Jörgen Lennartsson såg ut att vara på väg att detonera nere vid sidlinjen. Kim Bergstrand var sur som en citron. Ett överlägset Djurgården kvitterade på övertid – men någon avgörande trycklättnad blev det inte. [the_ad id="69590"][the_ad id="69588"] Det är mycket som står på spel för Djurgården den närmaste tiden. Det här är inte ett år då de bygger för framtiden, utan ett år då bågen är spänd. Betydande investeringar på etablerade spelare har gjorts. Fyra tilltänkta startspelare i åldern 25 till 34 samt en sällsynt dyr låneaffär i form av Sead Haksabanovic har spetsat truppen som var på vippen att vinna Allsvenskan i fjol. Bosse Andersson har byggt för att ha kul, men särskilt kul har det inte blivit än så länge. Trots ett förhållandevis fördelaktigt spelschema har Djurgården inlett med beskedliga 3-2-2, 11 poäng av 21 möjliga, som resultatrad. Närmast väntar Elfsborg borta, Malmö FF hemma och Kalmar FF borta innan Varberg hemma avslutar vårsäsongen. Med andra ord, och utan att ta till krisrubriker: det är ett halvkritiskt läge.   Det var inte här som Djurgården skulle befinna sig i början av maj. Men det går också att vända på vissa av perspektiven. Marginalerna har retats ganska mycket under serieinledningen och gårdagens match mot Helsingborgs IF blev en märklig historia. Djurgården gjorde en kanonhalvlek mot en nykomling och … låg alltså under med 1-2 efter 45 minuter. Bortsett från siffrorna på resultattavlan fanns det inte mycket att anmärka på, för precis så där ska det se ut när Djurgården spelar på hemmaplan. Enligt Sofascore hade Djurgården 70 procents bollinnehav och 15-2 i skott. Ja, 15-2. Samma sajt har också en grafik som jag gillar, den visar på hur lagen anfallit under matchens gång. Jag lägger den här nedan, de gröna staplarna visar när och hur mycket Djurgården tryckte på, medan de blå representerar Helsingborg. Tydligare än så blir sällan en matchbild.

Så även om kvitteringsmålet kom på övertid ska Djurgården under alla omständigheter vara missnöjda med resultatet, det var ju ett smått osannolikt sådant. Och missnöjda var de, för all del. Kim Bergstrand visade upp sin mindre smickrande sida i Discoverys sändning genom att snäsa av reportern Diljen Otlu. Ibland undrar jag vad exempelvis sponsorerna till Djurgården tänker om Bergstrands mediala framföranden där irritationen ständigt tycks ligga en fråga bort. Thomas Lagerlöf var också gruvligt besviken på presskonferensen men höll hyfsat god min där han satt bredvid en nöjd Jörgen Lennartsson som i slutet av matchen hade varit i upplösningstillstånd av nervositet, jag var orolig ett tag för att han skulle explodera där nere vid sidlinjen. Vad som sved för ”Tolle” var inte så svårt att lista ut: alla brända målchanser i kombination med ett billigt insläppt mål, vid 0-2-målet gav Hampus Finndell bort bollen när Djurgården var på väg framåt med hela laget och därefter hamnade både Hjalmar Ekdal och Pierre Bengtsson snett. I andra halvlek var Djurgården inte lika vassa. Spelet blev något mer stressat i stunder. Bytet av Joel Asoro – som visade upp en ovanligt bred repertoar – i den 57:e minuten fick negativ effekt. Samtidigt var det inget tvivel om vilket lag som dominerande. Chanserna kom inte lika frekvent, men de kom, och i sin helhet var Djurgården mer överlägsna än när de mötte Sirius i den föregående omgången. Då blev det som bekant 4-0. (Ytterligare en förklaring till varför Djurgården haft problem i säsongsupptakten är gräsmatcherna på bortaplan som gett blott en poäng på tre försök. Djurgården har inte haft någon gräsplan på Kaknäs att träna på och kvalitetsskillnaden på de olika underlagen har varit tydlig.) Men nog med förklaringar, i eller något fall ursäkter, och tillbaka till den övergripande analysen: Sju omgångar är spelade för Djurgården, och på söndag kan avståndet till Hammarby och tabelltoppen vara åtta poäng. I år har Djurgården byggt för att göra omedelbara resultat, vilket innebär ett visst avkall på den långsiktiga utvecklingspotentialen, och sådana säsonger höjs insatserna. Redan nu har ganska mycket ställts på sin spets. LÄS MER. Porträtt: Haris Radetinacs nio liv – klubbhjälte mot alla odds

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription