Jani Honkavaara har haft ont om tid, men den nya huvudtränaren har lyckats att sätta sin prägel på laget. Spelet mot Sandviken påminde en hel del om det KuPS som vann den finska dubbeln 2024. Fotboll Sthlms statistikredaktör Anders Lindberg går till botten med Djurgårdens taktik. [show_ad id=3] Djurgårdens 2-0-seger över Sandviken var odiskutabel och det kunde ha slutat i betydligt större siffror än så. Gästerna hade inte ett avslut på mål, men Djurgårdens målvakt Jacob Rinne fick trots det visa upp sin styrkor. Både hans passningsspel och position var något som Jani Honkavaara valde att lyfta fram i den mixade zonen efter matchen. Trots att huvudtränaren är ny inför i år och att försäsongen var rekordkort så har han lyckats att implementera delar av sin filosofi på laget. Delar som jag såg i hos hans KuPS under fjolåret och som vi ska se närmare på.

Formationen

Djurgården ställde upp i en 4-2-3-1-formation mot Sandviken och så har det också sett ut under försäsongen. Det är troligt att det är den man kommer välja under säsongen, men i KuPS spelade han även 4-3-3 - vilket är en marginell skillnad - samt 4-4-2. Den senare kan användas på olika sätt. * Med ett klassiskt rakt fyrmannamittfält där det numerärt kan ställas upp som 4-4-2 * Eller som en så kallad ”diamant” där det kan liknas som ett 4-1-2-1-2 eller 4-2-2-2. Dessa två skiljer inte så mycket mellan varandra, men däremot får du flera centrala alternativ i planen jämfört med det mer raka 4-4-2 systemet. Mot Sandviken såg startelvan ut som nedan.

Försvarsspelet

Jani Honkavaara vill att hans lag ska vinna bollen högt upp i planen och presspelet värderas högt. Mot Sandviken såg vi prov på hur man vill agera. Vid insparkar och när motståndarna hade bollen långt ned på egen planhalva så väljer man att kliva högt. Oscar Fallenius är den bästa presspelaren av de offensiva mittfältarna och flyttades upp ett hack i planen tillsammans med Deniz Hummet. Samtidigt lämnade Hampus Finndell sin sittande mittfältsposition för att hjälpa till längre fram i planen. Det gjorde att formationen förändrades till ett 4-1-3-2 och såg ut som nedan:

Det gjorde att det blev svårt för Sandviken att spela sig ur den första pressen och man tvingades ofta slå en längre boll som Blåränderna inte hade några större problem att försvara sig emot. Däremot så blev det stundtals en stor yta mellan de fem framåt i planen och Rasmus Schuller. När Sandviken lyckades etablera ett bollinnehav - eller anfall längre upp i planen - föll Djurgården tillbaka mer till det 4-2-3-1 man formerar från start. När man kan och/eller behöver så såg vi ofta Hampus Finndell vara aggressivare i sitt presspel och kliva ett steg högre upp - det gjorde att det blev mer av ett 4-1-4-1 i perioder.

Anfallsspel

Den finska huvudtränarens lag brukar ha ett stort bollinnehav, och hans KuPS toppade listan i den finska ligan tillsammans med Ilves under 2024. Men det är inte ett uddlöst passande som inte leder någonstans. Mot Sandviken såg vi hur Djurgården slog ett stort antal direkta passningar i djupled. De levererades både från backlinjen och de sittande mittfältare, men även från Jacob Rinne - och honom ska vi återkomma till om en stund.

Ovan ser vi en jämförelse mellan Djurgården och KuPS under 2024. Jani Honkavaaras lag visar upp siffror kopplat till passningsspelet som är betydligt bättre än de Kim och Tolles Djurgården lyckades med. KuPS slog flest passningar till den sista tredjedelen i fjol, och var finska ligans näst bästa lag sett till parametrar som ”genomskärare” och ”progressiva passningar”. Två begrepp som kan översättas till passningar i djupled och sådana som tar laget betydligt närmare motståndarnas straffområde. Mot Sandviken behöll Djurgården gärna bollen inom laget och etablerade anfall på offensiv planhalva, men de direkta passningarna i djupled var betydligt fler än vad man sett tidigare år. Med snabba yttrar som Tokmac Nguen och Oscar Fallenius kunde man anfalla i fart, men det är inte ensamma yttrar som störtar mot mål som är receptet. När Patric Åslund nickade in 1-0-målet var han en av fem spelare i straffområdet, och det var något som upprepades vid många tillfällen senare i matchen. Djurgården var duktiga i att få in Deniz Hümmet, de offensiva mittfältarna och Hampus Finndell i straffområdet - och det var så det även såg ut i KuPS under förra säsongen. Precis som när laget pressar sina motståndare högt i planen så brukar Jani Honkavaara lämna en defensiv mittfältare tillsammans med hela - eller delar av - backlinjen, resterande spelare ska hota i och strax utanför offensivt straffområde. Under säsongen kommer nog en del supportrar märka att lagets yttrar befinner sig längre in i planen än vad de gjorde under Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöf. Effekten av det blir att man antingen skapar ett numerärt övertag i boxen, alternativt att motståndarna tvingas dra in sina spelare centralt i planen - och det ger lagets ytterbackar fina förutsättningar för att slå väl avvägda inlägg mot ett välbefolkat straffområde. I KuPS var det Matias Siltanen som fick det defensiva ansvaret och mot Sandviken var Rasmus Schuller det mer uttalade ankaret så länge han var på planen. Sett till rollfördelningen på mittfältet så har Hampus Finndell stora möjligheter att få visa upp sitt bästa jag. 24-åringen var som bäst under 2022 när han fick följa med framåt i planen och han kommer att kunna bli en nyttig box-till-box-mittfältare om han etablerar sig i startelvan, men konkurrensen är hård.

Målvaktens roll

Slutligen behöver vi rikta rampljuset till Jacob Rinne och hur Jani Honkavaara vill att hans målvakter ska agera. I helgen slog han sannolikt fler öppnande passningar än vad en del utespelare lyckades med i andra matcher av svenska cupen, och det är ingen slump. Målvakten har erkänt fina passningsfötter och den nya huvudtränaren berömde honom efter matchen, men ville samtidigt att han skulle ta för sig ännu mer. Han vill att sin målvakt ska befinna sig längre upp i planen vid lagens uppspel, och med en aktiv målvakt kommer Djurgården bli ett svårare lag att pressa. Det råder inga tvivel om att Jacob Rinne kommer att användas på ett sätt som man inte sett tidigare. I bilden nedan ser vi hur KuPS målvakt Johannes Kreidl toppade nästan alla passningsrelaterade listor under 2024 och hur hans siffror krossade snittet för ligans målvakter.

Kan man addera det direkta offensiva hotet med de längre passningarna som Jacob Rinne slog mot Sandviken, då kommer motståndarna att behöva värdera om man ska pressa Djurgården högt upp i planen eller falla tillbaka för att försvara sig mot dessa. Konsekvensen blir att Djurgården kan välja att slå bollar på de stora ytorna som finns bakom motståndarnas backlinje, alternativt att man får större ytor att passa sig igenom på mittplan.

Summering

En hög bollvinst och ett inspel från kanten till fyra offensiva spelare nära mål - Djurgårdens 1-0 var i mångt och mycket hur Jani Honkavaara vill se att man får utdelning. Och förra året var KuPS det laget som gjorde flest mål på hörna i den finska ligan. Även om Deniz Hümmets mål kom till i situationen därefter så tror jag att man är nöjda med hur matchens två mål kom till. Det finns fortfarande mycket att jobba på och segern mot Sandviken var komfortablen och gav mersmak. Det tar tid att bygga relationer mellan spelarna och saker och ting ska kugga i varandra, men man har kommit en bra bit på vägen under den rekordkorta försäsongen. En fjäder i hatten ska delas ut till de nya tränarna som har lyckats att implementera tydliga spelmönster, men helgens motståndare var kanske inte riktigt den värdemätaren som visar var man står. Troligtvis kommer den mot IFK Göteborg om ett par veckor, och då kan vi börja få en indikation kring hur högt vi ska sätta Djurgården i förhandstipset inför den allsvenska premiären den 29 mars.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription