Mål i 57:e, assist i 75:e. Inbytte Bersant Celina låg bakom det mesta när AIK slog Djurgården med 2–0. Här är Fotboll Sthlms spaningar. [show_ad id=3] Efter en mållös första halvlek, där AIK var det något bättre laget, kom utdelningen för hemmalaget på Friends arena. Först slog Bersant Celina in ett långskott i 57:e, sedan serverade han Ioannis Pittas i 75:e, som lobbade in 2–0-målet. Fler mål än så blev det inte och de tre poängen stannade i Solna. Därmed är AIK förbi Djurgården i den allsvenska tabellen, med åtta poäng mot sju.

En käftsmäll i första minuten

I de två inledande omgångarna provade Henning Berg med Anton Salétros och Bersant Celina som innermittfältare. Det funkade inte riktigt, balansen blev skev och känslan var att varken offensivt listige Celina eller ljuvligt mångsidige Salétros kom helt till sin rätt. Istället släpptes Abdihakin Ali in i andra halvlek mot BP, och gjorde mål med första touchen. Sen fick han starta mot Mjällby, där AIK för första gången i årets Allsvenskan gjorde två bra halvlekar i samma match. I väntan på Martin Ellingsen tycks Abdihakin Ali vara det bästa svaret på hur alla AIK:s offensivt riktade spelare ska balanseras upp. Därför var det en smäll rätt i solar plexus för AIK när Ali föll till marken redan i första minuten. Vad som hände var svårt att se, men hälsenan är en gissning. Tungt för Ali naturligtvis, men det var då som Bersant Celina kom in...

AIK förutsägbart men med initiativ

Rent kvalitativt var derbyt tämligen svagt med tekniska misstag och få organiserade anfall. AIK var dock tydliga i hur de ville spela. In med Coulibaly centralt, låt Björnström ta hand om vänsterkanten och kombinera på högerkanten. I första halvlek hade AIK ett visst initiativ, men blev samtidigt lättlästa, exempelvis när Anton Salétros sökte en djupledslöpande Rui Modesto. Och visst, ofta var portugisen det bästa alternativet, men det insåg Djurgården med. Så fort bollen hamnade på Tiedemann Hansen eller Mads Thychosen var de blårandiga där och högg, Axel Björnström lät man löpa hyfsat fritt in i ytor där han blev isolerad. En fråga som var svår att inte ställa sig var varför AIK inte provade att slå några bollar på Omar Faraj och Ioannis Pittas? Där och ingen annanstans var ju Gnaget övertaliga. Men de bollarna kom inte: bara åtta procent av AIK:s passningar var i första halvlek längre, enligt Scoresways statistik. Det blev lättläst och repetitivt.

Ängsliga Djurgården

I grunden är Djurgården ett bättre lag än AIK. Det visade framför allt backlinjen prov på första halvlek. Kom Omar Faraj igenom fanns där en Marcus Danielson som trängde sig före. Var Ioannis Pittas rättvänd med boll kunde Miro Tenho styra av. Men i offensiven hände inte mycket. Tobias Gulliksen drog iväg ett skott efter en omställning i tionde minuten, men det var först mot slutet av halvleken som den riktigt heta chansen kom. Efter en spelvändning hittade då Samuel Dahl en fri Albin Ekdal, men avslutet på Kristoffer Nordfeldt blev för löst. Det var som att Djurgården glimtvis visade att de hade kapaciteten, men aldrig riktigt kunde dra in högsta växeln. Väntat sett derbystatistiken, men just den här gången borde DIF kunnat spela med axlarna nere. Det var ju inte länge sen som det här laget vann på Friends och inom kort finns en cupfinal att blicka framåt mot. I just den här matchen fanns inte mycket att bevisa, men ändå kändes det väl ängsligt i första halvlek.

AIK ville – Celina kunde

AIK inledde andra halvlek med att avfyra varningsskott. Först tog sig Rui Modesto runt på kanten och fick in bollen, men Ioannis Pittas täcktes bort. Kort därpå kom inlägget igen, men då sköt Ismaila Coulibaly utanför. När sedan Omar Faraj sökte sig inåt i 57:e minuten kanske djurgårdsspelarna väntade sig att bollen skulle leta sig ut till Modesto igen. Istället valde Faraj att spela inåt, mot Ismaila Coulibaly som skickade vidare till Bersant Celina på ett tillslag. Albin Ekdal var någon halvmeter för långt ifrån, Marcus Danielson tappade balansen och Jacob Widell Zetterström uppfattade inte långskottet i tid. 1–0 till AIK. Det var ett klassavslut som kom efter ett skickligt utfört anfall, men lika mycket vittnade det om vilket av de här lagen som ville åt segern mest. I första halvlek provade AIK det mesta utan att sätta större press på Djurgården. Bortalaget, å sin sida, ägnade sig mest åt att demonstrera att de kunde både ta sig in i straffområden och försvara det egna, utan att verkligen hänge sig åt jakten på målet. Djurgården är fortsatt ett mer komplett lag, men den råa viljan att segra hade AIK. Kylan och dojan hade Celina.

Den otroliga statistiken

Uddamålsledning till AIK i ett Stockholmsderby. Scenen var bekant. AIK började spela med större självförtroende, Djurgården var tvungna att riska mer. När Lucas Bergvall, som ska hyllas för hur stort ansvar han tog för kvitteringsjakten, tappade bollen till Omar Faraj och Bersant Celina, högg AIK till. Plötsligt var Celina och Pittas så gott som ensamma med Widell Zetterström i straffområdet, och anfallaren lobbade iskallt in 2–0 och avslutade på så sätt ett vackert anfall. Djurgården gav sig ut på kvitteringsjakt – Marcus Danielson började spela libero, Lucas Bergvall flög upp och ned över planen – men närmare än ett Tokmac-skott i ribban kom man inte. Och därmed är Tvillingderbyts obegripligt ensidiga statistik intakt, åtminstone i ligamöten. 8–0–2 skrivs siffrorna i AIK:s favör, vilket innebär att Gnaget i serien fortfarande slår Djurgården oftare än Barcelona slår Espanyol. Det var heller inte det enda positiva besked att ta med sig i AIK-väg. Bersant Celina, som haft svårt att få utlopp för sin fulla potential, gjorde 1+1. Ismaila Coulibaly kom till sist in i matchen och bidrog till att AIK tog kontroll över mittfältet i andra. Ioannis Pittas visade att siktet är lika väl inställt 2024 som det var i fjol.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription