Han har pekats ut som en av Norges största talanger, haft Pep och Potter som tränare och assisterat Sergio Agüero i sin Premier League-debut. Men han har också haft hjärtproblem, harvat i engelska tredjedivisionen och tagit beslut som lett honom på fel väg. Fotboll Sthlm träffade AIK:s nyförvärv Bersant Celina, 26, för att prata om karriärens toppar och dalar. [show_ad id=1] Trots att Bersant Celina inte tillhört AIK i mer än en vecka har 26-åringen redan hunnit spela ett Stockholmsderby och assistera till ett mål i detsamma. Men den målgivande passningen och debuten har han svårt att glädjas för när vi ses på Karlberg efter ett av veckans alla träningspass. – Det har varit bra första dagar, men just att vi förlorade matchen mot Hammarby var surt. Annars trivs jag bra i gruppen och staden än så länge. Det är en stor klubb som har fantastiska supportrar, säger Celina medan vi promenerar från fotbollsplanen till klubbhuset. Celina har haft en brokig karriär som sträcker sig från ungdomsåren i Strömsgodset till sju olika seniorklubbar. Den första flytten utomlands kom redan som 15-åring när Manchester City visade intresse. Att det blev just City var ingen slump. Den engelska klubben, som där och då var en relativt ny bekantskap i Europaeliten, lånade ut flertalet spelare till Strömsgodset under det tidiga 2010-talet. Nu var det dags för en av den norska klubbens största talanger att gå i motsatt riktning. – De såg mig säkert i ungdomslandslagen också, men Manchester City och Strömsgodset hade en bra relation då. De lånade ut spelare till Strömsgodset och jag gick åt andra hållet. Men att som 15-åring lämna familj, vänner och tryggheten är ingen enkel sak. Celina upplevde den första tiden i England som tuff. – Det var jobbigt inledningsvis, men också bra och lärorikt. Åtminstone ju längre tiden gick. Jag var där i sex-sju år och gick från P-16-laget hela vägen till a-laget. Det var inte alltid lätt, men kul. Vad var tuffast? – Starten. Att lämna familjen i så ung ålder. Att plötsligt bo ensam och vara borta från dem, det var tufft. Det är hård konkurrens med många bra fotbollsspelare, men det var egentligen aldrig ett problem. Nej, det var inte på fotbollsmässiga grunder Celina stundtals upplevde tiden på de brittiska öarna som svår. Resan från juniorerna till seniorerna gick som smort och som 19-åring fick han debutera i a-laget. – Jag minns debuten väl. Det var en Premier League-match och vi mötte Leicester som vann ligan den säsongen. Visst spelade du fram Sergio Aguero till ett mål när du kom in? – Ja, jag assisterade Aguero. Det var stort, men vi låg under med 3-0 så jag kunde inte fira riktigt. Men jag var gladare än jag såg ut. Matchen i sig var inget att minnas, men jag kommer alltid att komma ihåg den stunden. Att slå sig in i Manchester Citys a-lag var dock lättare sagt än gjort, och till säsongen 2016/2017 väntade en utlåning till Twente i nederländska högstaligan. Det var då Celina kände att karriären tog fart på riktigt. – Där kändes det väldigt bra, då började egentligen min seniorkarriär. Efter det gick jag på lån till Ipswich och där hade jag det minst lika bra. Sen köpte Swansea loss mig från kontraktet med City. De hade precis åkt ur Premier League då och skulle få Graham Potter som tränare. Hur var tiden där? – Väldigt bra. Vi spelade en fin fotboll under den säsongen vi hade honom, han är en fantastisk tränare. Jag gillade honom och han gillade mig. Det var en väldigt bra säsong. Är det den bästa tränaren du har haft? – Jag har ju haft Manuel Pellegrini i City, och sen hade jag Pep Guardiola under en försäsong också. Han är ju såklart bäst, men det var en så kort period. Den bästa tränaren jag haft en hel säsong är helt klart Potter. Men man får inte glömma Kieran McKenna i Ipswich, han tycker jag väldigt mycket om. Potters framfart med Swansea lockade till sig intressenter och engelsmannen försvann efter bara en säsong i klubben, så även Celinas nyckelroll i laget. Säsongen efter spelades han ur position av nye tränaren Steve Cooper, och samtidigt tyckte norrmannen att det var läge att lämna de brittiska öarna. När Dijon från franska högstaligan visade intresse var det ett enkelt val att flytta. – Jag kände att det var ett bra läge att dra till Dijon. Det var ett lag i en toppliga, Ligue 1, men det gick inte bra den säsongen. Jag visste om att vi troligtvis skulle slåss i botten, men inte att vi skulle vara så dåliga som vi var. Vi var inte dåliga individuellt, men när flera spelare har fel attityd blir det svårt. Det var huvudorsaken till att vi åkte ur. Dina egna prestationer verkar dock ha varit ganska bra, känner du likadant? – Ja, jag känner att jag var den som skapade mycket framåt. Det var inte lätt att skapa chanser i Dijon då, men jag tycker att jag klarade av det. Tyvärr fick vi inte ut så mycket av det. Hela den där säsongen var svår, det var inte bra för min karriär. Celinas kontrakt med Dijon tar inte slut förrän sommaren 2024, och efter säsongen i Ligue 1 har han varit på lån i fyra olika klubbar på två år. Men om det inte vore för ett oväntat hälsoproblem hade det kunnat se annorlunda ut. – Visst, vi åkte ut med Dijon men jag kände ändå att jag hade gjort det bra och flera klubbar var intresserade. Jag hoppades och trodde att jag skulle hitta en ny klubb i en annan toppliga. Men under sommaren, i juli, fick jag problem med bröstsmärtor, vilket jag gick och kollade upp. Det visade sig att jag hade problem med hjärtat, myokardit. Hjärtmuskelinflammation. Läkarna sa till mig att jag var tvungen att vila i åtminstone tre månader. Då avskräcktes alla klubbar som ville ha mig i början av sommaren, till slut fanns ingen kvar. Vilka klubbar hade visat intresse? – Det var flera klubbar, framförallt i franska högstaligan men också i turkiska ligan och Championship. Du hamnar ändå i Ipswich till slut, hur hände det? – Jag var helt inställd på att jag skulle få vänta till januari innan jag kunde byta klubb, eftersom ingen kommer vilja värva en spelare med hjärtproblem och som kommer missa en period. Men två dagar innan övergångsfönstret stängde kollade jag upp hjärtat igen och då såg det bättre ut, då fick jag i alla fall klartecken att träna. Jag hade haft kontakt med Ipswich under sommaren, eftersom jag spelat där tidigare. Men de spelade i League One då, tredjeligan i England, så i början var det inte jätteintressant. Men efter hjärtproblemet så blev det som det blev, och på Deadline Day var mina alternativ Ipswich i League One eller Dijon i Ligue 2. Med tanke på att jag varit i Ipswich innan och verkligen trivts bra kände jag att det blev bäst. Det måste ha varit en tung och omtumlande tid, eller? – Ja, det var tungt. Jag hoppades ju att jag skulle hålla mig kvar på toppnivå i de bästa ligorna, men så händer det som händer med hjärtat. Celina tar en kortare paus innan han slår ihop händerna med kraft och demonstrativt för de mot marken. – Så går jag från Ligue 1 till League One, bara sådär. Det är inte ofta det sker tror jag. Det var jobbigt mentalt. Men samtidigt är Ipswich en storklubb. Trots att det var tredjedivisionen kom det 20.000-25.000 på varje match, det känns som att man spelar på högsta nivån. Det var en tuff men nyttig tid för mig. Efter sex mål, sex assist och en skadefri säsong i England gick Celina återigen in i ett sommarfönster med mål om att hitta en ny permanent klubbadress, nu på högre nivå. I slutändan blev det en ny utlåning, och det hos Kasimpasa i turkiska högstaligan. – Min tid där var väldigt bra, men det blev bara en halv säsong. Med facit i hand borde jag ha stannat, men i januari valde jag att gå på lån till Stoke som spelade i Championship. Kasimpasa ville ha kvar mig, och blev nog lite chockade när jag valde att lämna. Varför ville du lämna? – Jag trodde att karriären skulle få sig en skjuts av att gå tillbaka till England, Stoke är ändå en storklubb. Men det var fel av mig. Jag startade visserligen de två första matcherna, men sen blev jag sjuk och missade tre matcher. Då råkade laget göra det väldigt bra. Dessutom hade de totalt sju lånespelare och man får bara ha fem i matchtruppen, och i den bästa startelvan var det fem stycken lånespelare. När jag kom tillbaka från sjukdomen fick jag oftast inte ens plats på bänken, eftersom kvoten av lånespelare var fylld. Från att spela varje match i turkiska ligan, och så offrar jag allt för att dra till Stoke. Ångrar du dig? – Jag ångrar mig inte men jag ser vart jag har gjort fel val. Det blev lite för spontant den gången, och det var dumt. Vi har nu kommit fram till sommaren 2023 i Celinas långa och krokiga redogörelse av karriären. Återigen letade han efter en ny klubb, men denna gång ville 26-åringen inte stressa fram något. – Jag tränade väldigt mycket för mig själv och bara väntade. Jag ville se till att det verkligen blev rätt den här gången. Jag tackade nej till flera klubbar innan jag kände att det rätta kom, vilket var AIK. Vad tackade du nej till? – Preston bland annat, som går bra i Championship nu. Även andra klubbar i Championship, några från Turkiet och några i spanska andraligan. När visade AIK intresse? – Kanske en vecka innan fönstret stängde, och då kände jag att det kunde vara rätt för mig. Vad fick dig att känna så? – Först och främst att det är en väldigt stor klubb. Det är synd att vi är så långt ner i tabellen nu, för där ska inte AIK vara. Men jag tänkte mer långsiktigt än så. Nu vill jag hålla kvar laget i Allsvenskan, vinna matcher och försöka bli ett topplag nästa säsong. Men det är för tidigt att säga nu, först måste vi klara oss kvar. Men mina förväntningar och förhoppningar är i alla fall att vi är ett topplag nästa säsong. Ser du dig själv här nästa säsong också? – Ja, hundra procent. Om AIK är ett topplag som de borde vara tror jag att jag kan visa min kvalitet. Det är inte ofta jag haft chansen att spela i ett lag som ska vara ett topplag i en liga och vinna matcher. Jag har alltid spelat i klubbar där man krigar. Just nu är det så här också, men jag är helt säker på att vi kommer bli bättre framöver.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription