ALMANCIL. 22 år gammal har Bilal Hussein gjort fler matcher för AIK än någonsin Nebojsa Novakovic. Fotboll Sthlm mötte upp AIK:s mittfältsankare för ett samtal om ett kaotiskt fjolår, en oskriven framtid och den uppmärksammade instagramkommentaren om Nabil Bahouis uttåg från AIK. – Jag vet inte om jag ångrar något, jag blev bara ledsen, säger Bilal Hussein. [show_ad id=3] Bilal Hussein är rutinerad. Innan jag slår på bandaren räknar vi ut att träningslägret i Portugal är hans femte som a-lagsspelare och att det egentligen borde vara sex, om inte AIK hade ställt in sitt i fjol. Han är 22 år gammal, men har redan gjort fler allsvenska matcher för AIK än Nebojsa Novakovic, Stefan Ishizaki och Magnus Hedman. 149, enligt AIK:s inofficiella statistikdatabas. – Jag visste inte att det var så många, säger han och sätter sig till rätta i en fåtölj. Jag trodde att det var runt 100, men man har varit med ett tag och är glad över det. Ju längre man är här, desto mer bidrar man med andra grejer än det fotbollsmässiga. Första året var jag blyg, jag sa inte så mycket. Jag var bara tyst. Nu när jag varit med ett tag tar jag mer plats, ger lite råd till de unga. Vad minns du av ditt första läger 2018? – Vi alla vet hur det slutade det året. Det var fantastiskt, jag var nära truppen, jag var med på bänken och fick spela en match. Det är något jag bär med mig hela livet. Hur var det att som tonåring få träffa Henok, Tarik, Adu, Olsson och resten av gänget? – Stort, faktiskt. Jag är fotbollsnörd, jag tänker fotboll hela tiden. Så det var skönt att få se dem träna, allt gick snabbt. Jag har tagit med mig saker därifrån som jag tänker på än idag. Det gick ganska snabbt för dig och Adu att etablera en jargong. "Biggest", "på gul"... – Haha! Det var när han kom, hans första vecka i AIK. Han sa det hela tiden, "biggest, biggest". Vi fattade inte vad han menade, men han ville uttrycka att man var stor, liksom. Nabbe brukade skämta med honom och säga smallest. För att han var en liten kille, Adu? – Precis. Han är inte biggest, han är smallest, säger Bilal och ler brett. Bilal Hussein är något av en dubbelnatur. I samma kropp finns Hjulstakillen som svarar sorglöst på fotbollsfrågor och den, vid det här laget, mediatränade fotbollsprofilen som uttrycker sig sammanbitet om sin framtid. Han har aldrig långt från ett gapflabb, men heller aldrig en klyscha som inte går att fulvinkla. Han beskriver sig som en obotlig fotbollsnörd, som ser matcher både för njutningen och utbildningen, men de spelare han helst lyfter fram är dribblingskonstnärer från blå linjen. På sätt och vis är hans mångfacetterade personlighet en perfekt avspegling av rollen som han tagit i AIK: om några månader fyller han 23 och kan inte längre klassas som talang, snarare ett vicekaptensämne. De spjuveraktiga formuleringarna är kvar, den barnsliga glädjen över att lira boll är intakt, men han är inte längre en av de yngre i truppen. Snarare är han en av dem som ungtupparna tyr sig till. – Faktiskt, det är så det känns, säger han. De ställer mig frågor och det känns som att de lyssnar när jag pratar. Det är jag glad över. De visar respekt, också, de frågar och är nyfikna. Då försöker jag lära ut det jag kan. Vilken av de unga spelarna är du mest spänd på att se slå igenom? – Jag skulle säga Abdihakin Ali. Jag känt honom jättelänge, vi är båda somalier. Han har haft otur med skador, men när vi var yngre var det han som alla snackade om. Kände ni varandra under uppväxten? – Ja, han är från Rinkeby och jag är från Hjulsta. När man är från de områdena längs blå linjen och spelar fotboll i hallarna får man direkt en connection. Så jag kände honom och Amar innan de kom till AIK. Och de kände mig innan jag kom till AIK. Är det en stolthet att ni är tre somalier från blå linjen som alla tagit sig till AIK? – Faktiskt, det är kul. Jag sa i någon intervju att jag kanske är den första, men jag kommer inte vara den sista. Nu har Taha Ali kommit, Amar, Abdihakin, det kommer komma fler. För oss somalier är fotbollen den största hobbyn, alla älskar fotboll. Om du åker till hemlandet kommer du se hur alla spelar fotboll. Det är det vi alla älskar. När vi ses på spelarhotellet har AIK ett kaotiskt fjolår bakom sig. Lovande cupsinsatser och fem raka segrar i början, sen fick tränaren sparken, sportchefen fick sparken, Europa sjabblades bort trots en gynnsam lottning, förlust i sista matchen innebär att det inte blir något Europaspel 2023. – Det var kul att få spela Europa, säger Bilal. Att få testa oss. Vi kom till playoff och det var surt att vi inte gick hela vägen. Men det var mycket matcher – torsdag, söndag, torsdag, söndag. Om vi ska vara helt ärliga så hade vi inte den bredaste truppen heller. Bartosz beskrev taktiken som ett resultat av fotbollstäcket. Ni ville bli mer offensiva men förlorade för mycket av er defensiva stabilitet. – Exakt. AIK har alltid varit kända för att vara starka defensivt. Vara stabila bakåt, sen lita på våra kvaliteter för att kunna lösa något mål. Där tror vi alltid på oss själva. Men det är som du säger, vi ville framåt förra året, sen blev det för mycket baklängesmål. Värnamo hemma, vi släppte in två mål... Det är inte en grej som brukar hända i AIK, förstår du? Men vi ska ändra på det i år. Ni gick på sommarledighet som serieledare. Ni måste ha trott på guld. – Jag trodde på det hela vägen, ända till slutet av sommaren. Jag var skadad i början av säsongen, sen kom jag tillbaka och vi vann fem raka. Om vi ska vara helt ärliga, Jordan hjälpte oss jättemycket. Enligt Bartosz Grzelak hade han inte spelartruppen med sig inför playoffen mot Slovacko. Upplevde du det så? – Nej, det gjorde jag inte. Jag minns den matchen. Vi ville vinna, när man går in för en match vill man ju vinna. Vi var hungriga, det var ju playoff. Vi skrek på varandra innan vi gick in: "Vi kan det här, kom igen boys!". Vi peppade varandra. Det var surt att vi inte gick vidare. När AIK gick ut till matchen mot Slovacko sken den tjeckiska kvällssolen, supportrarna tände bengaler och uppmanade spelarna, via budskapsbanderoller, att "spela för oss som vi sjunger för er". Några timmar, en hopplös insats och ett 0–3-resultat senare var det annat ljud i skällan. Bortaföljet buade ut laget, varken Manuel Lindberg eller Henrik Jurelius ville uttala förtroende för Bartosz Grzelak, som var bibliskt plågad på presskonferensen. På plan stod Bilal Hussein. Han var ledsen över att göra så många besvikna. – När jag spelar vill jag göra folk glada. Jag vill göra mina lagkamrater bättre, säger han. – Det var mörkt. Man vill inte höra när de ropar "avgå", men jag förstod dem. De hade åkt ner och stöttat oss, och vi kunde inte ge dem en bra prestation. Såklart blev jag ledsen. När Bartosz fick sparken låg ni femma. Ni slutade säsongen på samma placering. Känner du att hösten 2022 gav något ni kan bygga vidare på eller var det mer av samma? – Faktiskt vet jag inte. När Henok kom in mot Norrköping spelade vi fantastisk fotboll, det var 3–0 efter bara 30 minuter. Jag bara: "abow, här har vi något att bygga vidare på". Sen var det väl okej, vi hade några bra resultat, chans att haka på guldet. Men vi kryssade mot Degerfors hemma. Kryssade mot Sirius borta. Torskade mot Värnamo hemma. Då kände jag att det var långt från guldet. Nio poäng från de matcherna och vi hade varit med om det. Vi försökte i alla fall, försökte spela snyggt och avsluta säsongen med något att bygga vidare på till nästa. Du spelade med inflammerade hälsenor, också. Hur kändes det? – Det var jobbigt. Jag körde mycket behandling, tog några tabletter. Man kunde inte gå på max, man kunde inte springa. Man ville vara på plan för att hjälpa laget, men nu när jag tänker på det... Jag borde bara låtit någon annan spela. Det känns som att du för första gången i din karriär fick ganska mycket kritik. Hur var det? – Det var inget jag kände av. Det är klart att folk ska vara besvikna, jag vet själv när jag är dålig. Du är din egen största kritiker? – Jag och min farsa. Jag vet vilka höjder jag har och hur bra jag kan vara, så jag är inte orolig. Jag hoppas kunna få till det. Jag var ju bra ända fram till sommaren ifjol, jag tror aldrig jag varit i bättre form än då. Vad säger din pappa till dig när du gjort en dålig match? – Han brukar skriva på somaliska. "Nästa match", typ. Då vet jag. Men jag vet själv när jag varit dålig. Plötsligt kommer John Guidetti förbi. Anfallaren bär solglasögon inomhus, de har rött glas. Han upplyser Bilal om att han är ansvarig ikväll, för exakt vad framgår inte, men det har att göra med några av spelarnas kvällstripp till Sevilla. Real Betis – Barcelona står på menyn, John har fixat plåtar. – Hur är din spanska?, frågar han Bilal. – Den är knas, alltså, säger Bilal. – Inshallah, säger John Guidetti efter en konstpaus. Bilal brister ut i skratt. 149 matcher i AIK, men det är så mycket med Bilal Hussein som känns ungt och oförstört. Men han spelar inte sorglös spontanfotboll, han är mittfältsankare i klubben det aldrig är en lugn stund i. För några veckor sen var han rubrikstoff, efter att ha kommenterat två emojis på AIK:s officiella instagraminlägg, som tillkännagjorde att Nabil Bahoui inte fick förlängt. Emojisymbolerna visade en liten man med handflatan för pannan. Bilal Hussein var besviken på att Nabil inte fick förlängt, så mycket gick att förstå, men varför behövde han ifrågasätta AIK:s truppbygge offentligt? – Folk kanske missförstår, men jag såg upp till Nabbe innan jag började spela i AIK, säger Bilal som alltså kom till AIK året han skulle fylla 14. – Jag och mina vänner gick på AIK-matcher bara för att se Nabbe. Jag och alla mina kompisar. Sen när man kom till AIK och fick lära känna honom blev han som en mentor. Han är min mentor och en av mina bästa vänner nu, så det var en stor grej för mig, om du förstår vad jag menar. Jag blev ändå ledsen när han inte fick förlängt. Sen misstolkar folk det jag skrev, men jag var bara ledsen. Han har hjälpt så många unga i AIK, han har berättat hur man tränar i Tyskland, hur folk gör, hur man ska tänka, vad folk kräver av oss. Vi som inte har varit i Europa har fått lära oss hur det funkar där ute genom Nabil. Det var det jag ville säga. Ångrar du att du kommenterade den där emojin? – Alltså, jag vet inte om jag ångrar något, men... Alltså, jag vet inte. Det blev en stor grej, men jag vet inte. Om jag ska försöka förklara, Nabil är en spelare som kan avgöra matcher på egen hand, de här stora derbymatcherna också. Och det är en fantastisk människa. Vi ses efter laglunchen. Bilal har ätit köttfärssås med ris, sedan ung ålder har han alltid avstått pasta. Några timmar tidigare avslutade AIK-spelarna dagens träningspass med lite fotbollsgolf. Efter att hans lag sjabblat till det, och lämnat bollen på kortsidan bredvid det mål den skulle in i, skruvade Bilal Hussein klockrent in den i nät med kirurgisk precision. Imponerade läten utbröt bland spelarna, Victor Andersson sprang fram för att highfivea Bilal, som slog ned med huvudet och vevade pekfingrarna i segergest. "Vad firar ni för? Ni kommer sist ju", frågade Omar Faraj. Egentligen hade nog inte Omar behövt fråga. Den som träffat Bilal Hussein vet hur mycket en pärla till skruv betyder för Hjulstasonen. Fotboll är hans största intresse, hans levebröd och främsta uttryckssätt. Kärleken till sporten går inte att ta miste på när han med inlevelse berättar om Andreas Brännströms spelsätt. – Han vill spela snabb fotboll. Vi ska kontrollera matcherna, vi ska ha mycket boll, det ska inte vara det här att vi håller i ledningen, säger han entusiastiskt. – Vi ska kunna gå mot målet, tappar vi boll ska vi vinna tillbaka den och sen ska vi behålla den. Då blir motståndarna automatiskt trötta. Och med det stödet vi har från våra supportrar, då kan vi få till något bra på Friends. Har du ibland känt att ni gått ut på Friends med för mycket respekt för motståndarna? – Ja, så har jag känt. Det irriterar mig när andra lag har boll på vår hemmaplan. Vi är AIK, vi är en storklubb, vi ska kunna få bort det där. Det känns som att vi kommer lösa det. Vilka är du mest taggad på att spela med? – Alla som spelar mitttfältare! Vi har många duktiga spelare, jag vill spela med alla. Men om man tänker sig en mittfältstriangel med dig, Magashy, Jimmy Durmaz... – Det låter rätt bra, säger Bilal Hussein med ett leende som går från ena örat till det andra. Vilket av nyförvärven har imponerat mest under träningarna? – Omar. Omar känner jag sedan innan, så för mig är han inget nyförvärv, vi har gått i samma skola som små. Men Magashy, ni vet hur snabb och bra han är på att transportera boll, det kommer hjälpa oss mycket. Sen har vi Jimmy, hans kvalitet, hans vänsterfot, han har jättemycket kvalitet och rutin. Det kommer hjälpa oss. Azerbajdzjan, Bulgarien, Finland, Irland, Island, Kazakstan, Lettland, Litauen, Polen, Rumänien, Schweiz, Serbien, Slovakien, Tjeckien, Turkiet, Ukraina, Österrike. Av de europeiska ligor som fortfarande har öppna transferfönster är det knappast några som Bilal Hussein drömmer om. – Nej, det blev ingen flytt i år, skrattar Bilal. Du har ett år kvar på kontraktet. Vad säger du om din framtid? – Jag kör på, jag krigar på. Cupen börjar snart, det är en av två titlar man kan vinna i Sverige och jag drömmer om att vinna en titel. Men du måste också ha en dröm om Europa? – Såklart, alla unga har en dröm. Jag vill vara ute i Europa så länge jag kan, men jag vet inte om det dyker upp nu eller sen, vi får se. Men det är ingenting jag tänker på, jag är här nu, jag kan inte tänka på andra grejer. Vi har träningsmatcher nu, sen ska vi hem och gnugga. Vet du om det finns intresse för dig? – Det finns det, det vet jag om. Men det ska kännas rätt. Jag har inte bråttom. Hade det känts okej mot AIK att spela ut kontraktet och gå som bosman? Eller vill du att klubben ska få betalt? – Jag hoppas såklart att de får betalt, men det är inget jag tänker på. Jag har ett år kvar och gnuggar på, bara. Kan du tänka dig att skriva på ett nytt kontrakt med AIK? – Hittills har jag inte fått något förslag. Vi får se. Vill du vinna en titel med AIK innan du lämnar? – Det känns som en viktig grej att uppnå. Det hade varit nice att göra det. Men om det inte händer så vet jag att jag kan vinna en när jag kommer hem igen, säger Bilal Hussein självsäkert.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription