MARBELLA. Som barn flyttade han från sin familj för att följa sin dröm och nu tar han sig an ett kallt och främmande land. Raymond Dwomoh har valt fotbollen med benhård beslutsamhet. Fotboll Sthlm lärde känna talangen som kanske imponerat mest av alla under försäsongslägret. [show_ad id=3] När man strosar omkring bland planerna på Banús Football Center och tittar på Hammarbys träningar händer det ganska ofta att man hör någon betraktare fråga: ”Vem är det där?” med pekfingret riktat mot en lång räkel till försvarare med ständigt tejpat knä. Då svarar man – menande – Raymond Dwomoh. Som Oskar Månsson konstaterade i sin senaste Bajenblogg, så hade hans namn, i en annan klubb, redan varit bekant. Men här på marken i Marbella har det börjat bubbla så smått om honom. Ändå bör man inte fästa alltför höga förhoppningar vid en 18-åring som kom till Stockholm från Ghana så sent som i september, och bara har gjort nio matcher i HTFF. Fast även om omställningen till Sverige och Hammarby utan tvivel är den största som Raymond Dwomoh har gått igenom så är det inte den första. Han kommer ursprungligen ifrån Ghanas andrastad – och det gamla Ashantirikets historiska huvudstad – Kumasi, i de centrala delarna av landet. Där började han som tioåring spela organiserad fotboll. Sedan dröjde det inte alltför länge innan en akademi i Accra fick upp ögonen för hans talang. – När jag var i senior high school sa en av mina tränare, att om jag tränar hårt och gör allting rätt så kommer jag att kunna bli den fotbollspelare som jag vill vara, minns Dwomoh. Vad var det han såg i dig? – Jag är en försvarare som har hög kvalitet med boll. Jag har bra tid med bollen. När jag har den känner jag ingen press eller stress. För att få tillgång till tränare som kunde följa honom så nära var Raymond tvungen att flytta ifrån sin familj och sin hemstad. Men trots det tvekade han inte att ta chansen som dykt upp. – Jag bodde i klubbhuset med mina vänner, mina lagkamrater. Det var en bra känsla. – Eftersom jag valde att spela fotboll så spelar det ingen roll om jag är borta från min familj eller nära min familj. Jag måste arbeta hårt. Jag har min dröm, och man måste jaga den. Jag tror att det har hjälpt mig mycket för att ta mig dit jag är nu. Var kommer den inställningen ifrån? – Jag tror den kommer från min pappa. Han sa: ”Som man måste du kämpa för dig själv; för om du inte kämpar så kommer ingen annan att göra det för dig.” – Så du måste göra det på egen hand. Jag försöker att ha den mentaliteten i mig, och hitta min väg. Det har han lyckats med såhär långt. Efter två månader i sitt första akademilag i Accra hjälpte han dem till uppflyttning, och belönades med en flytt till Cedars Stars Academy, som är anslutna till International Allies FC, i den ghananska högstaligan. – När jag kom dit var det tuff konkurrens och jag var tvungen att träna hårt varje dag för att ta mig in i laget. Så fick jag till slut starta, och sen i nästa match valde de mig som kapten. Efter det fick jag spela alla matcher. Utöver speltid fick han också så småningom ett samtal från Micke Hjelmberg, och ett grönvitt kontrakt att skriva sitt namn på. Resan från familjen i Kumasi via lagkompisarna i Accra ledde till slut hela vägen till en lägenhet i Årsta, som han delar med ingen mindre än Bazoumana Toure. Omställningen till ett nytt land är stor, men Raymond Dwomoh är minst sagt beslutsam. – Vädret var ganska kallt. Men så är en dröm – oavsett vart du är någonstans måste du göra ditt bästa och kämpa för det. Det var du som valde det här; ingen valde det åt dig. Jag valde att spela fotboll. Så oavsett väder och oavsett omständigheter måste jag vara redo. I december fick han dock möjligheten att få sig lite värme till dels, och framförallt chansen att träffa sin familj och sina fyra syskon nere i Ghana. – De är väldigt glada för min skull och väldigt hjälpsamma. De trodde inte att det skulle gå så fort för mig. Dessutom har Dwomoh ett någorlunda bekant ansikte i Hammarby. Landsmannen Bernard Acheampong är också med på lägret och väntas skriva på för Hammarby på sin artonårsdag, den 31:a januari. – Vi spelade mot varandra i Ghana, vi var i samma liga. Jag var väldigt glad över att se honom här. Men det finns även mer seniora spelare i laget som har gjort sitt för att talangen ska trivas i Bajen. Vem det rör sig om i första hand är knappast någon högoddsare. – Nahir Besara pratade med mig när jag kom. Han sa att jag är ung och fortfarande lär mig, så jag behöver kunna lägga saker bakom mig. Även om jag gör misstag – misstag är en del av spelet. Jag måste göra mitt bästa och spela som jag kan. Så han har hjälpt mig, och han är väldigt viktig för laget. Här på försäsongslägret i Marbella är det inte bara miljön som är ny för Raymond. Han håller dessutom på att vänja sig vid att spela på en annorlunda position. – Jag var mittback. Men sen kom jag hit, och tränaren hittade kanske någonting annat i mig. Han sa att jag borde vara högerback, och jag tror att det är en bra plats för mig. Det ser det ut att vara från sidlinjen också. Det återstår att se ifall Kim Hellberg helt och hållet lyckas upprepa sitt vid det här laget ganska klassiska platsbytartrick med Dwomoh – men han verkar åtminstone ha hittat ett sätt att göra livet surt för Paulos Abraham på kanten så länge lägret varar. Det är knappast lockande för någon att behöva utmana en motståndare som är så fokuserad på uppgiften han har framför sig som Bajens senaste försvarstalang. Är det svårt att spela på en ny position? – Nej det är inte svårare att spela högerback. Det finns inget svårt i det, för om du lyssnar på tränaren och på mönstret han vill att du ska spela i – om du lyssnar på alla de uppgifterna och lägger ned arbetet – blir det enkelt. – Så jag tycker att det är ganska lätt.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription