Någon cupfinal blir det inte för Djurgården. 3–0 slutade semifinalen till ett sprudlande BK Häcken mot ett tröttkört DIF. [show_ad id=3]

Så ställde Djurgården upp

Med en på förhand stark elva. Så här såg den ut: Widell Zetterström; Johansson – Löfgren – Danielson – Neurath Bengtsson; Sabovic – Schüller – Eriksson; Radetinac – Edvardsen – Wikheim. Kanske skvallrade elvan om att Kim och Tolle såg framför sig en match där DIF skulle få slita i defensiven, varför Besard Sabovic och Rasmus Schüller valdes före Hampus Finndell och utvilade Lucas Bergvall. Att både Jesper Löfgren och Marcus Danielson var tvungna att starta för den tredje matchen i rad på kort tid var dock illavarslande. Mittbackspositionen är den som Djurgården har som minst bredd på, och seriens kanske bästa offensiv på bortaplan skulle visa sig vara en tuff uppgift för de två backarna.

Så såg det ut

Ibrahim Sadiqs låga, hårda inlägg till Bénie Traoré i den sjunde minuten var inte bara en bra chans, utan också ett varningsskott. För på det snabba konstgräset blev det en annan sorts match än den mot Lech Poznan. Hemmalagets mittfältstrio rullade runt, runt och öppnade ytor för oväntade djupledspassningar, en aggressiv fronttrio gjorde livet surt för Djurgårdens backlinje. Det höga tempot passade Djurgårdens spelare, som efter fyra matcher på tio dagar har rätt att känna sig lite slitna, illa och efter 36 minuter stod det 2–0 till Häcken efter stora misstag i eget försvar. Till andra halvlek bytte DIF in Jacob Bergström för att få lite mer stadga i anfallen, men matchen fortsatte på inslagen bana. I den 57:e minuten gjorde Ibrahim Sadiq 3–0 efter att DIF:s försvar rullats upp efter en giftig kontring och matchen var död. Några fler mål gjordes inte, även om DIF tog över mer på slutet.

Var Djurgården för trötta?

När BK Häcken anföll drog man med enkelhet upp tempot, när DIF gavs chansen att ställa om var ofta de gulsvarta samlade. Mikkel Rygaard, Ibrahim Sadiq och Kristoffer Lund var villiga att dundra upp och ner för plan, med följden att Djurgården sällan fick vara flertaliga i någon situation. BK Häcken var mer löpvilliga, mer intensiva, bättre på att offra sig för varandra – kort sagt, göteborgarna ville mer. Djurgården, som för tre dagar sen spelade 90 intensiva minuter mot Lech Poznan, såg rent ut sagt trötta ut. Åtminstone när Jacob Widell Zetterström tappade koncentrationen och missade Rasmus Schüller med ett uppspel som gav Häcken 1–0. Sådana totala missar ser man sällan Djurgården stå för tidigt i avgörande matcher.

Förbättringspotential i offensiven

I den 32:a minuten vann Joel Asoro boll på offensiv planhalva. Han gav den till Victor Edvardsen som löpte framåt och med Gustav Wikheim bildade ett tre mot tre-läge. Men Edvardsen slarvade med passningen och gav bort bollen till Even Hovland. Strax därpå fick Besard Sabovic hjärnsläpp och gav bollen till Ibrahim Sadiq. Denne kombinerade med Traoré genom en yrvaken backlinje, löpte in i straffområdet och satte 2–0 säkert bakom Jacob Widell Zetterström. Det var två talande sekvenser. I spelet var lagen inte helt ojämna, bollinnehavet delades på broderligt till 50/50, men varje gång det gällde var Häcken hetare. Ibrahim Sadiq, Lars Olden Larsen och Bénie Traoré drog obarmhärtigt i djupet, var ständigt redo att plåga DIF:s backlinje med intensiva löpningar och oväntade en mot en-lägen. I nför den här säsongen har DIF pratat om att man vill bli mer kliniska i den sista tredjedelen, för att kröna det stora spelövertag man ofta har i matcherna. Idag såg vi en hel del av det – men i BK Häcken, tyvärr. När Häcken tog sig in i straffområdet var det sällan stressigt, ofta hade laget flera alternativ och var skickliga i duellerna.

Hur stora växlar ska man dra?

Kanske inte allt för stora. Att Djurgården inte är sina bästa jag efter en period med intensivt matchande redan i mars, på bortaplan mot de regerande mästarna är förlåtligt. För när DIF slarvat till ett 0–2-underläge lagom till andra halvlek var laget tvunget att gå framåt. Den matchbilden hade Häcken inga problem med och kunde fortsätta hota med sina kontringar. Det tredje målet var osmickrande, men sett till matchbilden logiskt. Något att ta med sig i positiv bemärkelse var Djurgårdens truppbredd. Trots att man saknade Elias Andersson, Elliot Käck och Oliver Berg kunde man byta in supertalangen Lucas Bergvall, välskolade Hampus Finndell, centertanken Jacob Bergström och nyförvärvet Oskar Fallenius. Åtminstone offensivt finns gott om alternativ, och även om det inte räckte till idag lovar det gott inför en lång säsong.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription