Bara två omgångar är spelade av Champions League och Europa League (en av Conference League), men vi ger oss ändå på en tidig utvärdering av det nya formatet. Har Uefa lyckats få till vad de vill med det nya formatet? Och blir det nya ligaspelet bättre eller sämre än det gamla gruppspelet för oss som ser på? [show_ad id=3] Förändringen av årets Europaturneringar är de mest genomgripande sedan gruppspelet infördes i Europacupen 1991-92. Fyrlagsgrupperna har nu ersatts med enkelmöten mot åtta olika lag (sex i Conference League) och en lång, sammanhållen ligatabell. Vi börjar med om Uefa ser ut att uppnå vad de ville med det nya formatet.

Fler klubbar med

Uefa har länge arbetat med att få med fler klubbar och länder i Europaspelet under hösten. Det har de lyckats med. När Conference League infördes 2021 ökade antalet klubbar från 80 till 96. Med årets utökning av turneringarna från 32 till 36 lag har antalet klubbar ökat ytterligare till 108. Check på fler klubbar.

Fler länder med

Antalet länder som har lag med i huvudturneringarna var från början begränsat till under hälften av Europas nationer. 2006, när Uefacupen (blivande Europa League) började med gruppspel, var bara 22 länder representerade. I och med det nya formatet är vi i år uppe i 40 länder som har klubbar med i huvudturneringarna. Nu är det bara 14 av 54 nationer som inte är med. Att ha lag med i Europa under hösten har gått från att vara något hyfsat exklusivt till något de flesta nationer har. Check på den också för Uefa.

Fler matcher!

Uefa ville också få fler matcher för att kunna öka intäkterna. Med fler lag i varje turnering och två extra omgångar i Champions och Europa League har antalet matcher ökat med 37 procent från i fjol. Det ger bra med extra tv-pengar, så även detta mål hos Uefa är uppfyllt.

Fler stormöten tidigt

En mycket viktig sak för Uefa var att få till fler möten mellan de största lagen redan i Champions Leagues grundspel. Tidigare mötte de åtta toppseedade lagen i CL aldrig varandra i gruppspelet. Genom att låta varje klubb möta två lag från sin egen seedningspott när ligafasen lottas har man ökat chansen för stormöten. Men blev det någon stor skillnad? I år möttes Milan-Liverpool och Manchester City-Inter i första omgången. Det ska jämföras med Bayern München-Manchester United och PSG-Dortmund i premiäromgången i fjol. I andra i år möttes Arsenal-PSG och Benfica-Atletico Madrid. I fjol var stormatcherna Newcastle-PSG och Napoli-Real Madrid. I tredje kommer Barcelona-Bayern München och Real-Dortmund att mötas. Det ställs mot förra årets PSG-Milan och Arsenal-Sevilla. Det är inte någon större skillnad. Det som avviker är att i fjol möttes de igen i omgång 4-6 medan den här säsongen är det nya toppmöten i de fem efterföljande omgångarna. Slutsatsen blir väl att skillnaden i toppmöteskvalitet inte är så stor om man ser omgång för omgång, men totalt sett blir det fler toppmöten eftersom man spelar två omgångar till.

Spänning in i det sista

Uefa har också varit bekymrade över utebliven spänning i Champions Leagues gruppspel. Det nya formatet med streck vid placeringarna 8, 16 och 24 ska se till att fler lag har något att spela för ända in i sista omgången. Det har börjat bra med Barcelonas förlust mot Monaco och Real Madrids mot Lille. Det gör att de spanska giganterna kan få svårt att säkra en plats bland de åtta bästa före sista omgången. Vi kan dock utgå från att alla 36 inte kommer att ha något att spela för – men blir det högre eller lägre andel än det var med det gamla systemet? Förra året var minst ett lag klart för Champions League-slutspelet i varje grupp innan sista omgången spelades. Tre av åtta grupper var redan helt avgjorda (man visste vilka två lag som gick vidare i CL, vilket som gick till EL-slutspelsplayoff och vilket som åkte ut). Det var bara 13 av de 32 lagen (41 procent) som hade något att spela för i den sista omgången i Champions Leagues gruppspel 2023. Om femton lag eller fler är inblandade i någon av streckstriderna inför sista omgången den här säsongen har Uefa lyckats, blir det färre har det misslyckats.

Ojämna matcher

Nya Champions League inleddes med Bayern Münchens 9-2-seger över Dinamo Zagreb och två matcher som slutade med fyramålsvinster. Det följdes upp med att fem av nio tisdagsmatcher i andra omgången slutade med fyra måls skillnad eller mer. Redan efter Münchens 9-2-seger påpekade en tv-kommentator att de ojämna matcherna var inget det nya ligasystemet lyckats fixa. Men det var aldrig på Uefas agenda. Hade Uefa velat bli av med de ojämna matcherna i Champions League hade man inte gett de kvalande mästarlagen en av de fyra nya extraplatserna. Det ökar risken för att uppkomlingar som Malmö FF och Slovan Bratislava (är med i år) tar sig till Champions League och blir slagpåsar där. Hade Uefa velat bli av med de ojämna matcherna hade man antingen fått skära ner antalet lag till kanske sexton och sett till att Champions League blivit ett reservat för de största klubbarna från de största ligorna. Ett mästarlag från ligorna utanför topp sex hade kunnat kvala sig in för att ge sken av sportslig rättvisa. Eller så hade Uefa jobbat långsiktigt och sett till att Champions League fick en betydligt mindre del av pengarna än de får idag för att på så sätt motverka att de större drar ifrån allt mer. Uefa har inte gjort något av det, och har heller inte haft som målsättning att bli av med de ojämna matcherna. Fortsätter det att bli många fyra-fem-målssegrar kan det bli en fråga vid nästa omgörning av reglerna 2027, men till 2024 tog man inte upp det.

Uefa kan vara nöjda

Uefa har alltså lyckats med att få fler lag och fler länder i Europaspel under hösten. De har också fått fler matcher som genererar mer pengar till Uefa och klubbarna. Vad gäller stormöten i Champions League före slutspelet är det ingen större skillnad. Där hade nog Uefa hoppats på mer. Det som återstår att se är om spänningen kan hållas vid liv in i sista omgången för fler lag.

Har det blivit bra?

Hur ser det då ut för publiken – har det nya formatet blivit bättre för oss som tittar på turneringarna? Jag var positiv till det nya formatet från början, främst för att de gynnar de svenska klubbar som eventuellt tar sig till Champions League. Innan har det varit rätt tröstlöst när Malmö FF gått till CL, när man redan på förhand varit chanslös i fyra av sex matcher. Det är bara i mötena mot gruppens tredjelag (Olympiakos, Sjachtar Donetsk eller Zenit) som man har haft chans att ta poäng – om man överpresterar. Nu blir det istället åtta olika lag där två är från samma seedningsgrupp som det egna laget. Det ökar chansen till att få fler spännande matcher. I Europa League och Conference League har det inte varit samma sak, men jag tror ändå att enkelmötena mot åtta eller sex lag skapar bättre dynamik och blir mer spännande i längden än att möta samma tre lag två gånger. De svenska lagen, som ofta har haft svårt att hävda sig i gruppspelen, kan med det nya systemet förhoppningsvis hänga med längre. Det räcker långt för mig.

Rörigt och svårbegripligt?

Jo, det var lättare att hålla reda på vilka tre lag som spelade i ens grupp än det är att hålla reda på vilka åtta lag man ska möta nu. Och en tabell med fyra lag är mer lättläst än en med 36. Det är nog det nya systemets största nackdel. För egen del tycker jag att 36-lagstabellen funkar bra, och jag tror att den kommer att bidra till mer spänning när det spelats ett par omgångar till.

Slutsats?

Uefa är nog nöjda så här långt, men det återstår att se hur många lag som har något att spela för hela vägen. För åskådarna och tv-tittarna som följer turneringarna kan det ta ett tag att komma in i det nya systemet. Sett från min horisont tror jag att Uefas klubbturneringar kommer att vitaliseras av det nya formatet. Då tänker jag främst på klubbarna från lite mindre ligor som har haft svårt att hävda sig tidigare. Och ju fler klubbar som är med i racet in i slutomgången, desto fler kommer att tycka det är intressant.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription