Jacob Widell Zetterström och Samuel Dahl ryktas det flitigt om, men annars tänker Bosse Andersson hålla truppen intakt. Afrikaspåret, däremot, är ett stängt kapitel och några hemvändare lär vara aktuella först om några år. Det och mer är beskeden i Fotboll Sthlms långintervju med sportchefen. [show_ad id=5] Ni har hört det förut: efter en lite trevande inledning spelmässigt hade Djurgården fått det att klicka i maj 2024. Spelet fungerade, segrar staplades på hög och på bortaplan i Malmö pressade DIF de svenska mästarna till straffar i cupfinalen. Sen kom 0–3 mot Hammarby som en käftsmäll. Kort därpå försvann sommarvädret från Stockholm och när Fotboll Sthlm träffar Bosse Andersson på Djurgårdens kansli i Hjorthagen haglar det i huvudstaden. – Det var en ganska konstig premiär borta mot IFK Göteborg, där Rasmus Schüller skadades tidigt och vi vann med 4–1. Sen var det väl en ännu märkligare match mot Häcken hemma, där vi låg under med 0–3 och vände sista fyra-fem minuterna. Det var en dramatisk inledning, men tvåa får man vara nöjd med. Vi har tre förluster: en mot Malmö, där de avgör med matchens sista spark, och två derbyn. De svider så in i helvete, men samtidigt har Rasmus varit borta hela våren, Mackan Danielson har varit borta i sex matcher och Tokmac fick en tuff avstängning. På det stora hela får vi vara nöjda, summerar Bosse Andersson. På tal om straffarna i Malmö: det är inte första gången de senaste åren som ni är nära en titel. 2021 var ni i semifinal i cupen och förlorade hemma mot Varberg på hösten. Hur mycket längtar du efter att få vinna något igen? – Det är klart att den är stark. När man har allt i egna händer och kan avgöra, så händer sånt... Det är klart att det känns. Det är tufft, liksom. Hur tufft var det att avsluta vårsäsongen med 0–3 i derbyt? – Har man sex raka segrar kommer man in med en tro på sig själv. Mot Hammarby hade vi självförtroende och inledde fruktansvärt bra, med tryck på dem. Vi kunde ha haft lite marginaler med oss i början av matchen, bollen kunde ha studsat vår väg. Samtidigt får vi det tufft med Piotrs skada. Hammarby spelar klokt. De gillar att ligga lågt och gå på omställningar, och vi går i den fällan. Vi visar inte dålig attityd eller att vi inte vill, men det blir stress och press. Mål är ganska viktigt i fotboll. Första målet i den matchen blev avgörande. Efter matchen spreds ett klipp från ert omklädningsrum. Många djurgårdare tyckte att det lät för mesigt inför matchen. Kan de ha rätt i det? – Jag tror att det är bra om man har en trivsel i sig själv och en bra känsla i omklädningsrummet. Jag har inte sett klippet heller. Man kan alltid leta detaljer, men det är inte alltid den som skriker mest som vinner. Vi var det bättre fotbollslaget. Det är jag helt övertygad om. Det studsade inte vår väg. Blir det en efterhandskonstruktion att säga att spelarna inte kämpade? – Vi hade inte legat tvåa i Allsvenskan om vi var för mjäkiga. Vi förlorade mot Hammarby. Det är vårt ansvar. Jag vet att frustrationen och besvikelsen är enorm. För Bosse Andersson är uppgiften tydlig inför sommarfönstret: truppen ska hållas så intakt som möjligt. I efterhand ser han harmoni i truppen och lagsammanhållning som framgångsreceptet i det lyckade Europaspelet 2022 och orsaken till misslyckade kvalet mot Luzern 2023. Men intresset för Jacob Widell Zetterström och Samuel Dahl är likafullt stort ute i Europa. – Om Jacob gör en bra sommar, både i Europacupspelet och Allsvenskan, då kan han vara en spelare som gör den skillnaden. Men det ligger väl precis på gränsen där mellan playoff och att transferfönstret stänger. Det är klart att det blir en större scen och en större marknad som öppnas om det går bra i Europa. Du har varit tydlig med att Samuel Dahl inte kommer lämna i sommar. Med Jacob Widell Zetterström har jag upplevt dig som mindre bestämd? – Jacob började spela knattefotboll i Djurgården. Han har spelat tre-fyra säsonger i rad och haft en stark utveckling, varit en av allsvenskans bästa målvakter under våren. Han är 26 år. Det är klart att det är ett annat läge än med Samuel Dahl, som kom förra sommaren från Örebro, blivit en av våra bästa spelare och uttagen i landslaget. Han har haft en stark utveckling, men vi planerade inte att sälja honom inom tio månader när vi köpte honom. Vad ska till för att ni ska sälja Jacob Widell Zetterström? – Helst vill vi ju inte sälja, men det är svårt för oss att stå emot i näringskedjan, oavsett om man har pengar eller inte. Det kommer utmaningar för att spelare vill gå till större ligor och prova något nytt. Vi har inget behov av att sälja, vi för inga diskussioner över huvud taget, men det är de två spelarna som det kommer spekuleras om. Så om ni säljer spelare är det för att fortsätta vara en attraktiv klubb för nyförvärv, inte för att ni behöver pengarna? – Ja, absolut. Långsiktigt ska vi inte ändra den strategin. Är Malkolm Nilsson Säfqvist en duglig ersättare om ni säljer Jacob eller värvar ni någon ny? – Det får man väl återkomma till, men Malkolm värvades ju hit för att kunna komma tillbaka och utvecklas i lugn och ro. Han har varit otroligt viktig för Jacobs utveckling. Det var därför som vi värvade honom, för att kunna hantera en sådan situation. En spelare som lär försvinna är Musa Gurbanli. Anfallarens sejour i Djurgården har varit floppartad och i årets Allsvenskan står han noterad för två korta inhopp. – Han har varit frustrerad över att han fått begränsad speltid. Det är en diskussion som vi för nu, vi tittar på vad som är bäst för Musa och vad som är bra för Djurgården. Jag utesluter inte att det händer något, säger Bosse Andersson. Tror du att ni kan få tillbaka pengarna ni la på honom när han kom? – I det korta perspektivet tror jag att det kan vara svårt. Han har spelat för lite? – Det är väl klart. När han kom spelade han i landslaget och i Europa och var attraktiv. Det kan bli på olika sätt. Han kan gå till en klubb och utvecklas där. I det korta perspektivet tror jag inte att vi får tillbaka pengarna. Det tror jag inte. Hur känns det? – Så är det väl i den här branschen. Vi har sålt spelare och alla har inte lyckats. Det är en svår bransch. Vi får titta på vad som är bäst för Djurgården och bäst för honom och gå vidare. Fyra spelare i Djurgården har utgående kontrakt: Besard Sabovic, Gustav Wikheim, Haris Radetinac och Jacob Une Larsson. Med den sistnämnden, som överträffat förväntningarna när Marcus Danielson varit skadad, finns en öppen dialog. – Vi har väl inlett en diskussion. Jacob är tacksam för att han har fått sitt äventyr i Grekland. Det är inget tvivel om att han trivdes bra där. Sen har han gjort en otroligt stark vår här i Djurgården och det är klart att man vill ha en kulturbärare, en som varit här länge. Jacob har gjort nio säsonger i Djurgården, så jag tror att vi båda har ambitionen att han ska vara kvar i Djurgården längre än så. Hur går det med Besard Sabovic? – Samma situation som med Jacob Une Larsson. Båda är nygifta och tryggheten betyder mycket. Våra förhoppningar är att Besard kommer att ha många fina fotbollsår framför sig. Nu har han gjort en stark vår, vilket ger mersmak för att man vill fortsätta, och jag vet att han kommer vara väldigt bra i Allsvenskan. Är det frustrerande att hans kanske bästa period kommer när kontraktet snart går ut? – Nej, det spelar ingen roll. Det har varit frustrerande förut också med Besard. Han lämnade ju för Mjällby när vi ville ha kvar honom. Men efter sina äventyr är han nog väldigt stolt över att spela i Djurgården. Han känner trygghet här. Ponera att ni inte hittar en lösning och att han presterar på samma nivå i kvalet till Conference League. Blir det inte svårt att förlänga med honom då? – Det är väl en del av hela grejen. Gör han det bra hos oss är det ju fantastiskt. Gustav Wikheim, hur går diskussionerna där? – Vi har inlett en dialog med agenten. Men om man är utlänning i Sverige är det kanske inte här som man har tryggheten på samma sätt. Men vi har en bra dialog med agenten och jag vet att han trivs väldigt, väldigt bra. Han har haft en tuff vinter med skador och grejer, men det har gått bättre och bättre under året. Skulle du vilja förlänga med honom? – Det beror på. Jag är ganska övertygad om att Une och Besard vill vara kvar i Djurgården, men jag är osäker på Gustav. Han är från Norge och har varit utomlands i Danmark, Saudiarabien och Sverige. Så det får vi se. Vad är mest sannolikt: att både Une Larsson och Besard Sabovic spelar i Djurgården nästa säsong eller att de inte gör det? – I min värld är det sannolikt att båda gör det. Kommer ni ersätta Piotr Johansson med honom eller räcker det med Theo Bergvall och Peter Therkildsen? – I grunden ska det räcka. Sen kan det alltid komma skador. Det är väldigt tråkigt för Piotr som gjort en fantastisk vår och så går korsbandet i ett viktigt läge för honom. Det är förbannat tråkigt för Djurgården, men ännu mer för Piotr. Han är väldigt sällan skadad, njuter ju mer matcher han spelar. Men i grunden är Theo Bergvall och Peter spelare som ska kunna hantera det. Theo verkar gå före just nu. Hur ser egentligen konkurrensen ut mellan dem? – Det är två bra spelare. Theo har haft en jobbig vår, men han har sett väldigt pigg ut på träningarna. Det bådar gott framöver. Är han redo att bli ordinarie högerback, nu när Piotr är skadad? – Det får framtiden utvisa. På tal om högerbackar: i Bulgarien vann nyligen Aslak Fonn Witry ligan med sitt Ludogorets. Norrmannen har ett och ett halvt år kvar på kontraktet och många supportrar hoppas att en återkomst till DIF finns på horisonten. – Vi har dialog. Han har gjort en jävligt bra säsong och värderas högt av klubben. Han har en kärlek till Djurgården och Stockholm, men är det ytterst osäkert om han kan komma hem i år. Du tror att han kanske spelar ut det kontraktet? – Ja, de värderar honom högt och har mycket att se fram emot med Europaspel. När han vänder hem till Skandinavien, kommer han då till Djurgården istället för Norge? – Det kan man aldrig veta säkert, men jag tror att det finns stor sannolikhet att han lyssnar på vad vi har att erbjuda. Vi var ganska schyssta när han lämnade och sedan dess har vi haft en dialog. Vad ska djurgårdarna hoppas på? Att han kommer tillbaka när kontraktet med Ludogorets gått ut eller att han skriver på för en ny klubb? – Gör man det bra i de där ligorna finns det ju en marknad som ligger högre i näringskedjan än Djurgården. Det finns en möjlighet att det blir om tre-fyra år snarare än om ett och ett halvt år? – Ingen aning. Vad är mest sannolikt? – Ingen aning. Det är omöjligt att säga. En annan möjlig hemvändare är Michael Olunga. Anfallaren lämnade Djurgården för kinesiska Guizhou, fortsatte i Girona, och sen tog karriären fart på riktigt i japanska Kashiwa Reysol, med 76 poäng på 78 matcher som poängfacit. I nuvarande klubben Al-Duhail har han gjort 106 mål på 110 matcher. Bosse Andersson minns med värme den där matchen mot IFK Göteborg hösten 2017, då Michael Olunga efter 16 mållösa matcher slog till med två baljor. Tio till blev det innan det året var slut. – Han var ju ganska utdömd, men sen kom Mark Dempsey och la armen runt honom och gav honom förtroende. Då växte han. Han tog chansen. Jag är extremt stolt över att vi gav honom det förtroendet i den situationen vi var som klubb, för vi låg risigt till. Det glömmer man aldrig. Hur ser dialogen med Michael Olunga ut idag? – Han har också en kärlek till Djurgården och varit klar och tydlig med att han är extremt tacksam för sin resa från Djurgården ut i världen. Han är i en stor liga och är väldigt välbetald just nu och där kommer han nog vara ett tag framöver. Hur ser hans kontraktssituation ut? – Han förlängde förra sommaren, så han har väl åtminstone två år kvar. Det har ryktats om klubbar som Rangers i hans fall... – Det är klart att det ryktas om sådana klubbar. Sedan han kom till Djurgården har han ju haft en otrolig utdelning, oavsett vilka länder han har varit i. Finns det verkligen en möjlighet att han spelar i Djurgården igen? – Jag tror att det är stor sannolikhet att han spelar i Djurgården och avslutar karriären här. Jag hoppas att han inte är för gammal då. Han är jäkligt tacksam över vad Djurgården har gjort för honom, det har totalt ändrat hans liv. Jag är ganska övertygad om att han vill spela i Blåränderna igen. Tino Kadewere har haft ett tufft år i Nantes. Finns det kontakt med honom? – Klart det finns kontakt. Tror du att han kommer spela i Djurgården igen? – Kanske. Jag vet inte. Du är inte lika säker som med Olunga. – Man ska aldrig vara säker. Jag har kontakt med dem och de har en kärlek till Djurgården, men tajmingen ska vara rätt. Spelar man i de största ligorna i världen är det kanske inte bara tryggheten och känslorna som avgör. En annan möjlig hemvändare träffade Bosse Andersson på Jacob Une Larsson bröllop förra veckan: Jesper Karlström. Men mittfältaren har fått en ny tränare i Lech Poznan och är uppskattad i klubben, så Bosse tror att en affär är avlägsen. Kerim Mrabti, som är ordinarie i Mechelen och har två år kvar på kontraktet, är en annan kandidat längre fram. Tror du Kerims avtal med Mechelen blir hans sista kontrakt i utlandet? – Han gör det väldigt, väldigt bra. Sedan är de ett mittenlag i Belgien. Tryggheten, han har varit ute ett tag, det är väl saker som kan göra att han vill avsluta i Sverige. Kan det locka att gå till ett topplag, istället för mitten i Belgien? – Kerim har vunnit titlar med Djurgården, men jag tror att det kan locka. Det och tryggheten med djurgårdsfamiljen. För närvarande är sydafrikanen Langelihle Phili, 17, på provspel i Djurgården. Bosse Andersson är inte säker på att det blir en affär. – Han är en snabb och kvick ytterspelare med offensiva kvaliteter. Han har spelat mycket och fått mycket utmärkelser i turneringar för länder i södra Afrika. Sen spelar han i Stellenbosch som har en väldigt bra organisation. Vi hade en kontakt om att han skulle komma i mars, men det fungerade inte. Det är väl mer ett utbyte att han är här. Det är ytterst osäkert om han hamnar i Djurgården framöver. Varför är det osäkert? – Det finns mycket att ta hänsyn till när man bygger trupp. Spelarna i Sydafrika har också väldigt hög status, även om flera drömmer om att ta sig till Europa. Men vi har många parametrar. Många unga spelare själva och en utlänningskvot. Det är ganska tuff konkurrens om de platserna som vi kan erbjuda. De senaste åren har ett gäng afrikanska provspelare passerat Djurgården på provspel eller kortare avtal: Arnold Eba, Ayo Adejubu, Osita Junior, Amos Prince, Antonio Lopes... Några a-lagskontrakt har det inte blivit. Samtidigt har andra klubbar gjort stora försäljningar av framförallt västafrikanska talanger. – Det är väl tajmingen. Utlänningskvoter och spelmiljö, säger Bosse. Ert a-lag är starkare nu än 2015. Är det skälet? – Det är väl klart att det är en jätteskillnad? Då hade vi ju det som strategi. Det är en lite annan situation idag. Vi har tre norrmän och två finnar, eller hur? Det är en lite annan strategi idag. Samtidigt värvar Blåvitt Malick Yalcouye, Elfsborg Jalal Abdulai, Häcken Bénie Traoré, Hammarby Bazoumana Toure. Blir du inte sugen på att ge dig in på den marknaden också? – Man får titta på olika fall. Traoré hade man tålamod med i tre år när han var skadad. Man måste ha det tålamodet. Men vi utesluter ingenting. Vad skulle krävas för att ni skulle gå dit igen? Nya kontakter med bättre akademier? – Nej, vi är ju där nu också. Men det är klart att vi har påverkats av att vi hade en tråkighet här med Doumbouya. Det har påverkat er? – Klart att det har. Fler klubbar än Djurgården ser en utmaning i att hitta balansen mellan slagkraftiga a-lag och trupplatser åt talanger. I Fotboll Sthlm argumenterade nyligen AIK:s tekniska chef, Peter Wennberg, b-lag i seriesystemet. – Jag är kluven. Jag började själv i Division 7. Jag vet vad föreningslivet betyder. Sen tycker jag att det finns en del verktyg som är ganska bra, som gynnar svenska spelare, som dubbla spelpapper. Men jag vill ha ett sprudlande föreningsliv, där föreningarna inte känner att det är någon rovdrift eller att det bara är business. Sen kan man ju tänka sig vad som skulle vara bra för Djurgården? Ska vi ha ytterligare ett lag? Ja, det kanske vi ska. Men det får vi titta på framöver. De tre spelarna i FC Stockholm hade kanske fått mer speltid om ni hade ett b-lag? – Absolut. Då hade vi ju tagit ut spelarna själva. Samtidigt är nio lag i Ettan från Stockholmsområdet, varav åtta är egna föreningar. Hur ser fotbollen ut i landet? Umeå och Piteå är uppe i Ettan, Karlstad har två lag... Jag tror det gjordes en uträkning som visade att bara åtta elitspelare kommer från Norrland. Det sker en centralisering kring Stockholm som gör att det kan bli tufft för att bedriva fotbollsverksamhet i övriga landet. Det är en svår fråga. Jag tror att om alla fotbollsplaner och föreningar är levande runt om i Sverige, då kommer det komma lite talanger från här och där. Vi måste vattna systemet. När Nikolaj Staykov och Elton Fischerström bytte från Djurgården till Hammarby sa båda till Sportbladet att HTFF var ett viktigt skäl. Påverkar det er på något sätt? – Alla har olika lösningar. Jag har pratat med Hammarbyspelare som inte är helt nöjda med situationen heller. Men ja, de är väl nöjda och glada där? Vi är nöjda och glada med den besättning vi har. Jag vill inte jämföra oss med andra. Det är inte bra om alla klubbar drivs på samma sätt. I landslaget ovanför Staykov och Fischerström spelar flera DIF-spelare, bland andra mittbacken Alieu Manneh. 17-åringen fick göra sin seniordebut mot Skövde AIK och beskrivs på försäsongen som Djurgårdens fjärde mittback av Thomas Lagerlöf. – Han har spelat i landslaget också. Tränat ganska mycket med a-laget. Vi har en diskussion om hans framtid. Ska han spela seniorfotboll eller juniorfotboll? Det får de närmaste månaderna avgöra. Finns det diskussioner om att ge honom ett lärlingskontrakt i sommar? – Det är redan igång. Telefonen plingar till då och då under intervjuns gång. Bosse Andersson är trött efter en sömnlös natt på flyget hem från Skopje, men ser till att kika på notiserna i alla fall. Men han piggnar till när samtalet återvänder till Europaspelet. Han säger det inte rakt ut, men truppdynamiken har mer gemensamt med 2022-upplagan än med fjolårets. Få spelare lär försvinna och Bosse tar besluten efter eget tycke. – I Luzern hade vi dem i brygga för att ta det till förlängning, men det räckte inte. Året innan hade vi marginalerna md oss. Jag tänker på Gent borta: vi gör mål på en hörna och håller undan. Molde borta: vi gör en otroligt dålig prestation, ligger under med 0–2, som kan vara betydligt mer, men vänder till 3–2. Det gäller att vara förberedd när man går in i Europa. Det är 180 minuters fotboll, inte 90. Du menar att ni hittade en trygghet i ert spel sommaren 2022? – Klart vi hade det. Vi var i brygga mot Rijeka, det var prekärt. Men det fanns en spirit i gruppen som skapade en tro. När den finns får man utdelning. Apoel borta, det stod 2–0 efter 19 minuter och var ett extremt tryck på läktaren. Det gäller att ha tryggheten. Har ni hittat den nu? – Det vet man inte innan man spelat matcherna. men det är många som har erfarenheten och som var med då, som vet vad som krävs i de matcherna. Sen gäller det att ha marginalerna med sig. Vi ska inte bjuda på någonting.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription