Efter sex matcher har laget tagit lika många poäng. Den unga satsningen har bara lett till att två spelare under 23 blivit ordinarie. Vart är egentligen Hammarbys säsong på väg? Fotboll Sthlm tog en biltur med Jesper Jansson för att ta reda på svaret på frågan. [show_ad id=1] – Visste ni att Kingsley jobbade som byggarbetare i Ghana när han var sexton?, frågar plötsligt Jesper Jansson. Fredrik Hammar och Alper Demirol lyfter förvånat på ögonbrynen. Tillsammans med Richard von Yxkull utgör sportchefen och de två a-lagsspelarna ett grönvitt inslag i den drygt tvåhundra personer stora publiken som följer matchen mellan IFK Stocksund och HTFF. Den är rätt brunkig och saknar klara målchanser. Jag frågar Alper och Hammar om de saknar att spela i norrettan. – Nee, nee, jag tror faktiskt inte det, säger Fredrik Hammar i en imitation av Carl XVI Gustaf. – Har du sett den? Kungen, alltså… Det är sen eftermiddag och matchminut 85. Långt ner på högerkanten får inbytte Gent Elezaj tag i bollen, tvåfotar sig förbi en Stocksundsförsvarare och slår ett lågt inlägg som en styrs i mål i en hög båge in i mål. Hammarbydelegationen jublar, Richard von Yxkull lyfter knytnävarna i segergest. Både han och Jansson är överens om att matchens bästa spelare heter Noah John, vänsterbacken som bär kaptensbindeln, vars potential är skäl varför Anton Kralj bara fick ett tremånaderskontrakt. Gent Elezajs mål blir matchens enda. HTFF har tagit säsongens femte raka seger och placerar sig på andra plats i tabellen. För a-laget ser det annorlunda ut.

Efter sex matcher i Allsvenskan står Hammarby på sex poäng. Vinsterna har kommit på hemmaplan, mot lag från den undre halvan av Allsvenskans tabell. På bortaplan har Bajen kammat noll mot Häcken, AIK, Malmö och Norrköping. Var står egentligen Hammarby? – Vi står ju inte bra till i poäng med a-laget, men rent generellt så står vi ju väldigt bra i antal intressanta spelare och potential framåt, säger Jesper Jansson och rattar bilen ut från parkeringen till arenan där HTFF nyss har vunnit. Det gäller ju att våga tro på det fortfarande, och det är kanske det tuffaste. Det är tryck utifrån och sen blir man påverkad internt och börjar man tappa tro på vad vi gör. Det är ju det som är farligt. Hur skulle du beskriva vad det är ni gör? – Strategin är ju någonstans att kunna behålla spelare längre, skapa truppvärde och vara med och spela i Europa. Vi vill ju kunna behålla spelare ett och två år längre och att bli ett lag som spelare hellre väljer före en mindre klubb i en större liga. Rosenborg på 90-talet och FCK de senaste åren, de klarar av att behålla spelare för de vet att lagen spelar i Europa varje år. Men vi måste ta oss dit och på gott och ont så har vi haft en jävla spelaromsättning, dels på grund av ligan vi spelar i, dels också på grund av att vi har gjort det bra. Då blir det svårt att få stomme och stabilitet. Det är det absolut svåraste, att hitta en balans mellan stabilitet över tid och att få fram unga. Ett exempel är väl Mohanad Jeahze, som vi hade kunnat släppa under sommaren och frigöra en plats, men som vi bedömde var för viktig i toppstriden. Ett annat exempel är Jeppe Andersen, han är en jättebra spelare, har varit här länge, men han kände väl själv att han inte var förstavalet. Vi kan behålla honom, men då stoppar det nästa kille som kommer underifrån. Det är hela tiden ett pussel där, att välja mellan stabilitet och fortsätta få fram unga. Finns det risk för att man börjar ifrågasätta projektet nu? – Ja, det märker man väl redan. Nu kommer det frågasättas om mig, om Marti, om spelarna. Det är en enorm hype kring svensk fotboll, vilket är positivt, men det gäller i vissa lägen att kunna stå emot. Sen måste man också kunna hantera det så att det inte sipprar ut på planen. Har du fullt förtroende för Marti nu efter den här inledningen? – Ja, det har jag. Men sen måste vi ju titta på vissa saker. Det är ju ett litet mönster här med bortamatcher. Vi måste titta på hur vi ska göra för att kunna vara uppe på hästen tre dagar efter en torsk mot Malmö, när man inte hinner göra några förändringar. Sen måste man ju summera det i rätt läge och inte bara stressa upp saker, för det är väldigt mycket för Marti och hans stab i en sådan matchperiod. För mig är det så mycket mentalt i fotboll, både på individuell basis, spelarbasis och sen som lag. Det tycker jag man lägger alldeles för lite fokus på. Jag har också funderat på hur vår/höst påverkar hur vi spelar i Sverige. Under höstarna blir det mörkare och mörkare ute, det vet man ju själv hur man påverkas av, och samtidigt är det landslagsuppehåll. Det blir ingen rytm i det. Om du ser till truppbygget, är årets trupp bättre än den ifjol? – Bättre är den ju uppenbarligen inte just nu i och med resultaten, men jag tror att potentialen är större. Inte minst offensivt har vi väldigt mycket kvalitet och spetsegenskaper, mer än vad vi hade förra året. Det är mer att relationerna inte har satt sig riktigt. I fjol hade vi en relativt tacksam öppning på Allsvenskan, Martis spel satte sig direkt och Darijan och Nahir hittade varandra direkt. I år söker vi lite, fortfarande. När bilfärden kommit till Gullmarsplan har intervjun nått den analys över Hammarbys truppbygge som Fotboll Sthlm publicerade i fredags. Slutsatsen var att Bajen gör rätt i att bygga en ung trupp, men eftersom de unga spelarna inte får tillräckligt med speltid lyckas inte klubben bygga tillräckligt med truppvärde för att kompensera för de på kort sikt uteblivna resultat som tappet av de etablerade spelarna innebär. Jesper Jansson läste artikeln. – Den var intressant. Den stämmer definitivt med känslan vi har, sen får man ju summera hur det gått efter en vårsäsong, nu är lite tidigt att summera matchminuter. Vi kommer sätta oss ned efter vårsäsongen och titta på det konkreta: hur många matchminuter har de olika spelarna fått och hur vi har hanterat målsättningen. Det är inte relevant att snacka om någon snittålder på en hel trupp, utan vi måste sätta det i relation till matchminuter till de unga. Så det är ett lite längre perspektiv, säger Jesper Jansson. Ni har valt strategi, vill förädla truppvärde över tid, men just nu blir det bara halvvägs utfört. Håller du med om det? – Det kan jag hålla med om. Dels så är det för att några nyckelspelare försvunnit och vi inte har kunnat sätta en stomme. Det är en bidragande sak. Sen har vi haft skador på Nalic och Mikkelsen, och sen är det givetvis resultatorienterat. Vi har dels en strategi som vi sätter upp som klubb, som vi jobbar igenom, men sen så har vi också en tränare som har sin roll. Han måste få jobba i det dagliga i förhållande till gruppen, och ta ut spelare efter form och taktik. Det måste man definitivt respektera, för det är hans jobb. Där kan vi inte gå in och börja peta. Att bara två spelare under 23 år har spelat mer än 50 procent av minuterna – beror det på att de som kommit inte har hållit rätt nivå eller har Marti tagit ut fel spelare? – Nej, det tycker jag inte. Jag tror nog mer att det inte satt sig i spelet riktigt. Man får summera efter hand i förhållande till om det har varit skador, formkurvor eller motstånd. Sen är det tränaren som tar de avgörande besluten, rent taktiskt och formmässigt. Jag tror nog vi fortfarande söker lite spelmässigt efter relationer och sånt på planen, och då blir det svårt att släppa in debutanter eller unga spelare. Det är bara att titta på landslaget, släpper du in en eller två i ett fungerande system, då funkar det oftast bra. Men ofta så ger man inte chansen till åtta på samma gång, för då är det ingen som ser bra ut. Jag tror att det gäller att hitta en stabilitet, för sen är det mycket lättare som tränare att jobba med att slussa in. Men har inte någonting gått snett när bara två spelare under 23 år blivit ordinarie? – Jag vill inte summera ännu, jag tror att det här måste vi titta på över tid. Det måste få vara en tränares jobb att känna av träningar och hur gruppen mår från dag till dag, sen får vi utvärdera efter en halv säsong och ta beslut utifrån det. Man kan inte gå in och peta i det dagliga arbetet, det måste vara respekt för olika yrkesroller. Det är min filosofi till hundra procent. Du kan inte säga till Marti att han måste spela de här spelarna, men tanken är väl att bygga trupp på ett sätt som gör att de som spelar är till stor del unga? – I grund och botten är vi rätt bra strukturerade i förhållande till vår strategi. Om du tittar på mittbackarna till exempel, där har vi den strategin som vi vill ha, med spetsbärande och high potentials. Fenger har vi som en bärande spelare, Kurtulus är etablerad men får ses som en high potential också. Sen har du Nathaniel Adjei och Ludde Svanberg som framtidsnamn. Där ligger vi rätt till i det i förhållande till positionsmässigt. Men när det har gått 15 matcher i Allsvenskan så ska det enligt strategin ha varit några fler som har etablerat sig bland de unga? – Ja, det är ju målsättningen. Absolut, så är det. Är det en målsättning i termen att “så borde det vara” eller “så måste det vara, för annars funkar det inte”? – I att så måste det vara. Men man ska komma ihåg att saker går stegvis. När vi hade sålt Williot, Amoo och Aziz, då hade vi Mayckel Lahdo som var den som skulle slussas in i nästa fas, men då försvann han och vi lyckades inte skriva något nytt avtal med honom. Tanken var att han skulle komma in under hösten, men då väljer han att gå, i ett läge där vi inte har nästa spelare klar. I det läget kunde man inte säga att “vi ska ha fyra under en viss ålder på plan i varje match”, man måste ge det tid. Man kan paketera det efter två - treårsperioder, och ser man det ur det perspektivet har vi varit bra på att släppa fram spelare. Det är rätt snabba cyklar för oss när nästa talang slussas in. På Södermalm står solen fortfarande högt trots att klockan är över sju. Jesper Jansson styr bilen in på Tjärhovsgatan, förbi Kvarnen där han presenterades som Hammarbys sportchef för sex år sen, och säger att han är både kritisk och tålmodig kring lagets prestationer. – Vi har ju de här sakerna vi tittar på över tid, som jag grubblar mycket på. Varför skapar vi inte lika många målchanser? Varför sätter vi inte dit bollen? Vad har hänt med våra fasta situationer? Men jag måste ha ett förtroende till Marti och hans stab, och jag tror att mycket handlar om de mentala bitarna. I min roll är det enklaste jag kan göra nu att plocka in ett namn, en crowdpleaser, en spelare som varit utomlands och som folk känner till. Men vill jag det? Vi vill ju spela de yngre, vi vill skapa truppvärde, vi vill att de unga ska stanna längre. Då måste det finnas en plats för dem och vi får kanske satsa annorlunda. Vi har förlängt med Kurtulus och Dovin, exempelvis, för vi har dragit lärdom av vissa beslut som vi tog tidigare. Tänker du på försäljningarna av Mayckel Lahdo och Aimar Sher, som gick med utgående kontrakt? – Precis. Vi har råd att förlänga, men det kostar också. Vi tog in Sabo, Alioum, Fofana, Djukanovic, Mikkelsen och Madjed, förlängde med Erabi, Markus Karlsson, Deniz Gül, Casper Eklund, Kingsley Gyamfi, Adjei, Svanberg och Hammar, då måste vi ge dem tid att komma in i laget. När ni tog in Anton Kralj på ett tremånaderskontrakt sa du att det var för att ni ville se hur Noah John utvecklades under våren. Han har inte a-lagsdebuterat, när ska ni bedöma honom? – Det kollar vi på hela tiden. Vi har rätt så mycket etablerade spelare, det ser du ju om du kollar på dina uppgifter. Det är de etablerade som spelar. Så jag tror inte lösningen är att spetsa laget med en till etablerad spelare. Man ska komma ihåg att när Mohanad Jeahze kom in i Hammarby hade han spelat ett halvår i ett Mjällby som nyss gått upp. Det är hos oss han blev en toppspelare. Ska man då ersätta en spelare som gjort den resan med en som redan är på toppen? Kanske, men det blir dyrt. Jag ser hellre att fler gör den resan, etablerar sig i toppen på sina positioner och blir kvar länge i klubben. En truppstrategi som syftar till att utveckla truppvärde brukar vara populär bland supportrar, åtminstone tills tillräckligt med kapital samlats ihop för att kunna finansiera en kortsiktig satsning. När ska man egentligen sluta försöka värdeutveckla och gå för guld? För Jesper Jansson är det närmast en fotbollsfilosofisk fråga, som föreningens medlemmar borde få säga sitt om. – Det kanske skulle kunna bli en medlemsfråga. Länge var Hammarby trea i Stockholm, men nu är vi ett förväntat topplag. Hammarbyarna får jämt höra att de inte vunnit några titlar, det får de jämt försvara sig mot, även om vi vann cupen under pandemiåret. Kanske är det så, för att få lite lugn i leden, att man bara ska säga att “nu går vi för guld”. Det var lite vad vi gjorde förra året. Vi kände att vi behövde en nia och gjorde vår största värvning någonsin i Veton Berisha. Han var skandinav, hade ett track record, var landslagsman, hade det vi sökte i presspel och målgaranti. Sen var det Häcken som vann i slutändan, men den satsningen vi gjorde förra året, det var kanske lugnande för supportrarna. Men då kan man kan väl säga att "vi kan bränna pengarna om ni vill, men inte ens då finns det några garantier för en titel"? – Det är ju så det är i svensk fotboll. Där tycker jag att Häcken har gjort det fantastiskt och jobbat i det tysta. De har kunnat komma tolva, sen har de byggt en träningsanläggning och haft en stabil ekonomi i och med Gothiapengarna. De har tuggat på. Sen fick de ett lugn i att de fick hem Simon och Samuel Gustafson i en bra ålder. Så de har haft skickliga spelare, men också väldigt avslappnade spelare som hanterar en guldstrid. Sen har du ju Djurgården som har spelat in 80 miljoner netto, minst va? Vi sålde för 140, men det är inte nettopengar, vi måste investera i nya spelare, sen är det avbränningar till gamla klubbar och till agenter. Men pengarna du får in i Europa, det är nettopengar. Jämför du vår trupp med Djurgårdens har vi större värde bland de unga spelarna, men även de investerar och köper tre spelare från BP, för att de måste tänka också framåt. Om de inte går till Europa så måste de ha de intäkterna någon annanstans. Vid Londonviadukten berättar Jesper Jansson om åren i Helsingborgs IF och FC Köpenhamn som formativa för den truppvärdesstrategin han nu försöker implementera i Hammarby. I Helsingborg kunde han inte förlänga med nyckelspelare i rätt tid, med följden att truppen dränerades på spets i varje fönster utan att tillräckligt med kapital kom in för att hitta ersättare. I FC Köpenhamn hade han en närmast obekvämt stor budget, och kände själv att han kunde göra ett lika bra jobb med mindre plånbok. – Det är vårt enda sätt att konkurrera med större klubbar. När jag var chefsscout i FCK fick jag rapporter om spelare som skulle kosta två miljoner euro. Det hade vi råd med, men jag kände varje gång att “helvete, det är mycket pengar”, och tyckte att jag kunde hitta motsvarande spelare för en halv miljon euro. Jag tycker att hela fotbollsvärlden går åt det hållet. Se på Real Madrid: de är fan högst upp i hierarkin, de har ingen anledning att spela en 18-åring, men de gör det ändå. Vi måste börja slussa in spelare nu, och tro på strategin fullt ut, även om vi förlorat fyra bortamatcher. Lösningen kan inte alltid vara att värva mer etablerat, då får vi försöka få de spelare vi har att lyfta, ha tydligare utvecklingsplaner eller scouta bättre. Till sommarfönstret ropar många på etablerade nyförvärv, kommer ni stå emot det? – Det hoppas jag att vi kan. Det är en väldigt viktig parameter i vår strategi. Det räcker med att kolla på när vi värvade in Berisha. Han såg ut att vara ett säkert kort i förhållande till ålder, personlighet, att Marti kunde honom, men alla förväntade sig att det skulle levereras direkt. Det kände han också, och det fick man hantera. Sen kan du jämföra med Viktor Djukanovic, som kommer från Montenegro, en liga som är rejält sämre rankad än Allsvenskan. Han kommer in och så gör han två mål nästan direkt. Efter varje match vill supportrarna ha svar, ni i media vill ha svar, man ska alltid hantera den pressen. Jag tror mer på att ha tålamod.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription