Hela 77 miljoner minus på driften och kostnader på en helt ny nivå. Men också rekordintäkter från publik och sponsorer. Vi tog hjälp av ekonomexperten Anders Norlen för att gå igenom AIK:s finanser under den turbulenta 2023-säsongen. ✓ På den här länken läser du fler analyser av Norlen. [show_ad id=3] Om vi börjar med Q4 så gick AIK back 32,7 miljoner kronor att jämföra med minus 15,8 miljoner kronor i fjol. Vad består skillnaden i? Enkelt uttryckt: betydligt högre kostnader än samma kvartal 2022. Det som verkligen sticker ut är den över 30%-iga ökningen i kostnader för sin personal från 28.8m Q4 2022 till 38m Q4 2023. Detta är dels drivet av kostnader för att avsluta existerande kontrakt (4.1m) och högre kostnader för sign on-bonusar (3.0m) samt generellt högre ersättningar till de nya spelare man värvat in under sommaren och hösten. Sen har AIK tappat en del värdefulla intäkter jämfört med förra året som inte kompenseras fullt ut med tillväxten i match- och sponsorintäkter. I Q4 2022 fick AIK en total utbetalning av SEF-medel på 8.6m, vilket föll till 5.8m i Q4 2023. Det här är viktigt då SEF-intäkterna inte kostar något att generera och därför – mellan tummen och pekfingret – motsvarar över 5m i bruttointäkter från exempelvis match- och sponsring då dessa ”kostar” någonstans runt 40 kronor per intäktshundralapp att generera. I SEF:s modell – som bygger på summan av sportsliga resultat de sista fem åren – straffas man hårt för ett eller två sportsliga misslyckanden och det kommer ta flera år innan man jobbat sig tillbaka uppåt i fördelningstabellen förutsatt att de sportsliga resultaten kommer. På helåret gick AIK 21,0 miljoner kronor minus. Vad sticker ut i rapporten? En växande obalans i verksamheten. AIK har haft snudd på rekordintresse trots minst sagt svajiga sportsliga resultat där man lockade över 400 000 besökare till Friends under 2023 och noterade rekordintäkter från biljettförsäljningen på nästan 70m. Samtidigt avspeglas detta också i partnerförsäljningen som även den är på rekordnivåer och steg 15% 2023 jämfört med 2022 till 46.3m. Men sen har man tappat nästan 25m i intäkter från UEFA, där man under 2022 krånglade sig hela vägen till ett ECL-playoff plus att man straffas hårt i SEF-fördelningen där intäkterna från centrala avtal sjunker från 31.2m till 25.0m. Detta samtidigt som man – som VD Söderberg uttryckte det – fick ”bygga två trupper under ett år”, har fått kostnaderna att dra iväg rätt rejält. Nu är 13.8m av engångskaraktär inklusive 5.8m av pandemisstöd som återbetalats till Tillväxtverket och ungefär 8m kostnader för avgångsvederlag samt spelare som köpts ut från sina respektive kontrakt. Men totalt sett minskar rörelseintäkterna med 11% under 2023 samtidigt som rörelsekostnaderna ökar med 17%. Detta finansieras sedan med försäljningar av spelarkontrakt på totalt 67.4m – det näst bästa året i bolagets historia – och är drivet av Yasin Ayari till Brighton, Joe Mendes till Braga och Robin Tihi till Al-Ahli. Sen är det surdegen souvenirverksamheten som undertecknad flaggat för här upprepade gånger. Bruttoförsäljningen steg till 9.4m men det gjorde även kostnaderna för inköp av varor. Bruttomarginalen över rullande 4 kvartal är nere på 27%, vilket är långt ifrån nivåer där man rimligen tjänar pengar. Så trots snudd på rekordförsäljning av souvenirer under 2023 tror jag den verksamheten bidrog negativt till resultatet under året. Slutligen är det intressant att se vad man skriver om sina finansiella mål man satte upp under förra året där man betygsätter sig själv i fyra av fem kategorier och når upp till sina egna mål i två av dessa. VD Söderberg skriver också att man har en viss fokusförflyttning mot likviditeten som den kanske viktigaste parametern framåt, vilket jag kan tycka är naturligt. AIK gjorde minus 77,3 miljoner kronor på driften. Varför blev det så illa? Se ovan, men AIK 2023 hade en intäktskrona i sin rörelse för varje 1 krona och 50 öre man hade i rörelsekostnader. Jämfört med guldåret 2018 så hade AIKs rörelseintäkter 2023 stigit med ungefär 10%, men kostnaderna med nästan 50%. Har skrivit det ett par gånger men AIK har inte ett intäktsproblem men ett kostnadsproblem som man måste börja ta grepp om. Vad imponerar under 2023 för AIK? Ett par saker:

Att man fortsätter växa sin underliggande verksamhet genom att locka besökare till Friends och attrahera mer sponsorer än någonsin trots svaga sportsliga resultat.
Att man genom sin fina talangutveckling redovisar det näst bästa året för spelartransfers någonsin, nästan uteslutande drivet av egenfostrade spelare.
Att man ändå lyckades stoppa blödningen 2023, räta upp skutan och ro den i land.

Hur mycket sålde AIK spelare för under 2023? 67.4m, det näst bästa året i bolagets historia och endast slaget av 2017 när man sålde Alexander Isak till Borussia Dortmund. AIK ska vara stolta och tacksamma för sitt fina arbete med att kapitalisera på primärt egenutvecklad talang då det är bolagets i särklass mest värdeskapande ben för tillfället och ett ben som måste fortsätta leverera under kommande år med nuvarande kostnadskostym. Under vintern värvade Manuel Lindberg enligt egen utsago för SM-guld och under sommaren fick Thomas Berntsen lösa tyglar på transfermarknaden. Hur mycket gick det loss på totalt sett? AIK köpte spelarkontrakt under Q3 och Q4 2023, så efter att Berntsen tagit över rodret, för 27.4m varav 21.2m under Q3 när man köpte loss Ioannis Pittas och Anton Saletros. Nu blir det rätt spekulativt, men om vi tar utgångspunkt i de inrapporterade arbetsgivaravgifterna för andra halvan av 2023 så ser det ut som att den kvartetten som värvades in (ej lån) under sommaren – Besirovic, Tychosen, Saletros och Pittas – lockats med någonstans mellan 12-14m för att spela fotboll i AIK, vilket kostat bolaget totalt runt 16-19m inklusive sociala avgifter. Detta är även exklusive Tiedemann, Ellingsen och Diawara där jag tror vi får se utbetalningarna i Q1. Så gissningsvis belastade ombyggnationen kassan med någonstans runt 40-45m. Är det hållbart att AIK att ha så höga kostnader? Kostnadsnivån blir ett problem om det innebär att man måste ta snabba och drastiska beslut man helst hade velat undvika i framtiden. AIK har sannerligen jackat upp risken i sin verksamhet rätt betydligt och även om man förhoppningsvis kan undvika en totalrenovering två gånger per säsong i framtiden, så sitter man redan nu med en rätt stöddig kostym. Nu har man visat sig vara skicklig på att utveckla, förädla och kapitalisera på talang som kommer genom klubbens fina akademi men problemet är att det nu är helt nödvändigt att den maskinen fortsätter spotta ur sig spelare som kan skickas uppåt i fotbollspyramiden väldigt, väldigt snabbt. Det kan tyvärr få konsekvensen att vi riskerar att läsa ännu mindre om dessa spelares prestationer på planen och ännu mer rubriker om hur de gått vidare i karriären, både för att de är duktiga men även för att AIK – krasst uttryckt – har väldigt svårt att ha råd att behålla de. Vad blir viktigt för AIK framöver ur en finansiell synvinkel? Jag tror att man som organisation är på väg ut ur ett 2023 som rätt mycket präglades av brandkårsutryckningar där precis allt fokus blev på att A-laget skulle klara kontraktet, nästan till vilket pris som helst. När man får lite lugn och ro bör man nog ta ett par steg tillbaka och fokusera på tre områden:

Hur kan man fortsätta bygga på den fina trenden man har i match och sponsring och gå från ”good to great”.
På kostnadssidan måste man nog ta grepp och börja fundera allvarligt på hur man spenderar sina resurser.
Talangutvecklingen är AIKs kanske allra viktigaste verksamhetsben och här måste man fortsätta jobba stenhårt för att bibehålla det försprång som just nu är nyckeln till klubbens finansiella stabilitet.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription