Sedan EM-uppehållet har Djurgårdens poängsnitt sjunkit från 2,08 till 1,55. Thomas Lagerlöfs analys är tydlig: spelarruljansen har varit för stor och dubbelt matchande har tagit ut sin rätt. Fotboll Sthlm mötte DIF-tränaren för en lång intervju om vägen framåt. [show_ad id=3] Ungefär fem minuter in i intervjun förändras ljudbilden över Kaknäs IP drastiskt. Ett gäng latinos som spelat beachvolleyboll bakom Djurgårdens konstgräsplan har hittat till Sjömansklubbens servering – eller rättare sagt dess ölservering. Plötsligt blir den stilla onsdagsförmiddagen något av en dagsfest. Ölburkar som öppnas och hög reggaeton-musik. Thomas Lagerlöf får höja rösten för att göra utläggningen om Djurgårdens säsong 2024 hörd. Men på frågan om DIF-tränaren retar sig på balunset kommer ett koncist svar: – Nej. Senare i intervjun återkommer Thomas Lagerlöf till sin förmåga att stänga saker ute. Tillvaron som tränare i ett Stockholmslag kan många gånger vara påfrestande, men Tolle påverkas liksom inte av suset och bruset runt 08-fotbollen. På något sätt lyckas han hålla tankarna på framtiden, andras åsikter och grubblerier på behörigt avstånd. – Jag var bra på att stänga ute sånt när jag spelade. Det är jag fortfarande. “Pappa, nu har du stängt öronen igen”, säger mina barn ibland. Jag kan liksom fokusera bort saker, säger han. När säsongen 2024 kommer på tal går det inte lång tid innan Thomas Lagerlöf landar i betyget godkänt. Klubbens ambition är att “slåss om topp fyra-platserna”, säger han, och just nu ligger man trea med häng på andraplatsen. Lagerlöf poängterar att man är vidare till Europaspel för andra gången i föreningens historia, något som kommer ge ringar på vattnet i form av tävlingspengar, Europavana åt spelarna och stärkt renommé åt klubben. – Då är det lite mer än godkänt, när man tänker på det, säger han. Samtidigt: sedan sommaruppehållet har Djurgårdens allsvenska poängsnitt fallit från 2,08 till 1,55. Man har närmare till nedre halvan (sex poäng ned till Häcken) än till serieledning (elva poäng upp till ettan Malmö, med två hängmatcher). På de senaste fem matcherna i Allsvenskan har Djurgården bara en seger. Senast blev det ett frustrerande kryss mot Mjällby på hemmaplan. Thomas Lagerlöf är medveten om de sakerna, men värjer sig från beskrivningen av läget som prekärt. Han har två motargument: under sommaren har Djurgården dubblat i Europa samtidigt som åtta spelare har värvats in. Det har påverkat träningsvardagen, relationerna på plan och den kollektiva speluppfattningen. – Efter för många rotationer i truppen är det svårt att vara samspelta och flexibla. Man blir mindre varierad i vad man kan syssla med på plan. Då kan man inte improvisera så mycket. När man är mer samspelt, då kan spelarna improvisera efter vissa grundprinciper och lära sig av varandra. Finns det någon särskild match där det blivit ett problem? – Egentligen i alla matcher. Men när det är bra, då klarar du av att hantera de situationerna när motståndaren är bra. Man är trygg och bekväm i att komma hem och samla sig, sätta sig in i matchen igen. Mjällby behövde inte göra särskilt mycket bra saker för att vi skulle bli utspridda. Vi var inte tillräckligt kollektiva i sina beslut. Några ville börja springa och försöka vinna tillbaka bollen tidigt, några orkade inte hänga med och så hamnade man lite mittemellan. Det händer alltid i fotbollsmatcher, men ju mer samspelt man är, desto mer sällan händer det. Hur tidigt upptäckte du det i Mjällby-matchen och hur försökte du korrigera det? – Nej, det går inte att korrigera så mycket. Man försöker mer ta det lugnt, man behöver inte stressa upp sig när saker inte stämmer eller motståndarna gör det bra. Men det är lätt hänt att när man spelar bra i de första 20 minuterna och skapar mängder med lägen utan att få utdelning, då börjar man känna att man måste sätta bollen i mål. Då blir det full fart framåt varenda gång, även när det är fel läge. Det är helt naturligt, men ju mer samspelt laget är, desto bättre blir man på att känna av det. Det handlar om att lära känna varandra. Den uppgiften har blivit tuffare för spelarna i Djurgården de senaste två säsongerna. Inför och under säsongen 2024 möblerade man om truppen och hämtade in hela 17 spelare. Thomas Lagerlöf, som är på gott humör den här onsdagen, har inga problem med att tillstå att det är för mycket.. – Det är inte optimalt. Men tyvärr är vi där vi är i näringskedjan. Det är enklare på vintern, eller en sommar då man inte spelar i Europa, för då har man tid. Nu är det match söndag – torsdag – söndag – torsdag – söndag – torsdag. Det blir inte så mycket tid för återkoppling, träning och diskussioner, eller för att träna relationer i full fart ute på en fotbollsplan. Det tar längre tid och det är helt naturligt. Hur har det påverkat er? – På det sättet som vi pratar om. Den kollektiva beslutsfattningen blir sämre. Saker och ting sitter kanske inte lika bra, men det blir bättre för varje vecka. Det blir mer och mer samspelt. Det går inte att prata sig till eller rita pilar eller visa bilder, du måste göra det i full fart på träning också. De senaste åren har ändå åtta spelare lämnat Djurgården efter ett drygt halvår i klubben. Varför har det blivit så? – Det är väl en tillfällighet. Vissa spelare har blivit väldigt bra och snabbt studsat vidare, som Samuel Dahl. Andra spelare har inte varit tillräckligt bra, helt enkelt. Man vill ju att spelarna ska bli succéer och säljas vidare. Det är också önskvärt att fler spelare som inte gör omedelbar succé blir kvar, blir stabila truppspelare och sedan spelar mängder med säsonger i Djurgården. Alla kan inte bli Samuel Dahl, men man önskar definitivt att fler spelare blir kvar över längre tid. Den som lyssnat till Thomas Lagerlöf förut blir inte förvånad över budskapet. En av lärdomarna från tiden i IK Sirius var att man ofta lika gärna kunde strunta i de sena värvningarna på försäsongen, eftersom spelarna som hämtades in sällan kom in tillräckligt fort för att höja nivån på laget. Så är det nu med. – Värvar man någon precis inför ett playoff, då är det nog inte för att han ska bidra till playoffet. Snarare senare under hösten, ifall man vinner det där playoffet. Men du tycker delvis att ni inte har tagit in tillräckligt bra spelare de här senaste åren? – Det är sånt som visar sig i efterhand. Det är svårt att veta på förhand när man scoutar, det är alltid saker som man upptäcker när väl spelaren är i klubben. Man vill ju att spelarna hellre blir kvar i Djurgården, så är det med alla spelare. Sen kommer det alltid vara så att vissa spelare blir succé, andra inte blir det. Om man ska felsöka lite, vad har gått snett? – Det ska vi nog prata om internt. Det är inte så att alla klubbar värvar klockrent hela tiden heller. I början på maj räknade varken jag, Kim eller Bosse med att det skulle komma in åtta nya spelare under sommaren. Sen hände det grejer som vi kanske inte riktigt kunde påverka, när tillräckligt bra klubbar var beredda att betala tillräckligt mycket pengar för spelare som presterat tillräckligt bra. Det är lättare om man har det på känn eller vet om det på förhand, så att man kan ha en spelare i truppen som kan bli ersättare. Vad är din och Kim Bergstrands del? Är ni självkritiska? – Ja, såklart. På vilket sätt? – Vi kan ha bättre koll på spelarna som värvas. Det är jävligt svårt för oss att hinna ha koll på allting, men det är klart att vi kan ha mycket bättre koll på spelarna som värvas in. Att vi ska få tillräckligt god tid är nyckeln, så att vi kan hinna engagera oss tillräckligt. Sen blir det inte alltid perfekt i den här världen. Det finns spelare som vi tycker skulle passa jättebra in i Djurgården och som både jag, Kim och Bosse tycker är en superspelare – men den spelaren kanske inte vill till Djurgården eller så vill klubben inte sälja. Det är tyvärr så som det är. Men generellt är väl läropengen att ju bättre framförhållning vi har, desto bättre blir resultatet. Är det en ond spiral, där sämre framförhållning ger för många värvningar på kort varsel, som i sin tur måste ersättas med fler värvningar? – Ibland händer saker som man inte planerat för. Ibland händer flera såna saker. Oväntade försäljningar sammanfaller med skador och plötsligt kan du inte få den spelaren du hade velat ha som ersättare. Det är bara att gilla läget. Hade det här varit ett år när vi inte spelade två matcher i veckan, då hade det varit enklare, för då hade vi haft mer tid att träna. Men om man vänder på det: Noel Milleskog var bara i Djurgården ett halvår och gör det nu bra i Sirius. Var ni för otålmodiga där? – Jag vill inte diskutera spelare, men det är en enorm skillnad på att spela i Sirius och Djurgården. Noel kanske hade lyckats bättre om han blev kvar, men spelare väljer också efter en konkurrenssituation. Det är inte så att alla spelare som lämnar är spelare som inte Djurgården vill ha kvar. Det är spelare som önskar mer speltid och det är i slutändan Bosse som tar beslutet. Har det varit för dålig framförhållning? – Det här sommarfönstret blev mycket rörigare än vi trodde. Bosse själv har sagt att han aldrig hade kunnat tänka sig att han skulle värva åtta spelare den här sommaren, men det händer saker. Folk blir skadade, någon blir såld som man inte räknat med, någon vill lämna som man inte hade räknat med. Ska vi tvinga kvar folk? Vi jobbar med människor. Det finns mänskliga aspekter på många beslut som tas. Under sommaren har sex utespelare anslutit till Djurgården: Patric Åslund, Viktor Bergh, Adam Ståhl, Daniel Stensson, August Priske och Santeri Haarala. Thomas Lagerlöf säger sig vara nöjd med förstärkningarna, även om några spelare kommer ge full effekt först om några månader. – Spelarna har gjort allt de kan utifrån de förutsättningar man har. Sen har vi velat vinna fler matcher, det är klart att vi hade önskat ha några poäng till. Under våren hade ni 2,08 i poängsnitt, sedan dess 1,55. Är det ett okej snitt eller hade du velat ha mer? – Det är klart att jag hade velat ha mer. Samtidigt är det nog tyvärr där vi har varit spelmässigt. Man kan dra paralleller till 2022 när vi hade en i stort sett intakt trupp över sommaren. Men vi inser att poängsnittet inte är tillräckligt bra. Vi behöver få upp det om vi vill nå vår målsättning och ta en Europaplats i år. Vi har klarat av det viktiga i att ta oss vidare i Europa, men nu gäller det att hänga med i Allsvenskan så att säsongen ska bli godkänd som en helhet. Vad måste ni göra bättre? – Det är det som vi pratat om tidigare. Vi måste bli mycket mer kollektiva och samspelta. Vi får inte spreta så mycket i matcherna. Hade du och Kim Bergstrand kunnat göra något annorlunda under sommaren? – Självklart. Det kan man göra hela tiden, alltifrån träningsupplägg till vad man gör på de uppdelade träningarna. Man kan ändra en massa olika saker. Sedan är det laguttagningar, små taktiska förändringar och så. Hur har ni justerat spelet taktiskt med nyförvärven? – Vi är inte taktiska på det sättet. Vi är mer för att försöka lära spelarna att spela fotboll och förstå spelet. De nya spelarna ska mer lära sig våra principer och vi ska lära känna dem, för det är mycket som man upptäcker när man har en spelare, som är svårt att se när man scoutar den. Ni spelade 3-4-3 mot Sirius. Varför valde ni den formationen? – Det var av två skäl. Dels för att sätta spelare i roller som de trivs i. Peter Therkildsen, exempelvis, passar lite bättre i en fembackslinje. Sen var det lite också för att Kitten (Christer Mattiasson) är så otroligt fokuserad på motståndarna i sitt träningsupplägg inför matcherna. Han anpassar sig väldigt mycket efter motståndarna, vi gör det nästan inte alls. Men huvuddelen var att vi hade så tajt spelschema och att de spelare som vi tyckte var piggast och fräschast passade bra för den formationen. Men våra grundprinciper skilde sig inte alls, det var bara utgångspositionerna som ändrades lite. Är du lockad att spela mer så framöver? – Vi spelade ju andra halvlek mot Malmö med trebackslinje och skapade mängder med målchanser. Tyvärr gav vi oss inte chansen att komma tillbaka in i matchen igen. Hade vi gjort ett mål på alla lägen vi hade så hade det blivit lite nerv igen. Det är absolut inte fel att kunna ändra lite och hitta olika formationer, både för att kunna ändra under matcherna om man känner att något inte funkar, eller att man tror att något annat skulle funka bättre. Om man vill försvara en ledning kan trebackslinje eller fembackslinje vara effektivt. Man behöver flytta laget i mindre utsträckning än med en fyrbackslinje. Landslagsuppehållets snackis kom i samband med truppregistreringen till Conference League. Albin Ekdal fick ingen plats, något som han själv fick reda på först när listan lämnades in, vilket uppmärksammades av Sportbladet. Därefter har Ekdal inte velat prata med media och Thomas Lagerlöf fått göra avbön i ett antal intervjuer. Så också denna. – Det togs ett medicinskt och sportsligt beslut om vilken trupp som skulle tas ut, utifrån spelarnas status och vad man trodde om framtiden. Albin togs inte ut eftersom han varit skadad mycket och har en bit kvar. Sen kommunicerades det ju inte så bra. Det sportsliga beslutet var alla eniga om, inga konstigheter, även om Albin hade varit besviken oavsett. Grodan är att det missades i kommunikationen. Det har vi som klubb gjort alldeles för dåligt. Det är bara att lägga sig platt och räcka upp handen. Missen i kommunikationen var att ni inte hade sagt det till honom personligen? – Ja, precis. Vems ansvar är det att ta det snacket med honom? – Det är vi som klubb som har missat. Jag kan inte peka finger på vem som bär ansvaret, det är vi som klubb som har missat. Har du och Albin pratat om det? – Inte exakt om det. Kim och Albin hade ett långt snack och det vet jag att Bosse och Albin också hade. Jag var nere på plan när Kim pratade med honom, så jag har inte pratat med honom ytterligare en gång. Det kändes som att de pratade ut om det. Hur slutade det samtalet? – Såklart att Albin var besviken, både på det sportsliga beslutet och på kommunikationen. Men det sportsliga beslutet hade inte ändrats av att vi hade informerat Albin innan. När väntar ni er att han kan spela matcher? – Så snart som möjligt. Men din bedömning var ändå att han inte skulle vara redo i oktober, när Europaspelet börjar? – Nej, det är det man inte vet. Det finns alltid frågetecken. Men om vi skulle ta bort någon annan, kan du peka finger och säga vem du tycker att vi skulle ha tagit bort? Det är klart att vi hade velat ha Albin med, men då måste vi ta bort en spelare. I efterhand är det lätt att säga att Patric Åslund blivit sjuk, att det hade varit bättre att inte ta med honom, men det vet man ju inte när man tar beslutet. Den värderingen där och då utgick från vilka som har störst chans att vara tillgängliga. Sen är Allsvenskan också det absolut viktigaste för oss. Nu har vi säkrat Conference League, pengarna är inne på kontot, vi vet att vi ska spela de här sex matcherna. Nu är Allsvenskan och topp tre det stora målet. Det andra är bonusmatcher. Man kan dra paralleller till situationen med Jesper Löfgren förra året, där var det också kommunikation som borde hållits internt, men som blev extern. Hur ser du på det? – Det var inte alls samma sak. Jag kritiserade inte hans försvarsingripande, det var bara en extremt dålig formulering av mig. Jag fick tusen frågor och ville inte hänga ut Jesper, men till slut sa jag något i stil med att vi väl hade släppt in en massa mål och Jesper hade ju varit involverad eftersom han spelade. Jag hängde inte ut honom som att det var hans fel, men det blev tolkat åt det hållet. Jag lägger mig platt i att det var extremt korkat, men det var inte alls något som jag hade tänkt säga till honom. Hur ser du på situationerna? – Sånt händer. Det är olyckligt och det är väldigt dumt. I fallet med Jesper tar jag på mig det, det var helt och hållet mitt fel. Det var en väldigt klantig formulering, absolut. I det här fallet var det ett kollektivt haveri. Du och Kim Bergstrand har en bild av er som osentimentala eller hårda i ert ledarskap. Stämmer den bilden? – Det vet jag inte. Det får du fråga spelarna om. Jag tror inte att vi är så hårda, förutom på två grejer: spelarna kommer hit för att träna varje dag i syfte att bli bättre och laget går före allt, ingen kommer hit med en egen agenda. Det är två grejer som vi inte tummar på. Om spelare inte ställer upp på de två grejerna, då blir det problem. Men allt annat kan vi diskutera. Men du måste känna igen den bilden av att ni är hårda eller bristande i ert man management. Stämmer det? – Vi kan säkert bli bättre i det. Men det är ingen stor grej, inget som hämmat Djurgården eller ert tränarskap? – Det är klart att jag önskar att vi var bäst i världen. Samtidigt har Djurgården varit lite bättre de fem åren som vi har varit här än de fem åren innan vi kom. Så allt kan inte vara katastrof, men självklart så utvärderar vi och är de första som ifrågasätter vad vi sysslar med. Vi kan bli bättre på allting och det är garanterat att man kan bli bättre på de grejerna med. För Thomas Lagerlöf är analysen av årets säsong enkel. Sedan sommaren har man inte nått de högsta höjderna tillräckligt ofta, men det beror mestadels på stor spelarruljans och dubbelt matchande. När väl relationerna satt sig och spelschemat lugnat ner sig kommer laget rycka upp sig igen och därför finns ingen anledning till panik. Men hur ska Djurgården agera för att inte hamna i samma situation igen nästa år? – Åtta nya spelare i sommarfönstret är inte optimalt. Det kan knappast ha hänt tidigare, vi har inte varit i närheten av de numerären under mina år här. Baserat på ren sannolikhetslära tror jag därför inte att det händer igen. Det är klart att vi ska göra saker bättre. Bli bättre förberedda om det värsta händer, om man får skador på viktiga spelare eller att spelare man inte räknat med ska bli sålda blir det. Men det är lätt att allt blir så väldigt negativt. Jag tycker att de spelare som har kommit in har gjort det jäkligt bra med kort startsträcka. Men om man tycker att allt inte flyter på alla gånger, då ska man ha med sig att det inte är så enkelt för spelare att komma in på kort varsel. Ibland när man pratar om spelarruljans låter det som ett problem som bara dyker upp och saknar lösning. Vad kan man göra åt det? – Det har ju inte blivit så här tidigare. Även förra sommaren blev det lite för mycket. Generellt är det önskvärt om man skiftar fler spelare på vintern än på sommaren. Kim och jag kan göra massor. Få spelarna att vilja vara kvar, särskilt de som kanske är sugna för att få mer speltid någon annanstans. Men det är otroligt svårt, det är en balansgång. Det är skillnad på en spelare som är 20 år och en som är äldre. En spelare som känner att det är utvecklande att träna och få något inhopp kan vara nöjd, men en äldre spelare som stagnerat men ändå inte är tillräckligt bra för att få speltid kanske känner att han vill lämna. Då kan kanske en utlåning vara en lösning, vi har bra exempel med Besard Sabovic och Hampus Finndell. Det som oftast är det svåraste i fotboll är att hitta de här spelarna som är stabila, men inte över 30 och inte 20 – Piotr Johansson-typen. Den här mellanåldern, att ha en tillräckligt stor kärna där. Men det är ju det som är Bosses pussel. Om det är någonting som jag har respekt för, då är det hur svårt det är att lägga det pusslet. Nio matcher kvarstår av Djurgårdens allsvenska säsong, bland annat ett derby mot Hammarby. Årets derbyår har varit underkänt, med tre förluster mot lokalkonkurrenterna i serien. Det innebär ett steg i fel riktning från 2022 och 2023, då man slog både AIK och Hammarby i Allsvenskan. I en intervju med Svenska Fans beskrev Thomas Lagerlöf det som att “hela föreningen har tokdarr så fort det blir derby”. – Ja, men lite så. Känns det så fortfarande? – Jo, det kändes som att vi var på väg bort från det ett tag. Vi hade inte ett tillräckligt bra derbyfacit, men ändå en klart uppåtgående trend. När vi kom till Djurgården hade de inte vunnit ett derby på väldigt många år innan Erik Berg gjorde slarvsylta av Hammarby 2018. Sen torskade vi alla 2019, men vann derbyn 2020, 2021, 2022 och 2023. Det var inte ett godkänt facit, men det gick ändå åt rätt håll. I år har det varit katastrof. Det känns direkt att darret är tillbaka. Det blir en utmaning att hitta vägar runt det. Kan du beskriva darret lite närmare? – Man märker att det är stirrigare. Det dyker upp en massa folk runt Kaknäs. Spelarna får höra från supportrarna hur usla de är om de inte vinner. Det kokar runt omkring. Vad gör man för att komma åt det? – Man måste acceptera att det är så det är. Det går inte att blunda för det. Det märkte vi stor skillnad mot när det var pandemi, då var det lugnt. Det är ett problem som vi måste hantera. Om du märker att det blir darrigt två dagar innan match mot Hammarby nu i höst, vad kommer du göra då? – Nej, det vet jag faktiskt inte. Vi får prata ihop oss om vad vi ska hitta på för strategi. Nu menar jag inte att det är darrigt bland spelarna, men det är en känsla runt om, något som är svårt att sätta fingret på men som är märkbart att det har blivit ett problem. Det ska vi diskutera, sen är jag inte säker på att vi kommer med den optimala lösningen, för det finns ett lag på andra sidan. Men vi ska i alla fall få upp det på bordet och inse att det finns där. Som spelare älskade Thomas Lagerlöf derbyn. Han störde sig aldrig på vad fansen skrek på läktarna eller vad media gav honom för betyg. Att tända till borta mot Västra Frölunda, det var utmaningen, men på ett fullsatt Råsunda gjorde ofta Tolle sina bästa matcher. – Publiken buade åt en som fan, men det påverkade inte. Jag var långsam på plan, men jag hade den styrkan istället. De andra spelarna var snabba, det var inte jag. Men alla har ju sina egenskaper. Det är dumt att tro att bara för att jag kunde göra något så kan alla det. Kan du säga det till spelarna någon gång? “Kan inte ni bara vara som jag var”? – Nej, så dåliga spelare vill jag inte ha. De är mycket bättre än vad jag var. Fast på andra saker.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription