AIK vägrar att förlora och under söndagen vändes seriefinalen mot Mjällby till en 2-1-seger. De sena målen är ingen tillfällighet och AIK:s DNA talar för att de kommer fortsätta. Det är läge att lyfta fram serieledarna, snarare än att peka på tursamma segrar. [show_ad id=3] AIK besegrade Mjällby med 2-1 och vann den tidiga seriefinalen. Trots att Mjällbys tränare Anders Torstensson kallade lagets insats för ”den bästa någonsin borta mot AIK” så lyckades man inte ro på Gnaget som ser starkare ut än på länge. På Fotbollskanalen skrev Olof Lundh att Mjällby förlorade seriefinalen snarare än att AIK vann och att gästerna dominerade stora delar av matchen. I första halvlek stämde det då Mjällby var bäst och Kristoffer Nordfeldt såg till att AIK med nöd och näppe hade 1-1 till paus. I den andra halvleken hade Mjällby ett större bollinnehav, men AIK gick segrande i fler dueller, vann avsluten på mål med 5-0 och kostade på sig att missa en (visserligen tveksamt dömd) straff. Som helhet tycker jag inte att segern var orättvis. Marginalerna får man inte gratis - de krigar man sig till På gårdagens presskonferens berömde Mikkjal Thomassen Mjällbys sätt att spela och han förklarade att AIK försökte att korrigera sin matchplan under den första halvleken, men att det framförallt var i den andra som man såg skillnad. Det var inte första gången så var fallet utan tvärtom brukar AIK se allt starkare ut ju längre matcherna lider. Mikkjal Thomassen tillträde som AIK:s huvudtränare den 16 juli 2024. Efter två mållösa förluster mot GAIS fick han fart på maskineriet och sedan dess har laget plöjt fram skoningslöst. Det har inte alltid varit vackert och det finns förbättringspotential i anfallsspelet, men poängen har trillat in.

I den underliggande datan från Wyscout summerar vi AIK:s första halvlek mot den andra under Thomassens ledning och laget slår visserligen ett färre antal passningar och därtill lyckas man inte etablera lika många anfall i den andra halvleken som i den första, men det ger en minimal effekt på utfallet. Trots ett mindre bollinnehav lyckas AIK att ha den i offensivt straffområde vid fler tillfällen, få iväg fler avslut och därtill gör man också fler mål. Det tydligaste kvittot på Gnagets fysiska styrka hittar vi i KPI:er som duellspelet och ”PPDA”. Den senare står för ”passningar per defensiv aktion” och är ett värde på hur många passningar man tillåter motståndarna att slå innan bollen bryts, man sätter in en tackling eller liknande. Med andra ord en indikation på ett framgångsrikt presspel. AIK tillåter färre passningar och vinner fler dueller i den andra halvleken än den första. En tydligare indikation på att man orkar löpa mer och är starkare än sina motståndare är det svårt att få - inte minst då de lyckas att kombinera det med matchavgörande aktioner. Det går absolut att argumentera för att man har haft marginalerna med sig i de inledande matcherna mot GAIS och IFK Norrköping, men det går inte att bortse ifrån att AIK har jobbat sig till dem. De sena avgörandena 92, 91, 80, 87 och 61 - det är matchminuterna då AIK har gjort det avgörande målet i de fem uddamålsvinsterna man har den här säsongen. Addera en kvittering i derbyt mot Djurgården som föll i den 83:e minuten så får vi det kanske tydligaste kvittot på att AIK bara blir starkare och starkare ju längre matchen lider. Använder vi xG som ett verktyg för att se om AIK förväntas att vinna den andra halvleken så ser utfallet ut såhär: AIK - Mjällby: 1,76 - 0,72 Djurgården - AIK: 0,98 - 1,15 AIK - Elfsborg: 0,23 - 0,54 Värnamo - AIK: 0,24 - 0,66 Öster - AIK: 0,3 - 0,34 AIK - Malmö FF: 0,53 - 0,07 AIK - IFK Norrköping: 0,34 - 1,47 GAIS - AIK: 0,41 - 0,23 I fem av de åtta matcherna har AIK ett högre xG än sina motståndare och i mötet med Elfsborg hade man en 2-0-ledning att gå på inför den andra halvleken. Ett resultat som man lyckades bevaka hela vägen in i mål.

Bryter vi ner AIK:s matcher under Thomassen i 15-minutersintervaller kan vi se när laget har gjort sina mål. Flest mål görs under slutkvarten av matcherna men vi ser också en stegrande kurva under båda halvlekarna. Det har lagt grunden till det otroliga poängsnittet på 2,25 poäng per match för Mikkjal Thomassen och av de 17 vinsterna är 14 med uddamålet. AIK:s motståndare och rivaler vill hävda att laget har stolpe in och att ”turen måste ta slut någon gång”, men när slutar slumpen och marginaler att vara tillfälligheter och när blir de en styrka? Det är klart att AIK har haft god utdelning under sedan Mikkjal Thomassen anlände men att AIK till exempel ofta avgör jämna matcher sent är knappast en slump. AIK har skakat av sig en knackig försäsong och ett cupfiasko som om perioden januari-mars inte har existerat och att det vi bevittnat de senaste veckorna är en enda lång förlängning av hösten 2024. Igår frågade jag Dino Besirovic om AIK kan stanna kvar i toppen och utmana om guldet i höst. Han log och svarade ”Varför skulle vi inte kunna göra det” - och det är svårt att säga emot honom just nu.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription