Elias och Jimmy Durmaz är klara för AIK. Fotboll Sthlms statistikexpert Marcus Bring har dykt i siffrorna för att värdera brödernas styrkor, svagheter samt hur de passar in i Gnaget 2023. [show_ad id=4]

Elias Durmaz

Den flerfaldiga U-landslagsmannen har haft en krokig karriär där han från moderklubben BK Forward till slut hamnade i Hammarbys ungdomsverksamhet. Några tävlingsmatcher för A-laget blev det dock aldrig vilket sedermera ledde till Syrianska innan han hamnade i Vasalund där det tog fart på riktigt. Som högerytter i Vasalunds 4-2-3-1 system har han varit deras klart bästa och viktigaste spelare under 2022 och lagets imponerande tredjeplats var till stor del hans förtjänst.

I spidern ovan får vi en bild av hur Durmaz presterat under säsongen. Värdena är baserade på yttrar och offensiva mittfältare i Division 1 under säsongen där värdet längst in på varje statistisk kategori representerar de fem lägsta procenten och värdet längst ut representerar de fem högsta procenten. Rent statistiskt kan man inte prestera mycket bättre än vad Durmaz gjort under 2022, han placerar sig i toppskiktet på flertalet nyckeltal och har gjort inte mindre än 15 mål och 12 assist. De kreativa siffrorna, ”xG Assisted (xA)” och ”Passes to box”, slår i taket liksom ”Successful dribbles”. Det ska nämnas att han tar en hel del fasta situationer vilket ger den kreativa datan en skjuts, men det är ändå starka papper som han visar upp. Han är en av seriens bästa en-mot-en-spelare och siffrorna kopplat till målfarlighet imponerar då xG-noteringen är hög och skotten frekventa. Det som går att kritisera är att han något för ofta tar avslut från dåliga lägen vilket xG-per-skott noteringen under genomsnittet påvisar, det är lite väl många skott från distans, men det är en radanmärkning. För att ytterligare understryka Durmaz dominans kan man titta på grafen nedan som på ena axeln redovisar noteringen för ”Goal Threat Index” och på den andra axeln redovisar noteringen för ”Chance Creation Index”. Indexet har jag skapat själv baserat på Wyscouts data där mål, skott och xG ingår i det förstnämnda betyget och assist, passningar till straffområdet och xA ingår i det andra betyget, med alla siffror per 90:e minut. Ingen spelare har en högre totalsiffra än Durmaz.

För AIK:s del gäller det att ge utrymme för Durmaz att göra det som han är bra på. Det största frågetecknet är hur han kommer att passa i Andreas Brännströms förmodade 3-5-2-system utan offensiva yttrar. Durmaz har visserligen spelat central mittfältare tidigare under sin karriär, men genombrottet kom från en utgångspunkt på kanten. Hur Brännström avser att använda Durmaz återstår att se, men rimligtvis är det som framskjuten central mittfältare, det är i alla fall där jag tror man får ut mest av honom i ett 3-5-2.

Tittar man på var Durmaz haft sina bolltouch under 2022 ser vi att de är koncentrerade till högersidan men att han ofta och gärna vandrar in i banan och opererar i höger innerkorridor, vilket inte behöver vara helt olikt ytorna som en framskjuten central mittfältare på ett tremannamittfält har boll i. En titt på varifrån han utför sina mest frekventa nyckelaktioner, alltså framspelningarna, straffområdesinträdena och utmanandet av motståndarna, visar också att de inte enbart kommer från högerkanten. Durmaz gör sig gärna spelbar mellan linjerna för att hitta utrymme att skapa åt andra eller sig själv. Han vill ofta och gärna ha den på fötterna för att styra och ställa med sin känsliga högerfot, men också ovanligt kompetenta vänsterfot.

Bilden på Durmaz skottassist understryker det jag nämnde tidigare i texten om att en betydande andel av hans framspelningar kommer från fasta situationer, inte minst hörnor. Men bortser man från dessa så följer det samma mönster som tidigare, han har inte varit en högerytter som varit låst till kanten.

På grafiken ovan får vi ytterligare en bild av Durmaz spelstil. Bara tre yttrar eller offensiva mittfältare stod för en större andel av sitt lags touch än Elias Durmaz i division 1 2022 och dessutom var han ansvarig för störst andel av sitt lags xG-värde (xG han antingen skapat genom att tillföra värdet själv genom ett eget skott eller spelat fram till det), sanna tecken på en offensiv spelare som gärna är den som har bollen. Mycket talar alltså för Durmaz i AIK, men förutom frågetecknet för formationen upplever jag att AIK har relativt många offensiva spelare som hellre vill ha bollen på fötterna än gå i djupled. John Guidetti, Abdussalam Magashy och Vincent Thill räknar jag in där. Motbud finns i kreatör- och djupledshybriderna Omar Faraj och Yasin Ayari men spelarna med tendenser att vilja röra sig mot bollen snarare än från den är flera, och Elias Durmaz är ytterligare en spelare i den kategorin.

Jimmy Durmaz

Jimmy Durmaz som de flesta känner honom, en flärdfull ytter som skapar lägen för andra, är ett minne blott. Istället har 33-åringen under de senaste åren skolats om till central mittfältare. Under 2022 är det nästan enbart där han spelat, och det med gott resultat. Sedan flytten från Galatasaray till Fatih Karagümrük 2020 har har varit ordinarie och det utan några större skadeproblem.

Durmaz ”heat map” från året, baserat på hans bolltouch, skvallrar om en innermittfältare som har ungefär samma rörelsemönster som en traditionell åtta och som både bidrar i uppbyggnadsspelet och i sista tredjedelen. Formationen som Fatih Karagümrük har använts sig av har varierat, men 4-2-3-1 med Durmaz som en av de två djupare centrala mittfältarna eller 4-3-3 med honom som en av de två framskjutna centrala mittfältarna har återkommit mest frekvent. Däremot har Durmaz nästan alltid ett mittfältsankare bredvid sig, alltså någon som primärt täcker ytor och vinner boll medan svensken haft större frihet att göra skillnad vid bollinnehav i flera faser av spelet.

Durmaz spider från 2022 imponerar och han är bland de bästa på sin position i turkiska ligan vad gäller bollprogression, ”xG Assisted” och lyckade dribblingar. Något som vore starka papper oavsett lag men ännu mer när man väger in faktumet att Fatih Karagümrük varit ett mittenlag utan särskilt mycket boll. En enkel jämförelse att göra blir den med Loret Sadiku som i våras hämtades till Hammarby från Kasimpasa och precis som Durmaz stod sig stark i konkurrensen i x-antal nyckeltal, om än i helt andra sådana än de Durmaz sticker ut i. Men ur ett dataperspektiv har de hållit ungefär samma nivå och givet Sadikus prestationer i Allsvenskan när han varit hel, som varit bra, finns det anledning att förvänta sig att Durmaz också kommer göra skillnad i Sverige. Bollprogression och kreativitet är alltså de två områdena där Durmaz stuckit ut som mest kontra andra centrala mittfältare i Turkiet, men pratar vi om en spelare som med få aktioner under en match som gör mycket med bollen och spelar med stor risk eller någon som styr bollinnehaven med många touch per match och spelar med lägre risk? Svaret: En blandning.

De två senaste säsongernas passningsdata för Fatih Karagümrük är utplacerade i grafen ovan och den uppmärksamma noterar att ingen i laget slagit fler passningar per 90:e minut under hösten, men det med en felmarginal som är relativt hög och framför allt högre än sina mittfältskollegor. Så man bör nog inte förvänta sig att Durmaz är tänkt som spelaren som tar sig an den djupaste rollen på AIK:s centrala mittfält, den riskbedömningen med boll har han i alla fall så här långt i sin karriär inte visat att han behärskar. Istället skulle jag beskriva honom som en flytande spelfördelare som opererar något framför ett defensivt ankare där han kan kosta på sig att ha en högre felmarginal i sina aktioner, men som gärna har mycket boll. Om han får det utrymmet kommer han sannolikt addera värde i eget bollinnehav och vara en klar tillgång för AIK. Som jag bedömer det är dock knäckfrågan huruvida det är värt att ge ett stort kontrakt till en snart 34-årig mittfältare.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription