Det kommer att bli svängdörrar på Kaknäs och Gärdet inom inte allt för länge. Djurgården ska göras om i grunden under ledning av Erik Gozzi och den nya styrelsen. Här kommer, i all ödmjukhet, mina tankar om hur det bör gå till. [show_ad id=3] Banderollerna som sattes upp med krav på Bosse Andersson avgång har skapat rubriker, debatt och konspirationsteorier – i alla fall på sociala medier. Är det i själva verket AIK:are som har satt upp dem? Själv tror jag inte så mycket på det, utan att veta något specifikt, men man kan i alla fall notera att de stora supporter- och ultrasgrupperna har varit tysta eller undvikit den specifika frågan. En gissning är att det var en liten grupps initiativ som inte fick någon backning i det bredare perspektivet. Klädsamt nog. Det står supporterorganisationerna fritt att tycka och uttrycka vad de vill, men att hänga upp lakan med avgå-krav mot just Bosse hade varit ovärdigt. Är det någon i svensk fotboll som bör slippa den typen av lågvattenmärke är det väl Bosse med tanke på hans insatser för klubben. Samtidigt är frågan känslig. En hel del talar för att det blir rent bord på Kaknäs senast till nästa år med tanke på att Bosse och Henke i princip har styrt klubben i tio år och båda ser ut att vara på väg ut inom inte allt för länge. Henrik Berggren har erbjudits jobbet som generalsekreterare i Sef, enligt medieuppgifter, vilket känns rätt såväl cv- som tajmingmässigt. Bosse Andersson hade egentligen tänkt att sluta efter säsongen 2022, han hade planerat att ge sig som 55-åring, men den totala succén i Europa och andraplatsen det året fick honom på andra tankar. Det gick nästan inte att sluta då. Därefter har Bosse, som jag höll Allsvenskans allra främsta sportchef under den föregående tioårsperioden, tappat skärpa. Lönerna har blivit högre, investeringarna tyngre, men pricksäkerheten har inte varit bra nog. Vissa värvningar har varit fina, försäljningarna har fortsatt att generera stora pengar (då tänker jag först och främst på Lucas Bergvall i båda kategorierna) men truppbygget har överlag varit för svagt. Jag ska inte tråka ut er med alla namn som har floppat, men många är de. I takt med att konkurrenterna moderniserats och hittat nya vägar har det blivit allt mer uppenbart att Djurgården behöver utvecklas, Europaäventyret 24/25 till trots. Årets kräftgång kan till rätt stor del förklaras med oturliga skador, men det är långt ifrån hela analysen. Och framförallt, enligt mig: utan Henke, ingen Bosse. Utan Bosse, ingen Henke. Själva vill de, åtminstone Henke, ständigt tona ner sin betydelse, men vi som har följt klubben länge vet hur det har fungerat i praktiken. Bosse och Henke har både dragit upp de stora planerna och sett till att de blivit till verklighet. Utan den dynamiska duon hade Djurgården lika gärna kunnat harva runt i bottenträsket i ett antal år – även om klubben förmodligen hade fått sig ett uppsving även i den parallella verkligheten i samband med arenaflytten som gav helt andra ekonomiska förutsättningar. Kort sagt: Bosse och Henkes betydelse för klubben går inte att överskatta, hur mycket klyscha det än har utvecklats till. Samtidigt vill jag alltså se nya tag till 2026. Nyckelpersonen nu blir Erik Gozzi, den nye ordföranden som ersatte den länge anonyme Lars-Erik Sjöberg som hastigt och mindre lustigt avgick efter Expressens genomgång av hans sociala medier-åsikter. Utan att ha skaffat mig en personlig helhetsbild tycker jag att Gozzi ger ett skarpt intryck. Han har inte berättat hur han vill bygga upp Djurgården i detalj, men att han vill modernisera och professionalisera är uppenbart. Det mesta ligger i tiden: mätbara tal, KPI:er, uppföljningar och en best practice-filosofi där man ska inspireras av lyckade exempel i sin omvärld. Gozzi förefaller analytisk och eftertänksam vilket är goda egenskaper när ett paradigmskifte står för dörren. Förhoppningsvis är de närmaste i styrelsen på samma våglängd. Allt detta är jag positiv till, men med en brasklapp. Ibland upplever jag att kulturkrocken blir för stor mellan det gamla och det nya. AIK har exempelvis lanserat tre strategier på tre år och de två första har de överhuvudtaget inte följt. I Hammarby, vars strategi jag gillar, har det fungerat bättre, vilket jag tror har en hel del med Adrian von Heijne att göra. Jag är inte säker på att den tekniska direktören får igenom allt som han vill, men han håller emot, och följer upp för att klubben ska hålla sig till planerna som man har bestämt sig för. Von Heijne vet hur man mäter i en miljö där få andra har den typen av kompetens. Min poäng är alltså att inte krångla till det i onödan. De kommersiella och sportsliga planerna bör bygga på en gedigen analys, men de ska också vara så tydliga att de anställda förstår och agerar utifrån dem. Det kan tyckas självklart, men i en värld där personal byts ut i en rasande takt och där viljestarka personer är vana att styra med magkänslan uppstår lätt en konfliktyta. Jag vill se tydliga siffror och en så konkret plan som möjligt. Hellre fem koncentrerade sidor än 25 filosofiska sådana. Jag vill att rollerna i organisationen och på planen ska vara lätta att förstå och att man rekryterar utifrån dem. Jag vill att de anställa i organisationen vet vad de ska uppnå och hur de utvärderas. Jag vill att tränaren och sportchefen ska bedömas lika mycket (om inte mer i början) utifrån hur de agerar som ledare och följer planerna som de kortsiktiga resultaten. Jag vill att detta ska vara glasklart när personerna ifråga börjar jobba och att det kommuniceras i god tid till medlemmarna (då tänker jag främst på satsningen från säsongen 2026 och framåt). På så vis skapar man trovärdighet och samlar stöd utifrån vilket är värdefullt framförallt i perioder när det går sämre. I medvind brukar de större dragen inte spela någon roll, de flesta är nöjda ändå, men att behålla stabiliteten och kursen när det kärvar är den ständiga utmaningen. Det kommersiella är jag ingen expert på, det kan andra bedöma bättre, men vad gäller sporten skulle jag gärna se en organisation (exklusive tränarna) som se ut ungefär så här på herrsidan: – Vd/klubbdirektör enligt den klassiska modellen som rapporterar till styrelsen. Nyckelkompetens: ekonomi. – En teknisk direktör som jobbar med strategierna. Hur ska resurserna fördelas och hur ska truppen se ut? Den tekniska direktören har gjort den övergripande analysen och jobbar med kontinuerlig uppföljning för att säkerställa att klubben följer inriktningen i praktiken. – Sportchef. Har personalansvar och arbetar med rekryteringar. Förhandlar kontrakt och försäljningar i samråd med de två ovanstående. Jobbar efter strategin i största möjliga mån och har en tät dialog med tränarteamet. – Scoutingchef. Har ansvar för scoutteamet som bör bestå av både dataavdelning och mer traditionella scouter som kartlägger motståndare och möjliga nyförvärv. Scoutingchefen ska lika mycket som sportchefen jobba enligt strategin, i det här fallet exempelvis på de marknader man har identifierat som relevanta. – Assisterande sportchef/lagledare. Titeln är inte så viktig, men för mig är det uppenbart att en storklubb behöver, eller åtminstone mår bra av, en administrativ tjänst nära sportchefen. Det återstår att se om Djurgården med Erik Gozzis styrelse i spetsen kommer fram till ett liknande upplägg, men en sak är säker: det kommer att bli svängdörrar på Kaknäs och Gärdet framöver. Om Bosse och Henke lämnar, vilket jag tror, lär även många av deras ”gubbar” försvinna. Under många år har Djurgården förlitat sig på ett gäng lojala och ofta ideella krafter som med lösa arbetsbeskrivningar men med handlingskraft och rutin har backat upp i det tysta. Den lösningen har haft sin charm, och fungerat förvånansvärt bra, men känns inte hållbart när organisationen struktureras upp. Istället behöver ett gäng nya tjänster tillsättas vilket blir en delikat uppgift. Att rekrytera med precision är svårt, särskilt när man ska sätta ihop ett team, men jag utgår från att Gozzi och gänget redan har kommit en bit på vägen. Ansvaret vilar tungt på den nye ordföranden – som jag hoppas har möjligheten att skära ned på sitt vanliga jobb ett tag. All möjlig tid och kraft bör gå till att bygga upp nya Djurgården. Om insatserna placeras rätt från början kan det bli hur bra som helst med tanke på att klubben under Bosses och Henkes ledning har samlat på sig 400 miljoner i eget kapital och en Europaranking som inte ens Malmö FF är nära att nå. Dessutom finns ett förtroende från supportrarna som jag upplever är ovanligt stort för den nya ordföranden. I den här världen kan det svänga fort, men jag tror att Erik Gozzi och hans styrelse har ett större tålamodskonto än de flesta andra som kommer in på liknande vis. Det är ingen dum grogrund när man ska bygga upp en förening som behöver höja sin högsta och lägsta nivå såväl på planen som vid sidan av den.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription