DEBATT: Villkorstrappan saknar vetenskaplig grund

Under 2020 uteblev publiken från arenorna, men det är inte bara i fysisk form som fotbollens olika aktörer står längre ifrån varandra än någonsin. 

Ett remissvar från Sveriges polisregioner som Bajen Fans har tagit del av gör gällande att Polisens destruktiva villkorstrappa blir kvar.

Den inslagna vägen och myndighetens vägran att lyssna på supportrarnas och klubbarnas perspektiv riskerar att förvärra säkerhetsläget – när väl publik kan tillåtas på svenska fotbollsmatcher måste villkorstrappan vara omarbetad.

Annons

Den här artikeln är ett debattinlägg

Fotboll är en stor del av Sveriges kultur- och idrottsliv. Varje år tar sig drygt två miljoner besökare till allsvenska arenor för att heja, sjunga och skapa enastående läktarkoreografier. De allsvenska fotbollsläktarna är en av få platser i Sverige där stora mängder människor från vitt skiljda samhällsgrupper, religioner, eller könstillhörigheter möts och umgås under ett gemensamt intresse.

I varje ungdomslag finns femåringar som första gången lär sig slå en passning, på varje årsmöte en deltagare som skolas i föreningsdemokrati och bakom varje flagga finns en tonåring som lärt sig använda en symaskin. Fotbollen är inte bara en vacker kulturyttring, den är även en skola i demokrati, samarbete och förståelse. Polisen gör rätt i att vilja bekämpa ordningsstörningar, för vi förnekar inte att sådana finns, men arbetet måste vara baserat på evidens och forskning. Det går inte att förlita sig på grova penseldrag och kollektiv bestraffning när vi har att göra med en kulturyttring som rör två miljoner årliga besök.

Och vad säger egentligen forskningen om ordningsstörningar på fotbollsmatcher? Enligt rapporten “Decidedly frosty”, som togs fram av forskare på Syddansk Universitet, Keele University och den ideella organisationen ENABLE Sverige är det goda ordningsläget på svenska arenor i huvudsak resultatet av det dialoginriktade arbete som fördes mellan Polisen, klubbarna och supporterrörelsen mellan åren 2014 och 2017. 

Slutsatsen stöds av rapporten Swedish Supporter Liaison Officers in Action, framtagen av bland andra Erik Madsen från Institutionen för kriminologi, Malmö Universitet. Den slår fast att säkerhetsläget avsevärt förbättrats tack vare att man använt sig av SLO:er – särskilda klubbanställda med uppdrag att agera länk mellan klubb och supportrar. 

Även i rapporten Conflict and cooperation finner man stöd för dialoginriktat arbete. Här fastställer Anders Almgren, sociolog och medarbetare inom ENABLE Sverige, att den kommunala satsningen Trygg i Göteborg – som lade stor vikt vid dialog och att föra samman olika samhällsaktörer när brott hade begåtts – var en stor framgång för att nå ökad trygghet. Almgren konstaterar också att sådana initiativ sällan används runt fotbollen, men menar på att de skulle kunna bidra till ett förbättrat säkerhetsläge även där.

Forskningen är entydig: den bästa vägen mot ett bättre säkerhetsläge är dialog.

Men sedan villkorstrappan infördes har dialogen successivt försämrats. Klubbarna vittnar om att villkoren är svåra att förutsäga och journalister om att skeendena är svåra att granska. När Hammarby år 2019 inför matchen mot Varberg drabbades av publiknedragningar delgavs beskedet – som saknade motivering – tre dagar efter att matchen ägt rum. Man upplever också från föreningshåll att Polisen ofta inte vill ha dialog. I Kalmar polisanmäldes en säkerhetsansvarig i februari 2019 för en ordningsstörning som ägt rum fem månader tidigare. När beslut kommer så pass sent, eller till och med i efterhand, försvinner möjligheterna till konstruktiv samverkan mellan Polisen och klubbarna. 

Även mot supportrar är Polisen bristfällig i sin kommunikation. Bajen Fans kan konstatera att en god dialog tidigare har funnits med enskilda poliser, men att dialogen med högre instanser sedan villkorstrappans införande avsevärt försämrats eller försvunnit.

Villkorstrappan bygger på en  primitiv och konfrontativ logik; klubbarna ska bestraffas tills Polisens nollvision om ordningsstörningar är uppnådd. I ett sådant sammanhang behövs förstås inte dialog. Klubbarna vittnar dock om svårigheter att veta vad de ska förhålla sig till, varför vissa åtgärder vidtas och vad de kan göra för att förbättra sina rutiner.

De repressiva åtgärderna kan inte ersätta dialogarbetet, för det kan inte fastslås att villkorstrappan leder till färre ordningsstörningar. Villkorstrappan går ut på att arrangören ska ställas högre krav, men hur stora är en fotbollsklubbs möjligheter att se till att inte en enda åskådare begår en ordningsstörning på ett arrangemang som välkomnar över 20 000 besökare? Villkorstrappan kastar ut klubbarna på en jakt efter en nål i en höstack, och när de misslyckas med det omöjliga uppdraget väntar kollektiv bestraffning. 

I längden riskerar villkorstrappans kompromisslöshet, kollektiva bestraffningar och brist på dialog att omintetgöra allt positivt som fotbollsrörelsen så länge arbetat för. Vi är övertygade om att den enda vägen framåt är genom dialog mellan Polisen och supporterrörelsen. Detta är också en åsikt som stöds av forskning. Vi kräver att säkerhet kring fotbollsarrangemang återigen blir ett gemensamt projekt. Men tiden är knapp, och mycket förtroende är redan förbrukat. 

Jonas Karlsson Öhlin, ordförande Bajen Fans 

Kalle Strandberg, styrelsesuppleant SFSU

Anna Hallbom, regionpolitiker

Viktor Asp, redaktör Myten – ett fanzine för de få som kan leva

Tommy Wahlund, fotbollssupporter