Eric Kahl, 19, är AIK:s senaste stjärnskott från de egna leden. I år har han spelat i 18 av 22 allsvenska matcher och tagits ut i U21-landslaget – trots att han som tonåring plågades av skador som kunde ha förstört hans karriär. Det här är historien om talangen som aldrig klagat eller funderat på att ge upp. [the_ad_placement id="under-ingress-aik"] Den här artikeln publicerades ursprungligen den 8 oktober När Eric Kahl var fyra år gammal började han spela fotboll i AIK:s knatteskola. Han visade tidigt talang för sporten, men när det var tänkt att satsningen skulle ta fart dök skadorna upp. Den unge talangen drogs under tonåren med flera skadebekymmer, sömnlösa nätter och när det var som allra värst hade han stora problem med sina knän. – Han körde rehab och spelade nog inte en enda match det året, minns Michael Kahl som är Erics pappa. – Det är många unga spelare som stressar med rehabträningen för att komma tillbaka så fort som möjligt. Här var det mamma och pappa som sa till Eric att nu får du ta det lite lugnt. Vila är underskattat. Fick ni hålla honom tillbaka? – Nja, det var nog ändå sett samförstånd att han skulle ta det lite lugnt. Eric är en ung människa, det får inte gå överstyr så att han kraschlandar ordentligt. Fredrik Söderström som har en proffskarriär bakom sig med bland annat spel i Portugal och Belgien är vän till familjen och arbetar idag som Erics agent. Han medger att det fanns en oro för Erics fortsatta karriär när musklerna inte riktigt hängde med den övriga kroppen i växten. – Man har hela tiden sett hans talang, men det har varit jobbigt i många perioder där han spelat med skador. Jag har varit orolig för att det skulle förstöra hans karriär. Lyckligtvis har kroppen nu hunnit ikapp sig själv, säger Söderström. Även AIK-tränaren Elias Mineirji, som känt Eric sedan han var tre år och som hade talangen under sitt sista juniorår med U19, minns det tunga året. – Det var självklart tungt och det är klart att vi pushade en sådan kille med sin rehab. Nu hade Eric inställningen att han skulle komma tillbaka och det var bara att ge honom verktygen. Akademin har ett eget gym och alla naprapater stöttade honom. [caption id="attachment_38984" align="alignnone" width="1000"]

Eric Kahl reagerar efter missad målchans mot Sirius. Foto: Bildbyrån[/caption] Eric kämpade sig tillbaka till slut och fick återigen spela i AIK – klubben som alltid legat närmast hjärtat. Arvet kommer från pappa Michael vars AIK-tatuering på ena vaden avslöjar var lojaliteten ligger. När Fotboll Sthlm når Michael, som jobbar på en lastbilsfirma, är han ute och kör på vägarna. En halvtimme senare har han satt sig ner på kontoret och kan formulera sig utan att behöva tänka på trafikreglerna. – Jag har varit supporter länge och haft säsongskort i flera år, säger Michael om sin kärlek till klubben. Hur är det att se din son ute på planen? – Det är fantastiskt, riktigt stort. Dels för att jag är en AIK-supporter men också för att det är en bra verksamhet på alla sätt och vis. Eric har varit i en bra miljö hela vägen, som ung spelare är AIK en schysst klubb att komma till. Det är ordning och reda med bra folk runt omkring. – Som förälder är man jättestolt. Framförallt att sonen lyckats gå hela vägen. Han har verkligen slitit och är värd allting. [caption id="attachment_38983" align="alignnone" width="1000"]

Eric Kahl i duell mot Djurgårdens Aslak Witry. Foto: Bildbyrån[/caption] När Michael recenserar AIK:s ungdomsmiljö från ett förälderperspektiv vet han vad han pratar om. Eric är inte familjens förste son som sprungit runt med den svartgula tröjan på Skytteholm. Även storebror Oscar har varit med sedan knatteåldern. Ungdomstränaren Elias Mineirji båda bröderna väl från den tiden. – Jag var tränare för Oscar och min egen son när de var fem år gamla. Eric fanns alltid med där någonstans då han sprang omkring och sparkade på bollar. Han hakade alltid på oavsett om det handlade om träningar eller turneringar, han fanns alltid med i kulisserna, säger Mineirji. Hur viktig har Erics storebror varit för honom? – Oscar är en fantastisk person. När de är tillsammans så gnabbas de absolut inte med varandra. Efter att Oscar och min son avslutade sin träning var Eric alltid med och bollade inne på planen. Under hela uppväxten har de tränat tillsammans. Fotbollsträning, löpträning och även styrka inne på gymmet tillsammans. Elias Mineirji fortsätter: – De har verkligen pushat varandra och Oscar har varit en väldigt viktig person för Eric. Det är sådan personlighet som de båda har, de är omtänksamma mot sin omgivning och stöttar andra. Man blir glad att just den typen av personer lyckas. Samtidigt som Eric har etablerat sig som en startman i AIK har storebror Oscar gått en helt annan väg. För tre år sedan lämnade han Stockholm för att följa sin mammas rötter och bli proffs i den thailändska andraligan. När Oscar svarar på vår inbokade intervjutid ligger han ner i en säng på lagets spelarbuss. Det är mitt i natten i Thailand och laget är på väg mot en bortamatch i landets norra delar. Den dåliga uppkopplingen runt de höga bergen gör att samtalet bryts vid flertalet gånger. – Eric har alltid varit med när jag spelat fotboll med mina kompisar. Även om jag ofta försökte fråga honom om han inte kunde vara hemma istället, vi andra var lite större och spelade på en lite annan nivån. Men brorsan skulle med, säger Oscar och skrattar. – Man såg tidigt att Eric var duktig, han hade en annan typ av teknik, rytmik och löpteknik. Sedan blev han jävligt sur när han förlorade. Men om det är något som han inte kan påverka, då skiter han i det och bara kör sitt race. Det är inte ofta jag har hört honom klaga, varken på sena träningstider eller på tränarens beslut. Hur nära skulle du säga att ni är varandra? – Väldigt nära. Vi pushar alltid varandra och ser på fotboll från lite olika vinklar. När jag ser att han måste förbättra någonting kan jag säga det direkt till honom. Det måste göra dig stolt att din bror nu spelar i Allsvenskan med AIK? – Ja, absolut. Det känns nästan som att det är jag som har skrivit på. Det är svårt att förklara, men det är en annan typ av stolthet för mig. Jag fick inget kontrakt med AIK så det här är lite av en andra chans för mig, även fast det är min lillebror som faktiskt skrivit på det där kontraktet. Elias Mineirji som precis avslutat sin anställning hos AIK efter 20 år inom ungdomsverksamheten har sett många talanger gå igenom klubbens akademi. Han berättar att Eric Kahl alltid varit en av de bästa spelarna i sin årskull, men att han aldrig stack ut på samma sätt som andra talanger gjort. – Eric har alltid varit duktig, älskat fotbollen och jobbat hårt för att bli bättre. Det var ingenting som kom gratis för honom. – Man ska veta att många spelare har varit så pass bra att de spelar med äldre då de gått förbi sin ålderskull. Jag flyttade till exempel upp Alexander Isak tidigt när han var 14-15 år för att spela med äldre. Eric däremot har följt sin ålderskull i både U16, U17 och i U19. [caption id="attachment_38982" align="alignnone" width="1000"]

Eric Kahl och Malmö FF:s Eric Larsson. Foto: Bildbyrån[/caption] Att få möjligheten att utvecklas långsamt är något som gynnat Eric Kahl, menar Mineirji. – Eric var inte så långt fram och hade inte alla egenskaper då han inte var särskilt stor fysiskt. Därför blev han kvar i rätt ålder så att han kunde utveckla sina egenskaper och bli mer spetsig. Till slut blev han så pass spetsig att han kunde spela a-lagsfotboll. Elias Mineirji fortsätter: – Hade han tagit klivet upp i åldrarna för tidigt hade han fått spela enklare hela tiden och istället springa mycket mer. Nu fick han jobba med sitt tillslag, sitt driv och sina dribblingar i rätt ålder. Det tror jag har gett honom väldigt mycket. Idag har han en bra grund att stå på och som han kan falla tillbaka på och som många unga missat när det gått för fort fram. Storebror Oscar tror att deras föräldrar är en stor anledning till varför båda sönerna idag kan försörja sig på fotboll. – Självklart handlar det om att vi haft lite talang, men vi har också fått chansen att lägga ner mycket tid på att göra det vi vill. Både jag och Eric har haft ett ganska klart mål framför oss som vi strävat emot. Därför har vi lagt mycket mer tid ute på planen än varit med polare utanför till exempel. Vi var inte ute på nätterna och sådana saker. Pappa Michael håller med: – Eric är en rätt allvarlig person. Han går liksom all-in när han gör någonting. Sedan är han en riktig fotbollsnörd, det har bara varit fotboll för honom. Så har det alltid varit. Under förra säsongen spelade Eric Kahl med AIK:s U19-lag. 18-åringen imponerade stort under matcherna och tränarteamet insåg snabbt att det var dags för talangen att ta nästa kliv. – Man såg verkligen att det inte gick att stoppa honom, den nivån var för lätt för honom och vi visste att han var tvungen att få gå vidare. Det var då jag rekommendera Eric till Rikard Norling och berättade för honom att vi hade en kille som tagit enorma kliv och var mogen för seniorfotboll, säger Elias Mineirji. På vilket sätt märktes det? – Eftersom Eric alltid spelat med sin egen ålderskull kunde han vara en större ledare i laget. Sedan hade han sitt driv med bollen, det var ingen som kunde ta den ifrån honom. Det var helt sjukt och det ser man även nu i Allsvenskan. Det gick att se hur säker han var med sina tillslag, både när det gäller den korta och den längre passningen. På den högre nivån får man inte tappa bollen. Från sidan stod pappa Michael och såg sin sons otroliga utveckling. Han berättar om att Eric under förra sommaren blev inbjuden till Bordeaux för att provspela för den franska storklubben. – Jag märkte verkligen vilka kliv han tagit. Hade inte Eric fått ett kontrakt med AIK hade han hamnat någon annanstans. Väl på plats i Frankrike fick Eric spela två träningsmatcher med reservlaget som var en mix av U19- och U23-spelare mot lag från de lägre divisionerna i landet. – Jag tror att det gick upp ett ljus för Eric efter det. Min känsla var att han kände att ”nu jävlar flyger jag”. Han har alltid haft tron på sig själv men efter Frankrike kände han nog att det här kommer att gå hela vägen och att han skulle kunna försörja sig som fotbollsspelare, säger Michael Kahl. Det blev dock inget kontrakt för Eric Kahl som fick flyga hem till Sverige och hoppas på att Rikard Norling ville plocka upp honom i A-laget istället. – Bordeaux tyckte att han gjorde det väldigt bra, men att han inte riktigt var redo att slå sig in i deras A-lag där och då. Men de sa att de skulle fortsätta följa honom, men de säger alla klubbar. Sedan får man se, säger agenten Fredrik Söderström. Hemma i Sverige hade Rikard Norling redan koll på vem Eric Kahl var och följde honom noggrant i U19 Allsvenskan. – Med Rikard var det precis som med Andreas Alm att han litade på oss ungdomstränare när vi rekommenderade en spelare. Där ville man inte bränna sig och rekommendera någon som inte skulle hålla, utan vi sa bara till när spelarna var tillräckligt bra, förklarar Elias Mineirji. – Det var inte så att Eric Kahl var en wow-spelare utan vi fick promota honom som vi även gjort med andra spelare. När det fanns en lucka uppe i A-laget under en träning så sa vi till Rikard att plocka upp Eric så han fick se honom under flera träningar. Efter att ha gjort ett antal träningar med AIK:s A-lag fick Eric Kahl i oktober till slut skriva på det kontraktet han drömt om sedan barnsben. – Ska jag vara ärlig fick jag nog reda på det före honom, säger Oscar Kahl. – Eric var nog den sista personen som fick reda på det då farsan hade sagt till mig att inte säga någonting. Vi skulle bara låta honom köra sitt race och inte påverkas av det som händer utanför. Det skulle inte bli någon chock för honom, därför fick han reda på det sist av alla. Familjens engagemang kring sina söner har varit en stor bidragande orsak till varför Eric lyckats ta sig hela vägen, det menar Elias Mineirji. – Mentalt är Eric väldigt stark. Han är ödmjuk samtidigt som han har vinnarmentaliteten. Både han och Oscar har med sig en medmänsklighet och empati för andra människor. Mineirji berättar om att direkt när Eric fått skriva på A-lagskontraktet bjöd familjen in honom, Linus Wennberg och Jonny Gustavsson på middag. De tre ungdomsledare som betytt mest för Eric under hans tid som junior i AIK. – Det var ett tack för det vi gjort, vilket uppskattades enormt och det gör man inte ifall man inte tycker att man vill tacka. Det är väldigt sällan något sådant händer. De visar hur familjen är och hur empatiska de är och det har smittat av sig till barnen. Michael Kahl är tacksam över vad de tre tränarna gett hans son. – De är vänner till familjen så det var det minsta vi kunde göra. Det var jättekul. Eric mamma är från Thailand så hon lagar lite annan mat så vi passade på när Oscar var hemma i vintras. På den allsvenska scenen tog det fyra omgångar innan Rikard Norling lät Eric göra sin tävlingsdebut för klubben. Under Bartosz Grzelak har 19-åringen växlat upp ytterligare och blivit ordinarie vänsterback och har samtidigt slagit sig in i U21-landslaget. – Det är tråkigt att inte kunna se honom på plats, det hade varit fantastiskt, säger pappa Michael. För Elias Mineirji har karriären gått vidare då han blivit anställd som gruppchef för den nationella fotbollsutbildningen hos SvFF. Men han följer Eric Kahls utveckling noga, en symbol för vad han själv lyckades med under sina 20 år i AIK. – Man blir väldigt glad. Det blir en annan känsla för de som kommer från knattefotbollen till A-laget, precis som med Alexander Isak. Man får en annan relation med de här spelarna och man har deras nummer och de vet att du alltid vill deras bästa hela tiden, även när det går dåligt. Spelarna vet att det faktiskt finns någon som bryr sig och vi som vet allt om deras egenskaper kan pusha dem. Foto: Bildbyrån LÄS MER: Dokument: Paulos Abraham – den oväntade jättetalangen LÄS MER: Provspelarna vi (inte?) minns – tio profiler som testat med AIK [the_ad_group id="566"]

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription