Hammarby dominerade matchen och hade mest boll. Djurgården tog tillvara på en av få chanser. Här är våra spaningar efter derbyt som slutade 0–1. [show_ad id=1] Hammarby – Djurgården 0–1 0–1 45’ Bo Hegland Arenapersonalen fick plocka fram sopkvastarna när det regnade in tifoark från Hammarbys håll och kvittorullar från bortalagets kortsida. Trots det kunde matchen rulla igång i tid. Känslorna och intensiteten fanns där, men det bjöds framför allt på många tekniska misstag. Målchanser och anfallsfotboll lyste i stället med sin frånvaro. Första halvleks bästa – och dittills enda – målchans fick Hammarby till skänks efter att Djurgården tappat bollen på egen planhalva. Nahir Besara högg direkt, men Jacob Rinne var snabbt ute och räddade avslutet. Strax innan Granit Maqedonci blåste av för halvtid stack Djurgården upp i en snabb kontring. Matias Siltanen vann bollen på mittplan och lämnade över till Jeppe Okkels, som tog sig förbi Hampus Skoglund. Därefter gick bollen som på ett snöre via Kristian Lien och Bo Hegland, innan den sistnämnde placerade in 0–1. Hammarby dominerade den andra halvleken totalt och ett kvitteringsmål låg länge i luften. Men Henrik Rydströms lag hade svårt att skapa riktigt heta målchanser. Djurgården försvarade sig länge och väl och var nära att stänga matchen med några minuter kvar, när Kristian Lien inte fick ordning på skottet. Det blev också det sista som hände. DIF lämnar 3Arena med tre poäng. Försvar, försvar, försvar Ingen Noah Persson i startelvan. Då fick Hammarby möblera om. Frederik Winther tog klivet ut på kanten, men Henrik Rydström valde att göra mer än så. Patric Åslund gillar att vandra in i planen och lämna högerkanten helt åt Adam Ståhl. Det gjorde gästerna även i derbyt. Då svarade Bajen med att ge Victor Lind ett större defensivt ansvar. Yttermittfältaren, som är klubbens bästa poänggörare, fick i uppgift att följa Ståhl när Hammarby inte hade bollen, samtidigt som Winther ansvarade för Åslund. Det gjorde att de blårandiga sällan lyckades anfalla med fart på den kanten. Å andra sidan hade Djurgården gjort läxan åt andra hållet. Trots att Hammarby var skickliga på att byta positioner längst fram – Besara och Abraham växlade mellan att spela centralt och till höger, medan Boudri och Lind växeldrog – hade DIF kontroll. Winther var inte lika anfallsglad som Persson, vilket gjorde att Ståhl och Tenho, med hjälp av Stensson, kunde hantera Bajens annars så fartfyllda vänsterkant. Resultatet? En första halvlek där båda lagens defensiva fokus gav effekt. Omständlig mot enkel fotboll Hammarby dominerade förvisso matchbilden och tillät Djurgården att skapa lite. Problemet var att det egna spelet blev för långsamt och statiskt, med för få idéer. De offensiva positionsbytena var en styrka, men oftare än inte var det fel spelare som fick de få lägen som dök upp. Nahir Besara var tillbaka och skapade huvudbry i DIF-försvaret bara genom sin blotta närvaro. Med det sagt saknade hemmalaget en spelare som kunde ta tag i det och bryta mönstret när Djurgården försvarade sig väl. I stället blev det omständligt. Djurgården var inte bättre – långt ifrån – men anföll enklare och med en tydlig plan. Det fällde avgörandet i dag. Kunde höras ett högt jubel Så vad betyder det här för avslutningen av allsvenskan? Lyssnade man noga kunde man nästan höra ett blåsvart jubel i Uppsala. Hammarby hade chansen att hänga på Sirius och behålla avståndet upp till serieledaren. I stället snubblade laget och nu skiljer det elva poäng upp till toppen. För Djurgårdens del var det här den sista, sista chansen. Men även där ska mycket till. Det kommer att krävas en genomklappning av den större graden för att Lennart Johanssons pokal inte ska hamna i Uppsala senare i höst. Härnäst väntar BP för Djurgårdens del, medan Hammarby reser till Örjans vall för match mot Halmstads BK.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription