MARBELLA. Mot Brann släppte laget in fem bollar, förlängningen med Besara blev en medial följetong, den önskade vänsterbacken hamnade i Schweiz. Var står egentligen Hammarby med en vecka kvar till tävlingssäsongen? Fotboll Sthlm slog sig ned med Jesper Jansson. [show_ad id=3] Ölglaset är till tre fjärdedelar urdrucket. Rösten är som vanligt släpig, men mer gladlynt än oftast. Runt bordet där han sitter står medarbetare på Stabæks marknadsavdelning, som också de bor på lyxhotellet där Hammarby är inkvarterade. Några av dem är gamla spelare – före detta lagkamrater till Jesper Jansson, faktum är – och de är glada att stöta på honom här i Marbella. Staden så här års är en vallfärdsort för fotbollsarbetare som söker inspiration och nya möten. I hotellrestaurangen uppenbarar sig plötsligt Jörgen Lennartsson, för närvarande klubblös, och byter några ord med Jansson och norrmännen. Stämning är utelämnande lycklig på det där sättet den bara är när män som upplevt saker tillsammans oväntat träffas. Jesper Jansson tömmer ölglaset och erkänner att han först inte kände igen sina lagkamrater från tiden i Stabæk, som nu bär strukna jeans och kashmirullströjor. Själv har han samma frisyr som när han sprang runt på mittfältet och han bär en likadan uppsättning jacka och shorts som Hammarbys spelare tränar i. Trots att klockan är middagstid har han inga problem med att slå sig ned och berätta länge om sportchefstillvaron. Ikväll är han på gott humör och leverar anekdoter från åren som spelare och sportchef med ett leende, men en utläggning om oansvariga journalister, tveksamma agenter och upptrissade spelarpriser på den inhemska marknaden är alltid bara en motfråga bort. Det är en typiskt jesperjanssonsk klagosång, men den går att sympatisera med. Särskilt när han säger att han inte är någon fotbollsnörd, att han inte sätter sig in i statistikanalys, när han framstår som en gammaldags fotbollsarbetare. Jag tänker på det som förbundspresidenten Frank-Walter Steinmeier en gång sa om sitt lands mörka förflutna, att man bara kan älska Tyskland med brustet hjärta. Det passar in på Jesper Janssons förhållande till fotboll. – Jag vet inte, säger han. – Hammarby älskar jag bara. Men med fotbollen idag, ja, där är det kanske så. Den här dagen förlorade Hammarby en träningsmatch mot FC Dallas med 0–1. Det är föreningens andra förlust i rad på Marbellalägret, vilket i kombination med att Hammarby inte värvat några före detta landslagsspelare, är ett faktum som Jesper Jansson tror kan utlösa orosstämning i supporterled. – De fick en bra match idag, tycker jag. Många unga killar som gjorde det jättebra, men det blir lätt lite, vad ska jag säga… lite panik. Det blir påverkan utifrån och in, och så är det så jävla mycket silly season-snack i svensk fotboll. Men vi vet ju om att de här måste få lite tid på sig, det finns en anledning till att de är här. Det tycker jag att man såg idag att det är spännande killar, säger Hammarbys sportchef. Påverkan utifrån i form av supportrar, media eller agenter? – Media skulle jag vilja säga. Jag brukar säga att det är silly season i Sverige åtta månader om året. Det är det enda man läser om. Sen blir det ringar på vattnet och så är snöbollen i rullning och så får alla panik. Man tittar på vad andra klubbar gör och så sätts spekulationerna igång. Det påverkar i truppen. Men det var ingen som höjde på ögonbrynen eller slog frivolter när jag blockade in Darijan Bojanic, Mohanad Jeahze eller Gustav Ludwigson. De var inga stjärnor när de kom, sen har de utvecklats och så, vilket tyder på ett gott jobb av Hammarby. Men det blir ändå panik varje gång. Om man vill hårddra det kan man säga att Hammarbys bästa spelare varje säsong sedan Jesper Jansson tog över var ett fynd från lägre divisioner. 2018 var en av de bästa Junior, som kom från BP i Division 1. 2019 var en av de bästa Bojanic från Superettan, bara överträffad av Muamer Tankovic. 2020 och 2021 var en av de bästa Gustav Ludwigson. 2022 var en av de bästa Mohanad Jeahze och Bajen gjorde landslagsman av Edvin Kurtulus, vars år dessförinnan slutade i degradering från Allsvenskan. Västafrika och akademin har blivit omtalade, men ettt spår som Hammarby excellerar på är den inhemska marknaden. – Det är något jag också reflekterat över, säger Jesper Jansson. Jag gillar att jobba med spelare som kommer lite halvstukade underdogs, men som ser något i. När ni värvat mer profilerat har det inte alltid gått lika bra, vad beror det på? – Det beror väl på ett hyfsat öga för potential. Men skillnaden mellan en etablerad och en underdog behöver inte vara så stor, kommer du till rätt klubb, rätt miljö och rätt grupp är det små marginaler. Åt andra hållet kan det komma ett ok också med lite profilerade. Kommer en spelare med ett rykte som stjärna kan man bli lite påverkad av det som klubb. Det gäller att stå fast, man ska stå rätt stadigt, men det kanske man inte alltid gör. Är det något särskilt exempel du tänker på? – Nä. Jag vill inte ta någon enskild, men ibland kan det vara så att det kommer en spelare och så blir det lite så att man behöver ett namn för att det ska lyfta lite i tron, bland supportrarna men också internt. Att det ska skapa lite wow-stämning. Jag har reflekterat lite över det, kanske man bara ska stå stadigt. Det är en balansgång. Din första fråga var hur det känns nu, jag känner ju också av hur snacket går. Man tittar mycket på vad Djurgården gör. Någonstans tror jag att det handlar om att ha självförtroende i ens egen strategi. Men det räcker inte med att jag gör det, jag måste ha med mig tränaren, spelaren, jag måste ha med mig alla. Vi måste alla tro på vad vi gör. Om det är något Hammarby gör är det att föryngra. För Jesper Jansson är det ingen obekant strategi: när han kom för fem och ett halvt år sen gjorde han sig omgående av med ett gäng spelare som närmade sig eller var på fel sida trettio, och tog in en trio med snittålder på 20 år: Sander Svendsen, Oscar Krusnell och Muamer Tankovic. Därefter byggdes Hammarbyupplagor med mer och mer rutinerade spelare: vinterfönstret efter framgångsåret 2019 var inget nyförvärv yngre än 26 år gammal. – Är det så? Intressant, säger Jesper Jansson. När jag kom in hade jag ett tydligt uppdrag om att Hammarby skulle ta nästa steg och börja sälja spelare. Då var det tydligt att vi måste satsa på yngre. Samtidigt var vi tvungna att spela en mer kontrollerande fotboll, för det måste vara intressant att spela om spelarna ska komma. Sen så tog vi in nya spelare, men vi fortsatte kolla på åldersstrukturen. Det var ett bidragande skäl till att vi tog det tuffa beslutet med Stefan Billborn. Han ville satsa på äldre spelare? – Det var inte uttalat, men det var inte så lätt att få ihop strategin. Vi har ju en väldigt tydlig strategi med det vi kallar high potentials, spelare som ska kunna bli riktigt bra och få speltid. Dina första två år var ni nära SM-guldet, blev ni fartblinda efter den tidiga framgången? Kände ni att “bara en till etablerad spelare till så…”? – Det kan nog lätt vara så, absolut. Det kan nog stämma. Sen kom ju pandemiåret också, då hade vi ett ganska etablerat lag med Kacaniklic, Aron Johansson, Paulinho. Utan publik var det kanske inte så lätt att veva igång dem. Det är en intressant reflektion. Det gick kanske lite för snabbt, man hamnade i det här att “vi måste ha en etablerad”. Hur stora växlar ska man dra på det ni gör nu? Är det en revolution? – Det är inte en total revolution, absolut inte. Det är en ny fas. Vi har gjort en omvärldsanalys, jag reflekterar hela tiden. Om Arsenal kan spela en 18-åring, en 19-åring och en 20-åring på topp och leda Premier League, då ska vi kunna göra det i Allsvenskan också. Det finns andra exempel också, jag kollar mycket på Salzburg i Österrike, som har jobbat så nu i många år. Jag följer hur de jobbar i Danmark, även FC Köpenhamn som har en enorm ekonomi spelar väldigt ungt. Vi går åt det hållet. Visst, det ska vara en balans, men om man har två jämnvärdiga spelare vill jag att man ska satsa på den yngre. Som tränare måste man tänka på hur man ska vinna nästa match, men jag brukar fråga “vem av de här spelarna tror du är bäst om fem matcher - den yngre eller den äldre?” En tränare måste tänka kortsiktigt, det har jag full respekt för, men fem matcher framåt tycker jag att man ska kunna kräva att man ska kunna planera. Det är ingen total revolution, men vi investerar väldigt tydligt i att bygga ett truppvärde. Hur stort intryck har ni dragit från diskussionen i Sverige? Jag tänker på de här ekonomerna, Caesar Gezelius, Lukas Berglund, Kristof Vogel. – Kristof Vogel har jag diskuterat en hel del med, definitivt. Men om du tittar på hur vi jobbat sedan 2017 är det lite samma spår. Sen finns det vissa klubbar som kommit väldigt långt, typ Red Bull och Nordsjælland. Det är ingen i Sverige som tagit den rollen, vilket förvånar mig. Hammarby är ett topplag, vi har press på oss att vinna guld, men att inte någon mindre klubb i Allsvenskan eller Superettan tar den rollen förvånar mig. Varför kan det inte vara Hammarby som tar den rollen? – Vi går i de tankarna, men det är liksom inte så att man bara kan säga det. Jag har presenterat det för styrelsen och sagt att “ja, vi kan snacka om det, men då måste vi ju fan ha någonstans att träna. Vi har en och en halv konstgräsplan på Årsta. Om vi ska gå helt åt det spåret måste vi ha faciliteter, boende, i stort sett hotell, skolverksamheten måste hänga ihop. Det är en jätteinvestering som ligger där. Och samtidigt ska man ha kravet att vinna guld. Om Hammarby varit skickliga på marknaderna Sverige, Västafrika och den egna akademin finns det samtidigt spår som varit mindre framgångsrika. Ofta när man försökt tänka utanför boxen har man landat fel: Aljosa Matko, David Accam, David Concha, Filston Mawana, Gianluca Curci, Jean Carlos de Brito, Kalle Björklund, Steve Trawally är spelare som kommit från så spridda hörn som Central- och Sydeuropa, Brasilien, USA, Mellanöstern och forna Jugoslavien, men de har gemensamt att de knappast blev lyckade i Hammarby. – Steve Trawally kan du ta bort, han har varit skadad. Men det är också en reflektion vi haft, absolut. Vi vet att vi är bra på Västafrika, vi har reflekterat över det här med Superettan, vi försöker hålla oss till det. Sen har det varit tillfälligheter, under pandemin kunde vi inte skicka så många scouter till Brasilien, men nu när vi har spansktalande tränare kan det öppna den marknaden igen. Men jag håller med dig, det är ingen idé att gå över ån för vatten. Du var inne på att det är viktigt att som fotbollsklubb inte snurra iväg i mediespekulationer, att inte tro sig behöva ett namn. I slutändan är det ju du som måste ta de besluten. – Ja, men så är det ju. Men ibland så… Du ska stå där hela tiden, det pumpas, pumpas, pumpas, ibland så, jag ska inte säga att jag viker ner mig, men det ibland står man inte lika stadigt. I slutändan kan jag ju så klart inte ta in en spelare som tränaren inte vill ha. Inte minst nu med Marti, om jag och Micke sagt att vi vill ha in den spelaren och han säger nej, då tar vi inte den spelaren. Och tvärtom. Ibland måste vi säga att en spelare som han vill ha inte passar in i strategin. Framförallt om det ska vara en profilerad, dyr spelare, då ska det vara en jämnhet. Om det är en yngre spelare kan vi jobba annorlunda, med HTFF kan vi jobba mer långsiktigt, där hinner inte en tränare vara med i varje beslut. Dessutom har vi upptäckt att tränare är attraktiva på marknaden också. Joe Mendes och Hjalmar Ekdal var spelare som du och Hjelmberg uppenbarligen trodde mycket på, men inte tränarna. Borde ni inte i det läget bara ha kört över tränaren? – Om du märker att en spelare är sexa på sin position i tränarnas ögon, då kan du inte stoppa en spelare. Då lånar vi ut honom, sen kommer han tillbaka och är fortfarande nummer sex i rangordningen, då har du ett ansvar gentemot spelaren. Men det är många parametrar, de ska passa in i tränarens filosofi. Och hur ska jag säga det här, men jag är inte så jävla mycket fotbollsnörd. Jesper Jansson ler. – Jag är lite mer så här att jag ser en spelare och tycker att han kan ju spela hos oss på den eller den positionen. Ibland kan det vara jäkligt bra att få en bekräftelse av statistiken på vad man ser, men i slutändan måste det vara ögat som gäller. Och sen måste man få ihop det med tränaren. Men visst, det är självklart spelare kan försvinna under resans gång, som med Joe Mendes, Hjalmar Ekdal, Leo Bengtsson, Moustafa Zeidan. Det menar jag att man till viss del bara måste acceptera. Till viss del är det väl oundvikligt, men är du nöjd med i vilken grad det skett i Hammarby? – Jag försöker vara väldigt tydlig med att tränare är ett yrke och sportchef ett helt annat. Hur ska jag värdera de här spelarna? Joe Mendes och Hjalmar Ekdal var bra försäljningar i förhållande till vad de kostade att ta in, ur ett ekonomiskt perspektiv är jag definitivt nöjd. Och till syvende och sist är det bara elva spelare som kan spela. Jag tror inte att det alltid är så jävla bra att ha en bred trrupp. Man ska hålla spelare varma, man ska ha en gruppdynamik, det är en pågående diskussion hela tiden. Alla tränare vill alltid ha allting, helst tre spelare på varje position som är exakt lika bra. Jag tror inte att det är så jäkla bra. När vi ses i hotellrestaurangen är intresset runt Hammarby som brukligt stort. I veckan har också klubben varit i media av olika skäl: en långintervju signerad Olof Lundh gavs i Fotbollskanalen rubriken “Zeidan valde bort Hammarby: – Malmö en större klubb - magkänslan sa att det var bästa valet”, i samma tidning kritiserade Astrit Selmani sin förra arbetsgivare hårt. I fallet Zeidan tycker inte Jansson att det var så mycket att yvas över. – Zeidan har väl bara sagt att Malmö är en större klubb? Vad fan, än så länge är det väl så. Jag tror definitivt inte att det var hans intention att vara respektlös mot oss. Han var jävligt nära att komma till Hammarby i somras, han velade in i slutändan. Men när Astrit Selmanis intervju kommer på tal blir det lite mer finsk stämning i samtalet. Jesper Jansson är fåordig, men besviken. – Jag vet precis var det kommer ifrån. Varifrån kommer det? – Det vill jag inte uttala mig om. På sistone har också media skrivit om Hammarbys jakt på anfallare. De namn som sipprat ut, Ole Sæter i Rosenborg och Holmbert Fridjonsson i Holstein Kiel, är båda samma profil: nickstarka anfallare över 1,90 meter långa. – Nej, det är ingen slump. Vi har diskuterat om vi behöver den typen av anfallare. Samtidigt så har vi Jusef Erabi som är lite mer en powerforward, och vi har Deniz Gül nu. Vi har väl länge diskuterat om det är en typ av profil som vi vill ha in, men det är inte alls säkert. Om du tittar på truppen nu, vi har ju fan offensiva spelare. Vi har Erabi och Gül, sen har vi Mikkelsen, Djukanovic som kan spela nia, Adi Nalic, Abdo Saidi som spelade nia i många matcher i Degerfors. men om vi ska ha alternativ så är det en profil som vi diskuterat i vissa lägen. Där har vi varit ganska länge. Redan under Billborn pratade vi om vi skulle ha in en sån typ av rollspelare i vissa matcher. Det är ingen tillfällighet att de namnen nämns. Men Sæter var för dyr och vi har investerat rätt mycket. Fridjonsson då, kan det bli skarpt läge där? – Jag vet inte. Det beror lite på. Ni gick bet på Noah Persson… – Nej, det skulle jag inte säga. Det är klart att vi ville ha honom, men vi var tvungna att dra en gräns för vad det fick kosta. I Sverige har vi knappt en inhemsk marknad, vilket jag tycker är tråkigt. Klubbarna vill inte sälja till varandra, men jag tycker att pengarna ska stanna inom Sverige. När Malmö byggde upp sin storhetstid värvade de väldigt mycket ungt från Sverige, Isac Kiese Thelin, Anton Tinnerholm, Simon Thern, Jiloan Hamad. Sen går de till Champions League och fick pengar. Vad gör de då? Då höjs priserna, sen köper de in Bonke Innocent för nio miljoner från Norge. Det finns ingen hierarki i Sverige, alla tycker att de ska vinna. Men borde ni inte bara betala överpriser då? Betala tre miljoner mer för Noah Persson, som ni kanske kan sälja för 40 miljoner om några år? – Så är det ju, men det budet vi la ut var väldigt bra. Det var kanske tre miljoner för mycket, för att han är svensk. Han har jättespännande kvaliteter, han kan bli jättebra, men någonstans måste det finnas ett tak. I förhållande till vad vi kände att han var värd la vi säkert redan de där tre miljonerna du nämner. Sen tillkommer tre miljoner för att han är ytterback och tre miljoner för att han är vänsterfotad. Är det korrekt uppfattat att ni valde att vänta ut att de stora ligorna skulle stänga? – Det var definitivt strategin. Den hade varit mycket bättre om det inte hade varit så mycket röra. Vi hade ju en stor förhoppning om att det inte skulle bli så rörigt, så då valde vi att avvakta lite. Då kan vi också se våra egna spelare, vilka kliv de tar, där börjar vi få jättebra svar. Sen med tiden kommer helt nya marknader öppnas, spelare som inte får sina drömkontrakt, spelare som hamnar på bänken. Det är full panik nu bland vissa spelaragenter som inte vet var deras spelare ska spela. Du säger att det varit rörigt, men samtidigt är det ju du som är sportchef. – Absolut, en del var planerat också. Jeahze, där visste vi att han skulle gå. Jeppe Andersen, han hade utgående kontrakt. Gustav trodde vi inte skulle utnyttja sin utköpsklausul och Berisha kom som en bomb, men där satt vi fullt på kontrollen. Med Simon kom vi inte överens om kontraktet och med David Concha var det en situation som jag aldrig varit med om. Man kan väl säga att hälften av spelarna var planerade. Du har tidigare sagt om unga spelare som lämnat att de lämnat för tidigt. Hur många matcher vill du att spelare som Jusef Erabi eller Alper Demirol ska spela innan de lämnar Hammarby? – Om man tittar på de 23-åringar som är etablerade i Premier League idag har 80 eller 90 procent av dem 110 ligamatcher eller mer i en kategori b-liga. Tre säsonger i en liga som Belgien, Danmark, kanske Frankrike. De som inte har det fadear ut, det blir ingenting. Jag skulle säga att det är samma princip om du ska flytta från Sverige. Då behöver du ha matcher i benen. Om man tar våra försäljningar av unga spelare – Emil Roback, Amoo, Aziz, Williot, Mayckel Lahdo, det är inte många matcher de gjort sen de lämnade. Jag har ju sagt nej i till alla. Men sen kommer ju spelarens vilja in, vad föräldrarna vill, vad agenterna vill. Den paniken. Du menar att det är mycket som ligger utanför din kontroll? – Det är klart att vi kan ta striden varenda gång, men det är alltid en värdering. När budet på Odilon kom gav jag styrelsen rådet att vänta till sommaren åtminstone, men i det läget kunde vi få mycket pengar som vi kunde investera i klubben, vilket gör att vi nu är mycket starkare. Men det är ju agenter från hela världen, familjer i andra länder man måste försörja. Kan man se er strategi i år som att ni prioriterar bort cupen lite? Ni har redan Europa och ska slåss på två fronter i sommar? – Det tycker jag inte. Jag menar att ni kunde ha valt en strategi där ni bygger en trupp som är färdig i januari, men som kanske är lite dyrare och lite sämre. – Vi har gått till cupfinal i två år i rad, så det är klart att vi satsar på det här. Vi jobbar inte bara på ett spår. Det känns som att allting kommer ut i Hammarby, men det är inte ens hälften som blir allmänt känt. Vi har ju jobbat på många olika spår, men så har vi inte varit eniga, eller så har det blivit för dyrt. Det finns tusen agenter som är förbaskade på en, men man sitter ju alltid och avgör om en affär går ihop med budgeten. Nu har vi mycket på plats, sen har vi Dennis Collander som kommer tillbaks typ i april förhoppningsvis. Trawally, Fjoluson, som varit skadade. Är det verkligen Trawally och Fjoluson som ni hoppas på? – Jon opererar sig igen nu, så där får vi se. Men Steve hoppas vi definitivt på. Det är en kvalitetsspelare som tyvärr inte fick visa det. Att Nahir Besaras förlängning blev en följetong i media, hur känns det? – Det känns trist. Vi hade en intention att göra något positivt, att visa uppskattning och så. Så det tycker jag är lite trist. Men erbjudandet är fortfarande på bordet? – Ja, det är det. Han har ett väldigt bra erbjudande. Var slutar Hammarby i tabellen? – Det är många som ser bra ut. Vår målsättning är att slåss om Europaplatser. Men det känns osäkert generellt, många som ser ut att göra bra satsningar, många som mår bra ekonomiskt. Blåvitt gör spännande saker, Malmö, Norrköping och AIK bygger om, Djurgården och Häcken ser stabila ut. Det är jättesvårt. Men vår ambition, det är för att vi tror på den vägen. Jag tror på att vi ska vara unga och hungriga. Men det är inget mellanår.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription