I Ghana tror de flesta att Nathaniel Adjei och Kingsley Gyamfi lever lyxliv som fotbollsspelare i Hammarby. Verkligheten är en annan. Fotboll Sthlm träffade Hammarbys ghananska mittbackar för ett samtal om privatekonomi, tuffa uppväxtvillkor och stora drömmar. [show_ad id=1] Det var på sommaren 2022 som Nathaniel Adjei flyttades upp till Hammarbys a-lag. I samma veva anslöt Kingsley Gyamfi till föreningen. Flytten var välkommen, både för Kingsley som fick en storebrorsfigur att hålla i handen de första månaderna, och för Nathaniel Adjei, som saknat ett ghananskt sammanhang sedan David Accam lämnade. – Då hade jag ingen landsman att relatera till längre. Alla andra är ju vita. Då gjorde jag ingenting, jag bara stannade hemma. Jag hade inga vänner att gå ut med, men nu kan jag och Kingsley gå någonstans trevligt. Ibland spelar vi Fifa, säger Nathaniel Adjei. Vi ses i ett av Hammarbys mötesrum på Årsta IP. Både Kingsley och Nathaniel är lite möra i benen från dagens långkörare till pass. Efter träningen dröjde sig båda kvar för att nöta långpassningar med Marti Cifuentes och Xavi Calm. – Det är trevligt att träna ihop. Vi förstår varandra, för vi är från samma land och talar samma språk, säger Nathaniel Adjei. Hur skulle du beskriva Kingsley som spelare? – Han är en riktigt duktig spelare, talangfull och fokuserad på vad han gör. Han har spelat väldigt bra sen han kom, och jag hoppas att han blir en toppförsvarare i framtiden, säger Adjei. Kingsley, hur beskriver du Nathaniel? – Åh, jag skulle säga att han är min storebror. När jag först kom hit tog han hand om mig och sånt. Han lärde mig vissa saker på plan, vad jag skulle göra och inte, så det har varit toppen att spela ihop, säger Kingsley Gyamfi. Var det naturligt för dig, Nathaniel, att hjälpa Kingsley på det sättet? – Förstås. Jag tycker om att föra vidare det som jag har lärt mig av äldre till de yngre. När man lär sig något ska man inte hålla det för sig själv, man ska lära de nya så att de kan ta till sig och föra det vidare till nästa generation. Det är helt naturligt för mig, säger Nathaniel Adjei. Och sedan dess har det gått fort. Om Nathaniel Adjei blivit ordinarie i a-laget har Kingsley Gyamfi varit en nyckelspelare i HTFF. Att de trivs i Hammarby och Stockholm är tydligt. Det enda som ingen av dem uppskattar med Sverige är vädret. – När vi springer och det är kallt ute kan jag ha svårt att andas, säger Kingsley Gyamfi med ett leende. – Jag håller med. Det är svårt att andas när det är så kallt. Ibland känner man också hur benen och fingrarna fryser. Då är det rätt svårt att sparka bollen. Vad ska man säga, det är annorlunda från Afrika, säger Nathaniel Adjei. Vad tycker ni om Stockholm i övrigt? – Det är jättefint. Det är en vacker stad med fantastiska människor. Sverige överlag är också väldigt fint, det är en bra plats att utvecklas som fotbollsspelare, säger Adjei. – Alla har varit snälla sen jag kom, både spelare och tränare, säger Kingsley. Går ni ut tillsammans? – Ja, ibland går vi och tar en kaffe. Sedan finns det en afrikansk restaurang i Haninge också med ghanansk mat, säger Adjei. Nathaniel Adjei och Kingsley Gyamfi har mycket gemensamt. De spelar på samma position i samma lag, kommer från samma land och delar modersmålet twi. Dessutom växte de båda upp under knapra förhållanden med frånvarande fäder. – Det är stor skillnad på Afrika och Europa. I Afrika går man i skolan, men man måste kanske hoppa av tidigt för att försörja familjen. Då får man hitta ett nytt jobb och göra det, försörja sig själv. I Europa har folk både mamma och pappa som båda jobbar, det är annorlunda i Afrika, säger Kingsley Gyamfi. – Min pappa är chaufför, min mamma är handelskvinna. Men i Afrika finns det inte så många jobb. Jag till exempel växte upp med bara min mamma, i Afrika är det vanligt. Många pappor tar inte hand om sina barn, i min familj gjorde mamma allt för mig. Men efter ett tag fanns det inga pengar, så jag var tvungen att jobba hårdare för min karriär. Jag är mina föräldrars äldsta barn, så jag måste försörja pappa, mamma och mina syskon, säger Nathaniel Adjei. De är alla beroende av dig? – Ja. Det är inte lätt, men det är jag som drar in pengarna, säger Adjei. Men ni kan inte ha jättehöga löner? Får ni det att gå ihop? – Man får bara lösa det, säger Adjei. Adjei och Gyamfi talar avslappnat och utan några spår av melankoli om sina fattiga uppväxter och familjemedlemmarna som lever på deras allsvenska löner. Men de kan störa sig på hur folk i Ghana inbillar sig att tillvaron är i Hammarby. Visst är marginalerna större i Allsvenskan än i Accra, men någon överdriven lyx unnar de sig inte. – Så som folk tror att livet som fotbollsproffs är… Ja, det är inte riktigt så det är för mig, skrattar Adjei. – Inte för mig heller, instämmer Kingsley Gyamfi. – Det är något som driver mig. Att jobba hårt, flytta från Hammarby, tjäna mer pengar, ta hand om min familj. Mitt mål är inte att köpa dyra saker, det är att försörja familjen, säger Adjei. Har ni pengar över? Kan ni handla kläder? Ta en taxi någon gång om ni måste? – Jag kan väl köpa vissa saker, men jag har inget behov av dem heller. Nu tar jag det bara lugnt och fokuserar på jobbet, säger Kingsley. – Som man säger, man får rätta mun efter matsäck. Ibland köper man kläder, men inte de dyraste, säger Adjei. Är det något ni diskuterar sinsemellan? – Självklart. Kingsley är min lillebror. Jag ger honom råd, säger att nu när han är i Europa kommer folk börja ringa och säga att de behöver pengar, att de vill att han ska skicka saker. Då försöker jag säga åt Kingsley att ta det lugnt, att det bara är han själv som vet hur han har det här. Man kan inte bara ge folk vad de vill ha, man måste också tänka på sig själv och ta hand om andra därefter. Är det många som tagit kontakt med er, nu när ni tagit er till Stockholm? – Självklart, skrattar båda. – Även de som inte trodde på en i Ghana hör av sig nu. De vill veta när man ska hem på semester, fråga om man kan ta med sig kläder, ta med sig skor. Det är normalt, säger Adjei. Hur känns det? – Man får se det från bådas sida. Vissa behöver det verkligen, då får man ge dem något, säger Adjei. – Ibland är det inte enkelt att ta hand om både familjen och ens vänner, säger Kingsley. – Vissa tycker att man är arrogant. “Du har fått chansen att ta dig från Ghana, nu behöver vi hjälp och du vill inte hjälpa till” – Bro! Det är inte enkelt här! De vet inte vad vi går igenom. Men det kommer bli bra till slut, säger Adjei. Men era familjer då? Har deras liv förändrats sen ni flyttade hit? Båda mittbackarna skrattar åt frågan. Svaret är självklart. – Ja, ja, ja. Jag är uppvuxen i slummen. Vissa dagar visste man inte vad man skulle äta dagen därpå. Säg att du är van vid att gå till skolan med 50 kronor vissa veckor. En vacker dag kommer mamma säga att man får tio kronor, för det finns inte mer. Då får man rätta sig efter det, säger Nathaniel. Men att vänner och bekanta hemma i Ghana ska sluta höra av sig framstår som verklighetsfrämmande. Nathaniel Adjei, som spelade mot Twente i somras och startat fyra av de senaste fem säsongerna, lär avsluta året som en stöttepelare i Hammarbys backlinje. Kingsley Gyamfi, som Marti Cifuentes beskriver som en duellstark mittback med “extrema kvaliteter”, hoppas på att få chansen nästa år. – Det var Guds förtjänst att jag fick kontrakt med Hammarby. Alla spelare måste jobba hårt och aldrig nöja sig, och så är det för mig med. Jag hoppas att jag får spela i a-laget nästa år, säger Kingsley. Skulle ni vilja spela ihop? – Det vore ju fantastiskt, säger Nathaniel Adjei, med ett förvånat tonfall, som om tanken faktiskt inte slagit honom tidigare. – Det vore jättekul att spela med Kingsley. Han är en fin spelare. Det skulle vara grymt om vi fick chansen att sätta Ghana på kartan.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription