en del om talangkonkurrensen på listan (främst från den egna klubben.) Dovin har redan visat att han klarar Allsvenskan och även om han har mycket att utveckla är det lätt att se vilken atletisk och spännande keeper som han är. Förhoppningvis vågar Hammarby satsa på Dovin fullt ut i år.

4. Yasin Ayari, AIK, född 2003

Det har inte varit lätt att hitta in på AIK:s innermittfält under året då Bilal Hussein övertygat i omgång efter omgång vid sidan av Sebastian Larsson. Yasin Ayari har därmed fått nöja sig med ströinhopp, och man kan ana en otålighet, men den nyblivne 18-åringen har samtidigt hunnit visa upp en del av sitt kunnande. Att kapaciteten är stor vet vi. Ayari är en talang som sticker ut med en ovanlig självklarhet i spelet, man får känslan att Yasin aldrig tvekar, att han bara följer sin instinkt. Att han kommer nå långt i karriären är jag nästan säker på.

3. Aziz Ouattara Mohammed, Hammarby, född 2001

Klarar åldersgränsen med fyra dagar för denna lista – där han placerar sig på en pallplats. Det kanske överraskar vissa som inte följt Aziz så noga under året, men jag tror att ett stort genombrott är på väg. Man skulle visserligen kunna argumentera för att det redan har kommit, Aziz var dominant på defensivt mittfält i vissa matcher under hösten, och det lär finnas betydligt mer att hämta. Om Hammarbys nye tränare hittar en tydlig rollbeskrivning tror jag att ivorianen blir en allsvensk stjärna redan till våren. Eller så säljer Hammarby honom i januari, intresse för bud i 30-miljonersklassen ska finnas.

2. Akinkunmi Amoo, Hammarby, född 2002

Min favoritspelare på listan blir faktiskt bara tvåa denna gång (efter viss vånda). Något fel på potentialen är det emellertid inte. Trots en halvrörig säsong gjorde Amoo 14 poäng i Allsvenskan vilket få andra 18/19-åringar har kapacitet att göra. Nästa år tror jag att produktionen blir än bättre, såvida nigerianen stannar en säsong till. Spetsegenskaperna är dribblingarna, kvickheten och den exceptionella förmågan att ta sig ur trånga situationer, men den unike Akin är även duktig i passnings/kombinationsspelet och är heller ingen oäven avslutare.

1. Williot Swedberg, Hammarby, född 2004

Vilken säsongen som han har upplevt, Williot. I början av året såg han lovande ut i HTFF, därefter såg han mest hängig ut i samma lag, men så plötsligt kom ett spektakulärt genombrott i a-laget. Än så länge är Williot är en rätt ojämn spelare, men inte sällan hänförs man av 17-åringen med de speciella fotbollsgenerna. Med tiden kommer han bygga på sin fysik och med tanke på vilken utomordentlig teknik, balans och orienteringsförmåga som han besitter lär det bära långt över allsvensk nivå. Ja, kanske till och med till den allra högsta.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription