Det var en europeisk slutspelsmatch som hade det mesta, men bättre kan det bli. I april möter Djurgården Bajens friendshipklubb Rapid Wien och vid vinst finns ett otroligt men troligt scenario att se fram emot. Chelsea i semifinal. [show_ad id=3] Det var som att Djurgården behövde vinna Conference League-åttondelen mot Pafos mer än en gång. Två gånger blev det VAR-granskning efter nätrassel och efter själadödande väntetider vinkade domaren till sist avvärjande dubbelt upp. Att Tokmac Nugen tog bollen med handen vid det första tillfället var inte så mycket att yvas över, men vid det andra, en bedömningssituation ett par moment innan Tobias Gulliksen avlossade sitt skott… ja, vad ska man säga? Det var inte nödvändigtvis felaktigt, men för att citera Fredrik Reinfeldt, fast tvärtom: I fotbollen som jag älskar finns inte VAR. Men vad gjorde väl det? För Djurgården satte bollen i nät tre gånger till, ett mönsteranfall som Oskar Fallenius vinklade in, ett skott från distans från Daniel Stensson som landade i krysset och en retur som studsade fram och tillbaka på Tokmac Nguens panna efter att Fallenius avslutat i undersidan av ribban med en utsökt höger insida. Tre olika typer av mål, njutbara på olika sätt. Framförallt Stenssons långskott som kändes mjukt och hårt på samma gång var som skapt för den här drömkvällen för Djurgården när klacken längs den övre långsidan och resten av arenan smälte samman med planen där spelarna forsade fram i 97 minuter. 3-0, 3-1 totalt, i en åttondelsfinal i Europa. Det må vara Conference League, c-nivån på kontinenten, men det är en framgång som vi sannerligen inte är bortskämda med i det här landet. Det ska nämnas att Pafos var konturlösa på konstgräset på 3Arena, jag tror att underlaget var en stor faktor, men från Djurgården synvinkel var analysen enkel. De gjorde en kollektiv toppmatch och vann dubbelmötet välförtjänt. Efteråt hånade Stensson Muamer Tankovic medan Bosse Andersson hyllade allt och alla. Keita Kosugi var lika glad, men mer analytisk. Inledningen på intervjun med den intelligente 18-åringen kommer jag inte att glömma i första taget. – Det var fantastiskt, det är första gången som ett svenskt lag går till kvartsfinal på 28 år, sa han. Du har studerat den svenska fotbollshistorien? – Ja, senast Djurgården gick till kvartsfinal var 1955 va? Nu kan vi skriva historia. Vem behöver Pelle Kotschack när man har Keita Kosugi? Hur det kommer att gå framöver är svårt att sia om, men Djurgården har en kanonchans att gå till en semifinal, vilket inget lag har gjort sedan IFK Göteborg mötte Barcelona i Europacupen, dåvarande Champions League, 1986 och förlorade dubbelmötet trots en spektakulär 3-0-seger på hemmaplan. Det var andra tider då, tiderna som vi minns pre Bosman. Då kunde Malmö FF nästan vinna Europacupen 1979, Blåvitt ta kontinentala titlar 1982 och 1987 och i mitten av 90-talet vinna en CL-grupp före Manchester United, Barcelona och Galatasaray (det äventyret slutade med bortamålsförlust mot Bayern München i kvartsfinal). Nu väntar ett annat typ av motstånd, Hammarbys friendshipklubb Rapid Wien, för Bosse, Jani och gänget. Det var faktiskt inte så långt ifrån att det blev Borac Banja Luka från Bosnien, men riktigt SÅ gynnsamt blev det trots allt inte. Österrikarna vann i förlängning på hemmaplan och med det har vi något av ett 50/50-läge och en på förhand rafflande bortaresa den 17 april för alla djurgårdare att se fram emot. Och efter det? Med allra största sannolikhet väntar Chelsea för vinnaren. Om inte det vore att räkna som en klassiker i Djurgårdens historia vet jag inte vad som ska till.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription