Det fanns en tid då Bajen var en kvartersklubb som tackade nej till sponsorer med orden “var de inte intresserade då, behöver de inte vara det nu”. Nu har Söderlaget tre miljardärer i sin närhet som löser historiska sponsoravtal och värvningar av supertalanger. Frågan är bara: är det sunt? [the_ad id="69588"][the_ad id="69590"] Mikael Andersson, Fredrik Österberg och Zlatan Ibrahimovic har tre saker gemensamt. De är stormrika, skygga medialt och på ett eller annat sätt engagerade i Hammarby. I Dagens industri pekades Mikael Andersson år 2016 ut som “kungen av Rinkeby”. Samma år beräknades hans fastighetsbolag vara värda över 20 miljarder kronor. Andersson, som idag alternerar mellan en 50 miljonersvåning i London och en adress på Strandvägen, har företrädelsevis gjort sin förmögenhet genom fastighetsaffärer i miljonprogrammen. Hyresrätter i Rinkeby och Husby har köpts, rustats upp och fått hyran chockhöjd. Mikael Andersson är också en av Huski Chocolates största investerare och mannen bakom chokladföretagets avtal med Hammarby. Miljardären är bandyintresserad och fastnade för Bajen när han såg ögonstenen Bollnäs på Zinken. Utan Anderssons investeringar hade sannolikt inte Huski varit kapitalstarka nog att ge sig in i den idrottsvärld där de vill profilera sig. De hade utan kungen av Rinkeby inte kunnat skriva ett avtal som ger Hammarby tio miljoner årligen. Vad Mikael Andersson vill med Hammarby är däremot oklart. Linus Wessman, Huskis VD, har kategoriskt nekat att kommentera kring vilken roll Mikael Andersson spelat för företagets sponsring av Hammarby. När jag själv intervjuade Wessman under vårvintern 2021 skedde det hela på villkor att inga frågor ställdes om Huskis investerare, eller om Zlatan Ibrahimovic. Ibrahimovic som hade haft ett finger med i spelet för att ro affärerna med Huski och Tillmobil i hamn, förutom att ha försökt övertala Akinkunmi Amoo att välja Hammarby och uttryckt missnöje till Muamer Tankovic över säsongsinledningen 2020. Den siste av de tre miljardärer, vars roll för Hammarby är oklar, är Fredrik Österberg. Om kasinoentreprenören Österberg publicerades idag ett reportage där jag försökte bena ut vilken roll en mångmiljardär som driver Stockholmsbörsens mest omtalade bolag spelar i Hammarby. Lite motstridiga uppgifter gavs. Från en källa med insyn fick jag höra att det finns “en hel del” tankar på hur Österberg skulle kunna sponsra Bajen, men ordförande Mattias Fri ville inte kännas vid de möjligheterna. Annars var det tyst kring och från Österberg. Jag fick aldrig prata med miljardären och varken styrelseledamöter eller källor med insyn i finansvärlden ville uttala sig om hans närvaro i Bajen. Sammantaget är det alltså svårt att avgöra exakt vilken roll miljardärtrojkan spelat i Hammarby. Varken Mikael Andersson, Zlatan Ibrahimovic eller Fredrik Österberg vill uttala sig i detalj om sina engagemang i Stockholmsklubben. Från Zlatan hörs mest provokativa uttalanden om att bli bäst i Skandinavien, Österbergs enda svar var kaizenretorik om att “Bajen ska bli lite bättre varje år”. Glöm gråa stolar, konstgräs och att vara rumskompis med Djurgården. Det sätt på vilket Tele2 Arena förändrat Hammarby i grunden, det är att multiarenan kastat in föreningen i framtiden vad gäller föreningens nätverk. För tio år sedan spelade Hammarby på en arena nästan helt utan sponsorloger och med Söderortsnätverket Klacksparkens vänner som tröjspons. Nu huserar laget på landets förmodligen bästa arena logemässigt – så bra att man kunde lämna det förvirrade förslaget om loger i klacken och ändå öka marknadsintäkterna med 10 procent under corona, när de andra lagen backade med samma andel. Hammarby trädde in i tvåtusentalet när man lämnade Söderstadion. Och kanske är det först nu som vi verkligen ser effekterna av det. Hittills är det mestadels positiva sådana: att Zlatan och Mikael Andersson hade fingrar med i spelet bakom Amoo och Huski Chocolate. Och Hammarby har historiskt sett haft bedrövligt svaga sponsornätverk. När sponsorer hörde av sig och ville sponsra laget efter framgångarna 1982 ska ordförande Lennart Nyman, häpnadsväckande nog, slagit bort intressenterna med orden “var de inte intresserade då, behöver de inte vara det nu heller”. Kanske var Nymans avvisande en försvarsmekanism. Sanningen var att Hammarby inte kunde ta tillvara på framgångarna. Man ägde inte ens reklamrättigheterna till Söderstadion, det sköttes av de socialdemokratiska Are-bolagen. 1990 skrev Fotbollmagasinet att “elaka tungor säger att ‘Bajen’ på sponsorområdet är en ‘amatöristisk katastrof’”. Själva ville Söderbröderna inte avslöja några siffror. Och kanske var det bäst så: fyra år senare publicerade statistik som gjorde klart att föreningen hade lägst sponsorintäkter av alla allsvenska lag, i paritet med Västra Frölunda. Det var först på 00-talet, med avtalen med Coop (värt uppskattningsvis tre miljoner om året) och Siemens (värt ännu mer), som laget fick en sponsring värd namnet. De avtalen försvann också 2006, när arga supportrar i bengalrök klättrade över stängslet in på Söderstadions gräs. Därmed ville inte Siemens förlänga avtalet och Bajen fick betala Unicef för att spela med företagets logga. De tiderna är nu garanterat förbi. Hammarby är stort nog att åtminstone en av de många sympatisörerna ska växa upp och bli spelmiljardär, kommersialiserat nog att en fjärdedel av klubben ska kunna skänkas till Zlatan och därmed internationellt nog för att Mikael Andersson ska bli tillräckligt begeistrad att skriva rekordstora sponsoravtal. Vi har bara börjat se effekterna av Hammarbys inträde i framtiden.Hittills är de positiva: ingen kan beskylla Zlatan för att göra föreningen en otjänst när han hör av sig till barndomskompisen Bovar Karim, bror till Tillmobils VD Briar Karim, och får företaget att sponsra Bajen. Men var och en av de tre miljardärer som nu finns runt Bajen har ekonomiska muskler långt större än Hammarby själva. Vad innebär det om föreningen blir för beroende av någon av dem? Om man vänjer sig vid att Mikael Anderssons bandyintresse ska räcka för att Huski ska förlänga avtalen, att Zlatan ska fortsätta ragga upp afrikanska talanger? Vad händer om Fredrik Österberg en dag skänker en procent av sin förmogenhet, och därmed ger Hammarby en större kapitalinskjutning än vad föreningen lyckats inbringa på transfermarknaden under hela Jesper Jansson-eran? Vad innebär närheten till så rika och mäktiga affärsmän? Mitt huvudintryck är att den här utvecklingen gör Hammarby till en mer sluten förening. Nuförtiden kan inte Bajens ledning uttala sig om vad som ligger bakom Huskiavtalet, en av deras AB-ledamöter vill inte berätta något om sig själv och en av delägarna i det AEG som äger majoriteten av kapitalet har knappt svarit på en kritisk fråga det senaste årtiondet. Hammarby har positionerat sig i ett märkligt mellanläge, där man varken är så transparent som en till fullo medlemsägd idrottsförening är, eller lika transparent som ett börsnoterat bolag är. Sponsring handlar till stor del om att få ingå i nätverk. I ett videoporträtt från 2020 beskrev Urban “Ubbe” Andersson, vd för Byggprofil AB, behållningen med att sponsra Hammarby bland annat såhär: “Det är kul att träffa lokalt förankrade företag som har samma intressen”. Frågan är vilka som kommer söka sig till Evolution, Mikael Andersson och Zlatan? Är det samma företag som ser vitsen med att komma i kontakt med Hammarbys nätverk av företagare i Söderort? Oavsett går nu vägen genom Hammarby Fotboll. Det har gått så ohyggligt fort, allting. Det var inte alls länge sen Hammarby knappt kunde hitta sponsorer, nu flockar sig miljardärerna runt klubben som blivit en av Skandinaviens mest intressanta. Jag tillhör inte dem som vill måla fan på väggen, och jag tycker att hela narrativet om att Bajen är en hipsterklubb som förlorat sin knegarsjäl är tröttsamt, men utvecklingen bör innebära att större krav på transparens gentemot supportrar och medlemmar ställs. För visst, efter två årtionden med AEG i föreningen är det fortfarande medlemmarna som styr Hammarby. Men under de senaste sex åren (sannolikt längre än så, men Hammarbys digitala arkiv är lite svårnavigerat) har inte årsmötet gått emot valberedningens förslag en enda gång. Om mer transparens ska uppstå inom Hammarby kommer medlemmarna förmodligen behöva engagera sig ännu mer. För varken Mikael Andersson, Zlatan Ibrahimovic eller Fredrik Österberg kommer självmant berätta särskilt mycket om hur de kan påverka Hammarby, men deras kapitalstyrka gör dem till makthavare som kan skicka ut Bajen i helt nya riktningar. Utvecklingen har varit lavinartad. Den kommer sannolikt fortsätta i ännu högre hastighet framöver. Mycket mer än så vet vi inte. Vad som händer den dagen Zlatan slutar nöja sig med att koppla samman Bajen och telefonibolag, Fredrik Österberg börjar agera mecenat eller Mikael Andersson fastnar för någon annan förening med bandyprofil, får helt enkelt framtiden utvisa. Just nu vet vi bara att Hammarby är en förening där möjligheten finns.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription