BENIDORM. Thomas Berntsen vill se ett råare AIK. Han gillar föreningsdemokratin som vitaliserar den svenska fotbollen, men stör sig på vissa diskussioner och kompromisser som kommer med den. Fotboll Sthlm träffade sportchefen för ett långt samtal om årets truppbygge, den hetsiga VAR-debatten i Norge och hur Gnaget ska bli den där klubben som de borde vara. [show_ad id=3] Solen tittar fram. Thomas Berntsen tar av sig sin AIK-sweatshirt och slår sig ned i en vit pikétröja vid en hotellpool. AIK är på träningsläger på Costa Blanca och sportchefen trivs. – Vi kom ju hit igår så jag har inte fått känna efter så mycket. Men det är fint väder och bra planer så det är härligt. Det är inspirerande för oss. ”Tudde” (koordinatorn Thomas Thudin) har varit nere och kikat och har gjort ett bra jobb. Och jag har varit här förut med Sarpsborg så det är kvalitetssäkrat, säger Berntsen och ler. Hur är träningsförutsättningarna? – Topp. Apropå det så tänker jag mig att förutsättningarna i Stockholm måste ha överraskat dig när du kom till AIK? – Ja. Det är fyra allsvenska klubbar i Stockholm och att förutsättningarna vintertid inte är bättre har överraskat mig. Vi tränade ju ute i Väsby i en inomhushall i fjol. Jag ska väl inte vara norrbaggen som kommer och säger att allt är bättre i Norge, men det är ju inga lag i Eliteserien som skulle tränat ha i Väsbyhallen. Det är inga lag som går ut på konstgräs som inte har vattnats. Då får man belastningsskador och tempot blir sämre. I Östfold, där Sarpsborg ligger, finns det en full size toppen-inomhushall med nylagd matta som ingen använder. Det kan vara så att man är bortskämda i Norge men man har iallfall mycket att utveckla i Stockholm. För träningskulturen som du pratar om behövs därmed två långa läger? – Och så får vi bra möjligheter med gott motstånd i två matcher. Vi får vara tillsammans, vi får träna mycket. Det var ju bra intensitet på träningen nyss. Jag har varit på ganska många förstapass på gräs där man i stort sett bara joggar på planen, men här var det full fart direkt. Vi kommer nog ha en del slitna muskler i början, men det kommer att bli fint. Den nya ledarstaben som du har satt ihop, hur ser du på den som en helhet? – Mikkjal Thomassen och jag har jobbat mycket med den och vi är väldigt nöjda med vad vi har fått in. Och det kan hända att vi blir fler. Vi fokuserar på kvaliteten på staben, vardagen och verksamheten på Karlberg, för det kan vi kontrollera till hundra procent. Det ska vara cutting edge som Mikkjal brukar säga. Vad är det för funktion som kan komma in? – Vi opererade med Kaz Sokołowski, Nils Heingård och Henok Goitom som tränare vid sidan av Mikkjal ifjol och det kan mycket väl hända att det kommer in en tränare till. Med vilken profil? – Vi får se hur det blir, men jag tippar på att det blir en etablerad resurs med matcherfarenhet på högsta nivå. Vi kommer ha en trupp som är sammansatt av väldigt många unga lovande spelare samt en del väldigt bra etablerade spelare. För att få ut max av de unga spelarna måste tränarteamet vara på högsta nivå. Stod Morten Kalvenes högst på din lista? – Ja. Vi hade pratat med andra kandidater men då visste jag inte att vi kunde få Morten. När jag förstod att det var möjligt var han ett klockrent förstaval. Vad gör honom så bra? – Han har erfarenhet som assistent, men också från toppnivån. Han var med om att bygga upp Bodö/Glimt tillsammans med Kjetil Knutsen och några till till den bästa miljön i Skandinavien, kanske i Nordeuropa. Att få hans kompetens om vad som verkligen krävs för att ta AIK-skeppet till de höjder som vi önskar är vi väldigt glada för. Han är väldigt bra på fältet där han har sin främsta styrka i offensiven. På träningen nyss skrek han om ”break the lines” vid ett antal tillfällen. Säger det något om vad han vill fokusera på? – Ja, han vill ju framåt, det vill vi ofta i norsk fotboll. Jag tänker mig att många tränare är duktiga på att strukturera defensiven, kanske kontringsspelet, men att offensiven är svårare att vara skicklig i. – Det har varit styrkan i miljön som han kommer ifrån. Han är väldigt skicklig på den offensiva strukturen. Kritikerna vill kanske säga att det varit FÖR strukturerat, men om man ser till resultaten som Bodö/Glimt har uppnått är det svårt att vara kritisk. Bodö/Glimt spelar alltid 4-3-3. Men det kommer inte vara er fasta modell? – Nej, vi kommer att spela olika modeller, olika formationer och vara väldigt flexibla utifrån kompetens, motståndare och tillgängliga spelare. Vi kommer inte att bli ett nytt Bodö/Glimt eller ett nytt 4-3-3-lag. Men i perioder kan det säkert hända att vi spelar mycket 4-3-3. Det kan bli treback, fyrback, femback? – Definitivt. Som det var i fjol. De senaste dagarna har AIK presenterat tre nya spelare: målvakten Kalle Joelsson som spelat länge i Helsingborgs IF, vänsterbacken Jere Uronen som ansluter från MLS och kantspelaren Danilo Al-Saed som lånas in från Heerenveen. – Danilo är en spelare som jag känner till väl från tiden i Norge. Han var helt outstanding där under en lång period i Sandefjord. Vi ville självklart värva honom till Sarpsborg men han var för dyr för oss. Han har haft en tuff period i Nederländerna, men han är en poängspelare, han gör mål och assist och han klarar av att slå sin motståndare en mot en. Vi behöver fler sådana spelare och jag är väldigt spänd på att han kommer hit, det ger oss en ny dimension. Under sin fantastiska säsong i Sandefjord spelade han som vänsterytter i 4-3-3 där han bröt in och utmanade hela tiden. Kan man hitta en sådan roll till honom i AIK där han som en sådan specialist får spela på sina styrkor? – Mikkjal kommer att anpassa sig så att vi får ut max av våra spelare, oavsett om det är Danilo eller någon annan. Men det som han inte kommer att tumma på är arbetet, för Danilo kommer att jobba som ett svin för laget här. Han är ingen diva, men i Sandefjord behövde han inte nödvändigtvis jobba så hårt som vi önskar. När han fixar det blir han förhoppningsvis en toppspelare med tanke på de kvaliteter som han har. Är optionen i kontraktet rimlig? – Den är överkomlig. Så om det blir bra finns det stora möjligheter att han fortsätter? – Ja. Trots att nyförvärven anslutit i strid ström på slutet har Thomas Berntsen mycket kvar att göra. De kommande veckorna blir hektiska. – Vi har ett stort jobb framför oss. Det är en ganska ung trupp som är här. Vi har 12-13 som är under 22 år och den balansen kommer att ändras lite. Vi är väldigt nöjda med kvaliteten på de unga spelare som är här. Charlie Pavey är bästa man i landslaget på sin position, Elvis van der Laan… ja, det är topp-topp-talanger. Samtidigt har vi en publik och stad som kräver att vi ska vara där uppe och jagar titlar. Vi kommer hämta fyra-fem etablerade spelare till (tre-fyra räknat efter Danilo Al-Saeds ankomst, reds amn.) Vad vill du ha för åldersbalans i laget? – Om vi kan få tag på spelare under 22 som är bra nog för att stärka laget så gör vi gärna det. Men det kostar otroligt mycket pengar och då får vi utveckla den typen av spelare själva. Det har vi tänkt göra genom träningsmiljön och tränarteamet. Vi utvecklar verksamheten på Karlberg, vi investerar i träningsläger och så vidare. Men vi är också beroende av att sådana som Kazper Karlsson, William Hofvander och Elvis van der Laan tar stegen själva. Alla kommer inte att göra det, men vissa av dem måste det. Så etablerade spelare som nyförvärv och egen utveckling av unga spelare gäller, inte att lägga resurserna på att värva 20-21-åringar som kostar en hel del? – Det är en lång diskussion. Vi har en väldigt bra akademi som vi behöver ge näring. Om vi köper spelare utifrån och satsar på Afrika dessutom blir det inte mycket plats för akademispelare. Jag föredrar egna spelare även om vi har värvat spelare som Kazper och William. Så det kommer nog bli etablerade spelare utifrån ja. Hur ska AIK tjäna sina pengar i längden? – I Sverige kan man fortsätta att prata om truppvärde och så kan man halka ner på 30:e eller 40:e plats på Europarankingen om man vill det. I Norge pratar man om att komma långt i Europa och tjäna pengar genom det. Att frågan engagerar AIK:s sportchef går inte att ta miste på. – Anledningen till att jag säger det på ett lite provocerande vis är att jag är överraskad över allt prat som finns i Sverige med derbytabeller och truppvärde. Men det handlar om att komma långt i Europa. Det är så man ska göra att utveckla ligan och det är målet för AIK. Vi har 500 000 fans som kräver att vi ska vinna. Och vi har sålt för 190 miljoner brutto sedan jag kom till klubben. Om AIK är bra, om vi är ett lag i toppen och tar oss vidare i Europa efterhand kommer vi sälja mer än nog. Det verkar som att du blir irriterad på diskussionen, till exempel när det kommer till att låna spelare? – Nej, jag blir inte irriterad, men jag gillar att provocera tillbaka lite. Jag har blivit stoppad på gatan tusen gånger i Stockholm. Det är inte en enda som har frågan mig om vi ska värva unga spelare snart. Alla säger ”Fan, vi måste vinna nästa match, kom igen. Nu kör vi – SM-guld till Gnaget!” Om vi inte vinner matcher spelar det ingen roll hur många unga spelare som vi har. Då är jag färdig i den här klubben. Jag vet ju hur det är att vara norrman i Sverige. Är vi tia i serien vid uppehållet kommer det krav på att norrbaggen ska bort. Nu pratar vi om Bodö/Glimt igen, men de säljer spelare för 100 miljoner även om de är 25, 26 eller 27. Jag är så pass fräck att jag menar att Sverige är en bättre fotbollsnation än Norge, men Norge är elva på Europarankingen och Sverige är 23:a. Det är helt sjukt faktiskt. För Berntsen är diskussionen om truppvärde inte bara tröttsam, utan en faktor som hämmar svensk fotboll. – Det är ett överdrivet fokus på ålderssammansättning. Med det sagt så har alla klubbar i Norge fokus på att sälja spelare, men det är främst fokus på att göra det bra i Europa. Men ser man inte lite positiva tecken i Sverige? Plats 23 är inte särskilt imponerande… – Nej, det är inte imponerande. …men Djurgården och Elfsborg har gjort det bra i Europa i år. Malmö FF har gått lite sämre i höst, men de är med. – Grejen med Conference League är att det nästan är lättare att göra det bra när man väl kommer till gruppspel. Det som är imponerande är att Djurgården har tagit sig dit. Jag ska inte berömma Djurgården för mycket, och det har varit jävligt mycket turbulens (med supportermissnöje) men de gjorde en glimrande säsong även om de hamnade bakom oss i tabellen. Så vi får hoppas att vi ser en start på något bra i Sverige. Att vi får fler lag i Europa. Apropå truppvärde så har Hammarby följt en tydlig truppvärdesstrategi i ett år. Vad tänker du om det? – Jag är jätteimponerad. Jag minns att jag satt vid sidan av mina vänner Mikael Hjelmberg och Adrian von Heijne på Örjans vall i våras (där HBK vann med 2-1). Då trodde man att de skulle åka ur. De blev utspelade av Halmstad och det såg helt för jävligt ut, men sedan fick de till det. Kim Hellberg har gjort ett fantastiskt jobb liksom klubben som helhet. Att de stod i det. Jag fick höra att det var många som ville ha deras huvud på ett fat. Ja, det var protester på träningsanläggningen i mitten av maj efter att de förlorat mot Mjällby med 3-0. – Ja, det är en skör business som vi håller på med. Det kunde ha blivit så att inte många pratat om truppvärdesprojekt i Hammarby. Men de har också kommit i en bra ekonomisk situation. När de köper talanger från Afrika kan de betala tio gånger så mycket som vi gör. Och så är de duktiga, Micke och Adrian är skickliga. Men jag tror inte att alla klubbar ska göra på samma sätt. Om man ser till den danska ligan är det bara Nordsjälland som har en sådan inriktning och alla klubbar säljer spelare. Vi är ju mycket mer som FCK än Nordsjälland. AIK är den största klubben i Norden. Vi borde haft många fler medaljer, men vi har störst fanbase, kommer från den största staden, har den största arenan. Vi måste driva klubben som FCK, även om vi inte är i närheten av nivån nu. Vi måste driva klubben som Bayern München, Hamburg SV och sådana lag. Berntsen tar en paus. – Sedan kan andra tycka annorlunda och det är det fina med fotbollen. Olika klubbar kan ha olika approach. För Hammarbys del hängde det på en skör tråd i våras, men om man ska ha en sådan strategi måste man väl ta en risk? Och det gick ju ganska fort för dem att få effekt. – De sålde en bra målvakt på sommaren, men så fick de in ligans bästa målvakt. Det gjorde mycket. Jag såg dem hemma mot Halmstad (där Hammarby var illa ute men vann med 1-0). Det ska bli spännande att se om de klarar att fortsätta. Jag är jätteimponerad av dem, men Warner Hahn var väldigt bra. Det är coolt att de klarar att göra det när de också har en krävande publik. Men vi måste inte göra samma sak, det måste finnas olika dimensioner i ligan. Vi har en vision om att vara ett topplag som är i Europa och då får de konsekvenser i förhållande till truppstrategi. Berntsen fortsätter: – Man kan göra det på olika sätt. Ska man göra det genom att investera i tränarteam och utveckla spelarna som vi har eller komma dit genom att under en lång period investera i truppstrategi och truppvärde? Det viktiga är att göra det tillräckligt bra på sättet som man har valt. Åter till truppbygget. AIK har alltså gjort en hel del affärer redan, men en viktig sådan gick i stöpet. Trots att Onni Valakari gärna ville stanna i AIK och klubben hade löst förhandlingarna med Pafos varifrån han var inlånad under hösten rann det ut i sanden. På frågan om vad som hände blir den frispråkige sportchefen plötsligt tillknäppt. – Ja, vad hände där? Det är ett svårt case att prata om. Vi var eniga med Onni och med Pafos. Så han borde egentligen spela i AIK. Mer än så kan jag inte säga. Men något hände uppenbarligen. Var det han som fick en annan möjlighet? – Jag kan bara säga det som jag sa. Sedan får du spekulera så mycket du vill. Onni ville spela i AIK, vi ville att han skulle spela i AIK och vi var eniga med Pafos. Och nu ska han spela i MLS. Det är synd för det var en jävlig fin typ och en bra spelare. Ibland blir det så, spelare kommer och går. Men om vi ska ha in fyra-fem spelare innan Allsvenskan börjar det bli dåligt med tid. Vi gillar att ha gruppen samlad tidigt, men fick inte till det eftersom vi inte fick jobbat som vi ville i december. Vi jobbade mycket, men processerna blev inte bra nog. Det är vad jag kan säga. Nej, Berntsen vill inte utveckla mer. Men han hade önskat att AIK hade haft ett par spelare till klara vid den här tiden. Han berättar att AIK försökte värva en anfallare utan att lyckas. Planen är dock intakt. En anfallare ska in och om Ioannis Pittas säljs behövs det två. – Vi vet att John Guidetti är Sveriges bästa anfallare om han är skadefri, men… …han var inte med på spelövningarna idag? – Nej, men det var första gången som han var igång på länge. Han har gjort ett fantastiskt jobb under vintern, kommit i ordentlig form och vi visste att han inte skulle vara med idag på den delen (spelövningarna). Som jag har förstått det har buden på Pittas varit för låga för att värdera? – Det har varit långt ifrån vad vi vill ha. För oss betyder Pittas jävligt mycket, det är en fin person och en bra anfallare som gör många mål. Samtidigt ser marknaden på ålder, nationalitet, kontraktslängd och vid ett eller annat tillfälle får vi värdera hans plats hos oss. Det har kommit bud på runt tio miljoner? – Han blir inte såld för tio miljoner. Blir han såld för 20? – Det kan jag inte säga men som jag sa: det finns en gräns på vad vi kan få med faktorerna som jag nämnde. Vilka andra positioner vill du värva på? – Vi har inte ersatt vår vän Onni Valakari och vi har inte direkt ersatt Lamine Fanne så det kommer nog ske något där. Är inte Kazper Karlsson en ersättare till Fanne? – Ja, alltså, Kazper är en krigare. Han och Stanley Wilson måste använda de närmaste veckorna på att överbevisa Mikkjal om att vi inte ska hämta en ny sexa. Med det sagt, om vi hämtar in en ny sexa och han sitter på bänken för att någon av de unga blivit så bra är det suveränt. Det var ju det som hände med Lamine. Det var inte vi som skapade Lamine, men han tränade mot Martin Ellingsen, Ismaila Coulibaly, Anton Saletros, Bersant Celina och Dino Besirovic. För varje träning blev han bättre, för varje sekund blev han bättre. När du skriver på för AIK måste du tåla konkurrensen oavsett om du är 16, 19 eller 22. Det finns inga röda mattor som rullas ut. Men här får du den bästa träningsmiljön och möjligheten att spela i en fantastisk klubb. En klubb som borde varit bäst i Norden… eller ska bli den bästa! Berntsen ler, men ser sedan plågad ut när Martin Ellingsen kommer på tal. – Det är hans skada i akilleshälen som också är min akilleshäl. Vi betalade ingen övergångssumma så det var peanuts som investering. Men när han kom bedömde jag honom som en toppspelare i Allsvenskan och jag kan lova dig att om han är skadefri är han en av de bästa i serien. Han har ju spelat på högre nivå. Det är bittert att se, det smärtar inom mig hur det har blivit. Så jag hoppas att denna vinter gör honom gott och han tränar på ett utmärkt vis. Sportchefen fortsätter: – Det är en skitskada egentligen. Om man bryter benet så läker det. Om du drar korsbandet läker det. Men detta är en sak som aldrig blivit helt bra. Det fina med Martin är att startsträckan alltid är kort när han kommer tillbaka från skador. Han tar 14 dagar och så är han inne i fotbollen igen. Det har skrivits om att ni söker en ung vänsterback bakom Jere Uronen. Stämmer det? – Nej, nu har vi tre etablerade ytterbackar: Uronen, Eskil Edh och Mads Thychosen och så har vi Charlie Pavey. Det kommer inte ta lång tid innan han luktar på spel. Eskil kan spela både till höger och vänster. Eskil har problem med en skada som hängde med från förra säsongen? – Ja, han spelade med en skada de tre sista matcherna. Så det kommer att ta lite tid, men det kommer vara helt fint till seriestart. Det är inte bara den närmaste tiden som Thomas Berntsen har ett krävande jobb. Som sportchef i mäktiga AIK har han press på sig att leverera sportsliga resultat, men faktum är att klubben bara har fyra guld på den här sidan om andra världskriget. Resurserna som han har att tillgå för stunden är också blygsamma i relation till tilltänkta konkurrenter som Malmö FF, Djurgården och Hammarby. Men det perspektivet vill inte sportchefen fundera så mycket på. – Om man börjar att tänka så ger man upp på en gång. Om man ser på de klubbarna och Elfsborg, Häcken… då ska man vara chanslös. Men det är inte så som det funkar. Nu tar jag Bodö/Glimt som exempel igen. När de startade med Kjetil Knutsen som tränare 2018 hade de mycket, mycket mindre pengar än alla andra. Ja, de hade 15 miljoner i löner som nykomlingar 2019. – Och nu har de hundratals miljoner på banken. De har vågat ta de riktiga valen och hållit sig till sin inriktning. Se på Rosenborg som hade så mycket mer pengar än alla andra. De har inte vunnit ligan på många år. Allt går i cykler. Thomas Berntsen kommer med en utläggning om att klubben behöver höja sig på alla områden för att lyckas. Att kraften i AIK är enorm när saker och ting går åt rätt håll, vilket det gjorde det under den andra delen av säsongen sedan Mikkjal Thomassen tagit över. Med en tredjeplats i ligan är Europaplatsen säkrad och i sommar kommer ett efterlängtat kval till Conference League. Berntsen tror att AIK kommer att stöta på minst ett riktigt tufft motstånd på vägen till ett ECL-seriespel. – Antingen i Q2 eller Q3 eftersom vi är oseedade. Men om vi slår ett sådant lag tar vi över deras seedning och då är chanserna stora. Kommer man väl till slutspelet brukar det vara lättare. Cupen, Allsvenskan, Europa. Hur mycket satsar ni på respektive turnering 2025? – Vi satsar på allt. Det är anledningen till att vi tränar så här hårt nu och spelar matcher med en gång. Folk kanske säger att det är hål i huvudet att möta Viktoria Plzeň och Mode som snart ska spela i Europa, men vi måste lära oss att möta tufft motstånd. Spelarna måste lära sig att tåla det. I AIK behöver man också tåla andra saker. Jag har ibland funderat på hur det har varit för Thomas Berntsen att gå från ett litet lag i Norge med korta beslutsvägar till att komma till storklubben AIK där internpolitik och yttre påverkan har en tendens att prägla verksamheten. Själv skrattar han till när jag för ämnet på tal. – Det sa jag direkt till Fredrik Söderberg, att om du vill ha en politiker så ska du inte anställa mig. Jag orkar inte, jag bryr mig inte överhuvudtaget, jag vill inte ha några agendor. Men jag har lärt mig att en av de stora styrkorna med svensk fotboll är föreningsdemokratin. Det är jävligt bra. Toppen för intresset och så vidare. Men det är också något av svagheten, i förhållande till cynismen till exempel. Än en gång går tankarna till Bodö/Glimt. – Jag ska ta ett exempel. I Norge är det en majoritet av föreningarna som är emot VAR. Kanske plockas det bort och kanske kommer det tillbaka om ett par år för att Uefa bestämmer det. Men likväl var det mycket protester på arenorna. På en match kastades tennisbollar in (av Lilleströms supportrar) och i Bodö kastade de in fisk. Frode Thomassen, som är chefen där uppe, sa fan i helvete och gick ut och skällde ut sin publik. Har ni inte lust att vara här, så stick då! Det är lite av cynismen som finns där. I Bodö måste vi ha förutsättningarna som gör att vi lyckas sportsligt och gillar ni inte det får ni ge fan i det. Lite av den råa tankegången tror jag bland det som har skiljt Norge från Sverige. Som sagt, något av de bästa med svensk fotboll är det som jag nämnde, men i några sammanhang är det för mycket anpassning. Den politiska delen är inte så stark i Norge, även om det har varit mycket kraft i VAR-kampanjerna. Blev Frode Thomassen förbannad för att de protesterade mot VAR eller för sättet som de gjorde det på? – Att de inte kan uppföra sig så på stadion, att de är dåliga ambassadörer för Bodö och klubben. Om vi ska tävla i Europa där de har VAR, då får vi ha VAR här. Men det värsta av allt är att Bodö har röstat nej mot VAR. Ska man inte följa och respektera vad medlemmarna har bestämt? – Tror du att Florentino Perez hör så mycket på det? De bästa miljöerna hör inte på det. Jag säger inte att det är negativt, det är en av de positiva sakerna med Sverige, men man får också ta konsekvenserna av det. Det kan vara begränsande. I Tyskland är det väl också 51-procentsregel men jag tror att Karl-Heinz Rummenigge bestämmer ganska mycket och tydligt i Bayern München. Om man jämför Djurgården och AIK upplever jag en stor skillnad. Det finns en historisk anledning till det då Djurgården var illa ute för tio år sedan då Bosse Andersson och Henrik Berggren kom in och byggde upp klubben steg för steg, vilket har gjort dem närmast untouchable. De styr klubben i stor utsträckning och där är det korta beslutsvägar. – Ja, det är intressant det där. Jag pratade med några danskar igår och då frågade jag hur det fungerar med spelarlogistiken. ”Nej, det är sportchefen och vd:n som bestämmer allt.” Lite av grunden till det är inte nödvändigtvis att det är så jävla bra, men att styrelsen vill hålla dem ansvariga. Att om det inte gör det bra: rätt ut med en gång. – Men för mig, att jämföra Sarpsborg och AIK går nästan inte att göra. Där hade vi extremt korta beslutsvägar. Så det är en ny vardag här. Men det är samtidigt ingen som tvingar folk att jobba i AIK, det är frivilligt att tacka ja om man blir erbjuden ett kontrakt i en sån fin klubb. Samtalet glider över till Alexander Isaks succé, att dricka öl med Stefan Mellerborg och livet i Stockholm. Thomas Berntsen har en lägenhet i Vasastan samtidigt som sambon är kvar i Oslo. Han gillar att bo mitt i smeten och att möta AIK:are på stan, men tycker samtidigt att det är något slitsamt med dubbla boenden, och kanske är det dags att ändra på det snart. – Min sambo gillar att komma på besök men man börjar ju bli vuxen och det är lite märkligt med henne och hunden i Oslo samtidigt som jag är mest i Stockholm. Jag pratade faktiskt med henne igår om det. Vi kom fram till att det är svårt att planera i denna bransch, ligger man tia till uppehållet är man ju kanske färdig, men om det går enligt plan kanske vi finner en permanent lösning i Stockholm tillsammans.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription