MARBELLA. Å ena sidan vet vi hur Hammarby ska spela. Å den andra har vi ingen aning. I nuläget skulle jag bara kategorisera tre från truppen som givna startspelare. [show_ad id=3] Gårdagens blogg är… gårdagens nyheter. I en intervju med Sportbladet berättar Mikael Hjelmberg att han redan har bestämt sig. Chefsscouten blir i Hammarby, och så var det med den saken. Ett viktigt besked – jag tror att Hjelmberg övervägde saken ordentligt – för Hammarby som fortsatt har mycket att uträtta. Klubben växer det så det knakar, och lär fortsätta att göra så. Men hur ska Bajen spela i år? Det finns två svar på den frågan. Det första är att vi vet. Det kommer bli 4-3-3 med mittfältstriangeln vänd neråt. På träningarna här nere, de som jag har fått se, har spelarna gnuggat på grunderna i spelet med boll. Uppspel, passningsmönster, övertagsskapande, linjebrytande, frigörande av ytor. Att Marti är en skicklig tränare går det inte att ta miste på. Det fina adjektivet spränglärd passar på honom. Alla som man pratar med om honom lyfter fram hans djupa kunskaper. Att han vet vad han vill med sin fotboll är lika tydligt. Det finns en filosofi och metodik som allt utgår ifrån och den passar såväl i Hammarby som det moderna taktiklandskapet. Under matchen mot Seattle Sounders klickade inte allt, det förväntar man sig inte i den typen av match, men det syntes vad Hammarby har tränat på. Framförallt tyckte jag att de klarade av att attackera på olika sätt. I fjol kunde låga försvar vara ett gissel och där har klubben identifierat en förbättringspotential. Att en-mot-en-specialister som Montader Madjed, Viktor Djukanovic och Saidou Alioum samt den kvicke kreatören August Mikkelsen har anslutit ska bland annat ses i ljuset av det. Något negativt om Marti? Kanske att han är för perfektionistisk. Det är i grunden positivt att vara en tydlig ledare som ställer krav, men risken finns alltid att man förlorar sig i energislukande detaljer, vilket jag tycker att öppna/stängda träningar-frågan var ett exempel på. Nåväl. Till den andra delen av frågan om hur Hammarby ska spela. Svaret är att jag inte vet, och det tror jag inte att Marti eller Jesper Jansson heller gör. Det går knappt att peka ut en halv startelva vid det här laget. Dels för att det kommer ansluta två-tre bärande spelare, dels för att det är så många talanger som knackar på dörren. Många av dem är svårbedömda. Inte på sikt, de flesta lär nå långt, men 2023. Är Madjed klar för att starta? Djukanovic? Demirol? Alioum? Fofana? Erabi? Och så vidare. Faktum är att jag bara ser tre spelare som givna för stunden. Oliver Dovin står. Edvin Kurtulus spelar i backlinjen. Nahir Besara flyttar man inte på, även om han har tackat nej till det senaste kontraktsförslaget. Jag hör motbuden om Pinas, Fenger och Sadiku, och ja, de bör vara startspelare, men det finns bara två mittbacksplatser och Adjei är med i leken. Sadiku ligger bra till, men Demirol är en Marti-favorit och bör ha utvecklats från i fjol. August Mikkelsen hade jag kunnat lägga in i kategorin högst upp, jag tror att han kommer glänsa, men han får växa in i laget några veckor först. I övrigt är det vidöppet med flera kandidater på flera positioner. Med så många talanger talar tiden för Hammarby, den gör ju nästan alltid det, men det ger också en osäkerhetsfaktor inför denna säsong. Det kan bli så att det saknas toppklubbskvalitet på kanterna, men det kan också bli så att det bara är att välja och vraka. Dessa rader skriver jag på Malagas flygplats. Det är dags att resa vidare till Djurgårdens läger på Gran Canaria, men jag har sparat lite Bajenläsning som kommer i dagarna. Dessutom glider Viktor Asp in om ett litet tag för att täcka slutet av lägret, och det är minsann inte det sämsta.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription