Efter fem månader lades förundersökningen om misshandeln av Landskrona Bois-supportern Joakim ned. Enligt polisforskaren Stefan Holgersson följer det ett bekant mönster. – Det finns en inriktning i att man vill skriva av ärenden, säger Holgersson. [show_ad id=3] Ett möjligt nyckelvittne som inte fick se viktigt filmmaterial. En husrannsakan som gjordes månader för sent. Kroppskameror som inte visade något relevant. I veckan publicerade Fotboll Sthlm en granskning av polisens nedlagda förundersökning av händelserna vid Olympia i Helsingborg i augusti förra året, där en Landskrona Bois-supporter blev slagen blodig i ansiktet med batong. Den kunde visa på delar i utredningen som både förundersökningsledaren, åklagare Lars Morand, och målsägandebiträdet, advokat Magnus Jansson, ställde sig frågande till. En av dem som läst granskningen är Stefan Holgersson. Han är professor i polisvetenskap vid Oslo polishögskola och polisforskare vid Linköpings universitet, men har också länge varit polis i yttre tjänst. Holgersson har tidigare forskat om polisingripanden vid fotbollsmatcher och blev inte överraskad av granskningens slutsatser. – Det som jag har kommit fram till i de olika rapporterna är att det är ett krävande arbete för poliserna i de här situationerna. Och precis som en del fotbollsspelare inte klarar av press och man kanske inte väljer ut vissa som straffskyttar av det läget, finns det poliser om inte klarar av det läget. Men insikten och förmågan att byta ut finns inte på samma sätt inom polisen. Där kan det vara känt att en polis har problem med att hantera stress eller hur man ska hantera de här situationerna, och ändå så tas den personen ut. Det handlar inte bara om fotboll. Så länge det inte går att bevis att en polis har begått en brottslig gärning så är det vanligt att den personen får fortsätta jobba kvar i samma roll, istället för att man försöker se till att den får andra arbetsuppgifter som den kanske klarar av bättre, säger Stefan Holgersson. Vilka konsekvenser har du kunnat se av det? – Att människor har blivit utsatta för saker som de inte borde ha blivit utsatta för. Och även att poliser har hamnat i situationer beroende på vad deras kollegor har gjort, som inte har varit bra. Det drabbar de som man gör ingripande mot och även poliser i omgivningen. Fallet som Fotboll Sthlm granskade rörde en misstänkt misshandel, där förundersökningen inte kunde bevisa vem som var skyldig till brottet. Enligt Stefan Holgersson skapar det underlag för kritik, men han menar också att det finns uppenbara brister i förundersökningen. – Jag är inte insatt i förundersökningen, men av ert reportage kan man ju dra slutsatsen att det finns saker som kunde ha gjorts på ett annat sätt. Det är inte säkert att det hade lett till någonting, men det hade minimerat risken för kritik. I och med att det här var ett fall som fick stor uppmärksamhet redan från början, vad jag minns, så är det ju extra viktigt att vidta åtgärder så att det inte finns anledning att ifrågasätta utredningen. Här väntar man ju med att undersöka batongen i ett antal månader, vilket gör det ganska meningslöst att genomföra den åtgärden. Man visar heller inte vittnet som kan ha sett saker filmsekvensen. En annan aspekt som jag sett återkommande gånger ärr kroppskamerorna. Förundersökningen i Helsingborgsfallet hade tillgång till en viss mängd filmmaterial, bland annat från polisens dokumentationsgrupp och vittnen. Men alla poliser som närvarande använde inte sina kroppskameror. Förundersökningen har heller inte kunnat ta del av filmer den misstänkte polisens kroppskamera. – Det är ofta som de används för att man ska kunna bevisa att en motpart har gjort fel, men det är sällan som de används för att visa det motsatta, alltså om en polis agerat på ett felaktigt sätt, säger Stefan Holgersson. Varför är det så? – Jag kan inte svara på det, men det är ju något som det har skrockats åt: "Ja, det är ju märkligt att hela gruppens kameror slutar fungera just när de gör det här ingripandet som de har fått hård kritik för". Då kan man ju dra sina egna slutsatser. Men det har tagits upp flera gånger. För Fotboll Sthlm berättar sambon till Landskrona Bois-supportern Joakim, som egentligen heter något annat, om hur familjen påverkats av det inträffade. Dels har Joakim varit sjukskriven, men parets fyraårige son har också blivit skärrad av händelserna och blir orolig när pappa måste vara borta. Sambon beskriver också att hennes förtroende för polismyndigheten raserats efter ingripandet. – Polisen har stort förtroende, så de här händelserna påverkar nog inte så mycket på kort sikt, men om det återupprepas blir det ett trovärdighetsproblem. Nu är det riktat till en begränsad samling människor, men när fler får inblick i det här får det ju väldigt stora konsekvenser för trovärdigheten om poliser misstänks för brott och det blir allmänt vedertaget att det inte utreds. I det här fallet blev målsägande slagen i huvudet med batong. När får polisen ta till batongslag mot huvudet? – Det är jättesvårt att yttra sig generellt, men om det är en nödsituation så får en polisman agera på ett sätt som inte är uppenbart oförsvarligt. Då kan en polisman agera på ett sätt som gör att det inte går att juridiskt straffa honom. Sen är en annan sak att det är olämpligt, men straffbart är det inte, för det är en ansvarsfri grund. Poliser har en rätt och en skyldighet att göra ingripanden. Jag har tittat på andra typer av ingripanden, där poliser försätter sig i en nödvärnssituation. De agerar på ett sätt som gör att det uppstår en nödvärnssituation och de måste bruka sina tjänstevapen. Stefan Holgersson exemplifierar med fallet Eric Torell, som sköts ihjäl av polisen 2019, för att ge en bild av att även felaktig våldsanvändning i samband med polisingripande inte alltid är straffbart. – Det kan handla om människor med psykiska problem som ringer en anhörig och vill få hjälp, sen slutar det med att personen blir skjuten. Det finns till och med tidigare polisanställda som säger att om man har en anhörig som har psykiska problem och är utåtagerande, den som ni inte ska ringa till är polisen. Eftersom det finns en uppenbar risk att den här personen blir skjuten. Då har man kommit till en situation där det är väldigt olyckligt. Där handlar det om att polisen i många fall kan agera på ett sätt som är juridiskt korrekt, men som är taktiskt och etiskt felaktigt. Att brottsfall där den misstänkta är polis avskrivs är ett återkommande mönster, enligt Stefan Holgersson. Men varför är svårt att svara på. – Det finns olika skäl. Det kan vara att utredaren inte har gjort det som han ska, det kan vara att åklagaren inte gjort det han ska, att det finns en inriktning att man vill skriva av ärenden och ska göra minsta möjliga. Att ärendena kan vara svårutredda, med tanke på att polisen har rätt och skyldighet att använda våld. Det är flera variabler som spelar in. Den avdelning som utreder brott som poliser begår heter särskilda utredningar. Avdelningen är en fristående från övriga delar av Polismyndigheten, men likafullt en del av polisen. Det tycker Stefan Holgersson är problematiskt. – Avdelningen för särskilda utredningen är en avdelning inom Polismyndigheten. Det betyder att chefen för avdelningen har vissa förhållanden till rikspolischefen som den inte skulle ha om den verkade i en organisation helt utanför polisen. Med tanke på bristerna så ser det inte snyggt ut som det är idag. Sen kan man säga att det är en fristående avdelning, men när rikspolischefen har utvecklingssamtal med chefen för särskilda utredningar och de ändå träffas i olika sammanhang, då förvärrar det synen att man skyddar varandra. Särskilda åklagarkammaren har avfärdat den kritiken och säger att man bedömer polisen hårdare och vänder på varenda sten, men det visar min pågående forskning på inte är fallet. Stefan Holgersson skulle vilja se ett system som finns i andra länder, där brottsmisstänkta poliser utreds av en helt självständig myndighet. Men han är inte övertygad om att det hade löst problemen med brottsmisstänkta poliser som inte åtalas över en natt. – Erfarenheter från andra länder visar att det kanske inte alltid förbättrar utredningar. Men det skickar en viktig signal om att det utreds utanför polisen. Sen handlar det också om polisens kultur och polisens förmåga. Polisen har problem med att man inte är en lärande organisation. Man har problem med människor som larmar om missförhållanden, det är en tystnadskultur som förvärrar strukturella problem. Det kan handla om att polisen är för få. Det såg vi exempelvis under påskupploppen 2022, där polisen inte hade tillräcklig utrustning eller tillräcklig bemanning. Det är en svår situation, men Polisen har en stor del i att försöka utveckla sin verksamhet. Vad ser du som en möjlig lösning? – Det är klart att det finns lösningar. Mycket handlar om den polisiära kulturen och problem inom polisen som finns att hantera. Sen bör man lägga de här utredningarna utanför polisen och se till att åklagarna är de skarpaste åklagarna som man har. Det är inte alltid fallet idag, om man säger så.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription