Två mål i fel bur med nästan en hel match emellan sig. Under den var det svårt att se vad Hammarby egentligen ville få utfört på Borås Arenas plastgräs. Här är Fotboll Sthlms spaningar från matchen mot Elfsborg. [show_ad id=1] I den allsvenska omstarten reste Hammarby till Borås för att ta sig an Elfsborg. Följande elva ställdes upp: Blazevic – Karlsson, Kurtulus, Pinas, Strand – Besara, Sadiku, Hammar – Madjed, Erabi, Mikkelsen. Målen kom med stor intervall: i 13:e minuten, när Davor Blazevic onödigt släppte en retur i gapet på Gudjohnsen, och i 86:e, när Anton Kralj och Viktor Djukanovic missförstod varandra och nickade ihop, så att Johan Larsson kunde slå in 2–0. Däremellan var det mestadels krampaktigt spel från gästernas sida, som fick se sig rättvist besegrade av guldjagande Elfsborg.

Trubbel direkt i omstarten

Efter en trist vårsäsong var det nog många grönvita som hade hoppats på trendbrott borta mot Elfsborg, men så blev det inte. Det dröjde inte längre än den 13:e minuten innan Elfsborg tog ledningen mot Hammarby. Jeppe Okkels fintade sig förbi Markus Karlsson på Bajens högerkant, sköt ett skott som Davor Blazevic (borde ha kunnat, men...) inte lyckades hålla returen på, varpå Sveinn Gudjohnsen kunde ge hemmalaget 1–0. Därefter blev Hammarby mer desperata i spelet, vilket syntes i passningsspelet som blev längre. Men särskilt vägvinnande var det inte. När första halvlek blåstes av hade Hammarby bara ett skott mot mål och den bästa chansen var när Montader Madjed fumlade någon meter från stolpen.

Moment 22 redan i första halvlek

I underläge 0–1 drog Bajen upp tempot. Shaquille Pinas sköt passningarna på Loret Sadiku och August Mikkelsen, Jusef Erabi stod på Gustaf Lagerbielkes hälar och var tillsammans med Montader Madjed hela tiden reda att löpa i djupet. Var det nu det skulle hända? Hammarby hade varit försiktiga under inledningen av första halvlek, men nu var de ju tvungna att släppa handbromsen. Vilket ju borde passa spelare som Montader Madjed, Nahir Besara och August Mikkelsen. Det låter enkelt, men är svårt när man möter IFE på bortaplan. Ett presskickligt Elfsborg vann boll högt i plan, bland annat efter ett Sadikuslarv i 18:e minuten, och ångade på mot Hammarbys straffområde. Därmed var det som att Bajen fastnade i ett moment 22. Skulle de gå framåt med ett direkt spel, som resultattavlan förordade? Då fanns ju risken att ställas mot Okkels, Berrnhardsson och Qasem som kom rusande i djupled. Skulle de rulla boll? Obekväm idé, klockan tickade.

Just nu är det svårt att se vad Hammarby vill

Elfsborg behövde inte visa sig från sin bästa sida för att vinna välförtjänt. De gulklädda var inte lika hysteriskt samspelta som de varit tidigare under våren, exempelvis i 6–1-krossen av Halmstad eller 3–0-matchen mot MFF, men det behövdes inte. Klasskillnaden var tydlig. Men ändå. Det här var en av de matcher där det var svårt att se vad Hammarby ville, förutom att spela upp med kortpassningar i backlinjen. I anfallsväg var det sällan mer samspelt än att Montader Madjed fick bollen ensam och lämnades att försöka dribbla av ett försvar på egen hand, alternativt slå en inlägg mot ett samlat hemmaförsvar i straffområdet. Något högre tempo blev det allt efter att Viktor Djukanovic växte in i matchen. Montenegrinen hade ett fint samarbete med August Mikkelsen, och de två hittade fram till Hammarbys bästa lägen. Men det för lite, för sällan.

Hammarbys bortafacit är med råge underkänt

Det finns många punkter på vilka Hammarby inte imponerat i år, men frågan är om inte bortaspelet är det mest flagranta. Bajen har spelat åtta matcher på bortaplan, flest i serien, men bara tre lag har tagit färre poäng: bottengängen Degerfors och Varberg, samt Djurgården (sjukt nog). Nästjumbon Blåvitt står på lika föga imponerande tre poäng. Och då kan inte Hammarby skylla på ett ovanligt elakt motstånd. Häcken och Malmö var tuffa matcher, sen har man mött ett mittenlag (Peking), en nykomling (Halmstad) och tre bottenlag (Degerfors, AIK och Blåvitt). Någon seger har det dock inte blivit, vilket förstås är underkänt så det sjunger om det.

En förlust som ändå inte betydde något

På förhand var det väl få som trodde att Bajen, med den vårsäsongen och den bortaformen, skulle gå segrande ur den här bataljen. Ändå var besvikelsen stor när slutsignalen ljöd. Hammarby har prickat in en usel vårsäsong med en säsong där topplagen är hopplöst effektiva. Om man ska nå de 57 poäng som det i snitt krävts för tredjeplats de senaste fem åren måste Hammarby upp i 2,56 poäng per match. För den där fjärdeplatsen, som med lite flax kan ge Europa, kommer enligt de senaste fem årens facit 2,4 poäng krävas. Inte för att läsaren hade behövt den uträkningen för att räkna ut att Bajen slutar långt ifrån topp tre i år. Säsongen är körd, allt hopp är satt till en makalös överprestation mot Twente och till att några stora försäljningar görs, så att åtminstone bokslutet ser roligare ut än tabellen. Den insikten lär göra supportrarnas frustration än större. Få saker utgör väl större hot mot livsglädjen än att veta att man har 16 gånger 90 minuters fotboll att kolla på, där inget mer än någon placering hit eller tid i ingenmansland står på spel.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription