Filip Manojlovic växte upp i ett Serbien i krig, gjorde debut som 20-åring i det eviga Belgradderbyt och har kuskat Europa runt i jakt på speltid. Nu vill han hitta stabiliteten i Djurgården. Vi lärde känna 29-åringen vars genombrott lät vänta på sig. [show_ad id=3] Den 25 maj skrev Filip Manojlovic på ett treårskontrakt med Djurgården. Målvakten har velat vänta med att göra en längre intervju för att komma in i sin nya tillvaro, men under måndagen fick Fotboll Sthlm träffa serben på Kaknäs. - Nu har jag hittat en lägenhet med klubbens hjälp. De har hjälpt mig mycket så jag har inte behövt stressa upp mig kring det, säger målvakten och beskriver hur han ägnade den lediga helgen till att bekanta sig med den nya omgivningen: - Jag gick bara runt i Stockholm med min flickvän. Jag var ute och njöt av Djurgården, parkerna och caféerna. Det är vackert att gå runt där. Filip Manojlovic vaktade Djurgårdens mål i 1-0-segern över Öster i förra veckan och dagen därpå fick han fira sin 29:e födelsedag. En födelsedag som han delar med sin tvillingbror Andrej. Filip beskriver dem två som väldigt lika med beskrivningen ”balled with a beard”, och de står varandra nära. Andrej befann sig på Allianz Arena i Wien när Filips Borac Banja Luca mötte Rapid Wien, och målvakten hoppas att hans bror ska besöka Stockholm snart. Bröderna Manojlovic föddes den 25 april 1996 i ett Serbien som legat i krig under flera år. Den väpnade konflikten fortsatte under deras tidiga barndom, men deras föräldrar gjorde sitt bästa för att sönerna inte skulle påverkas av det som skedde i landet. - Det var lite tufft i början. Jag kommer ihåg lite grann från när jag var barn och det bombades, men vi var bara två-tre år gamla. Vi hade mycket kärlek i familjen och när vi var hemma märktes det inte så mycket av det som hände utanför dörren i form av politik och annat. Våra föräldrar hjälpte oss att fokusera på positiva saker trots allt som hände runt omkring oss. Filips pappa spelade handboll i unga år och hans bror var anfallare i fotboll, men ingen av dem har spelat på professionell nivå. Hela familjen är supportrar till storklubben Röda Stjärnan och det var där han gick igenom klubbens pojklag på sin väg till representationslaget. Röda Stjärnan har fostrat många stora spelare. Hur var det att gå igenom deras akademi? - De arbetar alltid på din vinnarmentalitet där. Du förväntas vinna alla matcher, speciellt i ligan. Jag vet inte om jag vill kalla det en press, men det är isåfall en bra typ av press som gör att du fortsätter pusha dig att bli bättre. De lyckas att krama ur dig det maximala och den mentaliteten är väldigt bra och nyttig, säger han och fortsätter: - Det finns två klubbar i Belgrad - Röda Stjärnan och Partizan, och de delar staden i två och jag varit i den rödvita delen. De har varit mina färger sedan jag var liten. Hur var det att debutera för Röda Stjärnans a-lag efter många år i akademin? - Det var otroligt! Derbyt mot Partizan var min debut och vi var bortalag så det var en väldigt ovälkommen miljö runt oss. Jag var 20 år gammal och det är ungt för att vara målvakt. Röda Stjärnan brukade inte ge unga målvakter chansen, utan de föredrog att satsa på de mer erfarna. Minns du vad du kände när tränaren sa att du skulle få spela i derbyt? - Det är faktiskt en ganska bra story. Vid den tidpunkten var jag utlånad till en annan klubb i högstaligan och de återkallade mig från den. I första matchen tillbaka i Röda Stjärnan så skulle vi spela mot just den klubben. Inför matchen tog han in mig på sitt kontor och sa bara ”du spelar inte den här matchen, men du ska spela nästa vecka mot Partizan. Nu kan du gå ut ur mitt kontor!”, säger han och fortsätter: - Jag lämnade rummet och var nervös hela den veckan. Det låter kanske som att jag var utelämnad, men så var det inte. Jag hade både min målvaktstränare och andra som jag vände mig till varje dag och som jag kunde ringa när jag ville. De hjälpte mig mycket och kom med goda råd. Röda Stjärnan vann varken derbyt eller ligan den säsongen, men Filip Manojlovic stod för ett bra första år i a-laget. Så pass bra så att spanska Getafe valde att värva honom inför säsongen 2017/18. - Det var annorlunda för jag klev rakt in i en la liga-klubb och de hade två otroliga målvakter. Vicente Guaita var förstamålvakt då och han gick till Crystal Palace i Premier League därefter. Bredvid honom fanns Emiliano Martinez som spelar i Aston Villa idag och är regerande världsmästare med Argentina. Det handlar inte alltid om att prata så mycket utan lika mycket kring vad man ser. Jag lärde mig mycket av att bara titta på de två i träning och det var en bra skola för mig vid den tidpunkten. Någon debut i La liga blev det aldrig för 29-åringen och de kommande åren spenderade han på lån till grekiska Panionios och i de lägre spanska divisionerna. Manojlovic beskriver ärligt och rakt hur målvakterna var väldigt bra i klubbarna och att han helt enkelt inte tog en plats. Du valde att flytta hem till Balkan igen i jakten på speltid? - Ja, och det kändes väldigt bra av att sätta mina fötter där igen och få spela den typen av matcher som det blir där. Jag kände att allt föll på plats för mig och jag kunde ta det dag för dag igen och inte behövde tänka så mycket kring allt däromkring. Tidigare kunde jag fastna i tankarna kring vad som skulle ske härnäst, men vid den tidpunkten flöt allting bara på. Manojlovic beskriver hur han alltid har tränat på bra och varit mentalt redo för sin chans. I takt med att han fick den speltiden som han länge eftersökt så kunde han också visa upp sitt spel. Efter en tid i serbiska Spartak Subotica flyttade han till bosniska Borac Banja Luka inför säsongen 2024/25. - Jag skrev på för dem för åtta månader sedan och vi inledde ligaspelet på ett starkt sätt. Det var ingen som förväntade sig att vi skulle vara så bra i Conference League som vi var. Det var ett väldigt bra lag med en fin grupp med grabbar. Vi lyckades få med oss bra resultat och tog oss till åttondelsfinalen mot Rapid Wien. Hade vi slagit ut dem så hade vi fått möta Djurgården så det känns som ödet att jag är här nu. Vad kände du när du fick höra om Djurgårdens intresse? - Sverige är ett bra land och Djurgården är en bra klubb. Det är ett steg upp för mig. När jag såg matcherna som Djurgården spelade i allsvenskan så såg jag att det är en tuff liga och att det inte finns något VAR. Jag tycker att det vore en bra utmaning för mig, och jag gillar utmaningar så det passade fint, säger han och fortsätter: - När Bosse kontaktade mig så gick det väldigt snabbt. När Malkolm Nilsson Säfqvist gick sönder mot Pafos så behövde de agera fort och jag är glad att de valde mig. Nu vill jag bevisa att de gjorde ett bra val som värvade mig.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription