Intäkterna fortsätter att stiga, kontrollen på kostnaderna är intakt och det egna kapitalet har passerat 200 miljoner. Djurgårdens ekonomi har aldrig varit starkare, men är klubben överkapitaliserad? Fotboll Sthlm gick igenom Djurgårdens resultat för 2023 med fotbollsekonomen Anders Norlen. ✓ Här läser du fler av Anders analyser om fotbollsekonomi [show_ad id=3] Vad sticker ut i Djurgårdens rapport? Ett par saker: Bolagets extremt starka balansräkning, som bara blir starkare. Bolagets egna kapital är nu uppe på över 200m – upp från 1.6m för 10 år sedan, och som bara fortsätter en trend att bli starkare och starkare. Bolaget hade över 100m i kassan per årsskiftet, och moderföreningen – som till skillnad från i fallen AIK Fotboll AB och Hammarby Fotboll AB äger 100% av bolaget – sitter med ytterligare ungefär 50m i kassan. Djurgården är väldigt förmögna. Sen att man fortsätter se en positiv trend i de viktiga rörelseintäkterna. Intäkterna från matcharrangemangen föll visserligen något under 2023 pga. att man till konkurrenternas glädje misslyckades i sitt UEFA-spel under 2023 och bara spelade två hemmamatcher (Poznan och Luzern) och därför såg det totala antalet besökare minska med ungefär 65,000 jämfört med 2022. Det gjorde också att matchintäkterna föll från 73.1m 2022 till 59.1m 2023 – vilket ändå är det näst bästa året i Djurgårdens historia med bred marginal. Även sponsorintäkterna fortsätter stiga till rekordhöga 49.3m, vilket är en glädjande trend vi sett hos alla Stockholmsklubbarna – det är tydligt att rekordintresset runt klubbarna som avspeglas i rekordpublik även gör det i partnerförsäljningen. Vad imponerar? Att man fortsätter lyckas leverera en mycket fin avkastning på sina investeringar i spelartruppen, både sportsligt och i transfermarknaden. Nu blev 2023 ett rätt kaotiskt år med en otrolig omsättning på spelare som knappt hann landa i Stockholm innan det var dags att packa igen, men trots det redovisar ett netto från spelartransfers på över 50m – för fjärde gången på sex år. Sedan 2017 har Djurgården förvärvat kontrakt för totalt 57m, men sålt kontrakt för över 330m samtidigt som man har gjort de bästa sportsliga resultaten på en generation. Så för varje krona man investerat i kontrakt har man lyckats få en avkastning på fem kronor – i tillägg till resultat på planen. Djurgården har varit bra på att identifiera och rekrytera duktiga spelare som man sedan varit mycket skicklig på att utveckla i sin verksamhet. Slutligen levererar souvenirverksamheten mycket fina 4.3m netto rätt ner i bolagets kassa. Souvenirverksamheten drivs sedan 2017 i ett handelsbolag som Djurgården Fotboll kör tillsammans med sina syskon i hockeysektionen. Försäljningen i handelsbolaget landade på fina 43.5m – rekord! – och levererade alltså över 4m netto var till ägarna. Mycket fina pengar i en Allsvensk kontext. Vad ser mindre bra ut? Kostnaderna stiger, men det är delvis drivet av att Djurgårdens damlag integrerats i bolaget från och med 2023 vilket bör ha adderat någonstans runt 12-14m i personal- och övriga kostnader vilket förklarar majoriteten av ökningen. Exkluderat detta och där man även ska ha i åtanke att betydande resekostnader man hade under säsongen 2022 pga. ett kringflackande i Europa samt arrangemang av fler matcher givetvis uteblev under 2023, så är det ändå tydligt att ledningen fortsätter ha kontroll över kostnaderna. Det är få saker som är så värdefulla på sikt som att vara effektiv i sina kostnader runt verksamheten. Sen är det elefanten i rummet jag måste skriva varje år: managementrisken. Djurgården drivs till hög grad av ett par herrar som båda passerat 50 med några år och ska orka hålla ångan uppe och fortsätta utveckla verksamheten och köra på i full fart. Visst är man från styrelsehåll fullt medvetna om detta och förhoppningsvis har man en tydlig plan för hur man ska slussa in folk som kan ta över rodret både på kortare- och längre sikt. Men det är Djurgårdens i särklass största profiler som på sikt ska ersättas. Det är stora skor att fylla. Slutligen möjligen att framgången och den förmögenhet man skrapat ihop skapar en helt annan förväntan hos supporterkollektivet, som riskerar att spilla över på sättet man driver verksamheten. Vi såg tecken på det redan i vintras där det i supporterled knorrades om att kassan minsann borde kastas på nya spelare, tränarna skulle bytas ut och var tiden ändå inte mogen för förändring på både VD-posten och i sportcheferiet? Djurgårdens metamorfos de sista 10 åren kommer i hög grad av ett stort mått av delegerande till ett par tjänstemän, efter att tidigare haft högljudda och högst offentliga bråk i styrelsen och i den sportsliga ledningen. Lugnet det delegerandet gav är en av nycklarna, men det är samtidigt givetvis upp till medlemmarna att genom styrelsen skruva tillbaka de frihetsgraderna om man så önskar. Med stora möjligheter att faktiskt kunna göra olika vägval kommer diskussionen om vägvalen knappast tystna, tvärtom. Det blir en snårig kommunikativ utmaning för ledningen att hantera. Närmar sig Djurgården toppen i Allsvenskan vad gäller intäkter för matcher och sponsring? Ja och nej. På matchintäktsidan har Djurgården absolut närmat sig. 2014 – det första året man spelade hela säsongen på Tele2 – hade man intäkter från match på ungefär 30m. 10 år senare har man dubblat de till ungefär 60m. De stora konkurrenterna i toppen – AIK, Hammarby, Malmö – var alla uppe ungefär på de nivåerna Djurgården ligger på idag, för 8-10 år sedan. Sen har alla de tre fortsatt växa, men Djurgårdens gap uppåt har minskat och man är nu tydlig fyra i Allsvenskan. Runt sponsorintäkter var gapet mot Malmö FF 2016 ungefär 30m. Gapet mot Malmö FF 2023 är ungefär… 30m. Så trots att Djurgården gjort ett hästjobb sista åren och vuxit sina bruttointäkter med 65% så är det fortfarande ett tydligt gap till suveräna Malmö FF. Det är notoriskt svårt att jämföra klubbar med varandra här, men det är tydligt att Malmö FF är i ensamt majestät på sponsortronen sen för alltid, men också att Hammarby haft starkast tillväxt av klubbarna bakom och etablerat sig som tvåa. Sen kommer AIK, Djurgården och IFK Göteborg på ’ungefär’ samma nivå strax bakom. Så med? Absolut. Närmar man sig den absoluta toppen? Nästan filosofiskt, men man har fin tillväxt och kan man hålla i den kommer man närma sig tydligare. Personalkostnaderna har nästan fördubblats sedan 2017. Ska man vara orolig? De har mer än fördubblats sen 2016 men samtidigt har antalet anställda i bolaget snudd på fördubblats också. Det råder nog inget tvivel om att ersättningarna till spelarna i herrlaget dragit iväg under de sista åren som en del av en allmän löneinflation bland fotbollsspelare i Allsvenskan samt att man rekryterat generellt bättre spelare än tidigare. Ration mellan personalkostnader och rörelseintäkter för Djurgården låg 2023 på 66%, vilket inte är en nivå som får varningslamporna att blinka rött. Man ska ha med sig att personalkostnaderna till en inte obetydlig del drivs av de kontrakt man skriver med spelare som ofta löper två-tre-fyra år. Det innebär att man har ganska bra koll på ungefär vad kostnadsnivån kommer ligga på framåt, och det gör också att man får chansen att lägga om kurser i ganska god tid om man upplever att den kostnadskostym man dragit på sig håller på att bli ett problem. I fallet Djurgården just nu är man mycket långt ifrån ett sånt problem. Med den kassan man sitter på och det löpande rörelseunderskottet man har kan man nog hålla på ungefär som idag fram till 2030-talet utan att egentligen behöva sälja en enda fotbollsspelare. Så risken i verksamheten är – givet styrkan på balansräkningen – rätt låg för tillfället. Du har beskrivit Djurgården som överkapitaliserade – är det ett problem i nuläget och hur kan föreningen hantera den saken? Problem och problem… det är ett angenämt problem att ha. Pengar på banken vinner inga fotbollsmatcher och utvecklar inte verksamheten. Pengar som är investerade i något kan öka sannolikheten för att vinna fotbollsmatcher eller nå andra mål med verksamheten som man har. Man sitter med mycket mer pengar i kassan än man egentligen behöver för att driva verksamheten under en kontraktscykel vilket gör att frågan ”hur kan de bäst sättas i arbete” blir högst relevant. Ledningen har dragit upp risken i spelarförvärven bara de sista veckorna genom att göra några – med djurgårdsmått mätt – stora affärer, men att bara köpa spelarkontrakt är sällan vägen till kontinuerlig framgång över tid. Investeringar i infrastruktur – där man under 2023 plöjde ner över 5m i expansionen av lokalerna på Kaknäs – och även i organisationen samt bredda och fördjupa engagemanget runt föreningen är ännu tydligare vägar för att skapa sig förutsättningar för att nå långsiktig framgång. Så för att låta anti-populistisk: fortsätta arbetet med att professionalisera organisationen på kansliet och runt spelarna och samtidigt ge ännu bättre förutsättningar för att skapa en så bra arbetsmiljö som möjligt. Och givetvis inte glömma att en mycket stor del av den sportsliga och finansiella framgången kommer av att man lyckats omvandla varje investerad krona i spelarkontrakt till fem avkastningskronor i transfermarknaden. Öka risken något där? Tanken lockar men skrämmer lite också.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription